Frakrike dag 1 – Resan, vandring genom vår lilla by och fantastisk mat

Så börjar jag gå igenom bilderna från Frankrike, ordentligt och långsamt. Tittar igenom alla bilder och väljer ut favoriter, inser att inte ens om jag delar upp varje dag i flera delar får jag plats med alla här på bloggen. Så jag väljer ut ännu färre, sållar och sållar och till slut har jag nu kommit fram till vilka jag vill dela med mig av här och nu. Resten hamnar på Facebook i nåt album för nära och kära. Fint så.

Jag tänkte att jag ville visa mer detaljerat vad vi faktiskt hittade på där nere på kontinenten, så här kommer ett första inlägg med bilder från dag ett! Det var en fredag, den 4 maj, och vi flög från Kastrup runt 10 på morgonen och var framme lagom till lunch…

Vi hade med oss lunchmackor på flyget, så när vi kom fram åkte vi direkt mellan terminalerna på Charles De Gaulle för att hämta ut vår hyrbil. Larrey ligger ett par timmar utanför Paris, och det går ingen kollektivtrafik direkt till närheten. Så vi letade fram vår hyrbil och körde ner på motorvägarna mot Bourgogne.

Och kom fram till huset! Själva det gamla huset tog jag inga bilder inuti för där är så mörkt med få och små fönster. Men i ladan däremot! Det är i ladan det finns två extrarum, ett eget kök och så ja, en pool också. Den byggdes för kanske tio år sen, på platsen där det redan stod en lada. Jag frågade om taket kanske hade funnits i den gamla ladan, men det är tydligen ditflyttat från en annan lada någonstans i Frankrike.

Just när vi var där fungerade dock inte värmen i poolen, så det var bara 18 kalla grader i vattnet och därför inte så skönt att bada. Men jag svalkade mina varma, svullna fötter en hel del. Skönt när man promenerat i timmar i 27 graders strålande solsken, hehe.

Så vi tog det lugnt i trädgården, bäddade våra sängar, och bara njöt av att ha lite semester. Av att vara framme. Att ingen behövde laga mat den kvällen, för det skulle Monique göra. Hon bor några hus bort och kollar till huset när ingen i familjen är där, och då och då lagar hon mat när de får gäster! Fin gest, och hon är dessutom en riktigt duktig kock.

Men under tiden vi väntade på att maten skulle serveras umgicks vi i trädgården, åt de godaste potatischipsen jag ätit, och drack rosévin. Eller ja, det var inte direkt ett gott rosévin, så jag tror inte jag drack så mycket av det. Men chipsen var goda i alla fall, framförallt i värmen!

Med oss var också lilla Illias, Thalias hund. Jag tror att han har figurerat här någon gång förut kanske. Han brukar få följa med till Sverige ibland när hon hälsar på. Men lille gullevovven var också med i alla fall. Mest sprang han runt och jagade flugor, och låg i skuggan och flämtade. Och poserade fint på bild, såklart.

Sen hittade jag ett konstigt kryp på gräsmattan?! Någon sorts…. mal, kanske? Ingen visste riktigt vad det var för sort, men den hade fina färger, så vi tog några bilder och släppte ner den i ett hörn av trädgården i alla fall. Fin, men lite obehaglig också, har ni sett de stirrande ögonen??!!

Sen kom maaaaateeeeen! Jag orkade inte ens fota vår Boeuf Bourguignon, med potatisgratäng och grönsaker. Men sen kom det en tarte tatin också, och den var jag ju tvungen att fota i alla fall! Alltså, så god maaaat. Orkar inte. Fick också lära mig två viktiga saker för fransmännen. Den första är att en Boeuf Bourguignon är godast dagen efter den har fått koka ihop sig. Så gör man den dagen innan den ska ätas och värmer upp den blir den som allra mörast och godast! Den andra är regeln om vilka bakverk som ska eller inte ska in i kylen när man inte ätit upp dem. Är det ägg i bakverket? In i kylen så blir det inte dåligt! Är det inte ägg i bakverket? Då kan det stå framme över natten. Ät allra helst till frukost, pga lyxigt och gott med efterrätt till frukost, hehe.

Medan de andra drack Salvia-te tog jag och Eric en liten kvällspromenad genom byn. Tanken var att jag skulle fånga solnedgången, men den syntes inte från något håll, så vi fotade annat i stället.

Som skylten in till byn, halvt dold bakom en syrénbuske i full blom. Eller fälten utanför byn med rosalila himmel bakom. Små vägar kantade av stora och små stenhus i sval sten, trots att solen legat på hela halva dagen. Kyrkan i bakgrunden, och blåregn ovanför stenbänk. Allt som är fint i en liten fransk lantby, med andra ord.

