Frostmorgnar och annat jag saknar med att bo i Falkenberg

Sådär ja, ett inlägg! Min dator är fylld med bilder, och därför har jag alltid lite svårt att skapa innehåll. När både dator, minneskort och telefon konstant är överfyllda och det inte riktigt finns plats att lägga över, ni vet. Eller ja, det kanske ni inte gör, men det är ett återkommande problem i mitt liv. Hur rimligt det är att ta någonstans mellan 500 och 1000 bilder med telefonen varje månad kanske är något man borde diskutera? Men det får bli ett eget inlägg. För idag ska vi prata om saker jag saknar med Falkenberg!

Det är nämligen så att vi bestämt oss för att flytta tillbaka. Jag vet inte om jag skrivit det rakt ut innan? Men det är alltså tanken. Att vi inom några år har flyttat från Malmö och tillbaka till Falkenberg igen. Detta såklart av massor med anledningar, men jag tänkte att jag ska lista de lite mer lättförklarade sakerna här och nu.

× Frost! Jag saknar frost. Riktigt kalla mornar kan vi såklart få det här i Malmö också, men det händer inte särskilt ofta. Och gör det det så finns här liksom inte särskilt mycket växtlighet som kan visa upp den på bästa sätt. Vilket för mig till nästa punkt.

× NATUREN. Och då menar jag inte nån sabla park eller anlagd strand. Inte heller skogen som ligger en halvtimme bort med buss. Som dessutom kostar pengar att åka. Nej, jag menar den som jag vuxit upp med runt hörnet. Eller ja, fem minuter bort då. Riktig skog, visserligen anlagd för länge sen för att hålla fast sanden i marken, men uppvuxen och vild och vacker. Med tallar blandat med slumpmässiga andra träd och sånt. Och riktig strand! Utan en annan stad vid horisonten?! Horisonten ska vara rak och tom sånär på ett par båtar då och då. Men framförallt är det närheten till detta som jag saknar allra mest. Att kunna hoppa på cykeln och vara där på några minuter, eller att bara promenera dit på mindre tid än det tar att gå till bussen här i Malmö.

× Släkten. Och familjen. Och alla gamla vänner som bor kvar. Eller som har flyttat hem igen. För det saknar jag verkligen, sammanhanget och folk att umgås med. För jag må vara introvert och högkänslig och dessutom må lite sisådär rent psykiskt just nu, men jag saknar verkligen människor. Att umgås med sådär lugnt och otvunget och lagom ofta. Jag saknar möjligheten att bara sätta mig på cykeln och cykla hem till Kajsa, eller att ses på stan och fika lite. Och såklart kommer tanken på barn in i bilden, att kunna ha nära till våra familjer den dagen det väl gäller.

× Närheten till allt, och möjligheten att cykla. Nog för att det går att cykla i Malmö också (fast jag tycker att det är lite läskigt), och att här är ganska litet och kompakt här också. Men det är en helt annan sak i en stad som är såpass mycket mindre. Uppenbart, kanske. Men tio minuter i Falkenberg känns längre, men känns också närmre. Längre på pappret, men närmre när man väl cyklar, kan jag tycka. Som att de lite mer naturnära cykelvägarna gör att det går fortare i tanken, trots att det är lika långt i verkligheten. Och det känns såklart längre för att det är så korta sträckor hela tiden. Herregud, kan man inte cykla på en kvart så är det långt bort!

× Och såklart – hemkänslan. Det finns knappt ett kvarter i Falkenberg som man inte promenerat i någon gång i livet. Där har funnits nån kompis, eller så har man bara promenerat. Men en absolut majoritet av staden har jag trots allt befunnit mig i någon gång. Så är det såklart inte med Malmö. Dels för att jag inte bott här lika länge, men också för att man liksom inte har nån anledning att åka till områden där man inte känner någon eller har något att besöka. Och det bidrar självklart till hemkänslan. Jag saknar den ofta när jag går i vissa delar av Malmö där jag inte riktigt känner mig bekväm, och den baseras nästan alltid på att jag inte kan området tillräckligt bra.

Och självklart finns det tusen andra saker. Och självklart kommer jag sakna Malmö den dagen vi inte bor här längre. Staden som har blivit mitt andra hem. Men som aldrig varit det enda hemmet. Och jag längtar tills vi är i Falkenberg igen. Både för det jag skrivit här ovan, men också för att det faktiskt är hemma. Och för att jag äntligen, äntligen har landat i det. Att staden jag lärde mig hata som tonåring är platsen jag faktiskt älskar.

