Browsing Category

Resor

Frakrike dag 1 – Resan, vandring genom vår lilla by och fantastisk mat

Så börjar jag gå igenom bilderna från Frankrike, ordentligt och långsamt. Tittar igenom alla bilder och väljer ut favoriter, inser att inte ens om jag delar upp varje dag i flera delar får jag plats med alla här på bloggen. Så jag väljer ut ännu färre, sållar och sållar och till slut har jag nu kommit fram till vilka jag vill dela med mig av här och nu. Resten hamnar på Facebook i nåt album för nära och kära. Fint så.

Jag tänkte att jag ville visa mer detaljerat vad vi faktiskt hittade på där nere på kontinenten, så här kommer ett första inlägg med bilder från dag ett! Det var en fredag, den 4 maj, och vi flög från Kastrup runt 10 på morgonen och var framme lagom till lunch…

Vi hade med oss lunchmackor på flyget, så när vi kom fram åkte vi direkt mellan terminalerna på Charles De Gaulle för att hämta ut vår hyrbil. Larrey ligger ett par timmar utanför Paris, och det går ingen kollektivtrafik direkt till närheten. Så vi letade fram vår hyrbil och körde ner på motorvägarna mot Bourgogne.

Och kom fram till huset! Själva det gamla huset tog jag inga bilder inuti för där är så mörkt med få och små fönster. Men i ladan däremot! Det är i ladan det finns två extrarum, ett eget kök och så ja, en pool också. Den byggdes för kanske tio år sen, på platsen där det redan stod en lada. Jag frågade om taket kanske hade funnits i den gamla ladan, men det är tydligen ditflyttat från en annan lada någonstans i Frankrike.

Just när vi var där fungerade dock inte värmen i poolen, så det var bara 18 kalla grader i vattnet och därför inte så skönt att bada. Men jag svalkade mina varma, svullna fötter en hel del. Skönt när man promenerat i timmar i 27 graders strålande solsken, hehe.

Så vi tog det lugnt i trädgården, bäddade våra sängar, och bara njöt av att ha lite semester. Av att vara framme. Att ingen behövde laga mat den kvällen, för det skulle Monique göra. Hon bor några hus bort och kollar till huset när ingen i familjen är där, och då och då lagar hon mat när de får gäster! Fin gest, och hon är dessutom en riktigt duktig kock.

Men under tiden vi väntade på att maten skulle serveras umgicks vi i trädgården, åt de godaste potatischipsen jag ätit, och drack rosévin. Eller ja, det var inte direkt ett gott rosévin, så jag tror inte jag drack så mycket av det. Men chipsen var goda i alla fall, framförallt i värmen!

Med oss var också lilla Illias, Thalias hund. Jag tror att han har figurerat här någon gång förut kanske. Han brukar få följa med till Sverige ibland när hon hälsar på. Men lille gullevovven var också med i alla fall. Mest sprang han runt och jagade flugor, och låg i skuggan och flämtade. Och poserade fint på bild, såklart.

Sen hittade jag ett konstigt kryp på gräsmattan?! Någon sorts…. mal, kanske? Ingen visste riktigt vad det var för sort, men den hade fina färger, så vi tog några bilder och släppte ner den i ett hörn av trädgården i alla fall. Fin, men lite obehaglig också, har ni sett de stirrande ögonen??!!

Sen kom maaaaateeeeen! Jag orkade inte ens fota vår Boeuf Bourguignon, med potatisgratäng och grönsaker. Men sen kom det en tarte tatin också, och den var jag ju tvungen att fota i alla fall! Alltså, så god maaaat. Orkar inte. Fick också lära mig två viktiga saker för fransmännen. Den första är att en Boeuf Bourguignon är godast dagen efter den har fått koka ihop sig. Så gör man den dagen innan den ska ätas och värmer upp den blir den som allra mörast och godast! Den andra är regeln om vilka bakverk som ska eller inte ska in i kylen när man inte ätit upp dem. Är det ägg i bakverket? In i kylen så blir det inte dåligt! Är det inte ägg i bakverket? Då kan det stå framme över natten. Ät allra helst till frukost, pga lyxigt och gott med efterrätt till frukost, hehe.

