Musik

Spellista v22 2021

Veckans spellista! Jag tycker den är rätt bra, om jag får säga det själv. Den ger mig sommarkänslor, vilket är precis vad jag har just nu. Men den har också ett stråk av lugn och vemod, från när jag fortfarande var på dåligt humör i slutet av min mens.

Veckans lista innehåller ett gäng låtar från den här tiden 2016, när jag letade ny musik på topplistorna. Låtar som har hängt med sen dess, när jag mest behöver lite pepp och glädje. Där finns också lite Maggio, även om jag inte riktigt känner igen mig i hennes texter. Låtarna är ju så medryckande, trots att texterna är så deppiga? Lite The Sounds, bandet som var det första jag älskade som barn (och vars låtar ibland ploppar upp i huvudet – som nu i veckan), och så lite musik från Pretty Little Liars som jag tittar på med Eric just nu. Lite nostalgi som jag rotade fram ur minnet när jag tittade igenom en gammal tumblr från sena tonåren. Och så slutligen lite inspiration från P3 Musikdokumentär om Kesha, som jag tipsade om här!

Allt som allt blir det en ganska glad och härlig lista som passar bra när man promenerar, städar eller bara vill dansa lite hemma. Sätt på shuffle och dansa loss! Tills det kommer lugnare låtar, hehe. Då kan man ta en paus, kanske?

Som vanligt kommer ni till spellistan antingen genom att klicka på bilden eller genom att klicka (här)!

Hoppas ni har en fin helg och har haft en fin vecka! <3

Listor

fyra gånger fyra plus fyra #12

Nu var det förbannat länge sen jag gjorde någon form av list-inlägg på bloggen. Och det kändes dags, så här kommer en gammal hederlig favorit från min sida.

En fin kväll i vardagsrummet när jag kände att jag verkligen älskar vår lägenhet.

fyra helgplaner
hjälpa Erics lillasyster att flytta
äta god mat
vila, vila, vila
njuta av sommarvärmen

Vackra snäckor på stranden i Falkenberg i mars.

fyra saker jag tycker om just nu
croissant-frukostar
att läs-suget har kommit tillbaka
sommarvärmen
att sticka – jag är helt fast?!

Regnbåge över Malmö för ett par veckor sen!

fyra saker jag vill tipsa om
P3 Musikdokumentär om Ke$ha
Stil i P1 om moln (så spännande avsnitt!)
mitt inlägg om 90 gratis saker att göra i sommar
att DMC har mängder av gratismönster för broderi på sin hemsida

Alves här i Malmö när vi passade honom en natt för några veckor sen. <3

fyra saker jag gärna äter just nu
färsk spenat
citronyoghurt (Yoggi har släppt en jubileumsvariant som är så himla god!)
allt som går att äta som wrap
ostiga gratänger på pasta

Vad ska ni göra i helgen?

Personligt

Sommarlöften till mig själv

Juni kom, och med Juni kom visst sommarvädret? Till viss del, åtminstone. Och med sommaren kommer ledighet. Och tid för saker. Det har jag visserligen redan eftersom jag för tillfället är mellan kurser i skolan, men ändå. Sommaren är något helt eget. Och efter att ha lyssnat på avsnittet om Sommarlöften om släpptes av Billgren Wood för ett par veckor sen, så har jag funderat på om jag kanske vill ha några egna sommarlöften?! Jag satte inga varken löften eller mål för mig själv vid nyår, så jag tänker mig att jag kan låta sommaren vara lite av en nystart.

Så vad menar jag ens med sommarlöften? Jo, precis som i podden så tänker jag mig att det är lite som nyårslöften, alltså något jag lovar mig själv att åstadkomma under sommaren. Elsa och Sofia pratar i avsnittet om att ha 3 löften var för sommaren, och jag har funderat ut 2 löften till mig själv. Inget stort, men något som ändå utmanar mig själv lite grann. Något som jag är sugen på att göra, men som kanske inte kommer så enkelt. Efter många om och men fastnade jag i det här:

Utforska någon av de skånska städerna på egen hand

Jag vill göra något jag tänkt att jag ska göra i flera år nu. Nämligen utnyttja att jag har ett sommarkort att resa på! Jag vill självklart ta hänsyn till att vi fortfarande lever i en pandemi, och jag ska inte resa i onödan, men åtminstone ett eller två besök i andra städer vill jag våga mig på. För att utmana min sociala ångest lite extra, nu när jag klarar av att gå utanför lägenheten igen.

