Monthly Archives

mars 2017

20 snabba frågor en torsdag

Jag hittade en rolig lista hos Frida igår med tjugo frågor, och tänkte att den passar perfekt såhär när jag har fullt upp med att skriva portfolio till skolan! Så här kommer mina 20 svar på 20 frågor.

1. Om du hade klämt ut en son nu, vad hade du döpt honom till?
Jacob. Tycker det är ett så himla fint namn.

2. Sex utan kärlek eller kärlek utan sex?
Kärlek utan sex, kärlek är trots allt livsviktigt.

3. Har du bra självförtroende?
Ibland. Men tack och lov en stadig självkänsla i botten.

4. Nämn tre saker på din att-göra-lista?
Fråga på 2hand-butiken runt hörnet om de fina marmoräggen i skyltfönstret, köpa nya skor och beställa ut mitt belastningsregister inför praktiken.

5. Beskriv ditt drömutseende.
Eh… oklart. Väldigt oklart. Men tycker kurvor är trevligt och hade väl allra helst haft lite smalare överarmar. Men vem har inte lite komplex liksom?

6. På en grabb?
Snälla ögon och lockigt hår <3

7. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
En del, men de ligger hemma hos mina föräldrar. Det har skett enorma utrensningar dock, men lite finns där kvar ändå!

8. Är du nöjd med din profilbild på Facebook?
Ja, det är samma som jag har här på bloggen! Så hade jag inte gillat den hade det ju varit ganska dumt att ha den.

9. Vad väljer du, godis eller chips?
Ostbågar. All the way. Men om jag måste mellan godis och chips så godis. Helst choklad.

10. Hur uppvaktar man dig?
Helst inte cheesy. Kanske kommer med frukost på sängen eller köper en kul växt?

11. Har du rykten efter dig?
Eh?

12. Din absolut sämsta egenskap?
Kontrollbehooooooov. Löjligt mycket.

13. Din bästa egenskap?
Eh… enligt andra är jag omtänksam. Det är en egenskap jag uppskattar hos andra, så väljer den!

14. Kan man vara vän med sitt ex?
Om man skilts på ett bra sätt så kanske, men jag har inte den erfarenheten själv.

15. Har du kysst en kompis?
Hm… tror inte det faktiskt?

16. Hade du kunnat ha distansförhållande?
Ja, jag har haft det en gång. Men kanske inte en längre period, för det är otroligt jobbigt och påfrestande. Om det krävs så går det dock!

17. Hur lång är du?
166. Ganska exakt.

18. En vacker person?
Oj…. Tycker typ Anne Hathaway är vackrast på jorden.

19. Ett boktips?
Otippat kanske, men älskar Diamanter är för evigt av Lauren Weisberger. Så otippat härlig att läsa.

20. Bäst just nu?
Att portfolion är inlämnad och klar för den här gången och att jag slipper tänka på den på några veckor till! Och att våren faktiskt är här, trots att det blev lite kallare och regnigt igen.

 

Halvkluriga frågor. Om ni fick någon av de här frågorna, vad skulle ni svara då? Berätta!

30 mars, 2017 by

Att äta sig genom Malmö; Konditori Hollandia & Ciao

När mina föräldrar var här i Malmö i början av mars för att fira födelsedag i efterskott passade vi såklart på att umgås. Inte hela helgen, men majoriteten. På lördagen som var deras enda heldag här mötte vi upp dem på eftermiddagen för en fika. Det var relativt soligt och vi var inte de enda som tänkte tanken att fika just den lördagen. Men faktum är att trots sol så tog jag inte fram kameran förrän vi krånglat oss in till ett litet hörnbord inne på Hollandia. Så där i ljuset från enbart glödlampor satt vi och mös med varsitt fikabröd.

På Hollandia får en allt på fint porslin och te och varm choklad får en i små kannor. Tevatten och kaffe finns att ta själv i stora eh…. termosar? Vet inte vad sjutton de kan kallas, men enorma kannor med liten pump längst ner liksom. Som håller värmen. Inte sjutton vet jag, men en hämtar hur mycket en vill ha själv liksom!

Jag åt ett wienerbröd med lite frukt på, Eric åt en bakelse med passionsfrukt, mamma tog någon slags mousse i glas, och pappa åt vad som fanns i allergiväg – någon sorts chokladpryttlar.

Gulle-pappa! Så lång att huvudet nästan slog i orkidéerna ovanför, och en sån van tedrickare att han hann dricka minst två muggar på samma tid som jag hann dricka två tredjedelar av min.