Medan de andra drack Salvia-te tog jag och Eric en liten kvällspromenad genom byn. Tanken var att jag skulle fånga solnedgången, men den syntes inte från något håll, så vi fotade annat i stället.

Som skylten in till byn, halvt dold bakom en syrénbuske i full blom. Eller fälten utanför byn med rosalila himmel bakom. Små vägar kantade av stora och små stenhus i sval sten, trots att solen legat på hela halva dagen. Kyrkan i bakgrunden, och blåregn ovanför stenbänk. Allt som är fint i en liten fransk lantby, med andra ord.

Och till slut gick vi tillbaka till huset och satte oss och pratade med de andra i någon timme innan det var dags för att sova, och det var den första dagen i Frankrike!

Det tar som sagt tid att gå igenom alla bilder, men sakta men säkert sparar jag lite så fort jag orkar sitta med det. Andra inlägget kan komma lite när som helst, för sen i maj har det ju hänt en massa annat fint! Men det kommer också i separata inlägg. Nu ska jag klä på mig (det är lite molnigt och kyligt i Falkenberg idag) och åka hemåt till mitt barndomshem för att leta fram lite saker till lägenheten hemma i Malmö. Ha en fin dag så länge! Tills vi hörs igen; kram på er!

En snabb första titt på resan till Frankrike

Vi kom dit i början av maj, när blåregnet blommade som vackrast och allting var så otroligt grönt. Jag var helt förstummad över hur grönt det var stundtals längs vägen ner från Paris. Böljande kullar, skogar och annan vacker natur, trots att det mesta kanske inte direkt syntes från motorvägen. Hur stora blåregnsträden kunde bli, och hur vackert syrénen blommade just då. Bleklila, bulliga blommor i alla trädgårdar vi passerade. Blåregn över muren och en syrénbuske i full blom. Några irisar längs vägkanten, och andra blommor jag inte kan namnet på, brevid.

Byn är så liten att där inte ens finns ett bageri (det är tydligen lag på att alla byar med ett visst invånarantal måste ha det i Frankrike, men Larrey är för litet för att uppnå det), och när Eric var liten var det knappt så alla hade telefon. Mobiltäckningen är usel, och de få ungdomarna i byn brukade hänga uppe vid kyrkan på kullen för att få täckning alls förut. Alla husen är gjorda av sten som är sval även i 27 graders värme och stekande sol, och de flesta har fönsterluckor i vackra, klara färger.

I trädgården finns silverarv i rabatten, ampelliljor i krukor på fönsterbrädet och en enorm salviabuske. Fikonträdet i hörnet producerar nog inga fikon, men räcker ända upp till takkanten. I mitten av gräsmattan står en japansk lönn, som planterades när Annicas farbror dog för några år sen. Det var han som först köpte huset, och nu ligger han begravd på kyrkogården uppe på kullen. Vi var där och lämnade en växt, en stor nejlika med rosa blommor. Stönade och svettades hela vägen uppför den branta backen, med förvånansvärt lite skugga med tanke på alla träd omkring oss. Utsikten där uppe var magisk, och kyrkogården gammal. Många unga från första världskriget låg begravda där uppe, längs kanterna. På andra sidan häcken kunde man se minst ett par mil bort, till nästa högre kulle.

Fälten utanför byn skiftade mellan grönt, gult och brunt. Rapsen stod i full blom, och åkte man med bilen från den närliggande lilla staden, kunde man se byn bakom ett täcke av gula blommor. Bleka stenhus i konstiga vinklar, och längst upp på kullen en kantig och vacker kyrka. På en liten, smal avfartsväg mitt i byn ligger huset. Huset och ladan, som är ganska nyrenoverad och har en pool på bottenplan. När jag frågade om taket var original fick jag veta att det fraktades dit från en annan lada, men det hade lika gärna kunnat sitta där från början. Tjocka träbjälkar och vacker struktur. Handgjort, säkert uråldrigt. Och så vackert ihop med den blekgrå stenen som skiftar i beige.

