En uppdatering av mitt projekt #100dagaravförrådsskapande

Den här dagen blev ju inte riktigt som jag tänkt mig, lite precis som projektet faktiskt. Jag skulle upp vid 8, larmet ringde, Eric skulle stöd-ringa och se till att jag kom upp ur sängen. Låter smidigt, har funkat förut, men… så igår satt jag med telefonen i sängen och skrev med en instakompis och stängde därför av vibrationerna på telefonen… Needless to say, jag gick upp lika sent som jag gjort de senaste dagarna och stackars Eric hade ringt 28 gånger, hehe. Så nu sitter jag här, skriver och äter frukost vid kvart över elva och försöker samla tankarna kring allt som ska göras idag. Som att skriva det här inlägget, var det tänkt!

För det var ju det där med mitt projekt. Att skapa från bara mitt materialförråd under 100 dagar. I sträck. Att skapa hundra dagar i sträck. HUNDRA dagar. Det lät helt absurt och samtidigt jätteroligt. Ni vet, sådär som alla utmaningar gör. Så jag la det på en nivå jag tänkte var precis lagom. Började fota varje dag, bloggade en gång i veckan. Och sen orkade jag inte längre. Med fotandet och bloggandet, alltså. För på något sätt så fortsatte skapandet. Vissa dagar där runt dag 40 med bara ett fåtal maskor på virkningen för ”att ha gjort något”, andra dagar med att sitta med något hela dagen. Och vet ni? Nu är det bara 9 dagar kvar! Nio dagar, sen har jag skapat i princip varje dag i 100 hela dagar!

Och det är ju helt absurt, för vart tog tiden vägen? Men här är vi alltså nu. Och jag har inte räknat särskilt precist, men jag vet att jag missat en dag här eller där. Mest när vi varit i Falkenberg, men också någon annan hektisk dag när det helt enkelt inte funnits plats i livet just den dagen. Kanske sammanlagt runt 10 dagar hittills. Fast utspridda på 90 dagar känns det ändå helt okej. För även de dagar när jag inte hunnit med, så har jag tänkt på projektet, ibland skissat något eller skrivit en idé, och det kanske kan räknas som på gränsen det också.

Men hur har det gått med materialförrådet? Har det krympt något alls? Helt ärligt är väl svaret på den frågan nej. För under tiden kan det ha tillkommit…. lite…. material…. eh… ja. Men såhär då. Man kan inte lämna det perfekta tyget på en loppis, och ibland behöver man väl fylla på sitt redan något överfulla broderigarnsförråd med en ny färg man inte hade innan? Om den kostar en femma på second handen? Jag tycker det i alla fall, hehe. Kan också hända att det kommit hem ett och annat garnnystan med bomullsgarn, eftersom jag några veckor gick igenom flera nystan av ett vitt som det blev fruktpåsar av. Men i stort så har jag bara arbetat i material jag hade hemma, och liksom insett att det nog aldrig kommer ta slut riktigt…?

Jag har helt enkelt så mycket. Och det enda som går åt just nu är tyger och garner. De jag verkligen gillar att arbeta med, för de som känns fel får stanna i lådorna just nu. En del stoppning har gått åt också, till saker som har getts bort och ska ges bort i presenter till barn. Och till ett större projekt som vi få se om jag avslutar i sommar eller låter pågå vidare tills det är färdigt. Annars har jag målat några gånger, ritat en del, och skapat ett par småsaker där jag varit glad för mitt något överdrivna material av småpryttlar och annat som ”kan vara bra att ha” när man skapar. Jag är till exempel alltid glad för mina gamla tänger från tiden jag skapade mycket med pärlor i tidiga tonåren.

Kanske blev det här lite svamligt. Jag tror det är så min hjärna är just nu, lite svamlig. Men det är alltså 9 dagar kvar. Om ett par dagar får Eric på semester, och vi kommer därför umgås mer än vanligt och vi får se hur det då går med de sista 9 dagarnas skapande. Men det kommer att komma en slutuppdatering någon gång när alltihop har tagit slut. Det är ett löfte! Förhoppningsvis med bilder på några av sakerna jag skapat under tiden. (Om jag kommer ihåg allt och hittar det, vill säga, eh…) Men tills vi hörs igen (förhoppningsvis ganska snart!), ta hand om er, och tack för att ni fortfarande tittar in då och då och läser! <3

fyra gånger fyra plus fyra #9

Så, då var det dags att skriva igen, och jag önskar så att jag fick plats med alla bilder, tankar och saker jag ville berätta i bara ett inlägg. Men som vi alla vet så blir det för långt och är omöjligt. Så jag börjar med fyra små ljusglimtar, och sexton små saker som är lättare att formulera. Under tiden gör jag backup på alla bilder, så att jag alldeles snart kan blogga lite igen. Sakta men säkert. Här är min favoritlista så länge.