Och där satt vi i ett par timmar tills folket avtog, och sen promenerade vi tillbaka till vår lägenhet för att byta om inför kvällens middag ute. Och för att bara andas ut utan andra människor runt. För det har i princip hela familjen ett rätt stort behov av. Sen var det dags för Ciao!

För en stund senare gav vi oss av tillbaka in mot Triangeln. Av en slump baserad på att stället vi hade tänkt äta på var fullbokat och att vi gått förbi Ciao några gånger på väg till och från saker, så hamnade vi här! På Ciao alltså. En italiensk restaurang ett stenkast från Triangeln, inhyst i en mysig och fräsch källarlokal på Friisgatan.

Så vi slog oss ner vid ett bord nära fönstret med lite utsikt mot Friisgatans underbara zickzack-belysning och beställde från menyn vid disken. Jag och mamma tog den ena pastan, Eric den andra, och pappa tog en pizza.

Den här makalösa tortellinin med päron i taleggiosås var helt sjukt god. Den kan inte beskrivas annorlunda helt enkelt. Även Erics pasta var supergod, men den fastnade inte särskilt bra på bild. Det är nämligen sjukt svårt att fotografera i knappt befintligt ljus och försöka få spaghetti och köttbitar att se aptitligt ut. Det är sjukt svårt att fotografera något alls i obefintligt ljus i och för sig.

Men pappas pizza hamnade på bild! En med rökt mozzarella (galet gott!), lufttorkad skinka och körsbärstomater. Den hoppas jag på att få äta någon gång själv, för det var verkligen en smakupplevelse.

Sen var det dags att promenera hem igen. Väl hemma insåg vi att jag glömt min telefon på restaurangen, så mamma erbjöd sig att gå tillbaka och hämta den. Tack igen <3. Sen spelade vi Bezzerwizzer hela kvällen (jag vann!!) tills de gick hem till sitt boende för natten. Och så var den dagen med ätande slut.

Har ni några bra tips på restauranger i Malmö? Vi äter rätt sällan ute, men det blir alltid samma ställen och vi skulle vilja testa något nytt. Alla tips är välkomna!

28 mars, 2017 by

Växter (och annat) som växer i vårt vardagsrumsfönster

Något jag har försökt göra på senaste tiden är att fotografera mina växter. Eller senaste tiden och senaste tiden. Sen vi flyttade till den nya lägenheten menar jag ju faktiskt. För jag vill se hur de växer, och jag vill ha lite koll på storleken och hur det såg ut i våra fönster i olika perioder av vårt liv. Jag var ganska duktig på att instagramma vår förra lägenhet i början, men sen avtog det och det är lite tråkigt.

Men nu när solen har börjat titta fram flera timmar om dagen så har våra växter börjat växa ganska rejält! Jag har också fått lära mig rätt mycket rätt snabbt om vilka som kräver extra vatten och vilka som avskyr den starka solen i våra söderfönster. Så i fredags när jag skulle ta en vattningsrunda passade jag också på att fotografera några av de växter som just nu växer hos oss! Såhär i efterhand blev det bara i vardagsrummet, men det är ju trots allt inte fy skam!

Ett nytillskott är den här! En Oxalis som jag funderat på att köpa ett tag. Så när jag tog en omväg hem i solen för ett par veckor sen och promenerade in på Florera på St Knuts Torg och den stod på en hylla slog jag till! Den hade redan en blomstängel, och ännu en på gång. Nu blommar stängel nummer två och en till är på väg upp! Fler blad håller den också på att utveckla. En hel liten drös som tittar upp som små öglor i jorden.

Och gullrankan producerar en massa nya blad! Det här nya på bilden har snart vecklat ut sig helt på bara ett par dagar. Den behöver dock planteras om i en större kruka med lite ny näringsrik jord, men trots både närings- och platsbrist så får den ju nya blad! Snacka om att vara glad för lite solsken, hehe.

En annan liten som får nytt blad är den här! Som jag hittade billigt på Mobilia Blommor i slutet av januari tror jag. En variegerad Fredsgrönska har jag fått reda på sen. Eller Peperomia Obtusifolia Variegata om en ska vara petig och lära sig latinska namn. Hur som och namn eller ej så tycker jag den är fin! Den trivs tydligen också bra i söderfönster.

Och så den här! Palettblad jag fick som stickling av Mikaela någon gång förra året som jag planterade efter måååånga månader i vatten och en flytt i vinterkyla. Kompisen jag fick upptill har tyvärr dött i veckan av chocken med för mycket näring… Men den här lille rackaren verkar trivas bra! Hundkrukan fyndade jag för tre 5-kronor på Myrorna i februari och den är precis lagom liten eller stor för de här mini-krukorna.

