Vykort från dagen i sängen

Hej hej, hur mår ni? Jag mår hyfsat bra, trots omständigheterna. Mötet i måndags gick fint, och jag står på listan för att få prata med någon på Unga Vuxna. Ska också försöka byta vårdcentral (säkert tusen gånger enklare än jag tror), och boka tid med en läkare, så får vi se vad som händer sen. Idag har jag dock problem med magen (som vanligt, fast lite mer än vanligt) och är löjligt socialt bakis efter gårdagen. Som för övrigt var jättefin, och spenderades i Lund för att få träffa Mirres nyfödda lilla bebis för första gången! Men tyvärr tar sju timmar socialt umgänge + resa rätt hårt på mig oavsett hur trevligt det är, så idag har jag knappt lämnat sängen.

Eller helt sant är det inte. För jag har varit uppe flera gånger för allt från toabesök till en kort promenad bort till Coop för ett paket Proviva. Och så för att göra ett par rostmackor som kändes lagom lugnt för magen att få i sig. So far so good, typ. Men annars har jag faktiskt legat och suttit i sängen prick hela dagen. Och jag får erkänna att jag tycker att det är väldigt skönt.

För trots allt det där småstöket som jag hört att typ alla andra också har hemma, så trivs jag väldigt bra just hemma. Hemma är inte nödvändigtvis bara våran lägenhet i Malmö. Men hemma, helt enkelt. Platser där jag känner att jag kan slappna av. Och klart ligger vår lägenhet i den absoluta toppen, vilket jag kände för första gången på länge när vi kom hem efter semestern. Jag hade liksom saknat lägenheten betydligt mer än jag förväntade mig.

Och detta, som sagt, trots alla knepiga små lösningar på platsbrist och för mycket pryttlar. Och det där eviga stöket som på något sätt alltid blir till, oavsett hur bra man än städar. Som tvätten som får stå lite för många veckor i en IKEA-påse på golvet, och snarare fylls på när man tvättat på nytt. Eller stolen som tidigare var sängbordet och som nu står ovanpå byrån för att den inte fick plats på något annat ställe. Eller böset brevid som, någon gång när vi skulle få gäster och jag blev desperat, togs upp från en av byrålådorna förra veckan för att jag behövde plats för kläderna i lådan igen…. Eh…

Men jag tänker att jag omöjligt kan vara ensam om att ha ett hem som stundtals och framförallt fläckvis, ser ut som insidan av hjärnan? Alltså, huller om buller och lite virrig med saker som försvinner hela tiden?
Typ som på det nya sängbordet. Böcker jag vill fortsätta läsa men aldrig kommer igenom, små trådar från när jag suttit i sängen och broderat, och från den där dagen när jag tänkte att jag skulle gå igenom allt och organisera om det igen. Mobilladdaren som jag plockade upp ur handväskan igår men aldrig satte i, den tomma påsen som det låg broderigarn i som jag inte slängt än (….?), necessären med virkprojektet i… Jamen…. Jag kan väl inte vara den enda som har det såhär? Erics sängbord består av en växt och en bok. Ibland en telefon. That’s it. Ingen röra, inget stök. Men jag kan väl ändå inte vara ensam? Eller?

Jaja. Slut på förvirrad utläggning om prylarna på mitt stökiga sängbord, och tillbaka till dagens enda syssla: läsa ut Hobbiten igen. När jag tittade på TV till lunch för ett par dagar sen och Orlando Bloom gästade Jamie Oliver och hans kompis Jimmie i deras gemensamma program, och de pratade om Hobbit-filmerna så…. Ja, men jag insåg att jag faktiskt sett de otroligt dåliga filmerna fler gånger än jag läst boken?? Och blev därför osäker på exakt var som händer i boken och behövde absolut läsa om den. Så det ska jag alltså återgå till nu. Om några dagar eller så fort jag orkar så kommer det upp lite bilder och sånt från semestern! Hoppas ni har det fint <3

Att söka hjälp och ta sitt mående på allvar

När ni läser det här, eller åtminstone när det publiceras, sitter jag på mitt första möte hos Unga Vuxna här i Malmö. Jag vet ännu inte hur det har gått, hur det har känts eller vad jag kan få för hjälp, men jag sitter åtminstone där och ber om den. För nu har jag äntligen vågat söka hjälp på riktigt, och hoppas på att få reda ut varför jag mår som jag mår. Få lite hjälp på traven med vad som är lite oklart men antagligen någon form av depression åtminstone. Vad vet jag, jag är inte expert direkt, men att jag mår skit är det ju trots allt ingen tvekan om.