Och till slut gick vi tillbaka till huset och satte oss och pratade med de andra i någon timme innan det var dags för att sova, och det var den första dagen i Frankrike!

Det tar som sagt tid att gå igenom alla bilder, men sakta men säkert sparar jag lite så fort jag orkar sitta med det. Andra inlägget kan komma lite när som helst, för sen i maj har det ju hänt en massa annat fint! Men det kommer också i separata inlägg. Nu ska jag klä på mig (det är lite molnigt och kyligt i Falkenberg idag) och åka hemåt till mitt barndomshem för att leta fram lite saker till lägenheten hemma i Malmö. Ha en fin dag så länge! Tills vi hörs igen; kram på er!

Instagram den senaste månaden – en sammanfattning

Jaha hörreni. Nu var det ju väldigt länge sen jag skrev något alls om instagram tycker jag! Fastän jag sitter och scrollar i appen och tittar på stories och grejar med telefonen om och om igen, dagligen. Så mycket tid som läggs på en enda app. Och sen glöms den så ofta bort. Så nu tycker jag vi fokuserar lite där en stund! För den senaste månaden är det som att mitt instagramkonto har levt upp igen. Jag postar nästan varje dag, eller varannan i alla fall, och har en ganska tydlig tanke med mitt flöde, även om jag mest av allt försöker posta saker i stunden eller för dagen. Därför blir det alltså ibland två gånger om dagen och ibland ingenting på flera dagar, beroende på vad som händer. Men här är i alla fall ett gäng saker som har hänt den senaste månaden!

❀ Fika med My på Jesusbaren en fin, solig dag. ❀ Cykelturen hem från stranden på midsommardagen. ❀ Fikaplatsen där jag satt med pappa på Feldts Konditori i Halmstad. ❀ En badomgång med världens bästa mamma förra veckan.

❀ En fika till med pappa, denna gång på Västra Bageriet i Falkenberg. ❀ En bild på en suddig bild från Mys födelsedagsfest. ❀ En bild på mig i min nya hatt, i skuggan under träden på Gustav Adolfs Torg. ❀ Amandas kropp, vår fika och hennes telefon som tog en bild, där vi satt vid Kungsbackaån och pratade.

❀ Regnbågs-godis i favoritporslin hemma hos Erics föräldrar. ❀ Kajsa och glass vid stranden. ❀ En regnig dag i början av juni, en av få. ❀ Läsa tidning i sängen hemma i Falkenberg.

❀ Eric på Näset, hoppandes nerför klipporna mot mig. ❀ Fish&Chips-bussen en sommarkväll förra veckan. Obligatoriskt sommarbestyr. ❀ Solnedgång från Altanen hos Erics föräldrar. ❀ Jag på klipporna vid Näset.

❀ Våra klätterväxter mot Erics spaljé i vardagsrummet. ❀ Lavendel och humlor på framsidan hos Erics föräldrar. ❀ Jordgubbsplockning med farmor, farmors syster och senare med mamma. ❀ Broderi för sängbordet, med humla och förgätmigej.

❀ En selfie från midsommar, med kransen gjord av lavendel och nån sorts mynta. ❀ Blåbärsplockning i skogarna vid Långasand med mamma och farmor.

 

Och det är en del av allt fint jag fått gjort den senaste månaden. En del annat har hamnat enbart eller mer utförligt på stories, såklart. Vill man följa mig på instagram så hittar man mitt konto här, på @beahallberg.

En snabb första titt på resan till Frankrike

Vi kom dit i början av maj, när blåregnet blommade som vackrast och allting var så otroligt grönt. Jag var helt förstummad över hur grönt det var stundtals längs vägen ner från Paris. Böljande kullar, skogar och annan vacker natur, trots att det mesta kanske inte direkt syntes från motorvägen. Hur stora blåregnsträden kunde bli, och hur vackert syrénen blommade just då. Bleklila, bulliga blommor i alla trädgårdar vi passerade. Blåregn över muren och en syrénbuske i full blom. Några irisar längs vägkanten, och andra blommor jag inte kan namnet på, brevid.

Byn är så liten att där inte ens finns ett bageri (det är tydligen lag på att alla byar med ett visst invånarantal måste ha det i Frankrike, men Larrey är för litet för att uppnå det), och när Eric var liten var det knappt så alla hade telefon. Mobiltäckningen är usel, och de få ungdomarna i byn brukade hänga uppe vid kyrkan på kullen för att få täckning alls förut. Alla husen är gjorda av sten som är sval även i 27 graders värme och stekande sol, och de flesta har fönsterluckor i vackra, klara färger.