Och den här, som väl rent praktiskt sett inte står i fönstret, men som skjuter ett rotskott!!! Min fina Calathea som jag köpte för en tjuga på Ica i somras och som fått ta rätt mycket stryk. Men som trots det gav mig en blomma i höstas och som nu alltså skjuter rotskott. Fantastiskt ändå vad växter kan hitta på! Nu huserar den i en ljus men inte solig bokhylla. I en kruka som matchar böckerna jag ställt på samma hyllplan. Ska visa någon dag när det börjar bli mer färdigt!

Något annat som tyvärr bodde i fönstret är det här. Ett försök till en ny avokadoplanta. Jag hade ett gäng första året i Malmö, men sommaren 2014 när vi pendlade till Falkenberg i princip veckovis torkade allihop ut i våra soliga fönster… Så i ett desperat försök att få till en ny satte jag ner en i jord för en vecka sen ungefär. Sen satte jag en avklippt läskflaska ovanpå som litet växthus och ett par dagar senare såg det alltså ut såhär. Behöver jag ens säga att jag slängde både kärnan och jorden? Trist men sant. Jag tror inte att några husmorsknep hade hjälpt den här lilla stackaren.

Och så var den här lilla rundturen av nya blad och utväxter klar för den här gången!

27 mars, 2017 by

Om solens återkomst och att inte blogga på några veckor

Solen har åter kommit till Malmö, och jag njuter av varje sekund. Tar promenader med Eric, dels runt på gatorna, men också runt på kyrkogårdarna i närheten av lägenheten. Vi strosar runt, diskuterar, vänder våra ansikten mot ljuset och får solbränna efter glasögonen. På mornarna vaknar vi av det starka ljuset rakt i ögonen, och vi har inte tid än att skaffa gardiner. När ljuset träffar rakt in i lägenheten ytterligare en gång på eftermiddagen njuter jag i soffan av hur växterna i hörnet blir upplysta och sakta vrider sig ditåt lite i taget, dag för dag.

På väg till skolan på morgonen fryser jag utan vantar, men på vägen hem är det så varmt att jag nästan vill ta av mig jackan. Så jag promenerar nästan hela vägen hem, och ofta får jag sällskap av klasskompisar som ska åt samma håll hela eller en del av vägen. Det är som att hela jag lever upp när solen börjar skina igen. Lite som de flesta verkar göra.

Och kanske är det så. För när jag för en dryg vecka sen bloggade för första gången (med ett undantag) på flera veckor, så kände jag att det var dags. Kanske var det solen som kom med energin, eller så var det helgens resa till Stockholm och den behövda peppen jag fick av att umgås med andra som bloggar. Som inte tycker att det är konstigt att ta fram kameran titt som tätt, och som inte tittar på en så fort den åker fram.

Kanske behövde jag bara få vila lite i att inte fotografera allt jag såg. Kanske behövde jag bara få en paus efter att ha kört på i 180 kilometer i timmen sen oktober. Allt låg lite på lä där ett tag. Inte bara bloggen, utan lite hela livet. Allt blev för mycket, som att jag nästan kraschade men lyckades bromsa i tid. När både flytten, tunga kurser i skolan, jul och nyår kom samtidigt som ljuset försvann. Direkt efter en intensiv period av lägenhetssökande och efter en kurs i skolan som tog mer än den gav. Hela kroppen sa ifrån, och det ledde till att jag inte alls orkade. Skolan fick lida lite i några veckor. Inte så att det inte går att ta igen, men det kommer krävas lite mer av mig i slutet av sommaren.

Men nu har solen kommit tillbaka, den stiger upp tidigare varje dag och går ner senare. Och med den kom min ork! För ni kanske har märkt det. Här kommer upp inlägg titt som tätt. Och jag tror minsann att det märks att jag tycker det är roligt igen. Jag hoppas i alla fall att det gör det. För det bästa med bloggen är inte att den är som en dagbok, utan interaktionen jag får med andra genom den. Att jag lärt känna nya människor. Att jag får träffa och lära känna folk genom internet. Att ni läser och svarar på det jag skriver. Och att jag i sin tur får svara er. Det är det finaste jag vet, och jag uppskattar er alla.

Nu ska jag njuta av glossigt inredningsmagasin nummer 2 inköpt igår, och sen ska vi äta pizza till kvällsmat. För det är söndag. Det är vår. Och solen skiner fortfarande utanför fönstret.
Vad gör ni en sån här underbar vårkväll?

