Sahlströmsgården i Torsby och ett lunchstopp

För snart två veckor sen (tiden går så fort!?) satt jag i en bil på väg norrut mot Sälen, där vi skulle spendera en helg med att åka skidor (Eric med familj) och att fotografera snölandskap och plugga (jag). När man åker bil från sju på morgonen behöver man, förutom frukost med sig i bilen, ha ett lunchstopp någonstans. Nu är det inte superlångt till Sälen, och vägarna upp är ganska bra hela vägen, så vi tog oss en lite längre paus, som blev en hel timme!

Och vårt val föll på Sahlströmsgården precis utanför Torsby! Annica sökte i telefonen på bra ställen i närheten av just Torsby, och Sahlströmsgården hamnade överst i sökningen. Och första bästa var inte helt fel den här gången, utan snarare riktigt, riktigt bra!

Vi placerade oss vid ett bord brevid ett fönster, som var vackert dukat och hade utsikt mot själva bostadshuset för de som ägde Sahlströmsgården från början. Jag fotade visst inte maten, men där fanns en supergod salladsbuffé med olika sallader och röror, och sen åt vi alla pannbiff med kokt potatis och gräddsås. Så otroligt god mat.

Gården, som är från 1800-talet, är så vackert renoverad. Där finns några nyare hus också, eftersom det även är ett konferenscenter, men i de äldre byggnaderna är det smakfullt renoverat med detaljer som finns kvar från originalinredningen.

I det gamla bostadshuset är det nu ett museum, som tyvärr bara är öppet på sommaren. Där fanns även ett galleri. Jag antar att det är för att flera av barnen blev konstnärer, något vi läste på en liten skylt brevid ett av husen.

Där finns alltså även ett hotell på Sahlströmsgården, där det finns en liten butik! Jag föll pladask för de här kopparna, men hade inte möjlighet att köpa med mig någon hem. Där fanns också ett fantastiskt vackert keramikfat i mörkt klargrön glasyr och vackra skärbrädor i oljad ek. Jag hade i princip velat köpa med mig lite allt möjligt hem, om jag hade haft budget för det.

Även utomhus var det vackert, och marken var täckt av snö. Jag och Eric tog en minipromenad runt på gården medan hans föräldrar drack en kopp kaffe efter maten. Dock tog vi inte våra jackor på oss, så vi kom inte så långt. Men bakom huset fanns en liten sjö!


Så vi tog oss ner för backen, frysandes och halkandes på isen som låg under snön. Vi gick en bit hitåt, längs Ottos Sjöväg. Eller ja, vi kom inte så långt innan vi började frysa lite för mycket, så vi tog oss upp för backen igen. Kan bara tänka mig hur fint här är nu, om det ligger snö i Falkenberg. Antagligen lika vitt som det var i Sälen när vi var där.

Men sen var det dags att åka vidare uppåt i landet, för det var fortfarande några timmar kvar till Sälen. Precis när vi åkte började det i alla fall snöa, och det är ju himla fint. Speciellt de få gånger det fastnar på bild.

Vill man läsa mer om Sahlströmsgården hittar ni deras egna hemsida här, och vill man läsa mer om den lilla resan till Sälen, så finns alla inlägg (även de som kommer så småning om) i min kategori här.

Vecka 2 och kommande vecka

Så var vi här igen. Måndag. Ny vecka, och för min del ny kurs i skolan. Jag sitter i alla fall här och bloggar i realtid idag, och det händer ju inte så ofta! Så här får ni en sammanfattning av veckan som gått, och en liten planering inför den kommande veckan, så ska jag gå och värma grytan Eric lagade i lördags och ta den till lunch idag.

Majoriteten av förra veckan spenderade jag hos My, precis som planeringen för veckan antydde. Vi skrev uppsats och förberedde inför en presentation i Pecha Kucha-form som vi skulle hålla på fredagen. En Pecha Kucha (som vi aldrig gjort innan, men som jag faktiskt gillade) är alltså en PowerPoint-presentation i form av 20 slides som alla visas i 20 sekunder. Allt som allt tar presentationen alltså ungefär 6 och en halv minut!

 

Så på fredagen tog jag mig (i god tid!!) till Gäddan, där vi nästan aldrig är annars. Här hade vi vår presentation, som gick super, och sen tog vi oss ner för alla trapporna från femte våningen. Vi var nämligen ett gäng som tänkte äta lunch tillsammans på Saluhallen som ligger vägg i vägg!

Jag tog en pizza från Hedvigsdal, med ost, färsk grönkål, citron och senapsfrön på. Supergod! De andra åt mackor från Poms, och så spenderade vi ett par timmar där med att prata, ta igen tid från jullovet och handla lite goda grejer. Jag bar läppstift dagen till ära, dessutom! Tänkte att jag skulle utstråla s.j.ä.l.v.f.ö.r.t.r.o.e.n.d.e. när jag stod där och skulle presentera, och det kändes faktiskt lite, lite bättre än vanligt.

På vägen hemåt genom stan gick vi genom Kungsparken, eller Slottsparken, eller vilken del som nu är vilken igen. Och såg årets första lilla vårtecken! Det må vara ett väldigt litet ett, som dessutom hamnade lite ur fokus, men ett vårtecken är det allt.