Nyårsfrukost på Hotell Hamngatan 27

Förra årets sista dag startade med frukost, som jamen… varje dag? Men den här frukosten var inte vilken frukost som helst! Nej, för min svärmor fyller ju som jag nämnt tidigare år på nyårsafton. Så när cafét hon hade tänkt sig att äta frukost på visade sig vara stängt på nyårsafton bokades det plats på hotell i stället!

På Hotell Hamngatan 27, närmre bestämt! Vi cyklade dit i strålande, bländande sol lagom till klockan 9. Ljuset som faller på hotellet vid den tiden i december är otroligt vackert. Och vem älskar inte decembersol och hotellfrukostar?!

Hamngatan 27 är ingen plats jag varit på tidigare. Dels för att det öppnade för bara ett par år sen, men framförallt för att man sällan bor på hotell i sin gamla hemstad. Vi sover ju liksom hemma hos våra föräldrar. Men oj, så mysigt! När jag var liten låg här en magisk glassbar med den mysigaste bakgården jag visste. Hade den funnits kvar hade den legat högt på topplistan med Falkenbergs-favoriter. Men jag får erkänna att åtminstone frukosten på det här hotellet håller bra klass den med!

Det är ingen enorm buffé. Men det jag åt skulle jag säga höll hög nivå! Framförallt älskade jag, som helst äter macka till frukost, att det fanns fem sorters bröd att välja på! Osten var från Skrea ost (närproducerat i Falkenberg), och köttpåläggen kom från Mostorp, som också ligger i kommunen. Fint, tyckte vi. Och gott, såklart! Dessutom kan man grädda färska, belgiska våfflor om man gillar det.

Men bäst var ändå brödet!! BRÖDET! Jag åt tre skivor, fast jag var mätt på slutet, för att det var så gott. Vet inte alls vad det var i eller vad det var för bröd, men är rätt säker på att det var pumpakärnor på. Så magiskt, verkligen. Också gott med ägg + ädelost, om ni inte provat det!

Så ja, vill ni ha trevlig hotellfrukost i Falkenberg, så antar jag att det är hit ni ska! Ett litet hotell, med liten frukost, som jag kan rekommendera! Vi pratar dessutom om att göra nyårsfrukosten här till en tradition. Såpass trevligt var det, alltså. Längtar helt ärligt till nästa gång.

Och just ja! Det är fortfarande inte för sent att anmäla sig till mitt nyhetsbrev! Skickar ut det första om en vecka, och ni kan fylla i mejladress här för att få det rakt i inboxen!

Jag lanserar nyhetsbrev!

Hej på er! Jag har en jätterolig grej som jag tänkte berätta om idag. Och något som är jättenervöst också. Alltså, jättejättenervöst. Jag har länge funderat på om jag ska utöka bloggen med något extra. Instagram är ju på sätt och vis som en del av bloggen också, men eftersom det är på en egen sida är det ingenting jag äger (och det är dessutom inte alls samma innehåll). Men jag har velat utöka bloggen med något mer som jag just äger. Och det kändes nu naturligt att starta ett nyhetsbrev! Eller en mejlinglista, jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det.

Det jag vet är att nu finns det ett formulär där man kan signa upp sig för 12 mejl om året från mig! Jag har redan skrivit klart ungefär halva det första mejlet, som alltså kommer den 15:e januari. Själva nyhetsbrevet kommer att vara en mer djupgående tanke från mig varje månad. Innehållet lär variera, men för januari har jag skrivit en personlig text om varför jag älskade boken Nuckan så himla mycket (jag skrev en kort recension här). Tanken är även att det ska innehålla några snabba uppdateringar, som vad jag läser och skapar på just nu. Jag kommer alltså djupdyka i de ämnen jag bloggar om, men på ett mer privat sätt. Det jag kanske ibland inte riktigt känner att jag vill skriva på en blogg som vem som helst kan läsa. Det blir alltså betydligt mer personligt än bloggen redan är. Utlovar självklart också lite hemligt innehåll!

Så om ni vill hänga med mig på detta nervösa, spännande, nya äventyr; signa upp er! Ni hittar formuläret HÄR, eller i min sidebar! Alltså rakt ovanför Instagram-bilderna, på bloggens högra sida. Allt ni gör är att fylla i mejladress och namn, så fixar jag resten!

Jag hoppas innerligt ni vill hänga med på den här resan. Så tills vi hörs här och på mejlen: Ha det fint! <3

Att minnas genom växter

När vi åkte hem efter julen fanns en växt på sätet mellan mig och Eric. Så fort vi fick reda på att vi kunde få skjuts hem, tog jag med växten hem från farmor. Det tog oss säkert tio minuter att packa in den i tidningspapper. Att ställa ner den varsamt i en plastpåse så att jag kunde bära den ner för trapporna och ut till bilen. Och nu står den på den mest synliga platsen i vardagsrummet.

