Fredagsmys och försök att göra mörkret mindre påträngande

December är äntligen här, och med den kommer snart julen! Jag passar på att njuta av allt jag älskar, som skumtomtar, julmust och att få kura ner mig i soffan tidigare på eftermiddagen. I ärlighetens namn har jag varit fortsatt sjuk fram tills idag, så det har ju onekligen gjort det lättare att just kura ner mig i soffan. Men även imorgon, efter att jag varit tillbaka på förskolan, kommer jag kura ner mig i soffan med en film på datorn och bara mysa. Ta det lite lugnt. Försöka överleva det här totala mörkret som är slutet av året.

Och precis det där, att försöka göra mörkret mindre påträngande, är vad vi jobbade på förra fredagen. Jag hade varit hemma hela dagen med min brutala förkylning och var rätt besviken över att inte kunna följa med till Falkenberg som planerat. Eric stannade hemma en extra kväll för att umgås lite, och vi gjorde det mysigt så gott vi kunde.

Plockade fram ljus på bordet (som äntligen blivit tömt till förmån för bilderna på mina hemgjorda datumljus). Ett ljus i min bästa loppisfyndade ljusstake i mässing, och ett i den lilla ljusstaken jag fick med mig hem från en keramikworkshop jag var på i slutet av oktober. Julmust i mina finaste glas. Och vårt favoritspel framplockat och påbörjat.

Ja, Carcassonne alltså. Ett spel där du både behöver vara strategisk och ha tur. Den här gången vann Eric båda omgångarna, men skam den som ger sig! Några gånger har det faktiskt varit jag som vunnit också. Fast det var länge sen. Och jag kan möjligtvis vara lite av en dålig förlorare. Kanske, bara.

Och en någorlunda sneaky fotograf. När jag hade tagit den här bilden sa Eric; ”Men den där kan väl ändå inte ha blivit bra?” med mycket skeptisk ton i rösten. Varpå jag svarade att han alltid är gullig, och att den blev visst fin. Såhär i efterhand ser han kanske lite väl plågad ut, stackarn. Men fortfarande söt, såklart!

Och vips! Så kom den beställda maten. Varsin burgare från Surf Shack, som eh… kom fram halvkall, saknade en skiva ost eller två och helt ärligt inte var de bästa vi ätit. Vilket helt går emot alla tidigare gånger vi beställt därifrån, så inget ont mot dem. Kan ändå varmt rekommendera som ett riktigt bra Malmö-tips.
Vi åt upp dem, klagade inte och fortsatte att mysa ihop resten av kvällen. Om jag inte minns helt fel så involverade det även en stunds Pokémon-spelande på 3DS och mys under filtar i soffan. Också sånt som får en mörk årstid att kännas lite, lite bättre.

Hur gör ni för att slåss mot det här mindre roliga mörkret?

DIY Datumljus

Det här inlägget kommer ÄNTLIGEN upp. Jag har filat på idén nu i flera år, och har äntligen fått tummen ur precis i tid för att hinna lägga upp det här inlägget i tid! Tur i oturen att jag blev sjuk igen, helt enkelt. Och att jag orkat sitta upprätt tillräckligt länge för att skapa dessa. För jag har nämligen gjort egna datumljus!

Idén kom till mig genom Monthly Makers, fast då i januari 2016. Det kom in ett bidrag det året från Wonderwood, som hade tryckt med stämplar på några ljus och skrivit saker på dem. Så sen i januari 2016 har jag suttit med idén att göra datumljus i samma teknik. Och nu äntligen har jag gjort och tänkte visa hur det blev!

Det här är faktiskt bland det enklaste jag gjort, men det blir så himla fint. Dessutom en fin liten present att ta med sig om man ska iväg till första advent imorgon! Mina svärföräldrar får en leverans idag faktiskt, trots att jag fick stanna hemma över helgen.

Du behöver:
Ljus på minst 28cm
Siffer-stämplar i metall, 4 mm stora
Ett värmeljus, tänt
Akrylfärg
Pensel
Papper att torka av med

Se till att du har ett tänt värmeljus framför dig, som du kan värma dina stämplar på. Mät ut hur nära varandra du vill ha siffrorna. Vill du ha streck, så har jag gjort dessa med den trubbiga sidan av en matkniv med ca 1 cm mellanrum. Sen är det dags att värma stämplarna! Håll dem ovanför lågan och tryck sen in dem i ljuset. Jag tycker det blir bäst om man inte trycker så djupt, men det är såklart en smaksak. Fortsätt hela vägen från 1 till 24 ner för ljuset.

Klutta ut lite akrylfärg på t.ex. ett gammalt burklock, och pensla på en liten bit av ljuset i taget. Se till att torka av fort innan färgen torkar! Då lägger sig färgen i hålrummen som stämplarna skapat, och ingenting hamnar på själva ljuset. På så sätt syns siffrorna mot det vita ljuset! I efterhand kan man fortsätta gnugga lite med pappret för att få bort eventuell färg som hamnat utanför siffrorna. Klart! Bara att tända lite varje dag och räkna ner till jul!

Jag har alltid varit dålig på att komma ihåg såna här ljus själv, men i år står ljuset redo på soffbordet. Så jag håller tummarna för att det som krävs för att jag ska tända det, är att jag skapat det själv. För det här ljuset passar så himla bra in här hemma. I min loppisfyndade mässingsljusstake i form av järneksblad. På det ärvda soffbordet i betsad ek. I ett julstädat vardagsrum. Jättemysigt!