Med mig hade jag i alla fall My och Hanna, och såklart Mys röda cykel. Vi bestämde oss för att vi ville fika och promenerade genom kyrkogården för att ta oss till Hollandia! Där drack vi varsin kanna varm choklad, och sen drog vi oss åt lite olika håll.

Jag och Hanna gick vidare till Oasen! Hanna är en av de jag introducerade till Växtgäris för lite mer än ett år sen, och hon har gått om mig med hästlängder i ägandet av antal växter. Den här gången var det dock inte tanken att jag skulle ha något själv. Så jag kom såklart ut med ett krukfat och två luftväxter…. Eh. Ja.

Och den här bilden får symbolisera hela helgen. Snubblade av bussen på väg hem i fredags och in på Hemmakväll och köpte godis och femkronorsläsk. Den här läsken för övrigt! Visste inte om jag gillade den, så chansade pga billig, och alltså!! Den smakar som gymnasiet! När jag öppnade den och tog första sippen så var det som att slungas tillbaka 6 år i tiden. Jag kom inte ihåg det förrän jag smakade, men jag och Kajsa drack den här till typ allt i nån månad i tvåan. Så knäppt att en smak kan vara ett så tydligt känslominne.

Sen däckade jag i soffan efter två filmer, sov till två på lördagen, såg två filmer till, åt Erics fantastiska Bouef Bourginon (eh, stavning?), och sen däckade vi båda två igen. I söndags glömde jag fota, men vi tog en promenad i Folkets Park, gick till Triangeln och köpte korgar på Lagerhaus, tog oss hem och fick besök av Erics kompis Viktor som flyttat till Malmö! Vi åt pizza, spelade Wii och TP och fikade. Och så tittade jag på en till film och så somnade vi tidigt igår.

Känner ni igen mig, förresten? Vi använde bilder på oss själva som barn i vår presentation, himla kul faktiskt! Det här är jag 1998, tror jag, någonstans i en skog i närheten av Falkenberg skulle jag gissa. Tycker själv det ser ut som att jag går här och håller föreläsning om allt som finns i skogen, haha.

Veckan som kommer lär bli något liknande detta:

mån- skriva det här inlägget, introduktionslektion i skolan, lunch med Eric, skriva inlägg om lunchstopp
tis- promenad med Eric, laga lunch tillsammans, skriva inlägg om Sälen, rensa låda från Falkenberg
ons- seminarium i skolan, batch-redigera bilder för kommande inlägg, skriva list-inlägg
tors- påbörja läsning av kurslitt, gå på Pressure Imprint på Malmö Konsthall, skriva inlägg om Saluhallen
fre- seminarium i skolan, förhoppningsvis lunch med Eric, skriva inlägg om Malmö Konsthall
helg- umgås med Eric, rensa garderoben, förhoppningsvis flytta mitt skrivbord, äta gott och vila mycket.

3 saker jag hoppas på den här veckan:

– att jag får läst så mycket kurslitteratur som jag behöver
– att jag rensar minst en låda och en kasse med saker
– att den här kursen inte är så svår som den verkar.

Vad har ni för planer den här veckan? Har ni också en dagsplanering ni tänkt hålla er till, eller har ni lyxen att antingen ha ett fast schema eller att få välja helt, helt själva?

En lunch och eftermiddag i Varberg

Den andra januari skulle vi åka till Varberg för att träffa en av våra bästa vänner, som flyttat dit. Men så blev hon sjuk, och vi visste inte riktigt vad vi skulle göra. Men så hade pappa ändå erbjudit sig att skjutsa oss till Varberg, så vi bestämde oss för att göra en kompromiss!

Vi fick skjuts av pappa till Varberg i alla fall, och så åt vi lunch tillsammans! Det här var min svampravioli med parmesansås, äpplebitar och jordärtskocka! Eric åt samma och pappa tog dolmas. Var vi åt? Just ja! På Le Juice, nära både centralen, kyrkan och både det lite mindre och det stora torget mitt i stan. Mysigt, och ganska nyöppnat tror jag!

Sen fick vi skjuts vidare ut till Apelviken! Det är ett av de absolut vackraste områdena i Varberg, precis söder om centrum typ. Från Apelviken går strandpromenaden hela vägen in till Fästningen, och det var den vi siktat in oss på!

Vårt ena mål var att fånga en massa nya Pokémon, för vi har alltså inte riktigt slutat spela Pokémon GO än. Och just Apelviken, och framförallt Subbe fyr, är ett perfekt sånt ställe! Där finns en massa udda grejer, och massa utvecklingar. Mycket bra, och samtidigt vackert att stå och titta ut över Varberg och utsikten söderut ner mot Falkenberg.

Men det var alltså promenaden in mot Varberg vi skulle ta. Den går längs med hela stranden, och delas efter ett tag upp i två olika promenader, där den ena går precis vid havskanten (som vi valde) och den andra går in bland klipporna och slingrar sig lite högre upp.

Men vi valde alltså den havsnära, och det blåste sådär så att vågorna slår högt mot klipporna. Jag var inte den enda som stod med kamera, så att säga. Jag tror jag räknade till minst 5 andra med systemkamera, och betydligt fler med mobiltelefoner.