Den här växten är uråldrig. Eller ja, just det här exemplaret är runt 15 år gammalt, men sticklingarna kommer från generationer bakåt. Min pappa fick dem av en kvinna han ibland hjälpte med hennes dator. Hos henne hade den i sin tur kommit från hennes mormor. Den här kvinnan som gav min pappa sticklingarna fyller snart 100 år. Hennes mormor är alltså född på 1800-talet! Om just den här växten är riktigt så gammal kan man inte garantera. Men att den kommer från tidigt 1900-tal är nog inte en dålig gissning.

Och detta är bland det mest fascinerande jag vet. Att en växt i sitt DNA, oavsett hur nyligen sticklingarna är tagna, är samma växt. Jag har en växt som i sitt DNA är runt 100 år gammal. För att inte tala om att den för mig har ett stort sentimentalt värde. Jag har trots allt fått den av min famor, som betyder otroligt mycket för mig. Varje gång jag vattnar och tar hand om, till och med tittar på den här växten – så tänker jag på farmor.

Och så blir det med alla växter jag ärvt. Oavsett vem de kommer från. En växt bär med sig så många minnen. Vem vet var den här växtens mormors mor har funnits? I minst ett antal hem i Falkenberg åtminstone. Den genetiska massan har varit på otaliga ställen! Hur många kusiner eller sysslingar har den runt om i Sverige? Om bara växter, eller kanske DNA i det här fallet, kunde tala. Mer fascinerande än väggar, antagligen.

Förhoppningen nu är att den ska trivas. Att den ska kunna fortsätta stimulera minnet av min farmor, och den kvinna som pappa brukade hjälpa med datorn. Där jag ofta var med som barn. Den bär med sig minnen av personer jag inte vill glömma. Och jag hoppas den uppskattar sitt nya liv i Malmö.

Har ni också en ärvd växt med mycket historia?

Årets första loppisrunda och det jag fick med mig hem

Jag har varit på årets första loppisrunda! Eller ja, runda och runda, för jag åkte faktiskt bara till en butik. Erikshjälpen, som ligger ute i Hindby. Min absoluta favorit i Malmö, skulle jag säga. Hittar alltid mina bästa fynd där, och så även denna gång! Tre av dem hamnade tyvärr inte på någon bild. Men de som gjorde det, de tänkte jag dela med mig av idag!

Någonting jag insett (efter att ha börjat ta en bild på min korg varje gång jag tror att jag är klar i en butik) är att jag alltid råkar handla lite efter färgskala. Ibland är det medvetet, som när jag i princip bara tittar på de blå hyllorna. Men de senaste gångerna har det verkligen varit omedvetet! Förutom den här vändan, som går i någon sorts… turkosaktig, seafoam blue-liknande, ljusgrön ton i kombo med brunt med lite rött i, typ. Så har faktiskt några av de senaste också gått i färgskala, och de delade jag med mig bild av här! Två korgar till med ganska tydlig färgskala ändå.

Jag vet inte riktigt varför det blir såhär, men det var en väldigt spännande insikt när jag väl kom på det. Undrar vad det beror på? Om det handlar mest om smak eller någon sorts estetiskt sinne? Butikens utbud? Dagshumör kanske? Eller något helt annat, vem vet. Gissar åtminstone på någon sorts dagsform, eftersom det aldrig blir samma färgskala!

Men nu till fynden. Vi börjar med broschen längst fram i bild, den på tygstuven. Den rotade jag fram bland udda örhängen och läsglasögon i en låda bland smyckena. En ynka tia fick jag betala, och eftersom jag tyckte den var magiskt vacker fick den såklart följa med i korgen!

Även tyget, som kanske blir en kudde eller möjligtvis en necessär, kostade bara 10 kronor. Tyckte det var galet billigt för 50×60 cm av ett såhär fint vävt tyg?! Älskar också blandningen av färger, trots att jag annars mest rör mig mot enklare färger och mönster.

Garnet gissar jag på är någon sorts ullgarn. Åtminstone är det ull i det, och jag gissade på att det kanske kan vara handfärgat? Älskar i alla fall färgen, och tänker att det ska få bli ett pannband! Även den här bunten kostade 10 kronor.

Boken är Flyga Drake av Khaled Hosseini. En bok jag läste på gymnasiet, och som har fastnat rejält. Så när jag hittade den var det klart att den fick följa med ner i korgen! Ska bli spännande att läsa om den såhär snart 10 år senare.