För ett par veckor sen kände jag att nu får det fan vara nog, och gick in för att kolla upp numret till Unga Vuxna-mottagningen eftersom jag sist jag försökte söka hjälp för mitt mående blev ombedd att söka mig dit först (jag är alltså inom deras åldersgrupp). Jag hamnade på hemsidan eller om det var inlogget för mina vårdsidor kanske, för att jag såg att man kan skriva! Man behöver inte ringa! Jag slapp alltså sitta i flera timmar och nojja över att prata i telefon, och kunde skriva en sorts egenremiss-liknande grej där jag förklarade situationen och skulle få svar inom några dagar. Så i ren affekt och bara lättnad över att inte behöva ringa svamlade jag ihop något jag inte ens mindes några minuter senare. Och dagen efter hade jag ett meddelande om att de skulle ringa upp inom någon dag. Och jag eh… klarade inte av att ta deras samtal, men det stod också att om man inte kunde prata just när de ringde skulle man få ett nytt meddelande, så jag struntade bara i att svara… eh… ja. Och så fick jag ett sms med en tid jag kunde bekräfta, och nu är vi här!

Jag vet som sagt inte riktigt vad jag kan få för hjälp, eller knappt ens vad jag vill ha för hjälp. Jag tänker att jag får känna av lite, ställa några frågor, och se vad som händer. Men, och detta är det viktiga, jag har sökt hjälpen. Jag har hamnat någonstans där jag förhoppningsvis kan skickas vidare till rätt ställe om de inte kan göra något just där. Jag tog det där livsviktiga steget, och det är… skönt. Fast med en rejäl dos ångest, för nu ska jag sitta där och förklara varför och på vilka sätt jag mår dåligt. Både öppna upp OCH prestera. Eller det kanske inte är så, men det känns så. Usch. Prestationsångesten. Men har jag tur är den bortjobbad om ett tag den också? Vi får se helt enkelt. Tills dess så har jag i alla fall tagit ett första steg mot att må bättre. Och det är kanske det viktigaste jag gjort på riktigt, riktigt länge.

Tisdags-lista

Hittade den här hos nya favoriten Gabriella!

HAR DU?

Alkohol i kylen:
Får otippat nog svara ja på denna frågan? Har typ aldrig alkohol hemma, men just nu står det en guldig Glitter Fisk i kylskåpet faktiskt.

Något husdjur:
Är det nu jag ska svara något i stil med ”Nej, om inte dammråttorna räknas?”, hehe.

Puder på dig:
Nej, äger inte ens puder.

Några framtidsplaner:
Den där husdrömmen känns som den största framtidsplanen jag har.

Gymkort:
Nope.

Några MVG:n:
Ett flertal sen gymnasiet, ja. De flesta i musikämnena, men även ett fåtal i andra ämnen (mest språk). Detta trots en del skolk i framförallt ettan, eh…

Något beroende:
Socker? Min telefon…? Men inget allvarligare än så.

VEM?

Avskyr du:
Ett flertal omoraliska politiker, bland andra.

Längtar du mest efter:
Farmor. Oj, som jag saknar att umgås med henne.

Stör du dig på:
Kan man skriva hela mänskligheten? Hehe. Skämt åsido, jag tror jag generellt är en person som stör mig på ganska många ganska ofta? Fast tyst i huvudet, eftersom jag också är löjligt konflikträdd.

VILKEN?

Tidning läser du:
The Simple Things när den landar i brevlådan. Strönummer av andra tidningar när jag känner för det.

Buss åker du oftast:
Buss 3, 5 och 32, skulle jag säga. Den enda stadsbussen i Malmö som jag aldrig åkt med är nog buss 33, men jag skulle inte svära ed på att det stämmer.