Magiska solnedgångar som jag numera bara ser i speglingen i fönstren på andra sidan gatan.

fyra saker jag ska göra i veckan
sy om min avslutade Solee Top som blev sådär
spendera några dagar i Falkenberg
städa lite hemma
avsluta presenterna till Kajsas son som fyller ett i juli!

En utomhusfrukost på gården i slutet av maj, med färsk croissant från Söderberg & Sara, syrén från busken på gården, och en stund med akvarell och läsning. Ljusglimtar.

fyra saker jag gjort idag
tittat på Youtube
lyssnat på dagens sommarprat
ätit rester till lunch
sovit till 11

Några veckor om året, både på våren och hösten, så speglas ljuset från fönstren på andra sidan gatan genom kristallkronan och skapar små regnbågar över hela väggen i vardagsrummet. Som magi. Fast fysik.

fyra saker jag gillar just nu
Sommar i P1
vädret, stundtals
Sybingo med Sypeppen
mitt konstanta behov av att skapa

Ännu en magisk solnedgång, denna gång från köksfönstret.

fyra planer för morgondagen
köpa smalare resårband
sy om min Solee Top
skriva packlista
slå in paket

Tja, tjena, hej

Hur börjar man skriva igen? På riktigt, alltså. Har funderat på den här platsen på internet i snart två månader, och det händer liksom inget. Har inte haft nån vidare lust för att sitta vid datorn, framförallt inte i den här senaste värmen. Tog med den till Falkenberg i en vecka, satt vid den i en timme för att redigera ett par bilder och sen inget mer. Vet att det är dags för en omgång back up igen, men det är ju _så_ tråkigt. Och viktigt. Men också så himla tråkigt. Och mest av allt svettas jag bort i värmen.

Men jag saknar det här stället också. Är ni ens kvar och läser, förresten? Bloglovin tror att jag får några nya följare i veckan, men i verkligheten är det ju bara bottar. Så bloggen växer stadigt, men ingen följer ju faktiskt för att läsa den. Funderar på syftet med den, varför jag gör det här. Tycker det är fint att titta tillbaka, men vad finns att titta tillbaka på om jag aldrig skriver något.

Corona är också en knepig situation, och jag dras mellan behovet att umgås med folk, och att vilja stänga in mig och aldrig gå ut igen. Och att tvätta händerna något maniskt varje gång jag gått utanför dörren. Men helst vill jag bara hänga i uterummet hos Erics föräldrar hela dagar i sträck som jag gjorde i helgen. Svalare än ute, men fortfarande inte riktigt inomhus. en trevlig liten havsbris in genom dörrarna, och vid regniga dagar ett trevligt ljud av droppar mot bord, stolar, trädäck.

Och vips! Så hade jag visst skrivit något ändå. Kul! Då kanske det går att komma tillbaka trots allt. Kanske vågar jag uppdatera er kring min utmaning, kanske berättar jag om en annan utmaning upptill. Kanske vågar jag ta bilder på det jag skapar och visa upp? Kanske blir det bara en oändlig ström av processbilder, som verkar vara nästan det enda jag tar nu för tiden. Om jag tar några alls med min ständigt överfyllda telefon (och kameran som alltid känns lite tung och otymplig).

Så var vi där igen – textbabblet. Man jag har hört från någon som sagt att det är det som är mysigt här inne, så det får väl fortsätta helt enkelt. Och tills vi hörs nästa gång – ta hand om dig!

Melonsallad och känslomässig avstämning

Hej igen. Livet, va? Det har verkligen varit många upp och ner nu. Mest upp på många sätt, men också ner. Det som ändå känns bra är att jag fortfarande inte missat en enda dag på mitt 100-dagarsprojekt. Jag har sänkt mig nivå rätt rejält många dagar, men jag har fortfarande plockat upp det varje dag. Jag har också en hel bunt material jag skulle kunna dela, men jag fastnade lite igen. Framförallt i känslan av att inte känna mig särskilt kreativ. Ironiskt nog, med tanke på att jag skapar varje dag.

Jag har också en känsla av att jag känner av min menscykel. Jag tror inte ens att jag har nämnt något om det här på bloggen, men jag har alltså slutat med mina p-piller efter ett halvår. Och nu har jag inget preventivmedel som sitter i eller påverkar kroppen, för första gången på snart 10 år. Jag började äta p-piller när jag var 16, och har därefter haft både p-stav och hormonspiral och i höstas testade jag att börja med mellanpiller. Och vet ni? Det var skit för mig. Förutom att jag blev otroligt deppig så försvann sexlusten helt. Så varför äta något som ska förhindra en graviditet, när det gör att man aldrig vill ligga? Och det dessutom gör en otroligt deppig? Tyckte det kändes otroligt onödigt, så därför slutade jag bara när sista kartan var slut. Det var i början av mars, och det är länge sen jag mådde såhär bra. Som att grundnivån höjdes flera steg, och orken helt plötsligt fanns igen. Inte så att jag magiskt är helt frisk, men det är skönt att inte vara på absoluta botten hela tiden. Det innebär dock också att jag har riktigt mens för första gången på tio år, och låt oss säga såhär… Hormonerna är kanske inte min bästa kompis riktigt än, hehe. Så vissa veckor är… intressanta. Mestadels definierade av att jag blir så irriterad på telefonen att jag vill slänga den i golvet flera gånger om dagen.