I trädgården finns silverarv i rabatten, ampelliljor i krukor på fönsterbrädet och en enorm salviabuske. Fikonträdet i hörnet producerar nog inga fikon, men räcker ända upp till takkanten. I mitten av gräsmattan står en japansk lönn, som planterades när Annicas farbror dog för några år sen. Det var han som först köpte huset, och nu ligger han begravd på kyrkogården uppe på kullen. Vi var där och lämnade en växt, en stor nejlika med rosa blommor. Stönade och svettades hela vägen uppför den branta backen, med förvånansvärt lite skugga med tanke på alla träd omkring oss. Utsikten där uppe var magisk, och kyrkogården gammal. Många unga från första världskriget låg begravda där uppe, längs kanterna. På andra sidan häcken kunde man se minst ett par mil bort, till nästa högre kulle.

Fälten utanför byn skiftade mellan grönt, gult och brunt. Rapsen stod i full blom, och åkte man med bilen från den närliggande lilla staden, kunde man se byn bakom ett täcke av gula blommor. Bleka stenhus i konstiga vinklar, och längst upp på kullen en kantig och vacker kyrka. På en liten, smal avfartsväg mitt i byn ligger huset. Huset och ladan, som är ganska nyrenoverad och har en pool på bottenplan. När jag frågade om taket var original fick jag veta att det fraktades dit från en annan lada, men det hade lika gärna kunnat sitta där från början. Tjocka träbjälkar och vacker struktur. Handgjort, säkert uråldrigt. Och så vackert ihop med den blekgrå stenen som skiftar i beige.

Vi pratar om att åka tillbaka. Åka nästan varje år, om så för några dagar. Hälsa på, ta hand om huset. Påta lite i trädgården kanske. Njuta av den franska, lugna livsstilen och äta god mat.
Åka tillbaka. Som jag vill det. Helst av allt redan i år. Men i alla fall kanske nästa.

När jag gått igenom alla bilder lägger jag upp mer detaljerade inlägg, kanske en liten mini-guide till Paris. Men just nu vill jag bara stanna i minnet av detta underbara lilla hus, mitt på franska landsbygden, och hur mycket jag vill tillbaka just dit.

Sommarlistan

List-dags igen minsann! Eller ja, nu var det ju ett himla bra tag sen då. Listan utgår delvis från stad, och jag har valt att fokusera på min lilla hemstad – Falkenberg! I stället för Malmö, eftersom Malmö är enklare att googla sig fram till information om, och för att sommar för mig = småstad och hav, inte storstad, hehe.


Vad är ditt bästa sommartips i din stad?

Att hänga på stranden! Och allt som hör till: titta temperaturen i vattnet vid bryggan. Äta glass från Peggens. Spela lite minigolf om det inte är för fullt med folk. Välja område att bada vid (det tvistas nog mellan alla vänner om det är bäst närmst piren, bryggan, stolen, ocean eller längre bort mot Netas Berg). Och bada såklart!

 

Vad har du för sommarplaner?

Att plugga igen mitt examensarbete mest. Det kommer få ta mest tid av allt. Men sen har jag en hel del småsaker som ska bli kul! Ska träffa Amanda i Kungsbacka på torsdag, ska till Eskilstuna om ett par veckor för träff med ett gäng från Monthly Makers. Erics semester spenderas delvis i hans föräldrars hus när de är på semester, och en annan del spenderas med lånad bil nere i Skåne = superfina utflykter!

Annars har jag redan gjort lite av det jag hoppades på, som att träffa farmor, gå på loppis, plocka jordgubbar och dricka flädersaft. Kanske tar jag mig en vända eller två till Lund om jag behöver lite miljöombyte, eller någonstans nytt i Malmö där jag aldrig varit förut. Och så går jag på Malmöfestivalen i slutet av allt, såklart!

Vad kommer du att blogga om i sommar?

Om jag bloggar alls, haha. Men jag har precis börjat gå igenom bilderna från Frankrike, så inlägg om den resan kan ni garanterat vänta er! Sen lär det komma bilder och text från andra små äventyr. Både i Falkenberg, Malmö och på andra ställen!

Vad läser du/lyssnar du på i sommar?

Lyssnar på Sommar i P1 så mycket jag bara kan (hittills gillar jag Bianca Ingrosso och Mouna Esmaeilzadeh bäst). Läser tidningar (mest Country Living och Lantliv, men också Rum Hemma och The Simple Things), och så kurslitteratur och metodlitteratur så fort jag får chansen ungefär.

Vilka bloggar läser du i sommar?