Vi pratar om att åka tillbaka. Åka nästan varje år, om så för några dagar. Hälsa på, ta hand om huset. Påta lite i trädgården kanske. Njuta av den franska, lugna livsstilen och äta god mat.
Åka tillbaka. Som jag vill det. Helst av allt redan i år. Men i alla fall kanske nästa.

När jag gått igenom alla bilder lägger jag upp mer detaljerade inlägg, kanske en liten mini-guide till Paris. Men just nu vill jag bara stanna i minnet av detta underbara lilla hus, mitt på franska landsbygden, och hur mycket jag vill tillbaka just dit.

Londonhelgen i bilder

För några veckor sen, som tydligen blivit nästan en hel månad på något märkligt sätt, åkte jag och Eric på en kort resa till London! Målet var RTX London, ett konvent skapat av ett företag från Austin, som Eric har följt sen minst 6 år tillbaka. De skapar serier, filmer och annat rörligt material till internet, och vi brukar titta på ett gäng av deras serier och lyssnar på ett par av deras poddar, bland annat.


Vi flög från Kastrup till Gatwick, och därifrån tog vi tåget rakt in till City of London. Visste ni att City of London är en egen stad med eget styre, som ligger mitt inne i London? Det är sant! Galet, men sant.

Vi hade lite bråttom från flygplatsen för att hinna checka in på vårt (minst sagt) mediokra hostel i Limehouse, och sen hinna för att hämta ut våra biljetter till RTX. Så vi köpte helt enkelt med oss lunch på tåget, i form av klassiska triangelmackor från M&S, och ett gäng muffins med blåbärssmak.

Vi hoppade av på Blackfriars, och promenerade till Bank. Jag hade räknat med att det kanske skulle ta en kvart, men det tog nog snarare en halvtimme, haha. Så mycket för min förmåga att beräkna tid, något som eh… visar sig lite då och då, mvh tidsoptimisten.

Men vi kom i alla fall i tid, både till incheckning och uthämtning av biljetter. Så vi valde att åka tillbaka till vårt hostel, handla på närmsta Tesco och se till att vi hade frukost för kommande dagar, och ja, ni vet. Faktum är att vi stannade på vårt minimala och tråkiga rum (det låter så hemskt, men det var fullt dugligt för att sova i, ingen tvekan om den saken) tills det var dags för lite shopping!


Utsikten från bussen på väg till vårt hostel. St Pauls är verkligen makalöst vackert, både på dagen och på natten!

Men faktum är att ingenting fastnade på bild i kameran förrän det här. Vi hann dock med både Boots och Muji, och så åt vi pizza utomhus! Utanför King’s Cross, och från vår favorit från förra gången vi var där – Union Pizza King’s Cross. Det var så fint att kunna sitta utomhus på kvällen, i bara en tunnare jacka, och inte frysa!
Sen tog vi bussen till Limehouse igen och däckade rätt tidigt i vår säng, redo för dag ett på RTX!


En av panelerna vi lyckades gå på (vi kom in på 3 av 3 vi ville se!), Always Open, som är en av de poddar jag helst lyssnar på. Den här gången dessutom med tre av mina favoriter!

Dag ett började med… kö! Faktum är att vi nog spenderade lika mycket tid på att köa som på att faktiskt se saker, haha. Men Eric hade en autograf-session med två av våra gemensamma favoriter, och sen kom vi in på dagens första panel. Vi hade dock enorm tur, och hamnade någonstans i mitten. Många kom inte in alls, trots att de egentligen var i tid till kön…

Faktum är att vi hade tur dubbelt upp. För även till RWBY-panelen, som vi allra helst ville gå på, lyckades vi komma in! Det var ett enormt tryck, och jag förstod på twitter sen att många var besvikna över att ha missat just den. RWBY är alltså en anime vi tittar på, och well, den är populär! Majoriteten av alla cosplays vi såg på RTX var på ett eller annat sätt kopplade till just RWBY.


Även detta inne på RTX, allt från roliga läskburkar med Pokémon-tema till posters med träffande text och annat roligt och relaterat till allmän nördighet, samt en hel del till det som gjorde att Rooster Teeth kom till och sen växte: spel.


En annan favoritpanel: Ladies of RT. Inte bara några favoriter, utan även den allra mest intressanta panelen. De fick så många bra frågor, och besvarade dem så bra!