Allra mest sugen är jag på Ystad och Landskrona. Ystad för alla vackra hus, färgerna och kanske för nån god lunch nånstans på stan? En glass i skuggan? Och så Klostret, där jag fotade bröllop för några år sen. Kanske en tur in på konstmuséet om det är öppet? Landskrona för att vandra runt lite och absolut för att besöka Hemslöjdens butik där! Och kanske hitta någon ny pärla jag inte visste fanns? Jag kan väldigt lite om Landskrona utöver Hemslöjden och att båtarna till Ven går därifrån, så jag vill utforska själva stadskärnan lite mer.

Så någon form av utflykt till en annan stad blir det i sommar! Det lovar jag mig själv. Och att det inte blir Lund lovar jag också mig själv, för där har jag varit så mycket redan att det inte kan ses som en riktig utmaning. Med det sagt så åker jag gärna till Lund ändå, bara för att det är mysigt!

Fortsätta utmana mig själv med mitt skapande

Jag har ett sånt otroligt skapar-sug! Och det har jag egentligen haft i ett helt år nu. Förra året vann jag till och med en vinst i Sybingon som Alstra anordnade (tidigare Sypeppen, de har bytt namn!) för att jag hade lyckats kryssa alla rutor.

I sommar vill jag därför fortsätta att utmana mig själv när det kommer till mitt skapande. Jag är extremt sugen på en till Sybingo, men jag vet inte om det blir någon i år? Så om det inte blir någon är en del av mitt löfte att sätta ihop en egen med lite utmaningar och sånt som jag kanske behöver pusha mig själv lite extra för att göra. Blir det en egen så delar jag såklart den här, så kan man delta lite på distans (och utan priser) tillsammans kanske? Vi får se, om det blir en Sybingo med Alstra så är jag oerhört sugen på att delta i alla fall!

Så på ett eller annat sätt vill jag utmana mig själv i sommar. Testa lite nya saker, en ny färgskala, några nya tekniker kanske, eller så kanske jag borde ta tag i min UFO-låda…? Det finns alltid något, tänker jag.

Så vad säger ni, har ni också några egna sommarlöften? Jag skulle så gärna höra era tankar kring detta. Blir det ytterligare en stressfaktor inför sommaren, eller känns det mer som något som kan ge lite lugn och kanske något att fokusera på? Självklart är det individuellt, men det hade verkligen varit intressant att diskutera med er. Sommarlöften – ja eller nej?!

Böcker

Ett litet bageri på en svåråtkomlig ö kanske hade varit något?

Jag försöker desperat komma ikapp på bloggen i form av sånt jag har läst. I maj läste jag betydligt mer än förväntat, och det blir en del att ta ikapp. Först ut är en bok i en trilogi, nämligen Jenny Colgans serie om Det Lilla Bageriet på Strandpromenaden! Jag läste den första gången förra året, och fastnade totalt. Därför är den årets första omläsning! Så vad tycker jag nu när jag läst igenom böckerna en gång till? Vi börjar med första delen i serien. (Och om ni läser till slutet så ska jag berätta en kul grej om boken!)

Den här boken har blivit lite av en favorit för mig, trots att jag bara läst den två gånger. Det är en äkta feel good-roman, men den saknar inte känsla för det. Språket är medryckande och karaktärerna är för det mesta väldigt väl utvecklade. Det här är en bok som gör en glad (hela serien egentligen, även om första boken är allra bäst), och när jag läser vill jag inget hellre än att sätta igång och baka!?

I serien följer vi Polly. Hon flyttar, i ett desperat läge (efter en konkurs av företaget hon drivit med sin partner), från Portsmouth till det enda hon har råd med för tillfället – en liten, nedgången lägenhet ovanpå ett nedlagt bageri på den lilla ön Mount Polbearne. Ön har en remsa land som går till fastlandet, men på grund av tidvattnet är Mount Polbearne ofta bara en ö i havet längs Cornwalls kust. Svåråtkomlig, med andra ord. Man får följa Polly och hur hon bakar sig ur sina problem med en enorm passion och skicklighet för bröd och bakverk, och hur hon lär känna lokalbefolkningen. Som sin hyresvärd, Mrs Manse som driver det lokala bageriet, Tarnie och hans fiskar-flotta och Huckle – den enda andra nyinflyttade i området. Pollys bästa vän Kerensa är också den enda personen i Pollys liv som (typ) stöttar hennes flytt och lär känna hennes nya vänner. Och så Neil, men han är så speciell att jag inte riktigt vill berätta om honom, utan tycker ni borde läsa själva!