Dag fyller du år:
Den 13 februari, i år var det en torsdag tror jag.

Årstid föredrar du:
Försommar är alltid ett ganska säkert kort. Men helt ärligt är jag mest glad över att det ens finns årstider i Sverige och att de är tydliga.

VAD?

Gör du nu:
Skriver detta innan jag ska släcka och sova för natten.

Gör dig till en bra människa:
Oj, jag vet verkligen inte vad jag ska svara på detta? Jag antar att jag gör så gott jag kan för att inte vara ett arsle, och hoppas att det kvalar in?

Gör dig till en dålig människa:
Också en svår fråga. Jag antar att jag ibland kan vara lite lättsam när det kommer till saker som skulle gynna andra (typ miljön) för att jag helt enkelt är för trött för att orka bry mig konstant och hela tiden?

Vill du arbeta med:
Om jag bara var säker på det. Förhoppningsvis vill jag väl arbeta i Förskolan nu när jag snart är färdig.

Har du för storlek i skor:
39 i de flesta, men har skor i både storlek 38 och 41 i skogarderoben.

Läser du för bok:
Ett Jävla Solsken av Fatima Bremmer och Jag Vet Allt Det Här av Annika Paldanius är påbörjade, men så sent som idag läste jag hela Jul i det Lilla Bageriet på Strandpromenaden av Jenny Colgan.

Ska du göra nu:
Lägga in passande bilder i det här inlägget, gå och borsta tänderna, och sen släcka och sova. Godnatt!

En regnig heldag i uterummet

När vi var i Falkenberg över midsommar var vädret minst sagt både bra och skit. Eller skit, det finns väl få saker som är så mysiga som att sitta inomhus och höra regnet mot rutan? Och det var precis vad vi gjorde, i princip en hel dag, en av dagarna vi var hemma i Falkenberg.

Dagen började här. I en fåtölj i uterummet. Med sällskap av katten i andra fåtöljen nästan hela dagen. Det regnade så mycket ett tag att man knappt kunde prata med varandra i uterummet, för ljudet var så högt. Ett sånt där riktigt sommar-ösregn.

Vi hade hunnit bort till Ica för att handla lite saker till lunchen, och med oss fick vi också lite lördagsgodis. Eller söndagsgodis var det kanske. Jag minns inte riktigt vilken dag det här faktiskt var. Jag valde i alla fall naturgodis, och åt lite då och då hela dagen.

Det här var också dagen jag läste i flera timmar, och läste ut den här boken. Jag har självklart skrivit en kort recension på Goodreads. Men kort sagt var det en helt okej bok. Varken världsomvälvande eller urtråkig. En helt okej bok, helt enkelt.

Den här katten. Världens lataste djur, men också ett av de mer intelligenta jag träffat. Älskar den här katten så otroligt mycket. Så bra på att ge tydliga signaler på vad han vill, men också löjligt envis och vägrar kompromissa. Stort plus för att han är den gosigaste katt jag någonsin träffat. Kan ligga och bli klappad i timmar. Gosdjuret <3

När jag läst ut boken hade solen börjat gå ner och molnen gjorde himlen mörkgrå åt öster. Eftersom min telefon ibland har lite dåligt batteri och måste laddas (oftare än jag vill, hehe), så gick jag upp en stund på övervåningen. OCH DÄR FANNS EN REGNBÅGE! Hur idylliskt får det bli, egentligen? Men tack, sommaren, för att du är rätt fin ändå.

Också att hela trädgården stod i blom, och att det är ett riktigt ros-år i år. Älskar’t!

Gick tillbaka ner till uterummet, och solnedgången började bli riktigt fin. Kändes som att den skulle bli lite extra magisk alla dagar den där veckan, och den här dagen var inget undantag.

Mitt emellan skurarna som pågick hela dagen i omgångar, ställde jag mig i den torrare kanten av altanen och fick syn på denna vackra petunia som fallit från ampeln ovanför. Det är verkligen något vackert i vattendroppar på växtdelar.

Eric var såklart också där!