Dessutom är ju detta ett perfekt litet helgpyssel. Både att göra framför en serie, eller att ta med som projekt till adventsmyset med kompisarna. Det är enkelt, går fort och är något som är kul att ha hemma!

Funderingar om blogginnehåll en söndagsmorgon

Hej på er, det känns så fint att vara här igen. Som att allting lite föll på plats när suget kom tillbaka. När granen kom upp i vardagsrummet och några tavlor kom upp på väggarna. Allting må inte vara helt hundra, men jag känner mig just nu ganska lugn i vardagen.

Trots det så sitter jag här nu och funderar kring bloggen. Hur jag vill att den ska se ut och fungera. Slits mellan tanken att producera mer läsvärt innehåll, sånt som faktiskt ger mina läsare något. Och det mer personliga, följa med i vardagen-innehållet. Vad är roligast att skriva, vad är roligast att läsa? Och finns det någon perfekt blandning av sånt innehåll, som passar ihop på ett fint sätt? Jag vet ju vad jag själv gillar när jag läser. Vilka inlägg jag faktiskt klickar mig in på från Insta stories, exempelvis. Inte scrollar förbi på Bloglovin. Trots att jag följer och uppskattar bloggen egentligen.

För samtidigt som jag vet att både min egen känsla (och andras statistik) säger att innehåll som ger läsaren något är det bästa innehållet; så vet jag också att jag har en tendens att köra allt eller inget. Superlånga inlägg med jättemycket information, eller korta inlägg med nästan ingenting. Och att de där långa inläggen må vara kul att skriva, men de tar sån tid och energi. Något som knappast finns i mängder just nu. För att inte tala om ljusnivåer att ta bilder i?! Men lite känns det också som ursäkter. Kommer jag helt enkelt inte på något vettigt att skriva om? Har jag ens några kul idéer? Ni vet, självkänslan som lite snällt lommat iväg och ställt sig i ett hörn av hjärnan och vägrar vända sig om och vara med.

Och hela tiden i bakhuvudet – om ingen gillar det jag gör, varför gör jag det då? Självklart ska detta mest av allt vara för mig. Och ser jag till det faktum att jag älskar att bläddra bakåt och titta på vad som hänt, så är det ju det. Men någonstans hade jag lika gärna kunnat göra detta i hemlighet om det hade varit enbart för mig. Någonstans handlar ju detta om er, ni som läser. Som kommenterar. Som gillar och svarar och diskuterar. Utan er hade jag lika gärna kunnat sätta lösenord på bloggen och aldrig dela något om den igen. I teorin, alltså. I praktiken vill jag ju faktiskt skriva bloggen precis som den är nu, öppen och tillgänglig.

Så. Nu har jag öst ur mig alla mina tankar och undrar – är det något ni tänker på? Vilket innehåll älskar ni att se här inne, och vilket skulle ni kunna klara er utan?

Lite från livet på sistone

Hej på er! Nu var det länge sen på riktigt, och det var antagligen precis vad jag behövde. Jag har påbörjat min praktik igen och den tar verkligen upp majoriteten av min tid och ork. Att bloggen därför hamnade på is var inte planerat, men absolut vad som behövdes för att orka. Därför blev jag glad nu när suget drog igång igen, och tänkte att jag ska skriva lite och säga hej!

Så med det tänkte jag säga: hej! Jag mår fortfarande inte toppen, och jag ska försöka skriva mer om det i ett annat inlägg. Men jag kämpar på, och med det tänkte jag att vi kunde titta lite på den här senaste månaden som gått sen jag bloggade sist. Här är ett gäng bilder från mobilen.

Vi åkte till Falkenberg! För att fira Eric mest, och åt en massa gott. Som här, på Laxbutiken där jag faktiskt aldrig hade varit förut. Fun fact: Laxbutiken ligger på nån lista över Topp 10 Vägkrogar i Sverige! Och det var supergott verkligen, en riktigt rejäl portion med lax och potatis. Orkade inte ens äta upp hela biten, så galet stor.

Och så firade vi Eric hemma också, såklart. Med soppa för hela släkten! Mycket fisk den helgen, faktiskt. Supergott och jättetrevligt att kunna sitta ett litet gäng i uterummet och skratta hela kvällen.

Annars då? Jo, men gosade både katt och bebis! Så mysigt ändå, båda två. Träffade faktiskt Kajsa två gånger på fem dagar, trots allt annat som var inbokat. Och det är ju så fint att umgås med sin bästa kompis såhär mycket igen.

Och så var jag en vända hos farmor också! Hennes magiska novemberkaktus blommade såhär fint! TITTA LIKSOM! Och då hade den tydligen nästan blommat över, så hon tyckte den såg lite skräpig ut, hehe. Helt absurt hur mycket en växt kan blomma.

På hemmaplan i Malmö har det hänt annat dock. Bland annat har jag gått en del på loppis, eller second hand, spelar det nån roll? Köpte tre av sakerna på bilden, kan ni gissa vilka? Ångrar lite att jag lämnade en, men har haft en liknande innan som Eric verkligen hatade…. Så jag undvek att ta hem en till, haha!

Jag har också läst en hel del. Eller en del i alla fall. Dessa böckerna + kanske nån till kommer upp som blogginlägg så fort jag har tid och ork. Börjar dessutom närma mig årets mål att läsa 12 böcker från bokhyllan som jag aldrig läst innan! Bland annat två av de som ligger här i högen.