Såhär står det på baksidan, och det sammanfattar väl början ganska bra. Jag älskar miljöerna. Havet, landet, den lilla staden. Men kanske framförallt älskar jag alla personerna som bor där. På ön som nästan inte kan räknas som stad, utan kanske mer en by. Där finns gamla släkter som bott på ön i generationer, och några väldigt enstaka nyinflyttade (typ bara Polly, alltså). Där finns ingen skola, för den är nedlagd. Posten kommer ganska ofta, men brevbäraren klagar konstant över att behöva ta sig över med tidvattnet och aldrig veta när han är fast och inte. Där finns en veterinär som hatar katter, ett gäng glada fiskare som arbetar hårt, och en hel bunt andra roliga karaktärer! Och så respekten för havet. Alltid respekten för havet.

Men allra mest tycker jag nog ändå om boken för att den är så mysig. Livskris som blir till fin historia, är kanske den mest klyschiga genre som finns? Och ändå vill jag inte, kan jag inte, sluta läsa. Den här boken, men även de två uppföljarna, är så fina att jag stundtals gråter när jag läser och kommer på mig själv med att skratta med karaktärerna när det är kul.

Den är medryckande, och Jenny Colgan har snabbt blivit en av mina favoritförfattare. Visst är det stundtals lite klyschigt, men samtidigt är många av karaktärerna unika och spännande. Och så älskar jag hennes sätt att skriva på! Absolut ett språk i min smak. Eller översättarens, kanske, för jag läser ju böckerna på svenska. Oavsett så är det ett härligt språk som jag blir glad av. Och innehållet är det heller inget fel på.

Har någon av er läst den? Vad tyckte ni om den? Och om ni har läst hela trilogin, vilken bok tyckte ni bäst om?!

Nu till det roligaste! Jag har fyndat några ex av första boken på loppis, och jag skulle vilja skicka dem till er som läser! Jag har tre pocket-böcker av trilogins första bok. Först till kvarn, och så vidare. Skriv en kommentar så skickar jag ett mejl och ber om adress, och så får ni en bok på posten inom ett par veckor! Superbra strandläsning, kan jag intyga.

Musik

Spellista v21 2021

Spellista! Förra veckans, alltså. Denna veckans spellista är under konstruktion och innehåller för närvarande blott 4 låtar. Det låter mycket bättre i procent – veckans spellista är för tillfället 40% färdig. Men förra veckans spellista är klar! Och den innehåller 100% – alltså 10 låtar! Precis som varje vecka.

Förra veckan var det PMS-vecka deluxe, och sen kom mensen på det, alltså var jag kanske inte på strålande humör direkt. Men jag satte ihop något som kändes ganska bra i magen ändå. Först var jag fast i Eurovision fortfarande, och började med att lägga till vinnaren efter att jag fick reda på att nej, det var inget knark inblandat. Viktigt för mig, i den mån jag kan kontrollera det. Som om man vet särskilt mycket om de man lyssnar på egentligen? Absolut inte, men ja. Viktigt för mig ändå! Sen gick jag över i lite nysläpp som Spotify rekommenderade utifrån artister och band jag brukar lyssna på. Och så började jag titta på Riverdale igen, för att se vad jag faktiskt tycker om de sista säsongerna (spoiler: inte särskilt bra, helt ärligt). Musiken i Riverdale är det oavsett inget fel på. Så en favoritlåt från serien fick vara med i listan. Och så lite filler på slutet som kändes bra i stunden när jag satt och sydde i söndags. Bra så!

Och som alltid kommer ni till spellistan antingen genom att klicka på bilden eller genom att klicka (här). Den är väldigt shuffle-vänlig, för övrigt!