Solen började sjunka bakom fyren, och färgerna på himlen började förändras ungefär halvvägs bort på promenadvägen. Ett fartyg rörde sig från hamnen och vidare söderut mot andra destinationer, och vi promenerade vidare med varsin telefon i högsta hugg. Tror min vanligaste kommentar till Eric var ”HÅLL!” och så gav jag honom telefonen och tog fram kameran för att fånga ytterligare en vy.

För jag menar, hur vackert är inte det här?! Magiskt, skulle jag vilja påstå.

Men så blev det lite kallt. Vi skyndade vidare mot stan, eftersom vi tänkte att vi skulle ta tåget hem runt fem som senast, och klockan var strax efter fyra redan. Och tunna fingervantar och ännu tunnare stretchiga jeans är inte riktigt optimal klädsel för timmar utomhus i kylan.

Men så nästan framme vid fästningen såg jag DET HÄR. Trodde jag skulle dö, eftersom det var länge sen jag fick se en så fantastisk solnedgång. Sen vi flyttade från Möllan (och de övre våningarna i lägenhetshusen), så får vi typ inte se några längre. Våra fönster är ju liksom riktade åt sydöst – helt fel håll för solnedgång. Så när jag fick se detta, inte bara solnedgången, men också havet <3, så fick jag lite panik över att bara ha 47 bilder kvar i kameran.

Men så fick jag den här, som jag tyckte kändes spot on, och så var jag nöjd. Och tog några hundra med telefonen för att välja den med finast solspegling i vattnet som skvätte upp längst ner till höger i bild. Om jag är bloggare? Ja, hurså? Hehe.

Men sen njöt jag faktiskt bara en liten stund, och vi fortsatte våran Pokénad (lol) vidare in till stan. Jag ringde pappa, och han visade sig vara kvar i Varberg han också, så vi fick skjuts hem och avslutade dagen frysandes (mest jag) i soffan innan vi packade alla våra saker och for till Eric för att börja peppa inför resan till Sälen på torsdagen!

Mitt nyår i (typ) 6 bilder

Såhär nästan (snart) två veckor efter att det har hänt, så tänkte jag att jag ville dela med mig av vad som hände på nyår i år (förra året? eh…)! Det var en väldigt lugn kväll för mig, som föredrar att inte fira med många människor. Faktum är att jag och Eric var helt själva, med undantag för katten, i Erics föräldrars hus.

Innan Erics föräldrar åkte till sitt firande, så fick vi hjälp med att vakuum-packa vår kyckling som skulle tillagas sakta i en sous vide. Jag kan inte exakt hur det här fungerar, men principen bygger typ på att kött (eller mest animaliska produkter iaf) har en perfekt temperatur för att få bäst textur. Typ. Och då tillagas det sakta på den temperaturen och får typ ingen sån klassisk kärna som det blir i nötkött, utan är lika rosa hela köttbiten igenom. Och så blir det saftigare.

Så vi fick i alla fall hjälp med detta! Det är så häftigt att se hur all luft dras ut ur plastfickan när det vakuum-packas. Och så blir det faktiskt väldigt, väldigt gott när man tillagar det såhär.

Vår meny såg ut såhär!

Förrätt: bruschetta (typ) med ricotta och ungsbakta vindruvor, parmachips och päron med ädelost och parmaskinka

Huvudrätt: Sous videad kyckling, hasselbackspotatis och rödvinssås

Efterrätt: Gino med massor av frukt, vaniljglass

Typ allt var väldigt gott, förutom vår lilla bruschetta-grej med ricottan och vindruvorna. Tror inte riktigt vi satte smakerna i den, och den var i allmänhet tråkigast av allt. Däremot var päronen med ädelost och parmaskinka typ det bästa av allt, så det lär vi typ göra om igen utan att ha det som förrätt, hehe.

Sen var det tolvslag! Jag kände inte alls för nyår till en början. Jag satt i mjukisbyxor och en halvtrist, fläckig tröja genom de första två rätterna, och Eric hade något liknande på sig. Men när klockan började närma sig elva kände jag ändå för att få det att kännas lite mer som nyår. Så jag bytte tröjan till min finaste skjorta, Eric tog på sig sin fina stickade tröja, och så kladdade jag på lite smink i ansiktet.

Sen ställde vi oss på balkongen som är riktad mot stan. Men så visade det sig att de såklart byggt nya hus som skymde utsikten in mot stan. I stället hade vi tur nog (eller otur för katten) att grannar åt både höger och vänster smällde fyrverkerier!

Dock glömde jag allt jag visste om foto och allt blev… urfrätt och ur fokus! Väldigt fint, måste jag säga. Otroligt tråkigt också, för den delen. Men några bilder blev rätt häftiga ändå, typ de här tre!

Sen drack vi äckligt alkoholfritt bubbel (eh, allt bubbel är typ äckligt, men detta gick alltså inte att dricka alls), pussades lite på balkongen och gick in för att lugna katten.
Så vi hällde ut flaskan med bubbel och fick in katten på toaletten med golvvärme, och sen satt vi där i typ två timmar och klappade och pratade.