Hårspännet fastnade jag också för direkt. Drömmer om att ha frisyrer där jag kan använda sånt här, och tänkte att något så gediget och vackert som trä kanske var rätt material för att få mig att börja!? Men om håret inte samarbetar (hög risk), så blir det en perfekt present till min svärmor som ofta använder den här typen av klämmor.

Och så de fyra sista sakerna! Som går under samma två kategorier. Dels är det de två broscherna. Ja, det blev tre broscher från samma butik. Nej, jag använder sällan broscher. Men det var så otroligt vackra! Den lilla blomman är någon sorts emalj-liknande material på metall (mässing?) med en liten pärla i mitten (antagligen inte äkta, men fin ändå). Och rosetten har någon sorts glittrande blått material i sig. Ingen aning om vad, men älskar ju blått, så jag blev glad! Min inre skata var verkligen med på den här rundan.

De två små… skålarna? Vet jag inte riktigt vad det är. Men de är i sten, och väldigt vackra. Jag har gissat på allt från askfat till tvålkopp till ringskål, men egentligen vet jag inte. Själv tänkte jag att de ska få husera just ringar. En på sängbordet (som jag förhoppningsvis hittar snart), och en på byrån.

Och det var det som fastnade på bild. Jag blev väldigt väldigt nöjd med årets första runda! Och med insikten jag fick om färgskalorna. Tycker det är en av de mest intressanta saker jag kommit på om mig själv på länge. Är ni också såna som omedvetet handlar efter färgskala?

De 3 sista böckerna från 2019

Det är dags att ta en liten titt bakåt till förra året! Galet att kunna skriva så, egentligen. Jag har inte riktigt greppat det här med att det är ett nytt decennium, men det kommer väl till mig snart. Hoppas att ni också har haft en lugn start på året, och att ni inte känner er alltför stressade inför jobb och plugg. Själv har jag mest vilat. Och läst en del. Och handlat lite på loppis, men mer om det om ett par dagar. Nu ska vi titta på de sista böckerna jag läste under 2019. De tre jag hann med efter att jag fotograferat till det senaste inlägget.

Tre stycken, alltså! Två av dem läste jag innan vi åkte hem, den tredje köpte jag i Falkenberg! De två jag hade med mig och de jag fick i julklapp hann jag inte läsa ut, så de kommer inom snar framtid, hehe.

Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer ( ❄︎ ❄︎ ❄︎ ❄︎ )

Alltså, de flesta har väl åtminstone antingen läst boken, sett filmen eller har koll på innehållet i den här boken? Om inte, så handlar den om vampyrer som glittrar i solen och om hur en av dem blir kär i en människa som blir kär tillbaka. Ungefär. Jag tenderar att läsa igenom den här serien nästan en gång om året. Varför? Jag gillar verkligen första och fjärde boken. Avskyr andra och tredje. Ni ser ju ungefär hur sliten min kopia av den här boken är. Trots att jag vet att den här boken är tveksam på flera plan, så tycker jag väldigt mycket om den. Men har ni inte nostalgiska minnen till den och inte har läst den, så kanske det här inte är boken för dig, hehe.

Hembidrädet av Marie Hermansson ( ❄︎ ❄︎ ❄︎ )

Den här boken, alltså. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den? Därav att den får en trea. Jag gillar delar av den, och jag gillar språket. Jag köpte boken för en tia på Röda Korset för nåt år sen för att jag tidigare läst och gillat Marie Hermanssons bok Skymningslandet. Även i den gillar jag språket, men där tilltalar själva innehållet mig mer.

Den här boken handlar om en kvinna som är trött på sitt liv, och som av en slump hamnar i ett bostadsområde hon aldrig besökt tidigare. Hon börjar promenera runt i ”Området” som tidsfördriv, och börjar lära sig folks rutiner och sånt, tills hon hamnar som hembiträde i ett av husen. Ungefär så långt berättar också baksidan av boken, men efter det följer en rad ganska knepiga avslöjanden. Varav några jag hade velat undersöka närmre, och andra som mest gjorde boken lite tråkigt förutsägbar. Det är en sådär bra bok. Helt okej, men inte en jag älskat.

Nuckan av Malin Lindroth ( ❄︎ ❄︎ ❄︎ ❄︎ ❄︎ )

Den här boken!! Jag fyndade den för 1 (EN!!) krona på Röda Korset i Falkenberg när vi var där i mellandagarna. En krona, jag fattar det knappt, den var helt oläst? Så ett fynd, tänkte jag som sett den på flera bloggar jag läser. Och om jag är glad att jag betalade den ynka enkronan! Älskade den här boken. Inte för att den är fin. Utan för att den är viktig. Så viktig.