Så, det är alltså ändå okej. Mestadels hänger jag här hemma och för det mesta är det också riktigt tråkigt nu. Jag saknar umgänge. Människor. Samtal. Och jag har känt mig helt otroligt oinspirerad. Men! Efter att jag skrev om bristen på inspiration på instagram i förra veckan, så har jag också insett vad jag saknat. Åtminstone på instagram. Flera gånger (varje år vid den här tiden) har jag tittat tillbaka på mitt instagramflöde från sommaren 2016 och bara önskat att det kunde se lika bra ut nu. Och för första gången sen dess tror jag att jag har hittat någon typ av tanke kring hur jag kan hamna någonstans i närheten. Jag har bara precis börjat, och jag får ofta gå tillbaka och analysera igen, men det känns redan riktigt bra. Fyra bilder in, och jag känner att jag börjat hitta tillbaka dit igen.

Och en del av det handlar om det här på bilden ovan. Som är två saker, egentligen. Den ena är att gå tillbaka till allt som är fint, kul och vackert att titta på. God mat, lite enkelt skapande, platser jag gillar, människor. Den andra saken är att jag behöver ordna upp bilderna lite igen. Jo, jag skulle kunna fota den här maten där jag först stod, med diskstället i bakgrunden och lampan tänd över diskbänken. Men! I stället rotade jag fram en diskhandduk i favoritfärgerna, la den under skärbrädan på köksbordet, och ”lagade” min mat där. Kan man ens kalla det laga mat när man bara hackar saker? Ja? Okej. Lagade alltså mat på köksbordet, men med något under som gjorde bilderna lite mer ordnade och stilrena. Och nu kommer vi alltså till huvudpoängen med det här inlägget, utöver mina korta tankar om hur livet ter sig lite just nu. Ett recept! Ska det här bli en matblogg? Nej. Men mat är livet, så lite mer mat får det väl ändå bli igen?! Ja? Ja! Här är min bästa försommarlunch.

Melonsallad

Det här är kanske världens enklaste mat, och det är precis därför jag älskar den. Det tar ungefär 5 minuter att hacka allt, och sen är det bara att äta. Perfekt för en lätt lunch eller som tillbehör till typ grillat.

Du behöver
Cantaloupemelon, en halva
125g mozzarella
Basilika, några blad
Crema di Balsamico, valfri mängd

Skiva melonen i 2 cm tjocka skivor, skär av skalet. Skär både melonen och mozzarellan i kuber. Lägg i en favoritskål. Strimla basilikan. Ringla Crema di Balsamico över salladen (jag gillar mycket balsamico), och strö sen över basilikan. Klart! Avnjuts bäst en halvvarm försommardag när melonen smakar som allra mest.

Som sagt, den här salladen är det bästa jag vet på försommaren. Såhär nu i början av maj när melonerna precis börjat smaka riktigt bra, innan de nästan är övermogna redan när man köper dem. Allra bäst är det när man hittar melon för en tia på torget, för då blir detta inte så fasligt dyrt. En tia för melonen plus en tia för mozzarellan (jag gillar Ica Basics bäst, den är inte för fast, smakar bra och kostar inte så mycket), så kostar varje portion tio spänn! Men då ska man ha tur med melonen, såklart.

Och så var det det där med inspirationen. Är den tillbaka? Den är nog på god väg i alla fall. Håll koll på instagramflödet, det är ofta där jag själv kan avgöra hur jag mått. Uppdaterar jag ofta och flödet ser bra ut på samma gång, då är jag definitivt inne i en bra period. Lite som nu, fast vi precis är i början av den. Håll tummarna för att det fortsätter, och skicka gärna en bild om ni får för er att testa salladen! Tycker den är så himla, himla god.

Liveblogg och veckan som kommer

Hej på er! Ni trogna få som klickar er in varje gång det kommer upp ett inlägg (eller kör en liten binge då och då, hej på er med!) och läser och kommenterar. Ni betyder så mycket för mig! Det är fint att ha er här. <3

Just nu är jag svintrött och har raderat början på det här inlägget fler gånger än jag vill erkänna. Som att det helt plötsligt blev skitsvårt att skriva igen? Förra veckan skrev jag typ tre inlägg samma dag och förinställde för att jag äntligen kände att jag hade något att skriva om. Nu? Noll, zilch, nada. Och samtidigt är det inte ens sant, för jag har massor av bilder jag skulle kunna redigera och lägga upp? Och då skyller jag på det igen: Datorn är full. Telefonen är full. Jag har inget sabla utrymme kvar. Så… det står på listan inför veckan.