26 mars, 2017 by

Våren som äntligen kom till Malmö – vårtecken i bildform

Från början hade jag tänkt att det här inlägget skulle kommit upp igår morse, jag satt faktiskt och redigerade bilder innan skolan. Men sen rann tiden iväg och jag var tvungen att springa till bussen (ja, jag sprang faktiskt en kort bit) och så lämnade jag det till eftermiddagen. Sen stannade jag kvar efter skolan och umgicks lite på stan med Klara, och My en stund innan hon skulle gå. Vi är några stycken som går hem från skolan nu ibland i värmen, och det är så fint!

Men nu till saken, att jag är glad att jag sköt upp det här inlägget! För jag hittade såklart fler vårtecken och blommande under när vi gick ut med hunden på eftermiddagen, och nu får de också plats! För det här inlägget ska alltså inte handla om hur jag springer till bussen på morgonen eller om vem som promenerar med mig hem ibland, utan om de blommor som just nu blommar över hela Malmö stad.

På S:t Pauli Mellersta Kyrkogård blommar träd nu! De här rosa, som jag på instagram lärde mig hette Kejsarolvon. Oavsett vad de heter, så tycker jag de är otroligt vackra, och de luktar fantastiskt! Eric har gått förbi här med Alves några dagar i rad nu, och jag har varit med två av de gångerna. Magisk doft, och en väldigt lugn plats.

Vi kan fortsätta kyrkogårdstemat med nästkommande tre arter. För alla dessa tre har jag fotograferat på kvällen! Närmre klockan fem, på kyrkogården vid Gustav Adolfs Torg. Här någon sorts…. Snöklocka? För det är ingen klassisk snödroppe om jag förstått det rätt.

Där är tidigt på våren helt gult av all vintergäck, men nu är den nära på överblommad. Faktum är att det är ett av mina tydligaste vårtecken i Malmö. Att vintergäcken blommar på kyrkogården. I kvällsljus är den dock lika magisk såhär!

Tittar en omkring lite så hittar en också en och annan krokus! Mest lila och en och annan vit, men inga gula som jag såg. De lila är dock mina favoriter, så inte mig emot! Krokus var mitt bästa vårtecken när jag gick på låg- och mellanstadiet. Där stod ett hus på skolgården som revs någon gång under skoltiden, och brevid trappan in växte alltid ett litet knippe krokus. Jag minns att de växte där även när huset hade rivits, och att jag gillade den lila färgen redan då.

Vill en i stället se blåa gräsmattor så ska en bege sig till Kungsparken. Längs med kanalen var där helt fullt nu, och om ett par veckor borde det vara det även i kyrkogården här ovan. Annars säger Eric ofta att när det är blått i Malmö, så är det ännu blåare i Lund. Och vem vill inte ha en blå gräsmatta en vecka eller två om året?!

Någonstans tog jag den här bilden. Vet inte vad sjutton det här trädet heter, men gult är det! Och det verkar som att det kommer slå ut mer snart. Jag har aldrig sett det här förut, så jag blev såklart fascinerad som bara den och stod i säkert fem minuter och fotade grenar med gula blommor till Erics och Alves förtret. Eller okej, Alves var nog mest förvirrad. Men det gör honom lite extra söt, så det gör inget!

Och sist, men inte minst, körsbärsträden har börjat blomma i Malmö nu! Inte sådär att det blommar hela träd, men längst ut på små grenar sitter där rosa blommor här och var. Den här sorten, med de tunna blommorna, har satt igång nu. De fluffiga med många lager brukar blomma vid Stadshuset och på vår gamla gata, Ängelholmsgatan, i mitten av April. Magisk utsikt från våra fönster i rummet var alltså vardag en vecka om året. Vardagsmagi. I vårtecken-format.

Idag är det symässa tillsammans med farmor som gäller. Hon har inte kunnat ta sig ner till Malmö sen vi flyttade, så det är första gången hon ser vårt nya hem! Ska visa henne runt så gott jag kan. Hoppas på fint väder idag också!

Har ni sett några blommande tecken på vår där ni bor? Vad är det första som kommer upp ur jorden hemma hos er? Snälla berätta i en kommentar! Älskar att höra era tankar.

25 mars, 2017 by

Malmö: Promenad längst ut i Västra Hamnen

Malmö har många vackra platser, och enligt mig är de flesta vid havet. Kanske för att jag älskar havet, men också för att just där havet är märks det att staden försöker lite extra. En av de platserna jag tycker mycket om är Västra Hamnen. Ett relativt nybyggt område med utsikt rakt över vattnet mot Danmark, mot Ribersborgsstranden och mot Öresundsbron på samma gång.