Hoppas ni har en fin vecka! <3

Vardag

Vardagsbetraktelser V

Jag trodde inte att det skulle vara så svårt att säga hejdå till den första psykologen som tog mig på allvar, men oj… nu sitter jag här och gråter och tårarna verkar inte vilja ta slut. Hon har varit en sån otrolig trygghet att ha, även med en ny psykolog som ska ge mig långvarig behandling, så har hon funnits där och vi har kunnat checka in lite då och då för att kolla läget. Hon var den som inte släppte taget, den som fick mig att faktiskt söka hjälp, som hittade saker som hon trodde skulle kunna funka för att hjälpa mig på vägen. Och nu ska vi inte ha någon mer kontakt. Vi har sagt hejdå. Och det gör ont. Samtidigt som jag vet att det var dags, det kändes dags. Och nu kan hon ha tid för att hjälpa någon mer. Som behöver det lika mycket som jag behövde det i höstas. Jag unnar verkligen den personen den hjälpen, för oj vad det har hjälpt mig. Men aj i hjärtat, det är så svårt att släppa taget.

Det ösregnar och årets första åska har mullrat några gånger nu på morgonen. Det är långhelg för andra, men inte riktigt för oss. Vi ska hem först på fredagen och stanna till tisdagen i stället. Skönt ändå. Svärföräldrarna kommer och hämtar oss med bil (och sover över en natt på hotell i Malmö medan vi tar hunden) och sen får vi åka tåg ner igen. Storstädar hela lägenheten inför att vi får besök – som vanligt. Viker tvätt, dammar ytor, slänger saker i stängda lådor i ren panik…. Ni vet. Städar.

Behöver inte längre ta en promenad om dagen, men kommer på mig själv med att för det mesta göra precis det ändå. Har bildat en vana och mår inte bra utan den. Visst, det blir inte riktigt varje dag kanske, men det var aldrig poängen. Det är skönt att vara utomhus, helt enkelt.

Ser fram emot frukostar på trappan igen. Spelar ingen roll om det är varmt eller kallt. Bara att få sitta där, läsa en bra bok och lyssna på fågelkvitter… Det är livets liv och jag behöver det.

Läser om en favoritbok från förra året och reflekterar kring brösthår. Om någon hade berättat för mig för tio år sen att jag skulle tycka att det var mysigt att ligga och pilla i min fästmans brösthår hade jag skrattat dem rakt upp i ansiktet. Hår – usch! Men nu är det alltså så. Mysigt att ligga och pilla i det. Överväger om det har med mognad att göra, eller om det helt enkelt är så att yngre killar = mindre hår och att när man själv är ung så är det så man vill ha det? Jag vet inte, men mysigt att pilla i är det i alla fall.

Skapar spellista på spellista och sätter samman låtar som känns rätt, som låter bra ihop, som fungerar för veckans humör. Vissa veckor världens enklaste uppgift, andra veckor helt omöjligt. Inte på humör inte på humör inte på humör. Men i efterhand älskar jag dem, faktiskt. De allra flesta listorna, i alla fall.

Går upp vid 8 varje morgon, hämtar ett glas äppeljuice. Äter frukost ibland, fast först långt efter tio. Ibland strax innan egentlig lunchtid. Fuckar upp min egentliga dygnsrytm rejält.

Jävla arm-jävel. Har försökt stretcha ut den med diverse stretchövningar, i ett par dagar nu, men får inse att jag anstränger min axel på helt fel sätt igen. Framförallt när jag håller i telefonen, vilket jag gör alldeles för många timmar om dagen. Och när jag läser böcker, som jag också gör massor av just nu. Och fasen också när jag virkar, stickar och broderar också – allting anstränger min sabla axel och arm. Eller skuldra, egentligen, för det är där mina grundproblem sitter. Min något försvagade, eller var det förtvinade, muskel i högra skuldran som sjukgymnasten gav mig övningar till för tio år sen. Har tänkt ta upp dem i flera år, men det händer liksom aldrig. Och nu gör det satans ont igen. Jävla arm-jävel.

Har alltid massor av energi när jag varit i Falkenberg och faktiskt har haft det bra. Som den här gången. Massor av natur, flera långa promenader, mycket tid utomhus och massor av läsning. Det kändes som att vi hann hundra saker på tre dagar, men samtidigt som att jag bara tog det lugnt? Och nu sitter energin där i kroppen, som om den trots halvkass sömn helt plötsligt hade energi igen.