Tar igen favoriter, helt klart! Läser ikapp hos Alicia, Wilda och Ellen. Tar igen inne hos Julia, Julia och Jenny. Ser till att läsa igenom missade inlägg hos Krickelin, Sandra och sist med inte minst Thea.

Vad gör du om det regnar?

Stannar inne och ser det som en utmärkt anledning att plugga lite till! Eller går ut för att fota lite. Ibland blir det ju faktiskt mer spännande i regnet.

 

Nationaldagen, Kajsa och middag i Folkets Park

Någon sa säkert en gång att för att få uppleva något måste man utsätta sig för situationer där man kan uppleva något. En ganska vis person, säkert. För det är ju ganska sant. Vill man ha upplevelser i sitt liv så måste man utsätta sig för upplevelser – hur ska man annars uppleva nåt?

Så när Kajsa kom till Malmö på nationaldagen utsatte vi oss för massa upplevelser! Vi testade ny (för oss) pizzeria. Vi promenerade runt på stan och köpte glass på Lejonet och Björnen vid Lilla Torg. Vi satt vid kanalen och pratade och filosoferade i ett par timmar. Och sen tog vi med oss middagen (och Eric) ut till Folkets Park. Åt potatissallad, rostbiff och quornfilé, sittandes på en filt, samtidigt som solens sista strålar sken bakom ryggen på Kajsa. Några dansade koreograferad dans en bit bort, och folk försvann sakta med solen. Vi satt kvar tills vi frös, och sen satt vi uppe och pratade till två på natten.

När jag vaknade hade Kajsa åkt, tillbaka till Falkenberg för att jobba. Sen sågs vi igen nån vecka senare, men det är en historia för en annan dag. Eller ingen dag. Eller för instagram, där den redan finns. För här på bloggen ligger vi efter tiden och inte i nutid.

Malmö Garden Show 2018

Dags att ta igen lite fint som hänt, tänkte jag, och tittade igenom mina bilder från Malmö Garden Show. Den var i början av juni, och till skillnad från förra året var vädret absolut strålande! Några av trädgårdarna inspirerade mer än andra för min del, framförallt uppskattade jag ett par av balkongerna, som jag tyckte kom med mer spännande idéer än de större trädgårdarna.

Det enda vi köpte var en hoya-stickling och mat. Eric en högrevsburgare med kimchimajonäs och jag en supergod MSC-märkt Fish & Chips. Sen satte vi oss i superskugga under ett träd, brevid en liten cykelparkering bakom ett tält. Runt oss flög det omkring små fluffiga tussar av frö, som vi tror kom från ett träd en bit bort. Som fluffig, mjuk och varm snö såg det ut i luften. Sen tog vi en promenad till bussen som tog oss hem innan Eric skulle vidare till jobbet.

Och det var den utflykten. Jag tänker att jag kanske inte behöver skriva så mycket längre inlägg än såhär. Kanske det är det som får mig att komma tillbaka hit. Att släppa lite på pressen och stressen över att prestera. Det här är trots allt ett fritidsprojekt, och inte ett extra jobb för mig. Och det är trots allt roligare att göra det här om jag inte absolut måste.

Vad tror ni om det?

En update från livet, om bloggen och sånt där ni vet

Jaha, här sitter jag och bloggar, i realtid för första gången på evigheter. Eller ja, bloggar alls för första gången på evigheter. Men det är först nu jag har känt att jag verkligen har haft både tid och ork och vilja att skriva här alls. Några gånger har jag börjat redigera bilder och insett att jag inte tycker att det är så roligt alls att redigera bilderna. Eller snarare, att jag tycker det är såååå tråkigt att spara dem. Kanske gör jag bara saker för komplicerade, men det tar tid, och tiden tar ork, och sen tröttnar jag halvvägs och bara slutar.

Bilderna i det här inlägget är från min telefon, och är från när vi var i Paris i början av maj, jag och Eric. De bilderna har jag inte ens fört över till datorn än, men när jag orkar gå igenom dem lovar jag att posta dem här. För på något sätt vill jag fortfarande hänga kvar här inne. Det är så fint att få dela med sig av en del av sitt liv, och det vill jag fortsätta med. Fast kanske på nya, helt andra villkor, än jag gjort det innan. Jag kan ju erkänna redan nu att det här kommer bli ett ganska långt inlägg, så orkar du inte läsa allt förstår jag det, och hoppas att du kanske vill läsa nästa eller bara titta på bilderna, det är helt okej.

Så vad har hänt sen sist då? Sist jag bloggade var den 18 april. Det har alltså gått över en månad sen det sist kom upp något här. För det första är jag mitt uppe i mitt examensarbete. Som jag inte blivit klar med i tid för att skicka in och opponera på under första tillfället, som de som är färdiga gjorde nu i veckan. I stället kommer jag fortsätta skriva över sommaren, och sen är jag förhoppningsvis klar i augusti, med hela alltet.