Sen har det varit två helger fyllda med keramik också! Vi fick till en studiecirkel över två helger + glasyrdag om ett par veckor, och jag har lärt mig så mycket nytt! Superbra cirkelledare också, som verkligen hade koll på sina grejer och som har utbildning på både folkhögskola och HDK för just keramik. Skönt med någon som kan förklara vad som händer och varför.

Har också lärt mig av en på cirkeln hur man gör jättefina bottnar när man drejat! Verkligen en helt ny grej, det jag gjorde förra gången blev inte alls lika bra. Att så små tips och tricks kan göra så mycket?! Framförallt på mina redan ganska skeva vaser, hehe.

Jag har som sagt börjat min praktik igen, och det innebär såklart tidiga mornar. Väldigt tidiga mornar ibland, och ibland inte lika tidiga. Men tidiga mornar (och sena eftermiddagar) i November innebär ofta vackra soluppgångar! Och nergångar också för den delen. Och många såna har jag prickat in, bland annat den här magiska i slutet av förra veckan.

Men med förskolan kommer… Well, förkylningar. Och faktum är att jag varit så sjuk den här veckan att jag fått vara hemma typ hela veckan. Gav det ett försök igen i onsdags, men fick gå hem efter bara några timmar. Och då hade jag ändå Alvedon i kroppen. Men men. Det innebär tyvärr att jag är underkänd och måste göra om den här perioden, men det är faktiskt inte hela världen. En kurs hit eller dit efter examen liksom!?

Och slutligen, idag har vi äntligen pyntat för jul! Satt upp stjärnor i fönstren! Pyntat granen! Haft på julmusik i högtalarna hela dagen! Ätit pepparkakor med ädelost! Druckit julmust! Alla utropstecken jag kan få med! Älskar julen! Äntligen får jag dekorera! Och ja, jag kanske är lite knäpp, men julen är verkligen min bästa högtid. Så att få sätta upp min nygamla halmstjärna för första gången är verkligen magi. Och att granen kommer upp redan nu handlar mest om att vi inte är hemma så mycket i juletid, man får liksom njuta medan man har chansen!?

Men det var det hele. November är inte direkt en kul månad att fotografera under. Mörker, mörker, mörker. Och på förskolan får jag inte ta några bilder, så där försvinner också all vaken tid. Lite tråkigt är det allt, men också lite mysigt med mest bilder på ljus och lampor och inomhustid. Men lite lite sol hade inte heller skadat. Håller tummarna för en kall och solig December! Hur har ni haft det sen sist?

Ett ärligt inlägg om hur det är just nu

Det är svårt att påbörja det här inlägget. Framförallt med tanke på hur glad och peppad jag var när jag skrev det förra inlägget. För ska jag vara helt ärlig, så mår jag inte så bra just nu. Faktum är att jag, trots att jag trodde att jag mådde bättre än på väldigt länge, kanske mår betydligt sämre än jag ens var medveten om själv.

Det svåraste att skriva är väl just orden ”jag mår inte bra just nu”. Det går lite upp och ner, helt ärligt. Vissa dagar är jag full av energi och får för mig att göra allt möjligt roligt eller välbehövt. Typ städa ordentligt i köket och verkligen rengöra på djupet. Andra dagar orkar jag ingenting annat än att titta på serier på Netflix, värma matlådor och sitta i soffan och göra ingenting. Men för första gången någonsin har jag gjort något jag nog borde gjort för många år sen. Väldigt många år sen, egentligen.

För jag har ringt vårdcentralen och bett om hjälp. För nu orkar jag inte kämpa ensam längre. Eller ensam, men utan faktisk hjälp från sjukvården. Jag försökte visserligen med en kurator för några år sen, genom skolan, men det passade mig inte alls och hjälpte i princip inte alls. Den här gången har jag fått en tid när jag ska få prata med någon som faktiskt kan det här med psykisk ohälsa. Jag har en chans att få professionell hjälp, och det känns väldigt skönt nu när det är gjort.

För om det är någonting som jag har svårt att göra så är det att be om hjälp, även när jag kanske behöver den. Inte om diverse småsaker kanske, men när det kommer till sånt som är viktigt så är det så jäkla svårt att lämna över till någon annan. Och det är ett typiskt personlighetsdrag som inte hjälper i en sån här situation. Det gör liksom inte ångesten lättare att hantera om man inte ber om hjälp. Eller vad det här nu är. För det är ytterst tveksamt att det ”bara” är ångest. Jag har några gissningar, eller antaganden, baserat på allt möjligt. Familjehistorik, tidigare mående, symptom, ja ni vet. Sånt som kan avgöra mer tydligt hur jag mår, helt enkelt. Och kanske till viss del varför också.

Så vart ville jag komma med det här inlägget? Jag ville faktiskt bara berätta hur det ser ut just nu. Att jag inte mår så bra. Att jag har bett om hjälp, och är på god väg att få den. Och att det förhoppningsvis blir bättre snart med hjälp av den hjälpen. Exakt hur det här påverkar bloggen vet jag inte. Jag har ju inte skrivit något på snart två veckor nu. För att jag helt enkelt inte har haft någon energi. Det känns som att den sakta fylls på igen, men jag lovar ingenting. Det blir som det blir, helt enkelt. Skolan fortsätter snart med praktik, och då har jag ändå mindre att blogga om och få timmar att ta bilder på (om några alls). Så bloggen kanske hamnar i lä några veckor oavsett.