Knycker en liten syrénklase full med utslagna blommor och luktar på den hela vägen hem. Äter ett par scones med maskrosmarmelad, kanske ett par syltkakor som jag bakade igår, och sätter mig vid skrivbordet. Eric brevid, som spelar Skyrim. Plockar av varje liten blomma på klasen med syrén, och lägger ut dem mellan två runda blad i blompressen. Placerar dem upp och ner, lägger på nästa papper och trycker lätt, håller kvar. Nästa lager krånglar, men till slut ligger de där och pressas i pressen tillsammans med tusenskönor från 2019, ljungen från i höstas fick lämna plats till dagens blommor.

Lyssnar på ösregnet utanför som för en gångs skull träffar våra rutor. Regnet övergår i högljudda samtal och arga utbrott från arbetarna på pizzerian vägg i vägg. Åh, lägenhetslivet.

Chattar, planerar inför sommaren, chattar lite till. Som jag saknar mina bästa vänner och deras barn. De växer upp så fort.

Drog ut symaskinen till köksbordet igår och bara satte igång och sydde ett linne av en gammal skjorta. Det blev… inte riktigt som jag hade velat. Men det går nog absolut att ha på sig. Framförallt en löjligt varm sommardag när inget annat fungerar. Kan jag ha det på mig utan BH, tro? Kanske, ändå.

Den kanske vackraste tiden på året är prick nu. De här veckorna när allting blommar, slår ut, blir grönt och färgglatt och extra vackert. Rosorna får knoppar, större buskar som Syrén och Hägg och Fläder går om varandra i väldoft, Tulpanerna har precis blommat över och ersätts i planteringarna av Kantnepeta i mängder och kanske en och annan stockros som självsått sig i rabatterna brevid husväggarna.

Jag promenerar fortfarande så gott som varje dag. Inte nödvändigtvis så långt, men för att komma utanför dörren. Ibland i regnet, men inte så ofta ändå. Allra helst går jag ut och går ett varv runt på St Knut bland alla vackra hus. Där allting står i blom just nu. Allra allra vackrast är det nu när Syrenerna står i full blom, för på ett par av gatorna är det nästan enbart Syrén som är planterat framför husen. Lila och vita, i en enda vacker blandning med mörkt klargrönt.

Studenterna har kommit igång i år igen. Det är en av nackdelarna med att bo centralt i en större stad. Tutandet… detta eviga tutande… Kan knappt bärga mig tills jag slipper utstå dessa oljud. Grattis till er! Kan ni fira på ett mindre högljutt sätt? Eller kanske göra som i mindre städer och förlägga det till max ett par dagar i rad när alla tar studenten? Få ljuden överstökade? Fast det är ju bara att stå ut med, en gång om året låter det rejält i hela stan i ett par veckor. Och man kanske inte ska se ner på glädjen?

Varvar böcker och hantverk, hantverk och böcker. Tar mig knappt tid att sitta vid datorn, är mest utomhus eller sitter i soffan med Eric och tittar på serier och skapar. Är jag ute läser jag eller promenerar. Eller både och, fast inte samtidigt. Allra helst promenerar jag till en lite lugnare plats och har med mig en bok och stannar en stund innan jag promenerar tillbaka hem. Ibland har jag med mig något annat också, som virkning eller stickning.

Jag saknar katten. Oj, vad jag saknar honom. Den tjockaste, gosigaste och finaste katten som finns. Tussekisen, snart får jag gosa dig igen. <3

Böcker

Det här med Bergtagningar är oerhört fascinerande

Jag har hunnit läsa ett gäng böcker i år som inte har kommit upp här än, så nu tar jag igen, minsann! Det första jag läste efter den evighetslånga läsningen av Räddaren i Nöden (mer vad jag tyckte om den här) var en ungdomsskräckis (thriller? vad är skillnaden?) som kom ut förra året. Det är första delen i en trilogi och jag luskade precis fram att del två släpps om tre dagar! Så alldeles snart kan jag låna även bok två på bibblan. Och det kommer jag absolut göra! För oj, vilken bok.

Jag gav den en femma på Goodreads när jag hade läst klart den, och såhär i efterhand var jag osäker på om jag gett den fyra eller fem stjärnor. Men den ligger där någonstans i gränslandet kanske, runt 4,5 egentligen? Hade jag läst den i tonåren tror jag att jag hade varit helt fast (mer än jag redan var).