Det är egentligen inte skönlitteratur, utan mer av en essä om att ta tillbaka ordet nucka. Att göra det till något mer nyanserat än ett skällsord för en kvinna som är ofrivilligt ensam. Den tar upp så många aspekter på sina ynka 117 sidor att det är svårt att greppa att den inte är obligatorisk för typ alla vuxna. Faktum är att jag skrivit en lite längre text om hur den här boken fick mig att må, som jag tänkte dela med mig av snart. På ett lite annorlunda sätt, ni får veta mer inom snar framtid!

Och det var allt för denna gången! Två halvbra böcker och en jag knappt kan släppa. Ändå ett bra avslut på året att läsa något som hamnade på årets topplista över bästa böcker.

Skulle ni förresten vilja läsa ett inlägg om mina topp 5 eller kanske 10 böcker som jag läste under 2019? Hit me up i kommentarsfältet om det skulle vara intressant!

Har ni läst nåt bra på sistone?

Året 2019 – en sammanfattning

Jag har klurat ett tag på hur sjutton jag ska skriva ett sånt här inlägg i år. Har det varit något jag ens vill göra? Vad ska sammanfattas? Året i händelser? Bilder? Eller någon sorts lista kanske, som man så ofta hade som bas förut? Jag ska vara helt ärlig och börja med att det här året har varit ett av de mest förvirrande på länge för mig. 2019 har varit både ett jättebra och ett jättedåligt år. Det som startade jättestarkt för första gången på länge, har kanske inte riktigt avslutats på topp ändå. Samtidigt har mycket varit otroligt fint, och jag har orkat mer än vanligt. Men någonstans har jag ändå landat det här året. Försökt söka hjälp. Klarat skolan bättre än på länge. Börjat ta tag i de där småsakerna som man inte orkar när man inte mår bra. Så med tanke på allt detta – här kommer 2019 i listformat ändå. Det här är ju trots allt en blogg!

Gjorde du något under 2019 som du aldrig gjort förut?

Ja, säkert mängder med saker! Opponerade, till exempel. Vandrade en mil i blöt skog. Cyklade över 2 mil på en dag. Åkte över till Köpenhamn bara över dagen. Och garanterat hundra saker till?!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

JA! Det är nästan första året jag kan skriva det här? Och jag har säkert fyllt i listan sen jag var 13. Och inte bara EN kompis, utan TVÅ!

Dog någon som stod dig nära?

Nej, tack och lov inte.

Vilka länder besökte du?

Jamen… Danmark. Och så bor vi ju i Sverige, ja.

Är det något du saknat 2019 som du vill ha 2020?

Ett sängbord. Eller jag har ett, men jag vill ha ett sånt jag letar efter.

Vilket datum från 2019 kommer du alltid att minnas?

Äsch, datum… Jag kommer nog allra mest att minnas sommaren. Semestern, babyshower och bebisar. Eller början av året när jag fotade gravid-mage med My. Det var också fint!

Vad var din största framgång 2019?

Examensarbetet, utan tvekan. Att det både skrevs, opponerades och blev godkänt på första försöket. Det är verkligen den största framgången! Men kanske också att jag fortsatte blogga hela året i år. Och att jag vågade gå på den där första kvällen med syjuntan.

Bästa köpet?

Vem vet? Bästa köpen är väl allting jag handlat second hand som jag förut hade köpt nytt. Eller keramikkurserna, om det räknas som köp?

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Ja, mängder av saker! Examensarbetet, alla bebisar. Semester (lol).

Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2019?

Oklart om det är låtar? Men MARINAs album som kom i år har spelats allra mest. Framförallt i våras.

Vad du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag tror helt ärligt att jag har varit gladare. Och det är så skönt att kunna se tillbaka på året och säga det. Jag har vari gladare i år än tidigare år. Det betyder inte att det varit ett toppenår hela året, men rent generellt har jag varit gladare ändå!

Vad önskar du att du hade gjort mer?

Skapat. Framförallt första halvan av året. Andra halvan blev desto bättre. Kanske också… Umgåtts mer med andra än Eric. Träffat vänner lite oftare. Det önskar jag faktiskt att jag hade gjort.

Vad önskar du att du hade gjort mindre?

Fastnat. I telefonen. Framför datorn. Stirrandes ut i intet. Så mycket tid jag hade kunnat lägga på vettigare saker som pausade hjärnan mer. Möjligtvis med undantag för stirrandet ut i intet då, för då är ju hjärnan i allra högsta grad det enda som jobbar.

Favoritprogram på TV?