Det jag hoppas mest på är i alla fall att kanske få må bättre snart. Bra vet jag aldrig om det blir, man kan alltid hoppas, men bättre kan det åtminstone bli. Mycket bättre, till och med. Jag lovar att i alla fall hålla er uppdaterade på den fronten.

Nu ska jag avsluta detta. Hur man nu gör det. Och gå ut i köket och steka på ingredienserna till pyttitpannan som jag hackade innan. För snart kommer Eric hem från träningen, och oj vad jag är hungrig nu. Ska äta en köttbulle medan jag väntar, tror jag. Tills nästa gång: ha det fint. Ta hand om er. Så lovar jag att ta hand om mig också. Kram!

En höstig fotografering och några uppdateringar på bloggen

Godmorgon hörni! Nu livebloggar jag från sängen såhär klockan sex på morgonen. Larmet ringde vid fem, och Eric petade på mig strax därefter innan han åkte till jobbet. Jag tänkte kika in och säga hej, och prata lite om bloggen. Som jag har uppdaterat med diverse nya grejer! Framförallt tror jag att det kommer synas tydligt att här finns lite nya bilder. Det är för att jag och Eric var ute och tog en massa igår! Hela 350 nya bilder fanns i kameran när vi kom hem, och jag spenderade kvällen vid datorn för att förbereda min nya header och profilbild!

Jag är egentligen inte så förtjust i att vara med på bild, jag står ju oftast bakom kameran. Men ibland behövs det, såklart! Och jag jobbar på det, men fy vad svårt det kan vara. Då är det tur att jag har Eric, för så obekväm som jag är framför kameran, känner han sig ofta bakom den. Och framför för den delen, kamera är verkligen inte hans grej. Även fast han blir riktigt fin på bild när han inte blinkar, hehe.

Men nog om Eric och hans obekvämhet i att fotografera! Jag tog på mig min uråldriga basker som jag köpte i London, min bästa kjol som jag sydde i somras, och en halvpolo som jag älskar. Svängde på läppstiftet, gjorde jag också. Och vi gick ut i solen! Solen, solen, solen. Lite gick den i moln från och till, men allra mest lyste den. Baskern kliade, som den gör, och jag var barbent för att inte svettas ihjäl med både basker och jacka.

Jag hade nämligen insett att bilden i min förra header (som Emilia Westerström tagit) snart var tre år gammal. Hehe. Det kändes lite fel, även om den var fin. För jag har ju, förutom att ha åldrats tre år, också bytt glasögon sen dess?! Så det var dags för en ny. Även profilbilden jag använt mig av är över ett år gammal, och jag kände verkligen att jag ville ha allt uppdaterat.

Sagt och gjort! Jag visste precis vart jag ville. På kyrkogården finns nämligen ett mausoleum, och på det växer det enorma mängder… Rådhusvin? Tror jag att det heter. De blir sådär vackert röda på hösten, och det tyckte jag skulle bli en bra bakgrund för bilderna. När vi kom dit låg solen perfekt på, bakom några disiga moln, och vi satte igång. Lite obekväma båda två, men till slut släppte det helt och vi stod mest och skrattade tillsammans.

Så det jag ville säga var väl mest det här: jag har gjort lite uppdateringar på bloggen! Headern och profilbilden syns tydligt. Men jag har även skrivit en ny liten text under profilbilden. Om mig-sidan har också fått sig en genomgång, och är nu uppdaterad. Älskar att jag snart fyller 26, och att där fortfarande stod att jag är 24. Bra att man håller sig uppdaterad, osv.

Och det var det hele! Har ni inte riktigt koll på hur jag ser ut, så är väl detta också ett väldigt bra tillfälle att säga hej! Det här är jag. Kameraskygg med lätt till skratt. Och roliga miner. Jag hoppas ni ska tycka att uppdateringarna känns lika bra som jag tycker. Kram på er!

Min keramik från kursen i augusti!

ÄNTLIGEN! Som några av er väntat. På min keramik, och att få se vad sjutton jag gjorde på den här kursen i början av augusti. Nu är det äntligen dags att få se alltihop! Två saker kommer få sina egna inlägg, men här är nio saker jag drejade, kavlade och tummade på kursen i slutet av sommaren!

Det här är en av mina favoriter! Jag tog med ett blad från min Ficus Audrey (som inte mår så bra), och kavlade in det i porslinslera. Och det blev så fint! Det är tyvärr väldigt litet, men jag älskar glasyren och formen.

Jag kavlade också två glasunderlägg i porslinslera, och rullade sen på mönstret med en… stämpelrulle? Eller vad jag ska kalla den. Glasyren blev dock inte en favorit, så jag vet att jag inte ska använda den på porslinsleran igen.

Det här är kanske den mest underliga saken jag skapade. Jag har sett såna här lite här och var, och de är väl från början gjorda för att lägga typ ätpinnar på. Men de jag har sett har också använts för penslar! Så jag tänkte att det kan jag ju göra, när jag ändå fick lite porslinslera över. Den är glaserad i transparent glasyr, och det blev riktigt fint. Dock är den lite skev, så vi får se om den fungerar.