Men hej i alla fall! Jag som sällan lägger upp bilder på mig själv. Håret har blivit jättelångt. Ner till rumpan. Och om jag böjer huvudet bakåt i duschen når det ner till låren. Lägger jag det framåt när det torkat når det fortfarande nedanför höfterna. Det är absurt och jag vet inte riktigt om jag ska våga klippa det själv? Har det ändå bara uppsatt, så det borde ju inte synas alltför mycket? Vi får se!

Jag har köpt två nya plagg på second hand i veckan som gått. En randig t-shirtklänning som syns på bilden ovan, i mjukaste mjuka viskostyg. Och en skjorta (självklart randig) som syns på bilden nedan, i om möjligt ännu mjukare modal. Sammanlagt kostade de mindre än 150 kr, och jag är väldigt nöjd. Mjukt och skönt och perfekt att antingen gå omkring i hemma eller att ha i sommar.

Och hemma ska jag vara mycket i veckan. För på lördag ska jag åka tåg! Till Göteborg! Och gå på baby shower! Och jag vet, jag vet, det är säkert jättedumt. Men jag ser fram emot det så himla mycket. Och jag är frisk. Och för att utsätta mig för så lite som möjligt så ska jag ingenstans alls nu i veckan. Från och med igår (söndag) har jag stannat inne i lägenheten. Jag har gett mig själv tillåtelse att ta promenader eller sitta och skapa på en bänk, men den här veckan är det inga affärer, inga sociala interaktioner (förutom Eric alltså) och ingenting annat som gäller! Allt för att undvika smitta, såklart.

Så jag virkar på för fullt för att bli färdig med presenten till Mirre och lilla bebisen. Han kommer inte förrän i juli, så jag hade räknat med någon månad extra kanske, men tror inte det är några problem att bli klar ändå! Jag har ju trots allt… jamen, all tid i världen. Eller ja, en hel veckas tid.

Och det är veckans planer – stanna hemma och virka färdigt. Om jag kan äta god mat och ta några promenader blir jag också glad, såklart. Det finns säkert också hundra saker jag kan skriva om att få träffa mina föräldrar igen i helgen, och att se fram emot något såhär i sköra tider, men jag orkar inte. Jag vill bara fokusera på det lilla och något monotona i virkningen just nu.

Imorgon är det planerat för förra veckans skapande att komma upp på bloggen. Och sen får vi se vad mer? Kanske ett picknick-inlägg? Något om den senaste keramiken? Jag får se vad sjutton som får plats på datorn, helt ärligt. Vi hörs imorgon med lite skapande i alla fall. Tills dess – har det så fint. Tack för att ni läser! <3

5 saker att titta på just nu

Har ni också en massa tid över som ni behöver lägga på något? Jag vet att jag har och har haft det den senaste tiden. Och vad är så bättre än att titta på något?! Och kanske skapa lite samtidigt, om det man gör inte kräver för mycket räkning. Här är fem saker jag gillat att titta på den senaste tiden.

Harry Potter och hans rötter på SVT Play

Vi börjar väl med det alla har tillgång till och som kostar 0 kronor. Här har vi en dokumentär på en timme som handlar om Harry! Och utställningen som var för nåt år sen på British Library i London. Som jag inte ens visste om skulle vara eller hade varit, men ja. Bra sak att lägga en timme på? Detta passar utmärkt!

Den stora älgvandringen på SVT Play

Det var faktiskt farmor som tipsade om detta när vi pratade i telefon förra veckan. Än har jag inte sett några älgar, men så har jag också mest suttit utomhus utan dator den här veckan. Men det går 24/7 och är väldigt avslappnande att titta på, så rekommenderar om man som jag sitter fast i stan och vill se lite riktig natur! Kanske får man se en älg eller flera också?

Love Is Blind på Netflix

Finns det nån som inte har sett detta än? Nej? Okej, bra! Då tipsar jag om det ändå, för jag tyckte det var gulligt. Och lite jobbigt ett tag också. Ni som sett det vet säkert vad jag syftar på. Ni som inte sett – ge det en chans! Eric tittade med mig i fyra avsnitt, sen orkade han inte mer.

Sex Education på Netflix

Jag erkänner att jag var skeptisk först, innan jag började titta. För många hade tipsat om den, och jag är ju en sån där jobbig person som då helst vill skrika NEJ och aldrig tittar på det. Eller tittar i hemlighet flera år senare. Eh… I alla fall! Se detta! Så mycket man lär sig ändå, och jag älskar att den är brittisk. Det gör den ungefär 300% bättre. Eller bara se den för alla underbara karaktärer. SE DEN. (och det kommer en tredje säsong!!)