Examensarbetet gick nog fel redan från början. Det var så löjligt svårt att komma på vad jag ens ville skriva om, vad som kändes viktigt och intressant nog att verkligen fördjupa sig i. När jag skickade in min projektskiss var den så luddig och svårjobbad att jag fick skriva om den. När det var gjort låg jag redan två veckor back av sammanlagt 8 veckors arbete innan slutinlämning för opponering. Sex veckor att göra alltihop gick helt enkelt inte, framförallt inte när en av de veckorna skulle spenderas i Frankrike.

Så nu ska jag försöka ta nya tag och göra detta. För om mindre än ett år är jag förhoppningsvis färdig förskollärare, och jag vill så gärna bli färdig. Det hade gjort allt så mycket lättare, och jag ser fram emot att faktiskt hitta ett jobb där jag trivs. Snart, snart, snart.

Frankrike däremot var… Fantastiskt. Det går inte att beskriva det på något annat sätt. Den här resan var alltså vår julklapp från Erics föräldrar. Erics morfars bror bodde i Frankrike stora delar av sitt liv, och tillsammans med sin fru och dotter ägde han ett hus på Franska landsbygden, i Bourgogne. Han lever tyvärr inte längre, han dog året innan jag och Eric blev ihop, men huset finns fortfarande kvar i familjens ägo. Resan skulle alltså först gå dit, tillsammans med Erics föräldrar som skulle stanna första helgen, och sen skulle jag och Eric åka in till Paris med Thalia, som bor där. Komplicerad familjesituation? Lite. Men Thalia är närmre oss i ålder än Erics mamma, så vi brukar kalla henne för Erics kusin. Så i hennes lägenhet skulle vi i alla fall bo i några dagar innan vi skulle hem igen.

Jag trodde verkligen inte att jag skulle uppskatta Frankrike. Maten, visst, men jag tänkte att jag nog skulle tycka att framförallt Paris var lite jobbigt. Så fel jag hade! Jag skulle kunna ägna ett helt inlägg åt detta, och det lär jag nog göra förr eller senare också, men tills nu räcker det med att jag säger att jag verkligen föll för Paris, men framförallt för Bourgogne. Så vackert, och precis allt jag älskar. Kanske minus att jag inte förstår vad folk säger, hehe.

Men det är inte Frankrike det här ska handla om, det är bara en viktig del i tiden jag varit borta från bloggen. Den veckan var den bästa jag haft på länge, även om det självklart är så att allt inte var perfekt hela tiden.

För här kommer vi in på det som jag börjat inse de senaste veckorna. Eller kanske de senaste åren, men framförallt de senaste veckorna, de senaste dagarna. Jag är så intryckskänslig att jag har svårt att sortera alla intrycken. Och när det blir för mycket kan det vara minsta lilla skitsak som gör att jag bara bryter ihop. I Paris blev det en macka som blev fel, och det tog en timme innan jag hade lugnat ner mig, trots solnedgången längs med Seine.

Intryck är skitjobbiga, och det blir värre ju tröttare och mer stressad jag är. I Paris blev det beslut + intryck + människor överallt, och det funkade sådär. Eller ja, det funkade bra tills det blev för mycket. Vilket inte hände mer än en gång på grund av att vi tog det otroligt lugnt och bara gjorde det vi verkligen var sugna på.

Och intrycken finns såklart här i Malmö också. Men också på internet. Konstanta intryck. Överallt, och det är svårt att undvika dem så ofta som jag skulle behöva. I Malmö kan jag stanna i lägenheten, undvika att gå ut och lägga mig i soffan och titta på serier. Det är intryck, visst, men inte lika påträngande som det jag inte kan välja själv. Och det har jag också gjort de senaste veckorna. Inte så mycket mer än det alls.

Förrän igår. Och en söndag för snart två veckor sen, när vi åkte till Eslöv för att umgås med Erics föräldrar som passade hans småkusiner. Men igår var jag utanför lägenheten i flera timmar, och det var så skönt. Att träffa klasskompisar, att umgås, att vara ute i den olidliga värmen, att äta glass och promenera dit och hem. Att få umgås med någon annan än Eric. Jag var inte ens trött, trots konstant umgänge i runt 6 timmar, något som är rätt ovanligt för mig.

Så vad är det jag försöker komma fram till egentligen? Jag tror jag har satt fingret på det själv, men att det inte riktigt framgått än. Jag är trött på alla intryck som jag inte får välja själv. Jag måste ha lugn och ro, och jag måste ge mig själv möjligheten att vila hjärnan från det som jag inte behöver göra. Det jag inte vill göra.