Hm… Jag är väl en himla blogg-klyscha? Men jag tror ändå att det är På Spåret. Det är det enda vi har slagit på TVn för varje vecka för att titta på. Och jag tycker det är så kul när man kan saker?! (Men är också en exceptionellt dålig förlorare….)

Vilka böcker har du läst i år?

I år har jag ju bloggat om min läsning! Så här, här och här är böckerna jag hittills hunnit blogga om. När vi kommer hem igen kommer de senaste. Men såhär långt (året är ju inte slut förrän idag) så har jag hunnit med att läsa hela 31 böcker! Och en ligger halvfärdig på sängbordet. Ganska nöjd, ändå.

Bästa boken du läst i år?

Jäkligt bra fråga! Det är flera böcker som har hängt med efter att jag läst dem. Dels Den Hemlighetsfulla Trädgården av Frances Hudgson-Burnett. Men även Den Femte Systern och Det Viskande Barnet av Mårten Sandén. Eat Pray Love av Elizabeth Gilbert också. Och ett par av de som jag läst nu i december – Hembidrädet av Marie Hermansson och Nuckan av Malin Lindroth.

Bästa musikaliska upptäckten?

Äh, jag vet inte. Ett gäng nya låtar till Piano-listan kanske?

Vad gjorde du på din födelsedag 2019?

Hade praktik. Öppnade paket och fick frukost på sängen, och fick paket av min handledare! Så gulligt. Men hade i övrigt en rätt tung dag, vad jag minns. Har i princip inga bilder alls från den dagen.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år bättre?

Att bli tagen på allvar av vården och inte vidareskickad när jag sökte hjälp.

Vad fick dig att må bra?

Eric, som alltid. Min klippa är vad han är. Hoppas såklart jag är detsamma för honom. Men också att jag tagit det lugnt. Försökt fokusera på böcker igen och inte bara teknik.

Vem saknade du?

Det här är en så svår fråga. Kanske.. Inte någon särskild, utan snarare ett sammanhang? Ett kompisgäng som på sätt och vis finns i Falkenberg, men som saknas i Malmö?

De bästa nya människorna du träffade?

Bebisarna! Världens finaste barn. Och syjunte-gänget, såklart. Även fast det lite ligger på is igen. Känner jag någon i Malmö som vill dra igång något?

Mest stolt över?

Examensarbetet. Återkommer till det mycket, men det var så skönt att klara av det. Att jag ringde det där samtalet, även om jag kommer få göra om det igen nästa år. Att bloggen ändå har blivit uppdaterad minst en gång i månaden hela året, även när jag inte riktigt orkat egentligen. Att jag inte har släppt den. Men också: Kjolen jag sydde! Pannbandet jag virkade! Mössan jag virkade till Eric!

Högsta önskan just nu?

Att 2020 inte blir ett jävla skitår, utan året när jag kommer på vad jag verkligen vill göra i livet. Oavsett om det är banan jag är inne på nu eller något helt annat. Vilket som går fint, bara jag skulle kunna bestämma mig. Och kanske ändå att få bli gravid? Vi har inte försökt än, men har absolut börjat diskutera när det är dags. Kanske blir 2020 året när jag blir gravid och får vänta på en liten unge?

Och så går 2019 och hela decenniet mot sitt slut. Ett år som helt klart varit ett där jag varit på väg åt rätt håll igen. Där energin kommit tillbaka, även om det inte är fullt ut. Och jag hoppas att det fortsätter såhär.

Vill också säga TACK. Tack för att du läser. För att ni läser. För alla kommentarer och fina ord. Tack även till er som läser i tystnad. Jag värderar er högt. Och under 2020 hoppas jag kunna leverera ytterligare på bloggen igen. Med förhoppningsvis lite mer struktur.

Med förhoppningen att ni också får ett fint nyår: GOTT NYTT ÅR OCH DECENNIUM! <3

Vecka 51 ur telefonen

God fortsättning! Som man säger. Julen är väl officiellt över nu? Vi har i alla fall ätit upp all julmat, och även fast granen står kvar så känns julen faktiskt färdig nu. Paketleken med släkten var det sista vi hade inplanerat åtminstone, och den avklarades igår kväll. Men nu ska vi faktiskt backa bandet ytterligare ett snäpp – till veckan innan julveckan! För då tog jag såklart en massa bilder med telefonen, som sig bör. Vi tittar lite på det.

Jag inledde veckan med en selfie-session. Jag gör det väldigt sällan, men veckan innan hade bjudit på både ny skjorta och nytt läppstift. Så det kändes liksom passande på nåt sätt? Sen fortsatte jag veckan med den kanske minst glamourösa outfit jag någonsin gått ut i. Till tvättstugan en trappa ner på gården visserligen, men ändå.