Försökte mig också på att dreja en liten ringkon, och det gick ju faktiskt ganska bra! Tyvärr blev glasyren inte alls som jag förväntade mig. Det är samma som på skålen jag visat på instagram, och den skulle egentligen vara turkost grönblå i en ljusare nyans som var JÄTTEFIN på proverna. Men något blev väldigt fel, och det jag glaserade i den glasyren blev alltså brunt. Och jag hatar brun keramik. Så… Kanske vågar jag testa med den glasyren igen, men det är väldigt tveksamt.

Sen drejade jag också en till skål! Men jag gick igenom med tummen på ett ställe, så den blev ganska mycket mindre än planerat. Sen karvade jag bara enkla streck i den i två rader, och jag gillar den! Den är väldigt liten, och kanten är jätteskev, men den är charmig. Tänker att man kan ha dipp i den, till exempel.

Sen drejade jag också den här krukan, haha! När jag skulle höja sidorna på själva… skålen? Så började den vobbla och gick av. Så jag gick skära av den också, och sen blev den pytteliten och jätteskev! Men någonting ska jag plantera i den. Jag vet bara inte riktigt vad? Vi får väl se, men jag tycker den är lite gullig ändå! Dränering har den också. Jag har tänkt göra en till sån här, när jag går nästa kurs.

Det här är definitivt en favorit! På kursen fanns flera stora snäckor att använda som former. Så en av dem tryckte jag lera runt och gjorde en lite skål av! Först en gång, som inte gick att ta av, och sen fick jag tipset att använda potatismjöl mellan, och det blev jättebra! Älskar prickarna från lavaleran, och här tycker jag glasyren passar perfekt! (Det är samma som på glasunderläggen nämligen)

Sist, men inte minst, mitt bästa drejade föremål! En garnskål! Som håller garnet… hyfsat bra, ändå? Men som med typ allt jag gjorde, så har den några nackdelar. Bland annat blev glasyren inte så tjock (den var väldigt svår att blanda runt i, tror att jag och en av de jag gick kursen med stod i säkert 10 minuter och då var den ändå sådär), så den är lite skrovlig här och var. Men väldigt fin, och fungerar tillräckligt bra just nu!

Och det var alltihop, eller ja, nästan då. De två sista sakerna jag gjorde kommer att få egna inlägg, förhoppningsvis nu under veckan. Och så har jag något kul att berätta! För jag ska nämligen gå en kurs till!! Ett par helger i november har vi lyckats få till, med glasering andra advent. Så då ska jag göra lite annat som jag vill testa, och se om jag kan dreja lite bättre den här gången, hehe. Jag har också lärt mig några saker från den första, som jag vill se till att göra eller undvika till nästa gång. Tänkte att jag kunde dela med mig, ifall någon annan också är nybörjare och sugen på en kurs!

» Se till att mjuka upp alla vassa kanter! Det är flera av mina saker som har små ställen där det är vasst, och det är inte så kul att råka skära sig på något. Keramik blir liksom hårdare än man tänker sig när man sitter med den mjuka leran.

» Planera i förväg vad jag vill göra. Jag hade med mig några idéer, men det mesta kom på plats för att jag blev så överväldigad och osäker. Och för att jag inte trodde att vi kunde dreja. Men en plan för vad jag vill göra och hur jag vill att det ska se ut gör att jag slipper komma hem med saker jag ångrar i efterhand (host, ringkonen, host)

» Gör mer research, och fråga läraren fler frågor! Framförallt när det kommer till glaseringen. Men också bara i allmänhet. Research och idéer kan bli kunskap, och kunskap är aldrig fel!

» Välja glasyrer som jag vet att jag kommer gilla. Åh, det är så viktigt. Tyvärr var den vita glansiga slut när vi glaserade, så alla mina planer fick ändras. Men till nästa gång ska jag hålla mig till vitt och blått. Som jag vet att jag gillar. (Och kanske den här gröna på lövfatet, så fin glasyr!)

Och det var allt för detta inlägget! De två sista sakerna jag gjorde kommer inom kort, de har båda blivit invigda, och är de två sakerna jag planerade mest för innan jag kom till kursen. Mycket uppskattade av både mig och Eric. Nu ska jag byta om från underställströjan till riktiga kläder och bege mig ut på loppisrunda! Håll tummarna för att jag hittar ett sängbord!

En dag i Helsingborg med pappa

Före en vecka sen satte jag mig på ett pågatåg fullt med människor med siktet på Helsingborg! Där skulle jag möta upp min käre far för lunch och lite kultur. Han hade åkt ner tidigt på morgonen för att gå en runda på Scifi-mässan, men eftersom jag inte var sugen på det så åkte jag in lite senare. Vi möttes upp utanför Knutpunkten och promenerade genom stan bort till Mariakyrkan och vår lunchdestination!

olsons skafferi i Helsingborg

Precis brevid kyrkan (som tyvärr är under renovering och därför täckt i något grönt skyddsmaterial) ligger Olsons Skafferi! Där hade ingen av oss varit innan, men pappa hade fått tips av en kvinna på tåget hem från bokmässan. De hade en uteservering under träden precis vid kyrkan, och några platser precis utanför dörren. Så vi beställde och gick och satte oss utomhus!

Här, under infravärmen, satt vi i den annars lite kyliga luften och åt lite god sallad från deras utmärkta salladsbord, tills maten kom. Och vilken mat sen!