Och så såg nyår ut i år! Eller förra året. Eller hur man nu säger i ett årsskifte. En ganska lugn kväll, med väldigt lite pepp, och väldigt god mat. Och mycket nysningar efter att ha klappat en massa på katten utan att ha tagit allergitablett.

Hur såg erat nyår ut? Firade ni alls, många eller bara några få?

Veckan som kommer och veckan som var

Hej på er, här i det nya året! Vi är hemma från Sälen, och har börjat närma oss vardagsvanorna igen med myrsteg. Jag har tänkt mig någon sorts kombinerat sammanfattnings-planerings-koncept en gång i veckan på bloggen nu i år, men jag har inte riktigt lyckats lista ut exakt hur det ska se ut. Det här blir första försöket!

Den här första veckan på året har varit ganska intensiv och samtidigt ganska lugn. Jag ska väl erkänna att jag inte fotat så mycket som jag kanske velat, men så har jag samtidigt varit i Sälen, och därför fotat otroligt mycket. Så här kommer ett gäng bilder från veckan som gått, och en liten sammanfattning på vad som har hänt.

Veckan inleddes, föga förvånande, med nyår! Jag firade tillsammans med Eric hemma hos hans föräldrar, och vi hade huset för oss själva, bara delat med katten. Så vi lagade trerätters, drack alkoholfritt hela kvällen och klappade mycket på katten (atjo! för min del) för att lugna den efter alla smällar.

På tisdagen gjorde jag en utflykt med Eric och pappa, men det får ett eget inlägg. Onsdag däremot! Då hann jag med massor. En lunch med Eric + svärmor + Erics morfar, en fika med Kajsa i några timmar med massor av prat och mys, och en födelsedagsfika för Erics ena kusin. Sen packade vi inför Sälen-resan i några timmar också, såklart!

Torsdag, i Sälen. Vi kommer fram på eftermiddagen, runt 16. Har stanant på ett fint ställe på vägen för lunch (ska visa er i veckan!), och packar upp, gör oss hemmastadda i vår lilla stuga. Erics lillasyster som jobbar i Sälen, kommer över och vi dricker bubbel. För det gör man tydligen (?) när man kommer fram till skidstället. Inte vet jag, men det gjorde vi i alla fall. Jag och Eric tog en kort promenad utomhus, och jag filmade roliga små snuttar där han kastar snö och lägger sig i en snöhög och bara sjunker ner några centimeter för snön är så hårt packad.

Fredag i Sälen, och jag äter frukost med min tidning. Försöker plugga med My, trots brist på internet. Äter lunch tillsammans med hela familjen, och tar efteråt en omväg hem uppför en fin backe för att kanske, kanske hitta en ännu finare utsikt. Misslyckas, men tar ändå ett gäng fina bilder. Tar några selfies med kameran i snön. Pluggar lite till, men har mest svårt att fokusera.

Lördag, och allt ser ut ungefär som på fredagen. Plugg, lunch tillsammans med familjen (fast denna gång i stugan), mer plugg och mer svårt att koncentrera mig. Jag skriver lite på ett blogginlägg, fast analogt. Fotograferar min bästa plats (och bästa lampa), och tar sen en promenad med Eric på eftermiddagen lagom till solnedgången.

Och avslutar veckan med en hel resdag. Börjar 7 på morgonen i bilen, åker på typ 7-8 timmar hem till Falkenberg, pausar och packar om, och åker sen bil till tåget och tåg i 2 timmar ner igen till Malmö. Och så buss från centralen och hem. Pausar, plockar ner julgranen och myser och försöker få igång värmen i lägenheten igen.

Veckan som kommer lär se ut ungefär såhär:

mån- har pluggat med My, skrivit detta inlägg, skrivit lite på uppsats, skrivit inlägg om nyår
tis- plugg med My, skriva inlägg om Varbergsutflykten
ons- plugg med My, redigera bilder, skriva inlägg om vårt lunchstopp
tors- slutgiltigt plugg med My, skriva inlägg om/från Lindvallen
fre- Examination (lämna in uppsats + hålla presentation), redigera bilder
helg- vila, umgås med Eric så mycket det bara går, försöka flytta mitt skrivbord och vila lite till.

Så, vad tror vi nu om det här konceptet? Är det intressant att läsa? All feedback uppskattas, för utöver det jag själv vill skriva om och dela med mig av, så är det alltid lika hjälpsamt att veta vad det är ni vill läsa om.

Så hamnade jag i Sälen

Jag som inte ens åker skidor. Men det gör ju hela Erics familj, och hans syster jobbar här under skidsäsongen. Så nu är vi här för att hälsa på henne och för att familjen ska få åka lite skidor.  Så vad ska jag hitta på då? Jo, men två saker. Jag ska dels ut och fotografera en massa i den meterhöga snön! Något jag sett fram emot sen sist jag var i närheten av såhär mycket snö för exakt två år sen. Och sen ska jag faktiskt plugga.