Där i början av veckan var det också ett par föreläsningar, och jag kämpade mest för att hålla mig vaken. Trots att det nog egentligen är rätt intressant. Minns ungefär varannan föreläsning från den här kursen, såhär långt. En dag när vi kom ut tyckte jag att ljuset var så fint, men det fastnade inte alls i telefonkameran. Men här är alltså utsikten från skolan in mot centralstationen.

Jag spenderade mycket tid inomhus, fast det var ett par riktigt soliga dagar. Kikade också in genom en grannes fönster en tidig morgon och tog bild på skuggorna som växten skapade. Är ni också såna som gillar att titta in lite diskret i andras fönster när ni får förbi? Lägger alltid märke till ovanligt välmående och ovårdade växter.

Annars lagade jag lite mat. Som vår variant på Jamie Olivers Chorizo Carbonara. Jättegod, verkligen! Sen invigde jag symaskinen. Den ärvda som från början var Erics mormors, sen hans farmors, och nu är den min. Vi har haft den i över tre år, men jag har aldrig vågat mig på den innan. Men nu så! Och den går som en dröm och jag älskar den. Förstår inte varför jag skjutit upp det? Ska genast kassera min icke-fungerande från IKEA som jag tampats med i snart sju år. (Den går alltså inte att laga, jag har verkligen försökt.)

Sen la jag en hel förmiddag på att laga kläder! Satt i fåtöljen med en korg framför mig och stoppade strumpor. Fäste trådar. Lagade, helt enkelt. Som Erics bästa strumpor, som jag lagar med en ny färg varje gång. Det här blev fjärde lagningen, och jag ser en tydlig förbättring!

Sen satt jag faktiskt och virkade också. Gjorde klart Erics julklapp! Det blev en mössa som tyvärr såhär i efterhand är pyttelite för liten. Men den är jättefin! Så när vi är hemma igen ska jag se till att virka om de sista tre varven. Tur det finns lite garn kvar!

Det blev dags för jullov! Åkte tåg och hade med mig färdkost i form av clementin, after eight och en klubba från godiskalendern. Läste andra (och sämsta) boken i Twilight-serien. Njöt av att det inte var trångt på tåget. När jag kom fram till Falkenberg möttes jag av en juldekorerad buss! Åkte den halvvägs till stan…

… och gick till Kajsa! Vi skulle ha pyjamasparty med Mirre, som vi inte träffat på evigheter. Och Lollo, men hon blev sjuk. Vi satt uppe till ett på natten och pratade bebisnamn, skrattade så vi grät och hade det allmänt mysigt. Dagen efter fick vi färska frallor av Kajsas sambo som hade sovit borta med världens gulligaste bebis!

Nämligen den här! Som såklart var med en stund båda dagarna. Titta bara så söt!! Dessutom kanske den charmigaste unge jag vet. Sån personlighet redan första veckan, och den verkar inte bli mindre direkt.

Sen vankades det gröt-brunch hos farmor. Komplett med nästan hela släkten. Och en ny klänning som fick hänga på galge i fönstret.

Och så hann vi med att baka pepparkakor! Med mina gulliga föräldrar <3 På det gamla bakbordet som jag alltid har älskat. Det har virrvarr-mönster på skivan och är så tungt att jag knappt orkar lyfta det själv. Den bästa typen av bakbord, helt enkelt.

Och det var den veckan! Vecka 51, den näst sista på året. Nu är vi inne på sista dagen på 52. Imorgon börjar vecka 1, och om två dagar är vi inne på det nya året. Det nya decenniet. Men om det tänkte jag skriva lagom tills nyår i stället. Tills dess: Sköt om er!

Nyårsdukning 2020, eller: födelsedagsdukningen jag gjorde åt min svärmor

Eftersom min svärmor fyller 50 på nyårsafton och ingen vill fira födelsedag när man ändå ska iväg och vara uppe hela natten, så firade vi på annandagen i stället. Jag fick i uppdrag att duka! Något jag så gärna tar på mig, eftersom jag tycker det är så himla kul. Min svärmor hade en bild som hon gärna ville att jag skulle ta inspiration från. Med granris, hyacinter och linneservetter i blått. Något liknande blev det. Här kommer dukningen, som borde passa perfekt till nyår!

Dagen innan plockades det in granris från skogen. Redan dagen innan julafton hade vi skaffat några blommande hyacinter som såldes ut billigt från den lokala blomsterbutiken. På annandagen var det helt enkelt bara för mig att sätta igång!