Pappa beställde in någon sorts polsk korv, med potatismos med skinka i och hans favorit – surkål. Jag har alltid tyckt att det är lite läskigt, och har aldrig velat smaka. Men oj! Så gott det faktiskt var. Hemgjord på plats var den också. Till drack han en annan Helsingborgs-skapelse, i form av äppelmust från Rescued. Ni vet de där som tar till vara på falläpplen och annat som skulle kasseras? Svinbra koncept. Och älskar att de kommer i små glasflaskor också!

Själv beställde jag in pasta! Såklart. Älskar pasta, det är livets bästa mat. Den här var otroligt god, dessutom. Massvis med trattkantareller och skinka och så himla god sås! Och dessutom fick man en hel liten skål med parmesan till. Och parmesan är också livet, så jag blev såklart jätteglad! Tack till pappa också för bilden på mig när jag strör parmesan över maten, som jag kanske eller kanske inte bad honom ta, hehe.

När vi kände oss mätta och nöjda tog vi en promenad vidare bort längs små gator med siktet ungefär inställt på Dunkers Kulturhus och lilla hamnen! Kajen? Äsch, där finns vatten och båtar. Vi passerade förutom charmiga butiker, även Kärnan! Och alla trapporna upp till Kärnan. Men dit skulle vi alltså inte, det fick bli en annan gång. Dunkers var målet, och dit skulle vi!

Precis utanför Dunkers, på baksidan ut mot havet, finns det här stället. Ekobryggan, heter den tydligen. Jag ville visa pappa, efter att själv ha blivit visad detta underliga ställe. Ingen av oss kunde klura ut hur det fungerar, men pappa försökte som ni kan se på bilden. Det blir någon sorts eko-effekt när man står vänd in mot land och pratar, men bara om man står mitt i cirkeln och bara in mot land. Mycket underligt och väldigt fascinerande! En liten kul upplevelse, om man ändå har vägarna förbi.

Och det hade vi ju! För precis brevid Ekobryggan ligger Dunkers Kulturhus. Vi valde att gå runt till framsidan och gå in den vägen, och det tycker jag var tur, för där fanns skulpturer utanför som var kul!

Flera kaniner, exakt likadana fast ståendes och liggandes i olika positioner. Jättekonstig konst, men också gulligt med kaniner?! Kanske? Den här stod i alla fall perfekt riktad mot ingången, och sånt gillar jag. Fototillfällen, ni vet.

Pappa betalade inträde, och vi började med den lilla satir-utställningen på bottenplan. Det är Max Gustafson som skapat den tillsammans med Dunkers, och den är riktigt bra! Här är delar av några av väggmålningarna som finns runt omkring i rummet.

Och förutom själva serie-striparna som satt på väggarna och väggmålningarna, låg där också massor av skräp framför en vägg, komplett med ett skelett över en kundvagn! Satir och samhällskritik, alltså. Mycket bra utställning. Den är dessutom gratis, om man har vägarna förbi men inte råd att se de andra utställningarna!

Vi gick vidare in till utställningen om Helsingborgs historia, som hade fokus på gränser. Där fanns historia från tidig medeltid och fram till nutid, och det är en väldigt intressant utställning! Däremot blev den lite mycket att ta in för både mig och pappa, så vi tog en fikapaus mitt i alltihop innan vi gick in igen.

Några kul detaljer är att våra trappor tydligen finns i Helsingborg! Ska leta reda på dem nästa gång jag är där. Och så texten på den här skylten. Ur Katekesen från 1837. Stor skillnad på kvinnosynen från då till nu alltså. Och tur är väl det!

Cafét på Dunkers är väl inte jättespännande, men de får ett stort plus för en sak i alla fall! De har en väldigt bra och tydlig skylt för allergiker. Tur för pappa, för den här gången tog han den sista biten äggfri morotskaka! Och den var väldigt god. Mitt eget fika var varken lika spännande att fota eller att äta, hehe. Men morotskakan! Rekommenderar!

Och så var det dags att ta oss an den tredje och sista utställningen. Som faktiskt tar slut om en vecka. Den heter The Thin Line, och innehåller fantastiska foton på utrotningshotade djur. Några bilder från telefonen kan man se här. Mycket vacker utställning, också i samarbete med Dunkers som producerat den.

Också mycket svår att fånga på bild. Allra mest tog jag kort på pappa framför konsten. Kan starta en liten samling snart, med folk jag känner framför konst. Hehe.

Sen var det dock dags att börja röra sig hemåt. Pappa hade varit uppe sen tidigt och jag ville hem till Eric som lagade mat. Så vi promenerade en kort bit ut till havet och sen tillbaka till Knutpunkten för att ta varsitt tåg som gick med en minuts mellanrum. Och det var den fina dagen i Helsingborg! Tipsar varmt om både restaurang, Ekobryggan och Dunkers Kulturhus. Framförallt gillade jag satir-utställningen. Klockren och som sagt gratis. Har ni vägarna förbi Helsingborg tycker jag ni ska kika in där!

Vecka 40 ur telefonen

Det här inlägget kommer väl upp någon dag senare än jag hade tänkt mig, men nu är det här! Förra veckan ur telefonen. Ett av de inlägg jag numera ser fram emot att skriva mest på hela veckan. Och det enda som återkommer, hehe. Men såhär såg alltså förra veckan ut:

Vi börjar väl i början av helgen, tycker jag. När jag åkte med pappa till Helsingborg! Eller mötte upp honom halvvägs, kanske man ska säga, eftersom han åkte från Falkenberg. Så jag mötte upp pappa i Helsingborg, och vi gjorde en del fint.