Redan nu har jag hunnit ta några, om än vääääldigt gryniga, bilder. Jag kunde liksom inte låta bli. Dock är det också såhär: jag har inget internet här. Just nu sitter jag med Erics telefon kopplad till min dator för att få in internet alls, och min egen telefon har snart slut på mobildata. Det blir därför lite svårt att blogga när jag är här.

Men om vi bortser från det, så är här otroligt vackert! Kanske ännu bättre än när vi var i Norge för två år sen. Då hade jag aldrig sett något så vitt (jag hade alltså aldrig varit norr om Uppsala…), och nu är här på något underligt sätt nästan ännu vitare. Det sticker liksom små stugor ur snön här och var, annars är det ju för sjutton bara snö överallt.

Och så bor vi här! I en mysig liten stuga i Lindvallen. Jag tror det kommer bli några fina dagar här. Jag ska ju som sagt mest vara här inne i stugan, samt promenera omkring lite i närområdet och kanske ner till något närliggande område för att äta lunch tillsammans med familjen. Men så trivs jag ju allra bäst inomhus, så det spelar liksom ingen roll.

Nu ska jag alltså försöka njuta av detta, och så får vi se om det kommer upp något mer här igen på ett par dagar. Jag har redigerade bilder redo att postas, men utan internet blir det ju lite svårt. Men snart, snart så får ni läsa om Varberg, om nyårsafton med Eric och resten av den här lilla skidresan!

Om jag inte skriver tills vi är i Malmö igen, så önskar jag er en fin helg! Det ska jag minsann ha, bland snöklädda…. berg? kullar? vad sjutton backarna nu ligger i. Kram på er!

2017-listan

Det är svårt för mig att sammanfatta 2017, eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om. Men så hittade jag den här gamla favoritlistan hos Anna María, och den kändes rätt bra ändå. Så här är den, sammanfattningen av mitt 2017!

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut?

Ja! Kanske inte så många saker, men några blev det. Jag fotograferade bröllop, flyttade tillsammans med Eric till vårt första förstahandskontrakt, var på ett riktigt konvent i ett annat land (RTX London, alltså), och såg Säkert! live på Malmöfestivalen! Och så lite mindre, fast andra roliga saker, som att vi satt helt ensamma i biosalongen i år jag och Eric, att jag läst min första klassiker (Stolthet och Fördom), och att jag varit vid fästet till Öresundsbron!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nej, inte i år heller. Men några gifte sig i alla fall!

Dog någon som stod dig nära?

Nej, tack och lov inte.

Vilka länder besökte du?

Oj, ”bara” England och Sverige, antar jag. Det blir sällan så mycket resande, något som både är tråkigt och rätt skönt egentligen.

Är det något du saknat 2017 som du vill ha 2018?

Välmående kanske. Att slippa den där ångesten som bor inuti. Eller att i alla fall lära mig hantera den på ett vettigt sätt. Det är så tröttsamt att känna att man inte klarar av att göra normala saker för att man får ångest över dem.

Vilket datum från 2017 kommer du alltid att minnas?

Jag vet helt ärligt inte. Jag gissar på 14-15 oktober, när vi var iväg i London på RTX, eftersom det var en så häftig och annorlunda upplevelse.

Vad var din största framgång 2017?

Jag måste väl ändå säga att det är att ha flyttat bloggen hit! Till egen domän, i stället för att ligga på blogg.se. Nog för att det inte motiverade mig riktigt lika mycket som jag trodde (eller om mitt kassa mående påverkade mig mer än jag trodde), men det känns ändå som en stor grej att ha tagit steget att vara helt egen, även utan företag.

Bästa köpet?

Är rätt självklart min nya dator. Den gamla höll på att ge upp så överfull som den var med mina bilder, och fungerade inte för mina ändamål längre. Men om jag ska se till annat, mindre funktionellt, så får jag väl säga julgranen! Att äntligen kunna ha en riktig (plast-)gran, det var så himla fint faktiskt!

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Granen, hehe. Men förutom det, så Eric gör mig alltid glad. Mina växter, när de mår bra. Att få en resa till Frankrike och Paris i julklapp var inte heller fel. Barnen på min praktikplats gör mig också väldigt, väldigt glad. Att få skapa, kanske främst måla akvarell.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2017?

5 fine frøkner – Gabrielle

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Ledsnare tror jag ändå. Inte så att jag varit jätteledsen, men jag har nog generellt mått rätt kasst i år. Jag vet inte om det märks så mycket utåt, men jag döljer det så gott det går. Försöker, låtsas som att allt är bra, anstränger mig tills jag inte orkar mer. Men generellt sett har jag nog mått rätt mycket sämre än tidigare år.

Vad önskar du att du hade gjort mer?

Tagit hand om mig själv. Sett till att jag fått friskt luft varje dag, ätit på någorlunda regelbundna tider, sett till att må fysiskt bra, så att det inte är kaos både fysiskt och psykiskt. Men också spenderat mer tid på saker jag ”borde” göra, sånt som skolarbete t.ex. Så mycket tid jag lagt på ingenting som kunde gått till det. Visserligen pga. ångest för det mesta, men trots det. Att bara få saker gjorda, det önskar jag att jag hade gjort mer av i år. Men också att umgås med andra. Det har nog varit ett ganska ensamt år. Nu gillar jag ju ensamhet och är lite av en enstöring, men ibland kan jag ändå sakna det där med umgänge.