Too Hot To Handle på Netflix

Ska jag verkligen tipsa om detta? *tar ett djupt andetag* Det här är faktiskt ganska kul! Om man gillade Love is Blind och kanske inte avskydde Paradise Hotel och eh… jamen såna serier? Så är det här en rätt rolig blandning! Och till och med Eric tog sig igenom alla 8 avsnitt och ville se klart den. Det ni! Han hatar normalt sett sånt här. Det är i alla fall 10 pers som är sexberoende som åker på semester i tron att de ska få ligga massor och efter typ 12 timmar får de veta att de 100 tusen dollar som står på spel kommer minska i mängd om de kysser varandra, ligger eller ens onanerar. Hehe. Sen följer fyra veckor av diverse regelbrott men också djupare relationer, och det är både skitroligt, gulligt och rätt knäppt att följa? Vet inte hur jag bäst ska förklara, men skrattade rakt ut flera gånger per avsnitt och grät ett par glädjetårar mot slutet. Helt klart sevärd!

Och det var alles. För den här gången, alltså. Har ni tittat på något ni skulle rekommendera? Jag tittar på allt utom skräck, i princip!

Min keramik från i höstas

Hah, det här kommer ju nästan löjligt sent. För det mesta av det jag nu äntligen tagit bilder på fick jag ta hem i slutet av november. Men det har tagit fram tills nu att vilja dela med mig av det. En till kurs har gått sen detta skapades, och det får jag hämta imorgon!! Så innan dess får jag väl ändå lägga upp den förra batchen?

Jag vill bara skratta lite själv åt bilderna i det här inlägget och hoppas att ni ser något alls. Jag hade en idé om att den här vita bakgrunden skulle vara smart, och eh… Låt oss säga såhär: det blev kanske inte riktigt som jag ville. På det var det för mörkt ute för att få till några bra bilder alls, men nu struntar jag i det, för vem orkar med att försöka göra allt perfekt hela tiden? INTE JAG, har jag kommit fram till. Någon gång i framtiden kanske jag slutar be om ursäkt för det också.

Först ut! Denna ringlade, karvade kruka! I lavalera, med min bästa glasyr på. Glasyren kommer verkligen inte fram på bild, oavsett hur jag tar den dock. Skitsvår att fota, verkligen. Men! Krukan rymmer verkligen mitt paradisträd perfekt, så det bor här.

Den här kämpade jag verkligen med, haha! Runt fyra timmar tog detta, och då eh… var den inte riktigt så torr som den borde varit när jag karvade i den. Men! Klar blev den och jag är faktiskt riktigt nöjd med den! Den har hedersplatsen i sovrummet, mitt i fönstret. <3

Sen har vi den här lilla! Bysten. Med minst sagt tveksam anatomi, hehe. Men det där med skulptur är ju faktiskt väldigt svårt. Gjorde henne av en blandad lera av mina rester, och sen målade jag prickarna med engobe! Älskar jag henne? Kanske inte riktigt. Men lite gullig är hon allt, så hon står faktiskt i bokhyllan nu.

Nu kommer vi in på höstens försök till drejning, haha. Åh, jag minns verkligen frustrationen när jag satt där. Den här pyttelilla vasen blev en av två saker jag fick med mig hem. Och helt ärligt? Det går knappt att ha blommor i den. Kanske ger jag upp och planterar en liten suckulent eller nåt?

Här är den andra, lite större, vasen. Som jag ogillar ännu mer än den förra, hehe. Här strök jag på för tunt med engobe innan skröjbränning, och ja. Jag hade redan problem med formen innan dess, helt ärligt. MEN! Kanske det kan bo en liten suckulent här också?

Jag menar… Lite gulligt kunde det varit med suckulenter i dem ändå? Här ser man också skillnaden på den beigegula leran och den grå med lavafläckar! Älskar detta med keramik. Alla olika uttryck man kan få beroende på vilken lera och glasyr man väljer. Och engobe! Riktig magi.

Näst sist har vi detta som var omöjligt att få en bra bild på? Men det är i alla fall en liten färgpalett! Som jag inte har invigt ännu. I lavalera med vit glasyr. Och lite för små håligheter för färg kanske. Men ja. Lovar härmed mig själv att våga använda den!

Sist ut men en av de första sakerna jag gjorde i keramik. För den här är från första kursen i somras! Och trots att glasyren blev lite… flammig, så älskar jag den! Den står alltid på handfatet, och den känns precis rätt.

För alltså. Behovet av en tvålkopp var stort, och den här gör verkligen jobbet! Och den är såhär lite lagom knögglig och handgjord utan att kännas för handgjord och knögglig. För min smak, alltså. Den här är en av de sakerna jag gjort som används allra mest. Flera gången dagligen, framförallt just nu. Och den gör mig alltid lite extra glad. Fint med något handgjort och egengjort hemma, helt enkelt!