Sjukt nöjd med att få sitta inomhus och spela Pokémon (typ) en hel dag, haha. Gullig <3

Och solnedgången blev, som förväntat, magisk. Varje sån här solnedgång gör mig lite förundrad, eftersom de aldrig någonsin ser likadana ut. Solnedgångar. Den största klyschan, men också ren magi. Vardagsmagi.

Så, där tog en heldag i uterummet slut. Med solnedgången kom kylan, och trots filtar blev det lite för kallt för att sitta kvar. Och mörkt, trots taklampan. Men att kunna sitta nästan utomhus till klockan är elva på kvällen, det är vardagslyx för min del i alla fall! Fram för fler såna här kvällar i sommar. Och i framtiden. För ett uterum står absolut högt på min önskelista i ett framtida hem.

En uppdatering av mitt projekt #100dagaravförrådsskapande

Den här dagen blev ju inte riktigt som jag tänkt mig, lite precis som projektet faktiskt. Jag skulle upp vid 8, larmet ringde, Eric skulle stöd-ringa och se till att jag kom upp ur sängen. Låter smidigt, har funkat förut, men… så igår satt jag med telefonen i sängen och skrev med en instakompis och stängde därför av vibrationerna på telefonen… Needless to say, jag gick upp lika sent som jag gjort de senaste dagarna och stackars Eric hade ringt 28 gånger, hehe. Så nu sitter jag här, skriver och äter frukost vid kvart över elva och försöker samla tankarna kring allt som ska göras idag. Som att skriva det här inlägget, var det tänkt!

För det var ju det där med mitt projekt. Att skapa från bara mitt materialförråd under 100 dagar. I sträck. Att skapa hundra dagar i sträck. HUNDRA dagar. Det lät helt absurt och samtidigt jätteroligt. Ni vet, sådär som alla utmaningar gör. Så jag la det på en nivå jag tänkte var precis lagom. Började fota varje dag, bloggade en gång i veckan. Och sen orkade jag inte längre. Med fotandet och bloggandet, alltså. För på något sätt så fortsatte skapandet. Vissa dagar där runt dag 40 med bara ett fåtal maskor på virkningen för ”att ha gjort något”, andra dagar med att sitta med något hela dagen. Och vet ni? Nu är det bara 9 dagar kvar! Nio dagar, sen har jag skapat i princip varje dag i 100 hela dagar!

Och det är ju helt absurt, för vart tog tiden vägen? Men här är vi alltså nu. Och jag har inte räknat särskilt precist, men jag vet att jag missat en dag här eller där. Mest när vi varit i Falkenberg, men också någon annan hektisk dag när det helt enkelt inte funnits plats i livet just den dagen. Kanske sammanlagt runt 10 dagar hittills. Fast utspridda på 90 dagar känns det ändå helt okej. För även de dagar när jag inte hunnit med, så har jag tänkt på projektet, ibland skissat något eller skrivit en idé, och det kanske kan räknas som på gränsen det också.

Men hur har det gått med materialförrådet? Har det krympt något alls? Helt ärligt är väl svaret på den frågan nej. För under tiden kan det ha tillkommit…. lite…. material…. eh… ja. Men såhär då. Man kan inte lämna det perfekta tyget på en loppis, och ibland behöver man väl fylla på sitt redan något överfulla broderigarnsförråd med en ny färg man inte hade innan? Om den kostar en femma på second handen? Jag tycker det i alla fall, hehe. Kan också hända att det kommit hem ett och annat garnnystan med bomullsgarn, eftersom jag några veckor gick igenom flera nystan av ett vitt som det blev fruktpåsar av. Men i stort så har jag bara arbetat i material jag hade hemma, och liksom insett att det nog aldrig kommer ta slut riktigt…?

Jag har helt enkelt så mycket. Och det enda som går åt just nu är tyger och garner. De jag verkligen gillar att arbeta med, för de som känns fel får stanna i lådorna just nu. En del stoppning har gått åt också, till saker som har getts bort och ska ges bort i presenter till barn. Och till ett större projekt som vi få se om jag avslutar i sommar eller låter pågå vidare tills det är färdigt. Annars har jag målat några gånger, ritat en del, och skapat ett par småsaker där jag varit glad för mitt något överdrivna material av småpryttlar och annat som ”kan vara bra att ha” när man skapar. Jag är till exempel alltid glad för mina gamla tänger från tiden jag skapade mycket med pärlor i tidiga tonåren.