Vad önskar du att du hade gjort mindre?

Slösurfat. Framförallt i stället för annat, sånt som jag egentligen vill göra och tycker är kul. I stället för att laga mat – slösurfa. I stället för att fotografera, fast det är kul – slösurfa. I stället för läxor (åångeeeeest) – slösurfa. Det blev väldigt mycket sånt i år, och det är så tråkigt, för jag minns så lite när jag bara sitter och scrollar på telefonen utan syfte.

Favoritprogram på TV?

Vi har ju för det första faktiskt haft en TV för första gången sen vi flyttade hemifrån! Så jag har faktiskt tittat på TV ibland, och inte bara på datorn. Allra mest skulle jag säga att jag tittat på En Plats på Landet – ett genialt program med husletande + historielektioner om platser i Storbritannien <3

Vilka böcker har du läst i år?

Alltså, jag minns så sällan sånt här. Men efter en titt på instagram (seriöst räddningen i mitt liv när det kommer till mitt minne), och bildmappar i telefonen, så har jag i alla fall läst ett litet gäng nya böcker. Här är de jag läst i år som jag inte läst innan:

– Stanna – Flora Wiström
– Allt det där jag sa till dig var sant – Amanda Svensson
– Konsten att höra hjärtslag – Jan-Philippe Sendker
– Den lilla bokhandeln i Paris – Nina George
– Stolthet och Fördom – Jane Austen

Bästa boken du läst i år?

Jag tror ändå det är Konsten att höra hjärtslag, den fastnade allra mest i hjärtat.

Bästa musikaliska upptäckten?

Jag vet helt ärligt inte. Jag tänker att jag inte har upptäckt så mycket nytt i år. Men en återupptäckt jag är väldigt glad för är The Wombats! Ett band från Liverpool, som jag ska se på Babel i Malmö senare i vår. Och det är ju trots allt väldigt kul!

Vad gjorde du på din födelsedag 2017?

Vaknade av frukost på sängen, och gjorde massa roliga saker i Malmö hela dagen tillsammans med Eric. Bloggade faktiskt om det här!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år bättre?

Antagligen ganska mycket. Bättre psykisk hälsa framförallt. Lite mer ork på det hade inte skadat. Eller bara det att mänskligheten vore lite vänligare sinnad. Helst utan alla våldtäkter, både de i Malmö och alla övriga. Utan våldet, utan allt krig, och utan Trump som president i USA. Egentligen alla idioter där ute i världen hade kunnat fått försvinna för min del.

Vad fick dig att må bra?

Eric. Alltid Eric. Att ta pausdagar när jag verkligen inte orkade. Alla fina utflykter vi gjorde under året, både inom Malmö och lite längre bort. Att få vara i naturen, även om det inte blev så mycket som man kan önska alltid.

Vem saknade du?

Min älskade lilla farmor. Som jag försökt umgås mer med i år än innan, för att ta tillvara på all tid som finns. Vem vet hur länge de lever, våra gamla? Även om jag såklart hoppas (och tror) att det blir ett bra tag till! Men att hon är 18 mil bort är lite jobbigt ibland, minst sagt.

De bästa nya människorna du träffade?

Måste utan tvekan ha varit Emilia, Johanna, Julia och Fredrika! Ett så fint tillskott till Monthly Makers, och så fina och härliga människor på det. Dessutom icke att förglömma, Julia och Christin, två andra underbara personer jag mött för första gången i år. Eller ja, jag och Christin hälsade som hastigast på varandra förra hösten, men vi pratade och umgicks första gången i år, så det får räknas tycker jag!

Mest stolt över?

Att jag startade den här bloggen! Att det ändå blev gjort, att jag fortsatt, om än lite sparsamt från och till, och att jag ger den ett år till.
Att jag vågade släppa Monthly Makers när jag inte orkade längre. Trots att det gjorde ont i hjärtat.

Högsta önskan just nu?

Att jag ska orka med skolan hela 2018, så att jag kan ta min examen. Att jag ska komma på ett bra ämne till mitt examensarbete i vår, och att jag klarar av att jobba med det och blir godkänd. Att jag får vara lika glad som på bilden ovan, det känns också som en rimlig önskan. Kanske inte hela tiden, men så mycket det bara går!

Och med detta inlägg ville jag bara tacka för året som gått! Ni som läser har varit absolut fantastiska, allihop, och jag älskar att ni ändå kommenterar så mycket som ni gör. Att ni är inne och läser. Att ni vill följa med just mig i min vardag. TACK för det, ni är bäst <3

Och nu – mot ett ljusare 2018!

Monthly Makers tar en paus

Att driva Monthly Makers vidare är i dagsläget inte hållbart, då det är ett stort arbete att få ihop. Vi värdar behöver en paus för att återhämta oss och kommer därför lägga utmaningen på is på obestämd tid.