Men mitt allra bästa tips när det kommer till Västra Hamnen är att inte fastna vid turiststråket där alla restaurangerna är. Där är också makalöst vackert, men det är inte det enda som finns i området! Där finns nämligen en mer eller mindre gömd pärla. En som jag tror att de flesta missar när de ska besöka Malmö. Kanske även om en bor här.

Om en åker buss 5 eller buss 2 hela vägen ut till slutstationen (de har samma), så kan en nämligen hamna här! När en hoppar av undrar en nästan först vart en ska gå, men går en ut mot vattnet och åt höger ut mot industrierna, så är en på rätt väg! För rundar en hörnet sen, så ser en utsikten. Ut mot havet, mot en liten fyr, och kisar en så ser en Köpenhamn!

Sen kan en promenera längs med havet hela vägen runt udden, titta på fåglarna, eller folk som paddlar kajak. Och spelar en fortfarande Pokémon, så är just den här udden en himla bra plats med lite kul och udda grejer!

Sen fortsätter en vidare till den mer turistiga delen, förbi alla badbryggorna och ställen att vila fötterna på. Förbi en liten park med vattendrag, och förbi alla människor som ligger och solar så fort solen tittar fram på våren. Kanske går en ut på en brygga en stund och känner på vattnet.

Och när en känner sig klar, så kan en antingen hoppa på buss 2 från Turning Torso, eller kanske äta lunch på ett av våra favoritställen precis vid vattnet. En liten italiensk restaurang på ett hörn, där de också har extremt god gelato. Knappt några sittplatser, men billig och god lunch. Utsikt mot en plattform där jag en gång sett tangolektioner utspela sig i kvällssolen.

Helt enkelt, ska en till Västra Hamnen så stanna inte där alla andra är. Ta den vackra promenaden runt udden. Njut lite av havsluften och lugnet, eller lyssna på vad för ljud som sträcker sig utåt från ljudkullarna. Spela lite Pokémon, fånga lite roliga saker. Eller bara sätt dig på en av de grästäckta kullarna och dröm dig över sundet till Köpenhamn. Valet är ditt – men se till att utforska lite extra!

23 mars, 2017 by

Scroll&Stopp

För snart ett år sen testade jag en lista på min gamla blogg som gick ut på att en skulle scrolla neråt i sin kamerarulle (eller motsvarande), blunda och stanna på en bild, för att sen lägga upp på bloggen med beskrivning. Sådär en 10-12 bilder skulle vara bra, och jag minns att jag tyckte det var kul! Nu vet jag inte hur jag kom ihåg just det här för ett par dagar sen, men jag har i alla fall gjort den igen. Så here goes, 12 bilder som finns i min telefon just nu, slumpvis utvalda efter scroll & stopp-tekniken.

Första bilden ut! Tagen i botaniska trädgården i Lund, när jag var där med Emilia för att fotografera till mitt bloggsläpp. Passade på att ta mängder av bilder där, men har bara visat upp en bråkdel.

En mörk en från förra gången Alves var här. Förra gången skriver jag för att det är han nu också! Världens sötaste, men också extremt svår att fånga på bild eftersom han är helsvart och därför syns aldrig ögonen ordentligt.

En bild jag tog från en bok på second hand, och tänkte på ett bidrag Wilda skapat till Monthly Makers tema färg förra våren. Tänkte kanske, eventuellt, göra något liknande, men hatar egentligen att använda böcker till skapande, så kanske låter bli.

En bild tagen i Folkets Park en fredag när jag gick hem från skolan, köpte blommor på torget och tog en omväg hem i solskenet. Kanske… snart 3 veckor sen? Två? Oklart, men en fin dag var det i alla fall!

Den här har jag laddat ner från vår admin-grupp för Monthly Makers. Det är headerbilden till Facebook för mars månad, och det är Fredrika som fotat! Himla bra och beskrivande, tycker jag.

En selfie i totalt urfrätt solljus från typ februari, när solen sken men också reflekterades i snön på marken (tydligen). Minns inte alls det här, men skönt att solen är framme lite oftare nu i alla fall!

En frukost från helgen i Stockholm, som Stina plockade fram åt oss. Sån himla lyx, och extremt bloggvänligt!

Screenshot från länge sen. Tyckte platsen var fin och la den i rese-mappen med screenshots jag har för att minnas var sjutton jag tänkt mig att jag vill. Och fint är där ju!

En screenshot till, den här gången på en liten broderad kvist som jag är sugen på att testa på själv. Får se om det blir av, men gillar i alla fall färgkombinationen!