Först placerades granriset ut. Jag hade handskar på mig för att det skulle stickas lite mindre. Från mitten av bordet la jag ut ungefär tre små bitar granris mot varje ände av bordet. Så att skarven hamnar i mitten och man får den finaste delen av riset i båda ändarna.

Sen skar jag av hyacinterna så nära löken jag vågade. Alltihop skars av, stjälkar och blommor och hela köret! Sen placerade jag ut ett udda antal på varje bord – tre på de små borden och fem på det stora. Mellan blommorna placerade jag ut bladen, lite huller om buller och sådär imperfekt och ”slarvigt”. Fast också väldigt noga och planerat.

Någonstans här, när granris, hyacinter och övrig dukning var färdig, kom min svärmor på att hon hade små metall-stjärnor! Ni vet, typ paljetter, fast i metall!? Jättevackra, tyckte jag. Och strödde ut först de stora på alla tomma platser på borden, och sen de små för att fylla ut.

Älskar att de är i just metall och inte plast. Klart att man kan samla in de i plast också, men någonstans känns det ändå som att det är mer självklart att man samlar in och sparar pynt som inte är så billigt. Eller de kanske inte heller kostade någonting alls, vad vet jag? De är i alla fall 20 år gamla, och det känns i sig som något fint och bra.

Även i dukningen tänktes det någorlunda hållbart. Tallrikarna har Erics föräldrar haft länge. Glasen också, för den delen, som inte tillverkas längre. Blandade glas blev det också över borden, för att de skulle räcka. De små besticken lånades av Erics morfar, så att vi kunde duka ordentligt till en trerätters lunch. Faktum är att det enda nya som köptes in var servetterna och hyacinterna. Ganska bra ändå!

Slutligen samlade vi in alla ljuslyktor i transparent glas vi kunde hitta. Passande nog 7 stycken i tre olika former, som passade perfekt på borden. Tre på det stora, och två på de små. Inpetade lite bland granriset, på båda sidor av bordet.

Och just ja! Servetterna. I ett annat liv hade jag gärna använt servetter i tyg. Men den här gången blev det de klassiska i papper. Jag letade länge efter en vikning som kändes lagom komplicerad men inte för avancerad. Som inte skulle ta för lång tid, helt enkelt. Till slut hittade jag den här! På Pinterest, såklart. Och i slutändan snittade jag på runt 2 minuter per servett, vilket kändes absolut lagom!

Ett himla bra tips är faktiskt att vika servetterna dagen innan om det finns möjlighet. Det sparade mycket tid på själva dagen som kunde läggas på att verkligen placera ut allting och pilla lite extra med resten av dukningen.

Och det var det hela! Mitt uppdrag med dukningen var avklarat, och jag är så himla nöjd. Faktum är att dukningen på det stora bordet (minus stjärnorna) har fått ligga kvar till nyår. För är det någon dag den här dukningen passar utmärkt, så är det ju nyår! Det är faktiskt en riktig nyårsdukning, när man tänker efter. Och just nyår, när min svärmor fyller år på riktigt, var väl lite av inspirationen för dukningen också.

Har ni funderat något på nyår än? Kanske har ni en dukning färdig i huvudet? Eller inte alls, som jag. Det blir nog ett lugnt nyår för vår del, oavsett hur vi väljer att fira. Så några fancy dukningar blir det nog knappast i mitt fall. Men kanske kan någon av er få med sig en liten idé, eller så kanske ni snor hela dukningen.

Julhelgen i ord (och lite bild)

Så är årets jul över, och det är snart dags för ett nytt år. Nytt decennium, till och med! Och det är så mycket som känns… precis som vanligt. Nyår har aldrig varit min högtid, och jag är inte särskilt intresserad av nyårslöften. Men det där är trots allt sitt eget inlägg, och idag tänkte jag att jag skulle visa lite av min jul. Tänkte till och med att jag återvinner ett koncept från i somras. Julen i ord, helt enkelt. Och lite bild, såklart. God fortsättning, allihop! <3

Grötbrunch – Kattgos – Pepparkaksbak – Amaryllisar – Dukning – Servettvikning – Buffébord – Julskinka – Rött Läppstift – Mjuk Pepparkaka med Frosting – Julklänning – Julgröt – Bokpaket – Handbroderad kudde – Farmorvävd julduk – Lingon – Julklappsutdelning – Tomteluva – Stickade sockar – Sällskapsspel – Julmust – Köttbullar – Prinskorv – Trötthet – Champagne – Födelsedagsfirande – Strumpbyxor – Julklappar – Önskeböcker – Hyacinter – Clementiner – Läsning – Instagram-toapauser

Det var min jul i ord. Hur såg din ut? Har du några ord att dela med dig av?