Och det var det. Jag har säkert utelämnat något (jag vet att jag låtit bli två saker), men det får vara så. Om nån vecka kanske det kommer ett inlägg till med det jag hämtat den här gången!

Tecken på att våren är här

Jag sitter och går igenom bloggen bakifrån och framåt för att kolla så att allting fortfarande ligger i rätt kategorier och sådär. Ni vet, arbetet bakom som ingen riktigt ser. Jag går också igenom gamla utkast för att se om det är nåt att ha! Det mesta är skräp eller sånt som inte känns relevant längre, men ibland snubblar jag över något fint från förr som jag vill dela. Som det här inlägget, som jag skrev i slutet av mars 2017, när bloggen fortfarande var ny här på WordPress. Eller ja, jag har ju bloggat i 10 år i år, men det här skrevs i alla fall strax efter senaste flytten.

Det tycker jag dessutom passar utmärkt för att använda lite gamla bilder som annars bara ligger och skräpar i mediabiblioteket! Så här kommer ett inlägg skrivet 2017, med bilder från… 2017!

Våren har kommit till Malmö, och förhoppningsvis för att stanna. Nog för att här var dimma och regn några dagar, men här har också varit 17 grader varmt i skuggan (och soligt ute på samma gång). Någonstans mitt i allt det här började jag skriva ner vad som är vårtecken för mig. Men i klassiskt virrigt manér har jag såklart skrivit på ett gäng olika ställen. Därför har jag nu sammanställt allt (tror jag) och delar med mig här med er! Detta tillsammans med lite av vad jag hittat på i veckan.

– Tanten med bästa blommorna står på torget igen efter sin semester på flera veckor.

– Det är dags för den tunnaste jackan och man kan ha den utan att frysa alls.

– Inga vantar på morgonen!

– Torghandlarna på torget blir fler och fler.

– Det är soligt när en vaknar på morgonen och skiner en starkt i ögonen.

– Nya sneakers och inget grus på gatorna längre.

– Uteserveringarna börjar fyllas av folk som lapar sol hela dagarna.

– Det känns bra att ta en promenad hem, nästan oavsett väder.

– Det känns bra med promenader i allmänhet.

– Man kan rota fram t-shirtsen ur lådorna igen och ha på sig utan att frysa.

– Blommor överallt!? På marken, på träden, på buskar, i lådor. Överallt blommar det.

– Med ljuset kommer mitt fotointresse tillbaka, och det är så härligt!

– Växterna i fönstret får konstant nya blad och jag ser utveckling i krukorna varje dag.

– Promenader med Eric i den närmsta naturen (eller parken).

Och nu är vi tillbaka i nutid igen. För visst passar det här in på varje vår!? Eller jag tyckte det i alla fall. Det här passar in på alla mina vårar. Och jag är genuint glad över att det känns prick såhär i kroppen och i luften just nu också.

Vad har ni för speciella vårtecken?

Vecka 2 av #100dagaravförrådsskapande

Andra veckan är avklarad! Och jag får erkänna att jag stött på mina första motgångar i form av ork och inspiration den här veckan. Jag har fortfarande gjort något varje dag, men har lagt vissa dagar på en betydligt lägre nivå än första veckan. Framförallt har jag också haft den första dagen av socialt umgänge med någon annan än Eric sen i mars den här veckan, och har haft två dagar av andra kreativa projekt – som inte föll under projektets regler och därför inte räknas – som har tagit lite extra på krafterna. Men jag ska faktiskt också krama mig själv lite extra för att jag ändå har skapat varje dag. 13 av 100 dagar avklarade och dokumenterade!

Så det är väl dags att visa vad jag hittat på i veckan eller?! Jag tycker det, minsann. Här är några bilder från veckan som gått.

Måndag och det var annandag påsk. Vi hade haft en ganska intensiv dag dagen innan med påskmat och film och allt möjligt. Jag kände inte för att skapa textilt, men blev väldigt sugen på att föreviga busken utanför som såg magiskt ut i motljuset. Så jag tog med mig akvarellfärgerna ut för att måla!

Och det blev så bra! Skissade först med blyerts, duttade på ljust rosa färg för blommorna, sen en sorts… rödaktig brun med lite grönt i…? för bladen. Och sist ritade jag i alla grenar med fineliner. Done! Fyllde faktiskt i lite mer med finelinern när jag kom in sen, för det kändes lite klent. Men är väldigt nöjd med detta! Sen fyllde jag de sista 5 sidorna i den här lilla skissboken senare på kvällen, men det tog jag inga bilder på. Kanske kanske visar jag någon gång.

Tisdag! Och jag fick för mig att jag skulle brodera något riktigt ordentligt. Och så ville jag laga en tröja samtidigt. Så jag plockade en jag gillar ur lagningshögen. En som blivit degraderad till sovtröja sen ett tag tillbaka, men som nu får en fin plats i garderoben igen!