Jag hittade den när jag scrollade igenom de nominerade för Adlibrispriset förra året, och tog en screenshot för att komma ihåg den. Sen tappade jag bort det (såklart) och hittade screenshoten i en rensning i mars. Reserverade den på biblioteket och cyklade och hämtade den någon gång veckan därpå. Sen låg den och väntade i en månad innan jag hade läst färdigt boken innan. Sen var jag fast, hehe.

Boken handlar om Järvhöga Läroverk, en internatskola på gymnasienivå i lilla Järvhöga i Jämtland som är en ort som överlever i stort på sitt sågverk. Omgärdad av tysta skogar, där pojkar och män ibland går in i skogen och försvinner. På Läroverket går Markus och Emil, som delar rum. Men när Markus försvinner i skogen förändras livet för en mängd människor i den lilla staden. Framförallt för Julia som går på det lokala gymnasiet och hennes bästa kompis Astrid. Boken följer framförallt Emil och Julia och hur de försöker lösa mysteriet och kanske lyckas hitta Markus levande. För visst försöker staden mörka det här?

Äe, den är så spännande! Jag skrev i min Goodreads-recension att jag stundtals fann den något förutsägbar, men i grund och botten är den kanske inte det? Efter att ha läst Musselstranden av Marie Hermanson (en av förra årets favoriter!) så känner jag att jag har ganska bra koll på det här med bergtagningar, och jag undrar om det inte tar lite från spänningen. Inte särskilt mycket dock, för oj, jag ville verkligen inte sluta läsa!

Den är sådär myrysig hela vägen igenom. Järvhöga Läroverk alltså, lite obehagligt på något sätt med internatskolor? Eller så tycker man alltid att det som är obekant är obehagligt. Det känns så långt från lilla gymnasiet i Falkenberg, liksom. Skogen också. Visst, hemma finns det skog, men här nere i Malmö är den så gott som obefintlig. Och såpass tät skog som beskrivs i boken är jag inte alls van vid, inte ens i skogarna där pappa är uppvuxen ute på landet utanför Ullared. Mysrysigt, helt enkelt! Även småstadskänslan av att alla känner till alla och att det är så tydligt vilka som tillhör vilken klass i samhället. Viljan att flytta därifrån som ung. Alltihop är riktigt välskrivet!

Utöver nutid följer man även ett par vänner år 1960, två tjejer som arbetar i köket på Järvhöga, och hela boken inleds med ett inhopp ytterligare runt 10 år tidigare. Bara här i prologen blir man totalt indragen!? Jag läste ut boken på två dagar lite drygt, men det var också mitt uppe i annat. Var alltså totalt fast och kunde inte sluta läsa. Tror jag satt uppe till tre på natten för att avsluta, hehe…

Ja, som ni hör. Läs den! Jag har redan satt upp en reservation för uppföljaren på Bibblan. Hoppas på att den kommer fort så att jag kan läsa den om bara några veckor. Åh, jag vill veta vad som händer?!??! Eh… Ja. Om ni har läst Bergtagen och är nyfikna på uppföljaren så finns mer info här. Men rekommenderar inte att klicka på länken om man inte läst första boken i serien, för där finns absolut spoilers!

Vill ni följa i realtid vad jag läser och lite kortare recensioner så kan man följa mig på Goodreads. Där brukar mina allra första känslor kring böckerna jag läser hamna, eftersom jag recenserar så fort jag läst färdigt. Här på bloggen går jag lite djupare och beskriver mer utförligt vad jag tänkte kring boken.

Musik

Spellista v20 2021

Jag är äntligen ikapp igen! Det här är officiellt spellistan för veckan, även om jag är något skeptisk egentligen. Eftersom det enda i musikväg som har varit relevant den här veckan har varit… Eurovision… så har jag såklart satt ihop listan med det i åtanke! Och så släppte viss MARINA en ny singel till, som självklart hamnade på listan, för allt hon gör är guld.

