Frankrike dag 2 – Chatillon, Seines källa och en promenad upp till kyrkan i Larrey

Det har gått en mindre evighet sen jag påbörjade bloggandet om vår resa till Frankrike förra året. Vi åkte över i början av maj, och stannade i en hel vecka. Vi började med att vara några dagar i huset i Larrey, som Erics mammas morbror köpte på 70-talet, och som nu ägs av Annicas kusin och hennes mamma. Sen var vi några dagar själva i Paris, men det kommer först senare! För nu är det dags att titta på andra dagen i Frankrike. Det är många bilder att titta på, så sätt er bekvämt och så tar vi oss en titt på den bästa resan jag gjort i mitt liv!

I min resedagbok skrev jag såhär första morgonen när jag precis vaknat:

”Det är morgon och jag tror att jag vaknade först. Jag sitter vid ett skrivbord på ”vår” sida av poolhuset, med utsikt över morgonljuset och den underbara trädgården. Nyss såg jag Illias göra sin morgonbajs och sen kissade han på en stol. Stollig fransk hund.”

Illias finns tyvärr inte mer, han fick somna in i höstas, men han var så vacker och lite knäpp. Men den tidiga morgonen när jag satt där själv vid skrivbordet och skrev och ritade lite var alldeles magisk, precis som man vill ha en första morgon på semestern.

Eric och alla andra vaknade och gick ner och gjorde frukost, och jag skrev klart innan jag gick ner för att äta jag också. För vi skulle på en liten utflykt till närmsta stad – Chatillon-sur-Seine! Innan dess hann jag med att ta bild på både hunden och katten som aldrig ville umgås – Tara. Helt svart, och så vacker. Men som sagt inte så vänskaplig.

Men in till Chatillon körde vi i alla fall! För lördag = marknadsdag, och i Chatillon finns en fin liten inomhusmarknad som är öppen till strax efter lunch.

Vi köpte lite allt möjligt till kvällens mat, som ost (!), grönsaker, kött och vin. Brevid ostdisken stod ett fiskstånd med blinkande lampor över fiskarna och alla fiskar upplagda på isbitar och gröna palmblad. Så surrealistiskt om man jämför med fiskbilar i Sverige som knappast har blinkande färgglada lampor.

Men mest gick jag runt och tittade på allt, hade kameran framme och försökte fota saker utan att en massa sneglande fransmän skulle fastna på bilderna. Sen åkte släktingarna tillbaka till Larrey, och jag fick en liten tour av Chatillon av Eric och hans föräldrar!

Viktigaste platsen i Chatillon är utan tvekan Seines källa, så vi promenerade från centrala Chatillon en pytteliten bit ut mot ena kanten, längs med den lilla… bäcken? Ån? Det var så lågt vatten att jag inte vet vad jag ska kalla den, men bredden var kanske mer som en kanal. Och så över några broar.

I blombutiken som skymtar bakom den vita skåpbilen på bilden handlade vi faktiskt ett par växter innan vi åkte tillbaka. Skrev en anteckning i mobilen om den på väg hem.

”Den franska blombutiken luktar blommor och cigarettrök på samma gång, mycket underligt.”

Chatillon är sådär franskt pittoreskt, med lite slitna byggnader från alla möjliga tidsperioder men med väldigt mycket samma material – sten. Men nästan alla bilder jag tog de här dagarna är också suddiga, för att solen är så väldigt stark. Kontraster deluxe, med andra ord. Men ändå mycket fint att titta på, såklart!

Vi kom fram till den lilla parken som ligger invid källan, och stannade upp en kort stund och tittade. På den lilla figuren som sitter ovanför källan, på vattnet som flöt neråt in mot stan, på alla makalöst stora träd och på en dykare som kom upp ur grottan som utgör källan. Där övas tydligen mycket dykande för att den är förhållandevis djup och rak, som jag förstod det. Kände lite på vattnet och gick vidare.

Först längs med branta stigar precis ovanför källan och sen vidare ut på något som mest är en landsväg mitt i en allé, precis brevid kyrkan!

Och där finns stans absolut vackraste utsikt! Såklart, för kyrkan måste synas från i princip alla platser i stan där den står högt upp på kullen. Komplett med en grafitti-snopp och något som säkerligen betyder typ ”Fuck kyrkan” på franska. Tyckte det var lite roligt att det är ju en snopp som har målats på ett av tornen, men också lite synd att någon målat på en så vacker byggnad. Hade såklart mest svårt att hålla inne fnisset, dock.