Jag började med att rita upp ett mönster jag gillade på papper utifrån en cirkel lika stor som broderiringen, och med markeringar (ganska ungefärliga) för var texten på tröjan befann sig.

Sen förde jag över skissen med en magisk penna som försvinner i vatten sen. Det tog lite tid och några svordomar pga svårt med dåligt ljus (och det var ändå stark sol hela dagen). Men sen så! Efter ett litet tag ritade jag om ett par delar och la till andra blad på ett par ställen.

Och på kvällen när jag gick och la mig hade jag kommit såhär långt! Var mycket nöjd och väldigt glad över att det gått såpass bra, framförallt på slutet. Och trots att jag råkat dra upp ett större hål när jag försökte spänna tyget i ramen, woops!

Onsdagen spenderades med att brodera klart! Och att städa en massa eftersom vi skulle få gäster!! För första gången på långt över en månad!! Var så peppad och det blev så fint, men det blir ett eget inlägg. Så jag broderade klart på onsdagen, och lagade nästan alla hålen. Orkade tills det var typ ett halvt kvar…

Vilket var perfekt för torsdagen! För då skulle jag hinna med att städa det sista (dammsuga), att duscha och tvätta håret och sen umgås hela dagen och kvällen, så jag behövde något snabbt! Lagade färdigt det sista hålet och avklarade därmed dagens skapande.

Fredagen var en jävla skitdag. Jag var löjligt socialt bakfull av allt socialt umgänge dagen innan, hade mensvärk och fick en brutal ångestattack på förmiddagen. Så på eftermiddagen orkade jag mig på något för första gången den dagen. Började virka på en liten citronskallra!

Satt mest såhär (sitter såhär när jag skriver nu också, haha!) i fåtöljen i hörnet och kände mig trött och irriterad. Men kom nån vart på citronen i alla fall!

Och precis lagom till kvällsmat blev den klar, med blad och allt! Har faktiskt skrivit mönstret själv, så det kommer inom kort på lille bloggen!

Lördag och jag var löjligt osugen. Hade lagt flera timmar på förmiddagen på att göra insynsskydd på fönstren med fil och var inte sugen på mer skapande alls. Men ville fortsätta på broderiet på tröjan… Så jag frågade på instagram om var jag skulle placera det! Och de flesta höll med min magkänsla om var det skulle sitta, så jag skissade upp det på tröjan med hjälp av min skrivbordslampa, och nöjde mig för dagen! Ibland måste man bara låt sig själv vila.

Det blev söndag och jag hade glasering av min keramik det första jag gjorde på morgonen. Var sen helt slut hela dagen och hade huvudvärk. Så först runt åtta på kvällen orkade jag mig på lite virkning. Hade sett en så fin flätad, virkad napphållare på instagram och tänkte ”hur svårt kan det vara?” och eh… hittade på lite? Kom så långt som på bilden och gick och la mig. Hur det blev får ni se om en vecka!

Och det var ännu en lugn men ändå produktiv vecka av skapande i mitt projekt! Först nu börjar jag inse att det här ändå är ganska svårt? Men samtidigt väldigt roligt, så det känns inte oöverkomligt. Men att jag knappt har kommit igenom en tiondel känns ju helt absurt, haha! Då var det bara sådär en 87 dagar kvar då. Håller alla tummar jag har för att det ska gå lika bra som de här första två veckorna. Än har jag ju inte hoppat en dag i alla fall!

Har ni några frågor såhär långt? Något ni tänkt på eller undrat över? Jag för pyttelite dagbok vid sidan av, så i slutändan kommer det nog ett inlägg om tankar jag haft under tiden, utöver detta då. Vi får se vad som händer. Om detta känns rätt om ett par månader också, liksom. Vem vet? Men tills dess har jag säkert fått gjort massa kul!

Fantastiresande: Frankrike dag 3 (pt.2) – lunchen och sista kvällen i Larrey

Jag har så svårt att förstå att det snart är två år sen den här resan ägde rum. Om bara ett par veckor har det gått två hela år?! Tiden har gått så löjligt fort. Och nu när allting är lite upp och ner känns det bara ännu konstigare. Men också fint att få se tillbaka på en av de finaste resorna jag gjort i livet. Inte för att de är många, men den ligger ändå i toppen.

Och såklart! För att vi alla behöver se lite fina saker och få resa lite i fantasin. Jag tror verkligen på det där med att folk behöver positiva inslag i livet just nu, och att få resa lite i fantasin är väl absolut ett sånt inslag!? Om inte så blir det en fin liten bakåtblick för min egen del. Och kanske nåt tips för en framtida resa för någon, vem vet?