Som att gå på Dunkers! Där hade ingen av oss egentligen varit förut. Om man räknar bort min workshop där för några år sen. Men den eh… behöver vi inte prata om. Är det ens någon som minns den? Grejen är alltså att det inte kom någon, inte ens de som var anmälda, lol. Så där satt jag och broderade i ensamhet, hehe. Med de som jobbade såklart, och det var väl trevligt det med!

Men det är bättre att ha en positiv känsla av Dunkers, och det har jag nu. Väldigt bra utställningar! Den till vänster är en om Helsingborgs historia och gränser. Den till höger är en utställning med Max Gustavsson som är satirtecknare. Superbra båda två, även om den om Helsingborgs historia innehöll så mycket att jag blev lite trött efter ett tag.

Och så åt vi lunch, såklart! På Olsons Skafferi, som var väldigt trevligt. Och tittade på den tredje utställningen på Dunkers just nu, en som visar fantastiska fotografier på utrotningshotade djur. Som den här leoparden som är så otroligt vacker.

Annars då? Jo, men jag har bland annat köpt ett par bullar på det här konditoriet, som ligger på Regementsgatan. Jättegoda! Och snygga, även om jag inte tog bild på dem. Ser ut som åttor. Och så har jag bläddrat lite mer i min samling med jultidningar. Satt in fler lappar där jag hittar något jag tycker är fint och så, ni vet.

Och så var det kanelbullens dag, så Eric köpte med sig bullar på vägen hem, också mycket goda! Den med kardemumma gillade jag dock bäst. Sen experimenterade Eric lite i köket och bakade. Det blev inte riktigt som planerat, men det smakade i alla fall gott! Och så har jag som sagt börjat skriva morning pages!

Hade ångest inför grejer och drog på mig lite läppstift för att råda bot på humöret, och hade därför selfie-session. Något jag väldigt sällan gör, helt ärligt. En av bilderna hamnade på instagram, men här är två som inte hamnat någonstans innan. Hade så svårt att komma över finnarna, men ja. Det sitter ju såklart i huvudet.

Och så slutar vi alldeles i början, när jag hade en dag full med små ärenden. Som att lämna tillbaka böcker, köpa kurslitteratur och sånt, ni vet. Hoppade av bussen vid Hansa och promenerade längs kanalen. Och vidare genom Slottsparken i en del där jag aldrig gått innan. Där hamnade jag bakom ett gulligt gammalt par som gick och höll varandra i händerna. I solen efter regnet. Väldigt vackert.

Och så stannade jag på några fler ställen på vägen, som på andra sidan kanalen från kyrkogården där solen sken vackert på träden. Och mitt emot biblioteket där jag tyckte att löven som låg i vattenpölen vid vägkanten såg så fina ut.

Slutligen köpte jag mina böcker, promenerade en kort bit på Regementsgatan tillsammans med en tant efter att vi båda reagerat på en hund som hoppade lika högt som våra huvuden. Vi gick så långt att hon glömde av att hon skulle in en bit bakåt, och så tittade jag in i en garnbutik en sväng innan jag tog bussen tillbaka hemåt. Mycket rimligt att jag lyckas bli bekant med små tanter sådär hur som helst.

Och det var den veckan ur telefonen! Mest från stunder som utmärkte sig, men också från lite mer vardagliga stunder och sånt som var fint. Nu hoppas jag att ni har en fin fin vecka 41, så ska jag återgå till min hemtenta!

Morning pages och hur de hjälper mig fokusera

För några år sen fick jag höra om något som kallas för Morning pages. Man skriver tre A4-sidor för hand varje morgon, och tanken är att detta tömmer hjärnan på allt som är jobbigt, oroligt eller på andra sätt tar upp energi från det som är viktigt. Framförallt är det många kreativa personer som använder sig av morning pages för att boosta sin kreativitet och få ur sig allting som kan hjälpa eller stjälpa deras skapande.

Så jag försökte göra det, varje morgon. Skrev och skrev och skrev gjorde jag. Men det tog sån tid, och jag kände inte då att jag riktigt förstod varför det var bra. Jag kände liksom ingen skillnad från innan jag hade börjat skriva. Ingen påverkan. Nu inser jag att det var av två anledningar. Den första är att jag helt enkelt inte har såpass mycket tid att jag kan skriva tre A4-sidor för hand varje morgon. Det tar mig nästan en och en halv timme, och det är helt enkelt för mycket. Den andra anledningen är att förklaringen av morning pages som jag fick då, var för enkel.

morning pages, moleskine, morgon, frukost

Hur jag har gjort och hur det påverkat mig än så länge

Så inför den här nystarten jag precis påbörjat valde jag att skaffa en A5-bok i stället. Varje morgon (i princip, det har blivit någon kväll också) skriver jag tre sidor i min bok, och jag måste verkligen säga att det redan gör skillnad! Bara de 45 minuter det tar mig att skriva tre A5-sidor (ungefär, beroende på vad jag skriver om) påverkar verkligen mitt fokus. Men framförallt är det skönt att det inte längre tar mig långt över en timme, och det är en av de verkliga skillnaderna.

45 minuter varje morgon gör jättestor skillnad för mitt fokus!