Dag två startade med Ladies of RT-panelen. Den blev min favorit på hela helgen, kanske för att de fick så många intressanta frågor. Eller för att det kändes så absurt att sitta så nära personer man följer i sin vardag, genom deras arbete, och knappt tro att de ändå existerar på riktigt.

Jag vet inte vad mer jag ska säga. Jag tycker att det var en fantastisk upplevelse. Men samtidigt var jag nästan konstant stressad, mest på grund av att där var så mycket folk överallt, och att ExCel är så stort att det är svårt att förstå hur en byggnad ens kan vara så stor. Det tar nästan 10 minuter att korsa hela byggnaden från entré till entré. Och då var RTX ändå bara i 3-4 sektioner på ena sidan… Jag blir så trött av alla intryck att jag knappt minns något mer än att jag tyckte det var surrealistiskt och häftigt att få vara där. Och ett fåtal av svaren och frågorna som ställdes på panelerna.


I London åker vi allra helst buss. Inte bara för att det är fint att verkligen se London, men också för att det kostar mindre. Framförallt om en inte åker in till stadskärnan utan runt den.

Sen var det dags att tänka på allt annat vi ville hinna med! Faktum är dock att vi båda var så trötta, och det började närma sig tidsbrist inför solnedgången. Så i stället för att ta oss rakt över stan till Holland Park, ännu en favorit från förra gången, så stannade vi återigen i City of London.

Bussen stannade vid St Pauls och skulle helt plötsligt inte vidare. Varför? Vi vet inte, men vi frågade faktiskt en polis i närheten och han sa att det hände lite då och då, och att det inte var något att oroa sig för. Så vi valde att ta en promenad i närområdet!


Somerset House. En plats jag bara sett på bild förut, eftersom de har en stor isbana här på innergården varje vinter. Jag har drömt om den länge, men den får vänta minst några år till.


Påbörjade en ny tradition! Och köpte varsitt julgranshänge. Eric en handmålad kula med vintermotiv, och jag en glittrande, turkos fågel. Lite lik de min farmor alltid har haft i sin gran, om än lite flashigare.

Och vi promenerade verkligen en rätt bra bit, längs med en gata full av stängda butiker. Jag hade ingen aning om att så mycket var stängt på söndagseftermiddagar även i innerstads-London!? Men så är det alltså tydligen. Men helt plötsligt stod vi alltså mitt emot Somerset House i sökandet efter någonstans att äta kvällsmat. Vi promenerade in, och fick se det i all sin glans sådär på kvällskvisten. En otroligt vacker byggnad, helt enkelt.

Men någonstans att äta som tilltalade oss båda var tydligen svårt att hitta. Vi orkade egentligen inte med att sitta på nån restaurang, och ville heller inte ha något allt för dyrt. Till slut bestämde vi oss för att testa en kinarestaurang som skulle ligga några minuters promenad från vårt hostel, och tog bussen tillbaka till Limehouse.


Utsikten från någonstans runt Somerset House. Det här var ett område av London jag aldrig hade varit i innan, och där var så vackert! Dock märktes det att det här var dyra kvarter, både med tanke på byggnaderna och folket som vi passerade på gatorna.

Men väl framme i Limehouse fanns inte restaurangen, och vi gav upp alla tankar på fin mat och köpte mackor på Tesco i stället. Otippat, men så kan det ju bli ibland. Vi satte oss i alla fall på rummet, som vi nästan fyllt med spännande godis, och åt våra mackor, vårt godis, och njöt av att ha brittiska Netflix på telefonen att titta på.

På hemresedagen tog jag inte en. enda. bild! Rätt skönt, trots allt. För sen kom vi hem, kunde vila i vår egen lägenhet och processa allt som hade hänt under helgen. Såhär, några veckor senare, inser jag ju att jag inte minns så mycket som jag skulle vilja. Och så är det nog ofta för mig – för många starka intryck gör att jag glömmer detaljer, trots att jag så ofta ser dem när jag är i lugn och ro. Well well, jag överlever. London är som alltid min allra bästa stad att besöka, och jag längtar tills jag får chansen att åka dit igen!