När Mikaela mejlade mig strax efter jul 2014 och undrade om kanske jag (jag!?) ville vara med och starta upp en kreativ utmaning, så undrade jag först om hon hade skickat iväg mejlet till rätt person. Hon skrev att hon hade pratat med Sandra (som var med de två första åren) och att de hade kommit att tänka på mig. Jag blev helt förvirrad, men pappa tyckte att jag skulle svara, så då gjorde jag det. Till slut blev vi tolv personer, som idag är tolv delvis helt andra personer.

För mig var det en ära – att få jobba ihop med så stora profiler! Det kändes helt absurt i början, men när vi till slut träffades första gången i september, så blev flera av dem personer jag idag räknar som vänner. Kollegor. Och så mycket mer.

Med tiden som har gått har jag dock känt en allt större press. Redan första året tvekade jag – klarar jag det här? Är jag tillräckligt bra? Orkar jag? Men jag kämpade på. Och det blev bättre, det blev roligare, vi fick med oss nya värdar och det tändes en ny gnista igen. Men när årsskiftet närmade sig tvekade jag igen – ska jag fortsätta? Är det fortfarande roligt? Orkar jag med det här ett år till? Men jag fortsatte, och lärde känna ytterligare nya människor. Och det blev roligt igen. Jag gjorde några av mina kanske bästa bidrag hittills. Kanske bland det bästa jag skapat någonsin skapade jag under det här året.

Men när frågan slutligen kom upp i år igen – Vilka vill fortsätta vidare nästa år? Så fick jag avsäga mig min plats. Snart är det examensarbete för mig, och redan det senaste året har jag haft svårt att fokusera på skolan, att orka med. Monthly Makers ligger mig så otroligt varmt om hjärtat, jag älskar det vi har gjort och gör. Jag älskar hur det har fått mig att tro på min kreativa förmåga igen, och hur jag sett oss göra det samma för andra. Men det tar för mycket av min energi. Jag har ingen tid och ingen ork kvar att lägga på Monthly Makers just nu.

Jag har gjort så många saker jag är stolt över tack vare Monthly Makers, och jag hoppas och tror att det lever vidare på något sätt, förhoppningsvis så snart som det bara går. Oavsett hur det blir, så är jag glad för alla fina tillrop jag fått under årens gång, både här och på den gamla bloggen! Ni är guld värda, och alla ni som deltagit – tack för att ni varit en del av den här fina delen av mitt liv!

Vi vill rikta ett varmt tack för ert engagemang, era skapelser och den inspirerade gemenskap ni har bidragit till under 2017 och tidigare år. Vi fortsätter skapandet på egen hand, och hoppas att ni gör detsamma. Använd gärna Facebookgruppen We Are Monthly Makers, samlingsinlägg och våra sociala medier som inspirationskälla för ert framtida skapande.

Tack för ett inspirerande och kreativt 2017!

Alicia, Beatrice, Elsa, Emilia, Fredrika, Jessica, Johanna, Julia, Mikaela, Ruth, Stina och Wilda.

 

Samlingsinlägg 2017:

Januari – Kontrast
Februari- Loppis
Mars – Geometri
April – Djur
Maj – Tyg
Juni – Återbruk
Juli – Något jag aldrig testat
Augusti – Kläder
September – Inredning
Oktober – Foto
November – Böcker

Jaha, vad hände här då?

Ja, det kan man ju helt klart fråga sig. Det frågar jag mig själv varje dag jag funderar på att uppdatera och sen känner att jag inte orkar. När jag började blogga var det bland det roligaste jag visste. Men också skämmigt på nåt sätt, för vem tror jag att jag är egentligen? Nu förknippar jag mig rejält med den här bloggen, men samtidigt har jag svårt att både orka och hinna med den. Det känns inte lustfyllt längre, som det gjorde förut.

Jag har bestämt mig för att ge det ett år till. Vill jag inte mer sen, då får det vara. Om den fortsätter vara skralt uppdaterad, ge mig ångest för att jag ”borde” skriva något, och allmänt gör mig stressad, då får det liksom vara. Då avslutar jag det här kapitlet av mitt liv, eller så får jag omvärdera på något annat sätt, hitta en ny vinkel. Men för nu låter jag den alltså fortsätta hela 2018 ut, och så får jag utvärdera.

Jag märker att fler bloggare runt mig känner samma saker. Vi diskuterar ibland i kommentarsfält och på instagram, när jag stöter på folk (även fast det inte är så himla ofta) så uttrycker de flesta av oss ungefär samma sak – det är inte lika lustfyllt längre. Vi verkar vara många som inte orkar dela med oss lika frikostigt av våra liv. Eller som tycker att instagram har blivit mer avspänt och roligare.

Så varför är det såhär? Jag tror inte det är samma för alla – långt ifrån. Men jag tror det har grund i något liknande för de flesta av oss. Vi har inte tid att lägga oss på den nivån som krävs för att vara en ”bra bloggare” nu för tiden. Det är väldigt mycket mindre dagbok, och väldigt mycket mer redaktionellt material. Vi driver bloggar som hela tidningar, fast en person. Ensam. Vi orkar inte. Vi hinner inte.