Och så den här screenshoten på fin inredning från en jag följer. Älskar ca allt i den här bilden, från kudden mönster till den höga hyllan och växterna, samt färgkombinationen!

Och sist, men inte minst, en selfie från skolbiblioteket från ett par veckor sen. Använder knappt Snapchat längre, men den här dagen hade vi håltimme och en stund spenderade jag alltså med att leka med filter. Rätt så jäkla cute ändå, om jag får säga det själv!

Och det var den listan. Nu ska jag iväg till en klasskompis för lite skolarbete, och sen ikväll får vi se om jag hinner med att träffa Emilia en sväng för lite fika + skapande!

22 mars, 2017 by

Monthly Makers Geometri: Ringkon i betong

Det har äntligen blivit dags att visa månadens skapelse till Monthly Makers! Fredrika håller i månadens tema, som är Geometri, och bloggade igår sitt bidrag. Idag är det resterande värdars tur, och den här månaden har jag äntligen testat på betong! Jag köpte den egentligen till Kontrast-temat, men beslutade mig som bekant för att brodera i stället.

Den här månaden har jag inget fokus alls på processen, för jag tror att ibland måste en bara skapa utan att fotografera hela tiden. Få gå in i skapandet utan att pausa konstant för att andra ska få se hur en gör. Det, och det faktum att jag svängde ihop betongsmeten (??) i en trasig bunke i torsdags kväll för att hinna med det innan helgens resa och sen sprang omkring i hela lägenheten för att hitta något där formarna kunde stå stadigt tills jag kom hem igen. Men det är inte lika filosofiskt och vackert, så vi kan hålla oss till första anledningen. Trots att båda stämmer.

Men nu till det viktiga – själva bidraget! Jag hade mattekurs i slutet av hösten, och därför har jag den färskt i bakhuvudet hela tiden. Men just geometri, hur roligt jag än tycker det är, blev inte alls som jag hade tänkt mig.

Jag hade planerat att testa på mosaik för första gången, att klippa former i mosaikbitarna och sen göra en sorts tesselering (upprepat mönster av geometriska former, förenklat) på någon yta. Men sen insåg jag i början av förra veckan att skolan skulle ta för mycket tid och att pengarna behövde sparas till Stockholm. Så i stället skaffade jag konformer i papp och gjorde ett annat projekt jag tänkt på ett tag!

Det är nämligen så att jag alltid glömmer var jag lägger min ring. Ofta ligger den med klockan, men inte alltid. Jag har därför behövt någon form av förvaring där jag kan ha både klocka och ring, och helst en som finns i varje rum där jag tar av mig mina smycken.

Så för ett par månader sen när jag började fundera kring detta kom jag fram till 1. att jag vill testa på betong, och 2. att jag vill göra någon sorts ringkon. Och tur då att jag både hade det mesta materialet hemma, och att temat blev Geometri!

Men för att sammanfatta. Jag har blandat betongen i en trasig, ihoptejpad plastbunke (inomhus i köket under fläkten, rekommenderas ej på förpackningen), har hällt den i konformade pappformar (såna klassiska en tänker på från förskolan typ), ställt formarna i olika vaser och låtit dem bränna i fred under 3 dygn ungefär. Sen har jag tagit av pappen, sandpapprat med fint sandpapper, och maskerat av och målat delar av dem med matt vit färg och guldfärg, båda akryl.
Nu ska den få stå på mitt sängbord så att jag alltid vet var jag har det jag dagligen har på mig!

Vad har ni gjort på månadens tema? Jag är så himla nyfiken! Längtar till samlingsinlägget kommer upp om 10 dagar. Missa inte heller att länka era bidrag hos Fredrika, och att sista dagen för inlämning är den 28:e igen!

Monthly Makers är en utmaning för dig som vill komma igång med eller utveckla din kreativitet. Under 2017 lanserar vi tolv gemensamma månadsteman för dig att inspireras av, utmanas och skapa utifrån. I Februari är temat Geometri och Fredrika är värd. Kommentera hennes inlägg med en länk till ditt bidrag senast den 28/3 för att vara med. Mer inspiration hittar du på temats Pinterestboard!

Vi som driver Monthly Makers 2017 är Alicia, Beatrice (jag!), Elsa, Emilia, Fredrika, Jessica, Johanna, Julia, Mikaela, Ruth, Stina och Wilda. Inspireras, skapa och utvecklas med oss hela året!