Kanske blev det här lite svamligt. Jag tror det är så min hjärna är just nu, lite svamlig. Men det är alltså 9 dagar kvar. Om ett par dagar får Eric på semester, och vi kommer därför umgås mer än vanligt och vi får se hur det då går med de sista 9 dagarnas skapande. Men det kommer att komma en slutuppdatering någon gång när alltihop har tagit slut. Det är ett löfte! Förhoppningsvis med bilder på några av sakerna jag skapat under tiden. (Om jag kommer ihåg allt och hittar det, vill säga, eh…) Men tills vi hörs igen (förhoppningsvis ganska snart!), ta hand om er, och tack för att ni fortfarande tittar in då och då och läser! <3

fyra gånger fyra plus fyra #9

Så, då var det dags att skriva igen, och jag önskar så att jag fick plats med alla bilder, tankar och saker jag ville berätta i bara ett inlägg. Men som vi alla vet så blir det för långt och är omöjligt. Så jag börjar med fyra små ljusglimtar, och sexton små saker som är lättare att formulera. Under tiden gör jag backup på alla bilder, så att jag alldeles snart kan blogga lite igen. Sakta men säkert. Här är min favoritlista så länge.

Magiska solnedgångar som jag numera bara ser i speglingen i fönstren på andra sidan gatan.

fyra saker jag ska göra i veckan
sy om min avslutade Solee Top som blev sådär
spendera några dagar i Falkenberg
städa lite hemma
avsluta presenterna till Kajsas son som fyller ett i juli!

En utomhusfrukost på gården i slutet av maj, med färsk croissant från Söderberg & Sara, syrén från busken på gården, och en stund med akvarell och läsning. Ljusglimtar.

fyra saker jag gjort idag
tittat på Youtube
lyssnat på dagens sommarprat
ätit rester till lunch
sovit till 11

Några veckor om året, både på våren och hösten, så speglas ljuset från fönstren på andra sidan gatan genom kristallkronan och skapar små regnbågar över hela väggen i vardagsrummet. Som magi. Fast fysik.

fyra saker jag gillar just nu
Sommar i P1
vädret, stundtals
Sybingo med Sypeppen
mitt konstanta behov av att skapa

Ännu en magisk solnedgång, denna gång från köksfönstret.

fyra planer för morgondagen
köpa smalare resårband
sy om min Solee Top
skriva packlista
slå in paket

Tja, tjena, hej

Hur börjar man skriva igen? På riktigt, alltså. Har funderat på den här platsen på internet i snart två månader, och det händer liksom inget. Har inte haft nån vidare lust för att sitta vid datorn, framförallt inte i den här senaste värmen. Tog med den till Falkenberg i en vecka, satt vid den i en timme för att redigera ett par bilder och sen inget mer. Vet att det är dags för en omgång back up igen, men det är ju _så_ tråkigt. Och viktigt. Men också så himla tråkigt. Och mest av allt svettas jag bort i värmen.

Men jag saknar det här stället också. Är ni ens kvar och läser, förresten? Bloglovin tror att jag får några nya följare i veckan, men i verkligheten är det ju bara bottar. Så bloggen växer stadigt, men ingen följer ju faktiskt för att läsa den. Funderar på syftet med den, varför jag gör det här. Tycker det är fint att titta tillbaka, men vad finns att titta tillbaka på om jag aldrig skriver något.

Corona är också en knepig situation, och jag dras mellan behovet att umgås med folk, och att vilja stänga in mig och aldrig gå ut igen. Och att tvätta händerna något maniskt varje gång jag gått utanför dörren. Men helst vill jag bara hänga i uterummet hos Erics föräldrar hela dagar i sträck som jag gjorde i helgen. Svalare än ute, men fortfarande inte riktigt inomhus. en trevlig liten havsbris in genom dörrarna, och vid regniga dagar ett trevligt ljud av droppar mot bord, stolar, trädäck.