Så Eurovision-veckan. Det blev det verkligen. Min absoluta Eurovision-favorit (när Lordi vann och jag var 12 hoppade jag bokstavligt talat i soffan av glädje och skrek med till min då bästa låt… ja, ni fattar), och så de jag tyckt bäst om från årets omgång! Och så tittade vi på Muren (som är slut igen?! Vad ska vi nu titta på på lördagarna…?) och de hade med Curly Sue som jag älskade så oerhört mycket 2008, så den fick också slinka in. Men utöver MARINA, Takida och lite Lordi så är alla övriga sju låtar från årets Eurovision. Vad tycker vi om årets vinnare?! Jag gillade låten, men känner att det kanske ändå var rätt otippat? Framförallt hur de vann.. Men visst, ändå inte en superkass låt, tack och lov!

Tusse fick stå kvar på listan från Mellofinalen, för den egentligen enda regeln jag har är att inte upprepa låtar. Något som jag erkänner börjar bli svårt nu? Inte för att musiken håller på att ta slut, tvärt om, men ibland glömmer jag faktiskt bort att jag redan har använt en favoritlåt, hehe. Men än så länge inga dubbletter! Nu ska ni få kika på listan i stället för att läsa mitt text-babbel dock. Här är den:

Som vanligt hittar ni spellistan antingen genom att klicka på bilden eller genom att klicka (här)! Och shuffla på, förresten, det är ju mest bara Eurovision ändå, hehe.

Tankar och Ord

Jag tänker på dig när magnolian blommar i minneslunden

Jag tänker på dig, Johanna, när magnolian blommar i minneslunden. Där du begravdes för några år sen, och den stod i full blom. Hur du lämnade oss för tidigt, och hur vi precis börjat lära känna varandra. Jag tänker på allt du berättade, om allt som hade hänt dig och hur dåligt du hade mått. Hur allting som tycktes ha fallit på plats till slut gick om intet, och det inte gick längre. Jag saknar dig ibland när jag tänker på hur vi träffades några gånger, hur vi bodde bara några kvarter från varandra. Gick på guidad visning på muséet, åkte bussen tillbaka till den gemensamma hållplatsen mitt emellan oss. Pratade om högt och lågt. Tog en promenad med din vackra hund. Jag tänker på henne ibland också. På hur hon vägrade åka buss trots att hon bodde i stan. På när hon luktade på något i gräset och inte kunde sluta nysa och vi aldrig förstod varför. På hur hon stannade med mig när du sprang hem och hämtade något, och hon var helt lugn trots att vi träffades för första gången. Vad hände med henne när du dog?

När vi fikade vid den nyinvigda lekplatsen och barnen hördes runt omkring oss. Visste du då? När du hittade vattenläckan i din lägenhet som inte täcktes av några försäkringar. Visste du då? Den där gången när du lånade våran dusch för att slippa cykla över hela stan till dina föräldrar och ändå bli helsvettig på vägen tillbaka. Visste du då? Att ditt liv snart skulle ta slut?

Jag tänker på dig, Johanna, när magnolian blommar i minneslunden. Där du begravdes för några år sen, och den stod i full blom. Jag hoppas du fann den frid du behövde där du är nu.

Böcker

Boken som verkligen inte räddade mig i nöden…

Den här boken… oj, vad jag har mycket att säga om den, och inte mycket av det är positivt. Jag ska erkänna att jag väldigt sällan tycker illa om böcker, kanske för att jag ofta väljer sånt jag tror att jag kommer tycka om, men den här… Oj. Oj, oj, oj. Faktum är att när jag kom hem efter att ha läst färdigt den (jag läste den enbart under stunder utomhus i den lilla parken som ligger här i närheten), så var jag så arg och frustrerad över boken att jag övervägde att bränna upp den. Och jag som inte ens tycker om att göra hundöron i böcker för att jag inte vill skada det bästa som finns. Ja, ni fattar.

När jag skulle ut och ta bilder på boken så frågade Eric om jag skulle fota den vid en soptunna… heh. Så han har ju absolut fattat hur illa jag tycker den här boken är. Kanske är det din favorit? Det är helt okej. Tydligen (enligt nån gammal Elle-tidning jag rensade igenom för nån vecka sen) så är det Vivienne Westwoods absoluta favorit också, så det kanske snarare är jag som har fel. Så vilken bok är det jag skriver om? Jo, den moderna klassikern som är Räddaren i Nöden av J.D Salinger. Eller Catcher in the Rye, på engelska.