Och det jag inte vill göra, det är att hänga så mycket på sociala medier längre. Det tar tid, det tar ork och det ger framförallt inte så mycket. Jag trodde att det var en bra idé att starta ett växtkonto på instagram, för att dela med mig av mina växter. Det tog bara mer energi, mer ork, och tid jag inte hade. Jag följer 305 konton på instagram, växtkontots borträknade, och jag vill inte det mer. När jag startade gav jag mig själv en gräns på 100 stycken, som sakta blev till 150. Det gick an, men nu? Helt plötsligt inser jag att jag inte ens vet om vilka alla jag följer är. Jag har ingen koppling till dem, utan de är personer jag följt i stunden utan att överväga varför.

Samma sak med min inkorg till mejlen. Herregud. I och med GDPR så kunde Unroll.me inte leverera sin tjänst i EU längre, och helt plötsligt var min mejlkorg FYLLD med mejl igen. Jag har rensat det mesta, men jag inser ju själv att jag behöver pausa en hel del av det jag inte ens ville titta på innan, utan bara ha kvar för säkerhets skull.

Planen är nu att gå ur några grupper på Facebook som inte ger mig något längre. Att rensa min instagram – rätt brutalt hårt. Att avfölja bloggar jag inte ens vill läsa längre. Att faktiskt ge mig själv lugn och ro och en känsla av att varje mejl jag får faktiskt ger mig något, eller handlar om något viktigt.

Ett annat steg på vägen, är att vi pratar om att flytta hem. Helst inom två år. Om allt går som planerat, om jag är färdig och Eric är färdig, och vi har råd att skaffa något hemma, eller i alla fall lyckas få en ordentlig hyresrätt, så flyttar vi hem. Till lugnet. Till familjen. Till den staden jag alltid trodde att jag skulle fortsätta hata. Men att acceptera att jag vill ha en lugn plats att bo på är ett steg på vägen, och det har verkligen lugnat mig. I Falkenberg finns det mesta jag vill ha. Långt, långt ifrån allt, men där finns det som jag verkligen behöver. Lugn och ro.

Ett tredje steg på vägen är att ta tag i skolan igen. Att ge skolan den prioritet jag vill att den ska ha. Att skriva färdigt mitt examensarbete, göra ett par omtentor som drar mig bakåt, och att göra min sista hela termin innan examen. Att göra min sista kurs som jag måste göra om, och sen jobba. Jobba, spara pengar, flytta hem igen. Med nya erfarenheter, och förhoppningsvis med en bestämd känsla av att det är precis vad jag vill då också.

Varför skriver jag det här då? Varför just här på bloggen, och till er som läser? För att jag måste få ur mig det här innan jag går vidare. För att jag vill ha en öppen dialog med er fantastiska människor som läser här, och som har lärt känna mig genom den här plattformen.

Men också för att det är lättare att faktiskt göra saker, när andra vet om att man tänker göra dem. Det är så mycket svårare att hoppa över, skjuta upp och undvika saker, när andra vet att man ska göra dem. Oavsett om det är ens bästa vän eller en främling på internet.

Så nu skriver jag det här igen. För att jag ska komma ihåg det, för att ni ska kunna förstå, och för att jag själv förstår bättre när jag skriver ut det jag tänker på. När jag formulerar mina tankar i skrivna ord. Nu gör jag det här.

Rensar mina sociala kanaler. Skickar iväg de mejl jag borde skicka. Söker jobb i vikariebanken. Skriver mitt examensarbete och mina omtentor över sommaren. Och glömmer för allt i världen inte av att njuta lite samtidigt. För det är trots allt sommar, och sommarlovet (om än inte så lovigt) är det bästa jag vet. Det här blir mitt sista. Och det vill jag njuta av.

Jag vet inte exakt vad som kommer att hända med bloggen. Kanske tröttnar jag en dag och slutar blogga helt. Kanske blir det en daglig vana som inte nödvändigtvis tar timmar varje dag för ett enda inlägg. Vi får se, men jag hoppas att du stannar. Ja, just du. Som orkade läsa ända hit, som la din tid på att läsa mina förvirrade och osammanhängande ord om vad som pågår i mitt liv just nu.

Tills vi hörs igen – tack för att du läser min blogg. Nu ska jag fanimej rensa min instagram.

Nytt liv hos växtgänget i fönsterkarmen

I veckan har jag gjort allt för att 1. inte prokrastinera, och 2. inte skriva examensarbete, alltså på samma gång. Men på något sätt vinner alltid nummer 2, och jag har så svårt att sitta med examensarbetet att det är löjligt. Jag vet ju att jag kan, det är bara det att jag har så svårt att koncentrera mig. Men, till ämnet. När nummer 2 vinner, så händer det i alla fall då och då att jag faktiskt gör något produktivt och inte bara scrollar på telefonen eller datorn i ren ångest. Som nu i början av veckan!