Och vips! Så hade jag visst skrivit något ändå. Kul! Då kanske det går att komma tillbaka trots allt. Kanske vågar jag uppdatera er kring min utmaning, kanske berättar jag om en annan utmaning upptill. Kanske vågar jag ta bilder på det jag skapar och visa upp? Kanske blir det bara en oändlig ström av processbilder, som verkar vara nästan det enda jag tar nu för tiden. Om jag tar några alls med min ständigt överfyllda telefon (och kameran som alltid känns lite tung och otymplig).

Så var vi där igen – textbabblet. Man jag har hört från någon som sagt att det är det som är mysigt här inne, så det får väl fortsätta helt enkelt. Och tills vi hörs nästa gång – ta hand om dig!

Melonsallad och känslomässig avstämning

Hej igen. Livet, va? Det har verkligen varit många upp och ner nu. Mest upp på många sätt, men också ner. Det som ändå känns bra är att jag fortfarande inte missat en enda dag på mitt 100-dagarsprojekt. Jag har sänkt mig nivå rätt rejält många dagar, men jag har fortfarande plockat upp det varje dag. Jag har också en hel bunt material jag skulle kunna dela, men jag fastnade lite igen. Framförallt i känslan av att inte känna mig särskilt kreativ. Ironiskt nog, med tanke på att jag skapar varje dag.

Jag har också en känsla av att jag känner av min menscykel. Jag tror inte ens att jag har nämnt något om det här på bloggen, men jag har alltså slutat med mina p-piller efter ett halvår. Och nu har jag inget preventivmedel som sitter i eller påverkar kroppen, för första gången på snart 10 år. Jag började äta p-piller när jag var 16, och har därefter haft både p-stav och hormonspiral och i höstas testade jag att börja med mellanpiller. Och vet ni? Det var skit för mig. Förutom att jag blev otroligt deppig så försvann sexlusten helt. Så varför äta något som ska förhindra en graviditet, när det gör att man aldrig vill ligga? Och det dessutom gör en otroligt deppig? Tyckte det kändes otroligt onödigt, så därför slutade jag bara när sista kartan var slut. Det var i början av mars, och det är länge sen jag mådde såhär bra. Som att grundnivån höjdes flera steg, och orken helt plötsligt fanns igen. Inte så att jag magiskt är helt frisk, men det är skönt att inte vara på absoluta botten hela tiden. Det innebär dock också att jag har riktigt mens för första gången på tio år, och låt oss säga såhär… Hormonerna är kanske inte min bästa kompis riktigt än, hehe. Så vissa veckor är… intressanta. Mestadels definierade av att jag blir så irriterad på telefonen att jag vill slänga den i golvet flera gånger om dagen.

Så, det är alltså ändå okej. Mestadels hänger jag här hemma och för det mesta är det också riktigt tråkigt nu. Jag saknar umgänge. Människor. Samtal. Och jag har känt mig helt otroligt oinspirerad. Men! Efter att jag skrev om bristen på inspiration på instagram i förra veckan, så har jag också insett vad jag saknat. Åtminstone på instagram. Flera gånger (varje år vid den här tiden) har jag tittat tillbaka på mitt instagramflöde från sommaren 2016 och bara önskat att det kunde se lika bra ut nu. Och för första gången sen dess tror jag att jag har hittat någon typ av tanke kring hur jag kan hamna någonstans i närheten. Jag har bara precis börjat, och jag får ofta gå tillbaka och analysera igen, men det känns redan riktigt bra. Fyra bilder in, och jag känner att jag börjat hitta tillbaka dit igen.

Och en del av det handlar om det här på bilden ovan. Som är två saker, egentligen. Den ena är att gå tillbaka till allt som är fint, kul och vackert att titta på. God mat, lite enkelt skapande, platser jag gillar, människor. Den andra saken är att jag behöver ordna upp bilderna lite igen. Jo, jag skulle kunna fota den här maten där jag först stod, med diskstället i bakgrunden och lampan tänd över diskbänken. Men! I stället rotade jag fram en diskhandduk i favoritfärgerna, la den under skärbrädan på köksbordet, och ”lagade” min mat där. Kan man ens kalla det laga mat när man bara hackar saker? Ja? Okej. Lagade alltså mat på köksbordet, men med något under som gjorde bilderna lite mer ordnade och stilrena. Och nu kommer vi alltså till huvudpoängen med det här inlägget, utöver mina korta tankar om hur livet ter sig lite just nu. Ett recept! Ska det här bli en matblogg? Nej. Men mat är livet, så lite mer mat får det väl ändå bli igen?! Ja? Ja! Här är min bästa försommarlunch.