På Goodreads gav jag den 1 av 5 stjärnor, och kände att det egentligen var lite för högt. Jag ville ju som sagt bränna den när jag kom hem och hade läst ut den. Så otroligt jävla dålig bok!? Har sällan känt så mycket inför läsning… I alla fall inte negativa känslor. Jag brukar i princip alltid ge böcker en chans, läsa ut dem, och sen känna som mest ”meh” och gå vidare till nästa. Men här… Oj. Oj är verkligen det bästa ordet.

Jag skulle läsa den här på engelska i skolan en gång, men kom på grund av mina problem med att läsa på engelska (i tonåren alltså) inte längre än första sidan, och sen sket det sig. Så när jag hittade den för typ ett år sen på second hand så köpte jag den. Jag menar – det är en modern klassiker! Såna ska man ju ha läst, eller? Och jag är så oerhört bitter över att jag betalat 24 spänn för den här skitboken. Tänk om jag hade kunnat köpa den för en krona på en annan second hand i stället, då hade jag inte haft lika dåligt samvete, men 24 spänn!? Och nu låter jag snål, men ja. Har man ingen inkomst får man ångra dåliga köp, tycker jag.

Nu känner jag att jag kanske behöver uttrycka varför jag tycker illa om boken. Jag ska försöka göra det uppdelat i två delar: en med och en utan spoilers. Här kommer den utan:

Holden Caulfield är en av de mest frustrerande huvudkaraktärer jag någonsin läst. Han är skriven för att vara det, så det är inte så underligt, men jag orkar helt enkelt inte. Han är slarvig, dum, lite elak, nervös, hävdar sig mot allt och alla, ironiserar, dömer och är allmänt… alla sidor man inte tycker om hos sig själv eller andra. Han klagar konstant, på allt och alla, och även om han inte säger det till folk hela tiden, så tänker han det och det är hans tankar vi får läsa. Utöver det saknar den helt och hållet handling egentligen. Man tror att boken ska komma någon vart och sen… är den bara slut? Men mer än så säger jag inte. Det enda som känns okej med Holden är hans relation till sina yngre syskon, som faktiskt är ganska fin stundtals.

OCH HÄR KOMMER DEN MED SPOILERS (och kom nu inte och säg att ni missade det):

Fan så frustrerande. Utöver att Holden är en urjobbig karaktär att följa, så är storyn helt enkelt inte särskilt intressant. Förutom några väldigt få stunder där man får lite insyn i hur det var i New York-området strax efter Andra Världskriget, så är det bara… mediokert? Han går i en skola, han hatar alla han bor med, han hatar sina lärare fast de försöker hjälpa honom, han struntar i skolan och till slut sticker han därifrån, och vad gör han då? Jo, han spenderar pengar, klagar på andra, hamnar i trubbel konstant för att han är kåt men egentligen bara vill ha en person som han inte har kontakt med längre, så han försöker (och lyckas ibland) utnyttja andra. Han är dryg, han är elak och han är ytlig, samtidigt som han klagar på andra för exakt samma egenskaper. När han försöker köpa sex vill han bara prata, när han bara vill prata så börjar han skrika, när han vill skrika så röker han. Ingenting är liksom rimligt?
Mer då? Jo, men handlingen kommer ingen vart. Man får inte veta varför hans lillebror dog. Man får inte veta om han någonsin får kontakt med tjejen han egentligen tycker om. Man får inte veta hur hans relation med lillasystern fortsätter. Man får inte heller veta varför han helt plötsligt är sjuk och bor i Hollywood hos sin storebror, eller vad han är sjuk i. Man får ingenting mer än en utsnitt på ungefär en vecka i hans miserabla liv och irriterande hjärna. För att inte tala om det faktum att han är en rik, vit överklassunge som bara förstör för sig själv konstant?

Baksidan säger väl ungefär samma sak som jag känner om boken – en jävligt trist, grå bok. Skitbok. Skulle aldrig rekommendera den till någon. Förlåt om det här är fin favorit och du tycker att jag kritiserar den lite väl hårt. Till bokens försvar så ville jag verkligen se hur den skulle sluta. Och om du tycker om den (eller också hatar den) så får du gärna diskutera med mig i kommentarsfältet! Det hade varit kul att höra vad andra tycker om den.