Som att plantera om alla växter i behov av lite näring inför våren! Jag samlade hela gänget på golvet. Eller ja, stora delar av gänget, här fattas kanske drygt en fjärdedel. Och så satte jag igång.

En hel hög med växter har dött över vintern, och det kanske nästan var tur, för krukorna tog precis slut så en stackare inte fick någon. Trots mina senaste små loppis-inköp (som jag ska visa så snart jag hunnit fota!). Ni ser ju här på bilderna ovan att det är lite… skralt med livskraft hos vissa. Som min stackars avokado som torkade ut och sen började skrumpna ihop, trots livliga försök att rädda den. Eller ett av palettbladen som inte ville mer. Fast den fick jag sticklingar på, som fått krukor, så det är ju luuuugnt!

Faktum är dock att det tog sån tid, att när jag var lite drygt halvvägs (efter två och en halv timme), fick jag sluta för dagen. Jag skulle hämta en växt jag tingad i Växtgäris, och sprang bort för att fixa det.

I tisdags satte jag igång igen! Allting låg framme på golvet utom jorden och tidningspappret som jag plockat undan. Jag behövde bara plocka fram några fler krukor! Kom då på att jag hade just ett gäng loppiskrukor jag skaffat mig för ändamålet nya sticklingar, och gick och hämtade dem. Så många, fina mini-krukor! Alla kostade mellan 5 och 10 kronor styck, score!

Och så fick ett stort gäng platser i nya krukor. En liten överlevare från min fina Peperomia Raindrop, som inte riktigt vill ta sig. Moderplantan bara hänger – vill inte bli vattnad, vill inte torka ut mer. Fattar ingenting, men den här lilla överlevaren tog sig igenom tripsen och verkar fortfarande trivas! En ny Kroton (tredje och sista försöket), fick en plats i en glasvas från IKEA, i brist på stora krukor, och två små sticklingar som vuxit rötter på tvären fick plats i den minst, lägsta krukan. En femma på Erikshjälpen, och den har så fin glasyr och små fötter!! Gulligaste jag vet.

Sen stod de där, halva gänget, på golvet, och på de olika stegen som är vår halvbyggda tv-bänk. I nya krukor, gamla krukor, och nygamla krukor. Men nu står nästan allihop i fönstret faktiskt. Jag dammade av, organiserade om och när jag räknade ihop allt fick jag det till 30 växter i vardagsrumsfönstret. Och då fick några platser i bokhyllan och på soffbordet. Sammanlagt planterade och planterade jag alltså om 35 växter! Galet. Tur att det var nästan alla, för nu behöver jag inte gå igenom det här på ett tag till, haha.

Hur brukar det bli när ni planterar om? Lika kaosigt som hos mig? Eller är ni superduktiga på att inte få jord överallt och ingenstans?

Om en kort utflykt till Bulltoftaparken

Hej på er! Det har börjat bli lite enklare att skriva här igen, och det är ju kul! Jag insåg när jag satt med bilderna igår, att jag har fotat med kameran 8 dagar i rad, och bröt det först nu i söndags. Första gången på länge det är så många dagar, och det känns bra i magen. Kanske är det ljuset, kanske är det våren, kanske är det allt som blommar nu. Eller så är det något som har fått mig att bli sugen på det igen bara, det är också helt okej. Oavsett vad, så är kameran rolig igen, helt enkelt!

En av de här 8 dagarna i följd, tog jag och Eric oss ut till Bulltoftaparken. Den ligger i norra delarna av Malmö, och vi hade aldrig varit där innan, bara åkt förbi med bussen på väg ut mot Torup och bokskogen (som jag skrev lite om här och här). Den här gången (som så många andra gånger), gällde det Pokémon GO, och ett näste av en specifik Pokémon vi ville åt. Så sagt och gjort, vi åt lunch och hoppade på bussen!

Väl ute vid parken möttes vi först av tre fält av vita, underbart vackra blommor. Jag, med kameran i högsta hugg, hoppade ner bland dem och försökte fånga bin och fjärilar och lekte med skärpedjupet som jag brukade göra förr. När fotandet var en upptäcktsfärd och inte ett ”måste”. Så roligt att tänka utanför boxen med bilderna igen, att konstant testa olika vinklar, leka med ljuset.