Och jag har varken tid, ork eller lust att göra så. Ibland kan det vara roligt att mata ut rejäla inlägg några gånger i veckan, men oftast tar det tid från annat jag vill göra – titta på film, läsa böcker, umgås med andra, spela spel. Sånt jag ibland lagt undan för att blogga i stället. Ibland kan jag längta tillbaka till tiden när jag såg det som bloggmaterial och därför gjorde mer av det, men numera vill jag helst av allt bara vara i stunden i stället, utan kamera. På sin höjd ta en bild på telefonen till insta stories, för att ändå ha minnen kvar av stunden.

Kanske håller bloggen ändå på att dö ut, kanske håller den bara på att genomgå en rejäl förändring i innehåll. Den som lever (och bryr sig) får se helt enkelt! Tills dess försöker jag på ett år till, och så får vi se vad som händer. Kanske tänds gnistan igen, kanske inte. Oavsett så hoppas jag såklart att ni hänger kvar här med mig under tiden. <3

Monthly Makers Jul: Sashikobroderade julgranshängen

Det är december! Hur gick tiden så fort? Jag hade en hel julkalender planerad, där det här inlägget skulle ha varit lucka tre. Men den uteblir, och det blir faktiskt månadstemat i december också. I stället kommer vi i Monthly Makers släppa det här! Varsitt DIY på tema jul (alla våra bidrag finns länkade längst ner i inlägget), och så kommer vi dela med oss av julig inspiration hela december!

Så vad har jag hittat på då? Jag har gått tillbaka till min högstadietid och fastnat i en bok om broderi som jag hittade på biblioteket i nian. Den handlade om Sashiko, en form av japanskt broderi som från början användes för att laga kläder och andra textilier på snygga sätt. Det finns traditionella mönster, och moderna varianter, men jag har själv mest inspirerats av de klassiska färgkombinationerna och själva stygnen som används.

Och det resulterade alltså i sashikobroderade julgranar av filt att hänga i granen! Och faktum är, att jag tycker de blev riktigt fina. Framförallt passar de mitt jultema perfekt. Blått, vitt och silver ska det nämligen vara i min gran. Det är sen gammalt. Eller ja, sen jag var 11 i alla fall. Så hur gör man då? Det är väldigt enkelt!

Du behöver:
Blå filt, ca 2-3 mm tjock
Vitt broderigarn
Broderinål
Papper för att klippa ut mall
Sax
Knappnålar

1. Börja med att klippa en mall av papper. Jag valde att göra en gran, men du kan välja vad du vill, kanske en enkel cirkel eller en annan form du kopplar till julen? Placera den på filten och nåla fast den med knappnålarna. Min mall är ca 10×5 cm stor.

2. Klipp ut filten längs med mallen. Det behöver inte vara supernoga, för man kan forma den lite efteråt, men försök att forma alla former ungefär likadant.

3. Dela ditt broderigarn i två eller tre trådar. Jag använde ungefär en armslängd garn per gran. Tryck in tråden i mitten av filten, och tryck upp den där du vill börja brodera dina stygn. På så sätt låser du tråden i filten och behöver inte fästa den sen. Det här ska ju ändå inte tvättas sen, så den behöver inte sitta så hårt.

4. Börja brodera! Det klassiska stygnet inom Sashiko är i princip samma sak som vi kallar Tråckling här i Sverige. Oftast är det dock kortare utrymme mellan stygnen och mer längd på stygnen, om ni förstår hur jag menar. I detta fallet ett mindre blått utrymme mellan längre vita stygn. Jag sydde bara upp och ner mellan den översta delen av filten, alltså inte hela vägen igenom. Det förklaras enklast i nästa bild.

5. Brodera runt hela granen, ungefär en halv till en kvarts centimeter in från kanten. Fäst genom att trycka ner nålen halvvägs genom filten igen, och ut på ett ställe som är en bit bort. Jag valde ena långsidan av granen. Vänd sen din gran så den ligger med den broderade sidan neråt! Upprepa steg 3-5.

6. Gör en ögla i toppen av granen genom att trycka nålen genom hela filtens tjocklek, dra igenom och knyta en knut längst upp. Avsluta genom att klippa av ovanför knuten, och häng upp i granen!

Och sen är du klar! Jag har åtta stycken sashikobroderade granar som väntar på att få hänga i min gran en längre period än de gjorde när jag tog de här bilderna. För jag är riktigt nöjd med de här! Jag vet att de kommer få stanna i min ägo många långa år framöver.

Julens kreativa tid är här! För att maxa inspirationen presenterar vi en smällkaramell av skapande. Månadstema och samlingsinlägg uteblir i december till förmån för fritt skapande i juletid. Extra mycket inspiration utlovas! Hjälp oss gärna att samla julkänslan genom att dela dina egna alster under #MonthlyMakersJul

Mer av oss hittar du på Facebook, Instagram, Pinterest, webben och i inspirationsgruppen We Are Monthly Makers. Inspireras, skapa och utvecklas med oss hela året!

 

Idag delar vi med oss av följande:

Korsstygnsmönster till broderad jultavla av Alicia
Ljuslyktor av Emilia
Julgodis av Fredrika
Hållbar julklappsinslagning av Johanna
Illustrerade juletiketter av Julia
Kokedama med hyacinter av Mikaela
Julgranshängen i filt av Stina
Makaronänglar av Wilda