21 mars, 2017 by

Ögonblick från Stockholmshelgen

Igår kväll kom jag hem efter en helg i Stockholm. Det har nämligen varit dags att hänga med gänget i Monthly Makers igen, och få träffa alla de nya värdarna för första gången! Det har varit både extremt roligt och extremt intrycksfyllt, och därför får jag helt enkelt smälta allt lite innan jag kan blogga om det på ett rättvist sätt. Däremot tänkte jag att jag ska dela med mig av några av mina intryck och bra stunder. Lite som Wildas stjärnögonblick, fast bara för den här helgen!

Malmö Centralstation när tågen blir en timme försenade är en mardröm av stress och höga, konstanta ljud, och även löjligt mycket folk. Och att inse att det är okej att jag inte klarar den miljön alls.

Att få se Stinas vackra palettblad och enorma elefantöre-mammaväxt.

Stockholm i vårljus är bland det finaste jag vet.

När en får en mängd fina ord skrivna till sig i samband med en blogg-feedbacks-runda.

Julias otroliga lugn och mjukhet.

Glädjen i att upptäcka att Alicias katter inte ger mig en total allergisk chock, utan att jag kan klappa och gosa lite och ändå bara bli snuvig med lite kli i ögonen.

Och lite sorgen över att de finns så långt bort.

Att vakna upp till ett ljust rum med solstrimmor på väggen och mötas av uppdukad frukost i köket hos Stina.

Emilias entusiasm och proffessionalitet, och att få återuppleva den varje gång vi umgås.

En mysig källarlokal med dagsljusinsläpp från fönster att ha möten i.

När vävning på pappskiva kanske inte tilltalar en själv, men ändå känns som ett rätt trevligt pedagogiskt verktyg för framtiden.

Att få umgås en hel helg med människor som inte tycker en är konstig när en plockar fram kameran konstant för att fotografera diverse mer och mindre underliga saker.

Johannas insikt och att vara extremt imponerad över alla vackra saker hon gör med bara en hand.

Det goda i tomatpesto med pastaskruvar till!

När vi gick ut ett gäng på lördagskvällen och åt pizza, virrade omkring för att hitta dit och hur Mikaela till slut gav sin medtagna halva till två personer som bredde ut sin madrass i en trappa i kylan, i stället för att ta med den hem till Uppsala.

Solnedgången på tåget hem, och de fantastiska färgerna jag önskar jag kunde ha fångat bättre genom det smutsiga fönstret.

Stinas otroliga givmildhet och ödmjukhet.

Det fina mönstret i Julias väv.

Att vi kunde prata så öppet och ärligt om våra känslor och upplevelser, utan att döma varandra.

Den enorma portionen på thaistället vi gick till på söndagen, även fast jag inte orkade äta upp.

Den fina känslan av att vara uppskattad som både Alicia och Wilda ger mig.

Alla skratt vi har delat i helgen.

Att det bara tar 5 timmar med tåget till Stockholm.

Det är kul att åka i en kupé för 6 personer, och det är trevligt att det är lite mer utrymme där än på vanliga tågplatser.

Mikaelas enorma kunskap och hur hon delar med sig av den, och att hon förstår när hon måste vila och därför pausar en dag.

Kreatima-butiken vid Hötorget i Stockholm, och att de hade 50% rabatt på mårdhårspenslar.

Att våga köpa det dyra akvarellpappret efter lite pepp från fina vänner.

Fredrikas eftertänksamhet och spontanitet på samma gång, och det faktum att hon fyndade två stolar på loppis under helgen.

Allt prat om skapande och att det är något positivt att nörda in sig på något och bli riktigt duktig.

Den godaste fyra ostar-pizzan på länge.

Stockholm, och hatkärleken till stadens tempo och alla både fina och fula sidor av den.

Och slutligen, att få komma hem igen.

 

Hur har din helg sett ut? Har du också varit med om något fint så får du gärna dela med dig i en kommentar!

20 mars, 2017 by

Om den här dagen, den 8 mars. Tack.

Det har varit tomt och tyst här ett tag. Ett lite längre tag än jag velat, egentligen. Men magen har målat och värkt varje gång jag tänkt på bloggen, och jag har helt enkelt inte kunnat förmå mig att skriva något här. Jag har tänkt på ursäkter som tentaveckan vi hade, som att den nya kursen började efter det. Som om det spelar någon roll, för jag har lyckats blogga över såna perioder förut, med lite planering och ork. Men det är väl just det där. Jag har varken planerat eller orkat. Eller orkat planera, för den delen.