Det som känns allra viktigast dock, utöver min nya skrivbok, är att jag verkligen läst på och funderat kring varför jag tror att just morning pages är något som skulle fungera för mig. Jag har gått med i ett litet community där ett av tre fokus handlar om just morning pages (mer om det lite längre ner), och genom det communityt har jag lärt mig mer kring vad det gör, kring hur man kan göra, och varför det kan hjälpa en att fokusera och göra en mer kreativ.

För min del har jag redan kommit fram till flera klarheter, sorterat igenom massor av känslor och känner efter varje morgonsession hur jag antingen är lugnare eller har massor av energi till att göra saker. Jag blir liksom sugen på att skapa, på att blogga, på att gå ut och fotografera igen. Eller så andas jag ut, eftersom jag har fått skriva av mig om något som känns jobbigt. Ibland en kombination av båda två.

Hur gör man då?

Enkelt förklarat, så är poängen att skriva precis det som ploppar upp i huvudet. Oavsett vad det är. Utan att döma, utan att egentligen fokusera så mycket på det. Om du inte har något att skriva – skriv att du inte har något att skriva! Om du vill skriva två sidor om din ångest inför en syssla, gör det. Hela poängen är att flödesskriva sina tre sidor, och se vad som händer. Ibland är det mer som en dagbok, ibland är det poesi eller en to do-lista. Det som hjärnan vill få ur sig är det som hamnar på pappret, helt enkelt!

För att gå lite djupare, så använder man sina morning pages för att kunna fokusera på det som är viktigt. Många som skriver upptäcker efter ett tag att de återkommer till samma saker. Kanske handlar det om ett irritationsmoment som går att förändra, eller en dröm som man vill men inte vågar satsa på. Är man ärlig i det man skriver så kommer det också att vara ärliga saker man läser.

Något jag tror är viktigt att poängtera är att de här sidorna bara är för din egen skull. De ska inte läsas av någon annan, om du inte själv vill det. Faktum är att Julia Cameron, som skapat idén, rekommenderar att inte läsa igenom sina sidor själv heller. Åtminstone inte på ett par månader som allra minst. Vissa går så långt som att bränna sina sidor efter att de skrivit dem, för att det viktiga är att skriva, inte vad som händer med det du skrivit.

morning pages, moleskine, pennor, skriva, morgon

Och nu då?

Egentligen följer det tre enkla principer. Du skriver tre sidor flödesskrivning för hand, helst i A4-storlek, varje morgon. Du skriver dem för dig själv, och bara för dig själv. Och det spelar ingen roll vad du skriver, utan det viktiga är att du skriver.
Något jag själv har gillat är hur opretentiöst det är. Får du bara ur dig en sida idag? Jaha, men då skriver du en sida och så börjar du på nytt dagen efter. Vill du inte sluta skriva, och skriver åtta sidor idag? Kul! Då börjar du ändå på nytt dagen efter med att försöka få ur dig tre sidor. Det handlar liksom inte om mängden egentligen, utan om att flytta ditt fokus till det som är viktigt. Och att skriva av sig är ett sätt som fungerar väldigt bra för många.

5 snabba tips

Censurera ingenting

Det är ingen annan som ska läsa det du skriver, så se till att vara ärlig mot dig själv även om det känns jobbigt. Även dåliga tankar är tankar, och du kan inte känna efter kring något du inte vågar erkänna att du tycker eller känner. Det är svårt ibland, men övning ger färdighet!

Använd en bra penna!

En bra penna som flyter på bra är guld värd. För mig som ofta trycker väldigt hårt när jag skriver (jo, seriöst, jag har lyckats trycka sönder pennor med plastspets) behöver en penna som ger ifrån sig lika mycket färg när jag trycker som när jag inte trycker. Själv använder jag tuschpennor, men en gelpenna, blyerts eller annat du gillar funkar lika bra. Det enda jag inte rekommenderar är väl bläckpenna, eftersom den tenderar att fastna hela tiden.

Sätt undan tid för dina morning pages

Ja, det låter kanske lite jobbigt. Men se till att du har tid i fred för att skriva. Ingen får störa, och du behöver lugn och ro för att kunna fokusera. Jag skriver när Eric har gått till jobbet, till exempel. På helgerna kan det vara klurigare, men om du bor ihop med någon, be dem att inte störa på ett tag och skriv den stunden.

Skriv på en plats där du trivs

Jag skriver bäst i sängen, eftersom det känns som att jag verkligen precis vaknat oavsett vilken tid det är. Andra skriver bäst vid skrivbordet, köksbordet, i soffan eller utomhus. Hitta en plats där du trivs och där det är lugn och ro.

Strunta i din handstil

Ja, gör det. Även om det kan vara svårt. Men det är ju ingen som ska läsa det. Glöm aldrig det. Det spelar ingen roll hur din handstil ser ut om du efteråt känner dig lugn i hela kroppen eller har kläckt en idé som känns perfekt. Handstilen är minst viktig av allt.

Några avslutande ord

Vill du läsa mer om Morning pages, så har jag lärt mig en hel del genom Julia Cameron som jag förstått det som är skaparen av idén. Hennes sida om morning pages hittas här och innehåller även en Q&A-del som kan vara bra. Men framförallt genom Sara Tasker och ett community på internet som jag är en del av, har jag tagit med mig mycket av informationen i inlägget. Och av min egna erfarenhet, såklart.

Så, berätta för mig! Har ni stött på morning pages förut? Skriver ni kanske rent av egna morning pages redan, eller blev nyfikna på att testa? Kommentera om ni känner att det skulle kunna vara något för er!