Sen gick vi ner igen genom små trappgränder som slutade i ett lågt tak med en skylt upp mot kyrkan, och alla väggarna som utgjorde gränden var täckta av små lila blommor. Nu minns jag inte vad de heter, men jag tyckte det var fint, för såna växer ner vid trappan ner till tvättstugan här hemma i lägenheten också. Som en liten bit av hemma, fast i Frankrike.

Sen var det dock dags för lunch! För klockan började bli mycket, och i Frankrike stänger i princip alla restauranger mellan lunch och kvällsmat, så det finns liksom inga sena luncher där. Det gjorde att vi hade lite svårt att hitta något, men vi promenerade på vackra gator tillbaka in mot centrum.

Förbi en restaurang som skyltade med en enorm röd häst utanför, förbi bilen som stod parkerad vid marknaden, och så hittade vi ett hotell! Där gick Annica in och frågade på franska om de kanske kunde laga något. Så vi blev bjudna in till innergården där vi fick ett bord.

Där fick vi varsin omelett med ost, och en rejäl grönsallad, med typ fyra tomater i, att dela på. Och så delade vi på en halvflaska rosévin och tog in två karaffer med vatten för att inte dö av värmeslag. Nämnde jag att det var mellan 25 och 30 grader hela veckan i Frankrike? Bara början på den varma sommaren, helt enkelt.

”Det smattrar som regn på parasollet över oss, när blommorna faller från kastanjerna bakom bordet där vi äter lunch.”

Det här är ytterligare en av mina anteckningar som gjordes i mobilen, från när vi satt på restaurangen och åt. Innergården var dock svårfotad, men den var verkligen mysig och så himla fin att äta lunch på!

På innergården gick det höns fritt, och längs en av väggarna växte det enorma blåregn som de gömde sig under bakom en liten halvhög mur.

Sen var det dock dags att åka tillbaka till Larrey, med en snabb handling på storköp på vägen, och vila i några timmar. Med oss från Larrey fick vi också en pelargon till huset och en blomma till graven uppe vid kyrkan, där Annicas morbror ligger begraven.

Så efter några timmars vila var det dags att promenera upp till kyrkan! Som ligger på en hög kulle mellan Larrey och den närliggande byn Poincon-les-Larrey som alltså inte är samma by, men som delar samma kyrka. På vägen såg vi dock detta underliga! Ekorrar som klättrade PÅ väggen på ett hus?! Knäppaste vi sett, så vi stannade till och tittade, och jag tog såklart en bild innan vi gick vidare.

Och när jag skriver att kyrkan ligger på en kulle menar jag det alltså. Den ligger HÖGT upp, och vägen upp har knappt någon skugga alls. Så efter att jag trodde jag skulle dö kom vi äntligen upp. Där satte jag mig lite vid sidan av, medan de andra la blommor på graven och stod där en stund. Jag träffade aldrig Annicas morbror, för han dog året innan jag och Eric blev ihop. Det kändes liksom inte riktigt som min plats just då.

Men sen gick vi runt och tittade lite på gravarna, och på utsikten ner mot grannbyn, som var helt underbart vacker! Kyrkan får man inte gå in i, för den är så gammal att det är rasrisk. Galet, med andra ord. Och synd att den inte restaureras så att den kan fortsätta stå kvar och användas.

Sen var det dags att ta kväll! Maddie hade stått i köket någon timme tidigare och påbörjat confiteringen av lamm, och till det serverades kokta haricot verts med vitlök, och… ingenting mer. För i Frankrike, åtminstone Bourgogne, serveras nästan ingen sås. I stället är det grönsaker med protein som gäller, och skyn som lammet tillagats i är såsen. Spännande och rätt annorlunda mot svensk mat, fast vi kan få tag på alla ingredienser här också.

Och så satt vi länge utomhus tills Thalia kom dit efter jobbet, och så kom Maddie ut med osten! Osten! OSTEN! Dog, så gott. Epoisses är en rätt speciell ost, som bara säljs under vissa perioder eftersom den bara görs på en viss specifik mjölk av munkar i en viss del av Bourgogne. Det sägs att om man äter Epoisses relativt ofta, så blir man inte sjuk, för att den innehåller så många saker som bara lagrade vitmögelostar innehåller, eller nåt sånt. Jag som älskar ost blev såklart glad i alla fall! Ost, framförallt spännande lokal ost, är det bästa jag vet.

Och så avslutade vi den fina andra dagen utomhus i trädgården och gick och la oss sent inför nästa dag. Men den får ett eget inlägg, såklart. Nu har ni fått se 32 bilder från dag 2 och fått läsa lite om vad som hände då. Vill ni läsa om vad som hände första dagen så finns det inlägget här!

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.