Men så var det inte heller det jag skulle skriva om idag, utan dagen. Internationella kvinnodagen. När jag vaknade i morse, för trött för att gå upp och gå iväg till skolan, la jag inte en tanke på dagens datum. Inte heller när jag vaknade för andra gången, gick upp och gjorde mig i ordning och åt frukost, tänkte jag på dagens innebörd. Inte förrän någonstans i skolan när jag började första lektionen som för de andra var lektion nummer två, tänkte jag på vad det är för dag idag.

Den här dagen har för mig ingen särskild, personlig innebörd. Jag går inte ut och demonstrerar som en del jag känner gör. Jag brukar inte skriva långa inlägg på bloggen som många andra gör. Jag brukar egentligen inte göra så mycket mer än att retweeta folk på twitter och tycka att de säger ännu vettigare saker än vanligt. Läsa lite blogginlägg och gilla dem. Kanske dela något på Facebook eller instagramma en bild med någon sorts budskap. Andas ut, vila i att jag vet var jag själv står. För mig är det här en dag som alla andra – även om jag egentligen vet att den inte är det.

Förra året skrev Alicia ett så fint inlägg om att lyfta kvinnor. Jag önskade att jag hade kommit på idén själv, och började spara länkar till en egen variant. Tänkte mig ett gigantiskt inlägg med länkar till alla kvinnor jag älskade och såg upp till. Hur det blev? Jag orkade inte. Det blev ingenting, och i stället skrev jag inget alls den 8 mars 2016.

I år orkade jag inte planera. Orkade inte ta upp datorn och orkade inte tänka på det alls. Tänkte hoppa över det här och ignorera bloggen i några dagar till. Men tack vare (specifikt en, men också flera) vettiga tjejer i min klass bestämde jag mig för att skriva det här ändå. Så nu skriver jag.

Tack, underbara ni, för att ni kämpar när jag inte orkar. Tack för att ni går ut i snön och demonstrerar, när jag bara vill hem och lägga mig i sängen och pausa lite. Tack för att ni kämpar varje dag och ifrågasätter när andra säger korkade saker, även fast jag inte vågar. Tack för att ni är ni, och för att ni får mig att våga vara jag.

Tack alla ni som skriver debattartiklar och krönikor med vettiga åsikter och självklara punchlines som känns i magen efteråt. Tack ni som fotograferar feministiska bilder och delar med er av på internet. Tack alla ni fantastiska i gäri-grupperna jag är med i på Facebook (Växtgäris, Skapargäris, Beauty and Bullshit – tack till er alla!), och tack för all fakta ni delar och för stämningen ni sprider.

TACK till er i Monthly Makers, nya och gamla, för att ni finns. För att jag fick vara med från början, att ni trodde på att jag också kunde, fast jag inte trodde det själv. Att mitt skapande också var värt något, fast det inte var så regelbundet. Tack kanske allra mest till Alicia, Wilda, Mikaela och Sandra, som alltid har tagit sig tid att läsa, och att kommentera det man skriver och inte bara det man ser i bilderna.

Tack till alla kvinnor i min släkt, till mamma, till farmor, till mina fastrar och min kusin. För att ni visar hur olika man kan vara och ändå tycka om varandra. För att ni är de ni är, och för att ni alla varit förebilder för mig när jag vuxit upp. Tack till mamma, för att du fast du kan vara jobbig ibland, alltid är den som älskar allra mest. Tack till farmor, för att du är den snällaste jag vet, och tack för allt du har lärt mig och fortsätter lära mig. Tack för att du gav mig intresset att skapa med händerna och lärde mig grunderna i hur en gör när en broderar, stickar och virkar.

Tack också till alla de kvinnor som banat vägen för hur vi har det idag. Det kanske inte är bra än, men vi har redan kommit lång väg. Tack och åter tack för att ni gav er ut och slogs för vår skull, lika mycket som för er egen. För att ni började demonstrera, för att ni var arga, för att ni vågade stå upp för det som borde varit era rättigheter. Ni var starka, det tror jag att vi är idag också.

Och slutligen. Tack till mina närmsta kvinnliga vänner, för att ni är bäst i världen. Tack för att ni finns där, även när jag suger på att höra av mig och när jag blir för intensiv. Tack. Tack för allt.

Och nu ska jag avsluta den här texten. För det är dags för mig att göra andra saker. Skriva saker till skolan, läsa kurslitteratur och kanske framförallt: ta det lugnt. Göra något för att jag vill göra det. Och inte av några andra anledningar. För så tar jag hand om mig själv, som kvinna, på internationella kvinnodagen. Jag vilar i att jag är jag, och jag duger som jag är. Om inte alla dagar, så i alla fall den här.

8 mars, 2017 by