Vidare gick vi runt ett halvt varv i parken. Där är så fint! Inte super just nu kanske, men i sommar kan jag tänka mig att det är magiskt. Ett par dammar, nån liten bäck, lite höjder att promenera kring på och gräsområden mellan skogsområden. Inte så att det är någon skog direkt, men det är verkligen en av Malmös finaste parker! Och jag har besökt nästan alla nu.

Eric ville lite motvilligt ställa upp på att bli fotad, hehe.

Sen var det dags att ta sig hemåt. Vi hoppade av bussen på Värnhem för att promenera sista biten.

Vidare genom Rörsjöparken och så svängde vi av hemåt, förbi St Knut och sen var vi hemma igen!

Där fixade vi i ordning fruktsallad av gårdagens torget-inhandling och åt med vit choklad-glass, innan det var dags för mig att plugga järnet igen. Och så var den söndagen slut! En fin söndag, och en av årets hittills varmaste dagar. Vi gick utan jackor och svettades ändå. Så himla vårigt och bra bara!

Och nu ska jag återgå till mitt skolarbete, och se till att börja skriva på mina intervjufrågor. För på torsdag gör jag min första intervju, minsann!

Vårtecken och en välbehövlig strandpromenad

Våren har kommit till Malmö! Som alla jag följer på sociala medier redan har skrivit minst en gång var. Dels i början av mars, men också nu sen i helgen när det var 17 grader varmt och strålande sol. Men det är så härligt, att jag orkar inte ens bli irriterad på bristen av andra intressanta ämnen som kan gå förlorade i hypen över vårsolen och värmen.

Som jag skrev om igår, så är ångesten stor just nu. Mest av allt på grund av det här jäkla examensarbetet. Min handledare kanske inte riktigt tror på att jag kommer klara detta, eftersom jag redan ligger nästan tre veckor back på grund av en jäkla omtenta (och ångesten och uppskjutar-syndromet). Men jag vill så så gärna visa att jag visst kan, att det kommer gå, och att allting kommer lösa sig. Kanske allra mest för att bevisa för alla att det går. Och för att ämnet jag har valt för mig själv får mig exalterad varje gång jag börjar läsa om det eller pratar med någon om det, haha.

Så efter min handledning tog jag en buss ut till Ribersborg och stranden. Inte nödvändigtvis för naturen så mycket som för att spela lite Pokémon GO, men i slutändan blev det mest promenaden som gav mig något ändå. Men så såg jag, precis som i helgen, mitt bästa vårtecken! Tusenskönor som börjat blomma i gräsmattorna. Ett av mina starkaste barndomsminnen från mammas jobb, och det känns alltid så bra när de börjar blomma igen.

Nere vid stranden var det nästan löjligt blåsigt, och jag hade svårt att inte blåsa iväg från och till. Men de här vackra, torkade vass-stänglarna (?) blåste så fint i vinden. Och med Turning Torso i bakgrunden kunde jag inte låta bli. Lite lagom turist-töntigt och samtidigt lite Malmöromantiskt, haha.

Men jag tog mig i alla fall över hundfältet där några enstaka hundar sprang runt sina ägare och varandra, och ner till strandkanten. Där stannade jag en stund och hittade en sten jag plockade med mig. Någonstans där tänkte jag att den stenen skulle få bli en sorts symbol för min ångest. Jag är normalt sett verkligen ingen symbolisk person, och tycker oftast det känns mest flummigt. Men den där stenen alltså. Höll den i handen länge, länge, och nu ligger den i min vänstra jackficka. Och jag tror den kommer skänka mig lite tröst i jobbiga situationer i alla fall.

Och så satte jag mig en stund bland stenarna bakom en kulle, så att vinden inte tog i riktigt lika starkt. Där satt jag en stund och filosoferade om färgerna på vattnet, om gräsandshonan som simmade en bit bort, och annat som kändes viktigt att fundera på i den stunden. Lugnade ner mig, andades havsluft och rörde vid vattnet med fingertopparna och kände lukten av ett riktigt salt hav. Som jag älskar den lukten. Som den betyder hemma för mig. Vill aldrig bo såhär långt från havet igen. Och då är det ändå bara någon kilometer bort genom staden.

Skrev såhär i telefonen: ”Hur vattnet vid kanten av havet är som en sicksackig version av himlen. Med ljusare blå som blir successivt mörkare ut mot horisonten, som himlen blir mörkare närmre atmosfären.”

Idag är en ny dag, och jag ska försöka ta tag i examensarbetet på riktigt. Förhoppningsvis hittar jag precis den där källan jag letat efter, som passar mitt arbete perfekt. Annars får jag fortsätta leta. Tills det blir bra, och jag bevisar att jag kan minsann göra detta. Det ska gå. *intalar mig själv*