Melonsallad

Det här är kanske världens enklaste mat, och det är precis därför jag älskar den. Det tar ungefär 5 minuter att hacka allt, och sen är det bara att äta. Perfekt för en lätt lunch eller som tillbehör till typ grillat.

Du behöver
Cantaloupemelon, en halva
125g mozzarella
Basilika, några blad
Crema di Balsamico, valfri mängd

Skiva melonen i 2 cm tjocka skivor, skär av skalet. Skär både melonen och mozzarellan i kuber. Lägg i en favoritskål. Strimla basilikan. Ringla Crema di Balsamico över salladen (jag gillar mycket balsamico), och strö sen över basilikan. Klart! Avnjuts bäst en halvvarm försommardag när melonen smakar som allra mest.

Som sagt, den här salladen är det bästa jag vet på försommaren. Såhär nu i början av maj när melonerna precis börjat smaka riktigt bra, innan de nästan är övermogna redan när man köper dem. Allra bäst är det när man hittar melon för en tia på torget, för då blir detta inte så fasligt dyrt. En tia för melonen plus en tia för mozzarellan (jag gillar Ica Basics bäst, den är inte för fast, smakar bra och kostar inte så mycket), så kostar varje portion tio spänn! Men då ska man ha tur med melonen, såklart.

Och så var det det där med inspirationen. Är den tillbaka? Den är nog på god väg i alla fall. Håll koll på instagramflödet, det är ofta där jag själv kan avgöra hur jag mått. Uppdaterar jag ofta och flödet ser bra ut på samma gång, då är jag definitivt inne i en bra period. Lite som nu, fast vi precis är i början av den. Håll tummarna för att det fortsätter, och skicka gärna en bild om ni får för er att testa salladen! Tycker den är så himla, himla god.

Liveblogg och veckan som kommer

Hej på er! Ni trogna få som klickar er in varje gång det kommer upp ett inlägg (eller kör en liten binge då och då, hej på er med!) och läser och kommenterar. Ni betyder så mycket för mig! Det är fint att ha er här. <3

Just nu är jag svintrött och har raderat början på det här inlägget fler gånger än jag vill erkänna. Som att det helt plötsligt blev skitsvårt att skriva igen? Förra veckan skrev jag typ tre inlägg samma dag och förinställde för att jag äntligen kände att jag hade något att skriva om. Nu? Noll, zilch, nada. Och samtidigt är det inte ens sant, för jag har massor av bilder jag skulle kunna redigera och lägga upp? Och då skyller jag på det igen: Datorn är full. Telefonen är full. Jag har inget sabla utrymme kvar. Så… det står på listan inför veckan.

Men hej i alla fall! Jag som sällan lägger upp bilder på mig själv. Håret har blivit jättelångt. Ner till rumpan. Och om jag böjer huvudet bakåt i duschen når det ner till låren. Lägger jag det framåt när det torkat når det fortfarande nedanför höfterna. Det är absurt och jag vet inte riktigt om jag ska våga klippa det själv? Har det ändå bara uppsatt, så det borde ju inte synas alltför mycket? Vi får se!

Jag har köpt två nya plagg på second hand i veckan som gått. En randig t-shirtklänning som syns på bilden ovan, i mjukaste mjuka viskostyg. Och en skjorta (självklart randig) som syns på bilden nedan, i om möjligt ännu mjukare modal. Sammanlagt kostade de mindre än 150 kr, och jag är väldigt nöjd. Mjukt och skönt och perfekt att antingen gå omkring i hemma eller att ha i sommar.