Vi slutade förra inlägget (läs gärna det först om ni missat!) med att vi var på väg från Flavigny, för alla lunchställen där var fulla och vi var hungriga…

Så under tiden vi körde ringde Thalia (Erics mammas kusin) runt till olika ställen som potentiellt kunde vara öppna för en sen lunch. I princip allt stänger för lunch tidigt i Frankrike, framförallt utanför större städer. Till slut fanns det ett ställe vi kunde äta på. Vi hamnade i Montbard!

I stekande hetta var vi ungefär de enda som gick omkring på gatorna, och efter att vi hittat någonstans att parkera bilden var det dags att ta sig till lunchstället, nämligen….

Tåghotellet! Bakom oss kom det något enstaka tåg ibland när vi satt och åt. Precis mitt emot tågspåret. Montbard är nämligen ett lite större stopp på en av tåglinjerna från Paris, och där går åtminstone ett par tåg i timmen. Eller brukar göra, just nu står väl det mesta helt still.

Tre av oss (bland annat jag) beställde in varsin Caesarsallad, Thalia beställde in en sallad med Epoisse, och Stefan valde en Bruschetta som kom in och var stor som en mindre pizza, haha!
Efter det dracks det lite kaffe, och en bra grej jag lärde mig är att de flesta ställena i Frankrike har något som heter Café Gourmand, som bara innebär att du får in ditt kaffe (eller te) med lite fika till! Oftast en 3-4 småsaker, som på bilden. Den här gången två sorters mjuk kaka och en liten kula äppelsorbet. Mycket genialt koncept! Framförallt om man är två, varav en inte gillar varma drycker. En beställer in arm dryck + fika och så delar man!

Efter det var vi dock väldigt färdiga med Montbard, och behövde åka tillbaka hem och vila. Ungefär här ville jag inte gå en meter till i solen, för det var runt 29 grader och strålande sol. Och som ni ser knappt skugga någonstans. Fy alltså! Det var det enda mindre bra med den här resan.

Men väl tillbaka i Larrey fanns det glass! En sval pool! Och skugga under den japanska lönnen som planterades på begravningen för Annicas farbror. Alltså Thalias pappa. Som sorgligt nog dog innan jag var en del av familjen.

Men huset var faktiskt hans idé på 70-talet, och det är så fint att det finns kvar än, så att vi kan åka dit. Hoppas hoppas jag har möjligheten att komma dit en gång till i livet. Minst.

Den här söndagen stod det klassisk svensk grillkväll på schemat, så medan vi väntade på att grillen skulle komma igång blev jag invigd i ytterligare en för mig ny tradition…

… Nämligen bubbel och kok-korvar doppade i dijonsenap! Eh… Jomen, det är faktiskt ganska gott? Framförallt med den här senapen som var smaksatt med dragon! Jag var glatt överraskad i alla fall.

Det dukades upp för kvällsmat….

Katten drack ur vattenkannan…

Och äntligen var det dags för mat! Maddie hade gjort en god sallad (bästa tricket med sallad att göra dressingen i botten av en skål och sen ha på salladen. Dumheter att hälla dressingen på salladen), och Stefan hade grillat grillspett. Annica stod för de ugnsrostade grönsakerna och såsen och jag och Eric…. Eh…. Jamen, vi dukade. Hehe.

Mmmmm…. Så sugen på grillat just nu. Det om något är det jag önskar att man kunde laga även i lägenhet.

Sen blev klockan solnedgång, och jag fick för mig att jag ville ta en sista kvällspromenad i lilla byn. Så jag och Eric gick en runda i halvmörkret. Här är ena (nya) kyrkan. Hej hej!

Gick en sista tur till blåregnet och bänken vid lilla torget. Jag med oknutna skor, Eric med långt hår. Och jag skelar tydligen när jag tittar uppåt såhär? Hade ingen aning förrän den här resan, haha!

Gick de sista husen ut mot fälten och tog ett par bilder in mot byn. Vacker även i nästan-mörker.

”Lukta på syrenerna! Så ska jag ta ett par bilder.”

”Kan du ta en bild såhär?” Fem försök senare…

Och så gick vi tillbaka till familjen, som tänt ljus. Smakade på två uråldriga (eh, gamla då) viner från vinkällaren (vem har ens en sån? Eller kanske alla i Frankrike…?). Ett från 2002 och ett från 1983. Det senare var tydligen något finare vin, men jag skrev inte ens ner vad det hette, och det är trots allt inte viktigt. Var ändå förvånad över att jag tyckte om ett rött vin (det från 2002 framför allt), jag som sällan dricker alls och framförallt inte rödvin.

Och det var sista kvällen i Larrey. I nästa inlägg blir det lite hejdå-Larrey-bilder! Och kanske, kanske lite Paris? Vi får se hur många bilder jag tog, hehe. Hoppas ni har gillat att resa lite i fantasin med mig! Och att ni har det bra trots alla omständigheter. Nu ska jag skriva ihop det sista i ett inlägg om andra veckan av min 100-dagarsutmaning! Men mer om det imorgon.