Och hemma ska jag vara mycket i veckan. För på lördag ska jag åka tåg! Till Göteborg! Och gå på baby shower! Och jag vet, jag vet, det är säkert jättedumt. Men jag ser fram emot det så himla mycket. Och jag är frisk. Och för att utsätta mig för så lite som möjligt så ska jag ingenstans alls nu i veckan. Från och med igår (söndag) har jag stannat inne i lägenheten. Jag har gett mig själv tillåtelse att ta promenader eller sitta och skapa på en bänk, men den här veckan är det inga affärer, inga sociala interaktioner (förutom Eric alltså) och ingenting annat som gäller! Allt för att undvika smitta, såklart.

Så jag virkar på för fullt för att bli färdig med presenten till Mirre och lilla bebisen. Han kommer inte förrän i juli, så jag hade räknat med någon månad extra kanske, men tror inte det är några problem att bli klar ändå! Jag har ju trots allt… jamen, all tid i världen. Eller ja, en hel veckas tid.

Och det är veckans planer – stanna hemma och virka färdigt. Om jag kan äta god mat och ta några promenader blir jag också glad, såklart. Det finns säkert också hundra saker jag kan skriva om att få träffa mina föräldrar igen i helgen, och att se fram emot något såhär i sköra tider, men jag orkar inte. Jag vill bara fokusera på det lilla och något monotona i virkningen just nu.

Imorgon är det planerat för förra veckans skapande att komma upp på bloggen. Och sen får vi se vad mer? Kanske ett picknick-inlägg? Något om den senaste keramiken? Jag får se vad sjutton som får plats på datorn, helt ärligt. Vi hörs imorgon med lite skapande i alla fall. Tills dess – har det så fint. Tack för att ni läser! <3

5 saker att titta på just nu

Har ni också en massa tid över som ni behöver lägga på något? Jag vet att jag har och har haft det den senaste tiden. Och vad är så bättre än att titta på något?! Och kanske skapa lite samtidigt, om det man gör inte kräver för mycket räkning. Här är fem saker jag gillat att titta på den senaste tiden.

Harry Potter och hans rötter på SVT Play

Vi börjar väl med det alla har tillgång till och som kostar 0 kronor. Här har vi en dokumentär på en timme som handlar om Harry! Och utställningen som var för nåt år sen på British Library i London. Som jag inte ens visste om skulle vara eller hade varit, men ja. Bra sak att lägga en timme på? Detta passar utmärkt!

Den stora älgvandringen på SVT Play

Det var faktiskt farmor som tipsade om detta när vi pratade i telefon förra veckan. Än har jag inte sett några älgar, men så har jag också mest suttit utomhus utan dator den här veckan. Men det går 24/7 och är väldigt avslappnande att titta på, så rekommenderar om man som jag sitter fast i stan och vill se lite riktig natur! Kanske får man se en älg eller flera också?

Love Is Blind på Netflix

Finns det nån som inte har sett detta än? Nej? Okej, bra! Då tipsar jag om det ändå, för jag tyckte det var gulligt. Och lite jobbigt ett tag också. Ni som sett det vet säkert vad jag syftar på. Ni som inte sett – ge det en chans! Eric tittade med mig i fyra avsnitt, sen orkade han inte mer.

Sex Education på Netflix

Jag erkänner att jag var skeptisk först, innan jag började titta. För många hade tipsat om den, och jag är ju en sån där jobbig person som då helst vill skrika NEJ och aldrig tittar på det. Eller tittar i hemlighet flera år senare. Eh… I alla fall! Se detta! Så mycket man lär sig ändå, och jag älskar att den är brittisk. Det gör den ungefär 300% bättre. Eller bara se den för alla underbara karaktärer. SE DEN. (och det kommer en tredje säsong!!)

Too Hot To Handle på Netflix

Ska jag verkligen tipsa om detta? *tar ett djupt andetag* Det här är faktiskt ganska kul! Om man gillade Love is Blind och kanske inte avskydde Paradise Hotel och eh… jamen såna serier? Så är det här en rätt rolig blandning! Och till och med Eric tog sig igenom alla 8 avsnitt och ville se klart den. Det ni! Han hatar normalt sett sånt här. Det är i alla fall 10 pers som är sexberoende som åker på semester i tron att de ska få ligga massor och efter typ 12 timmar får de veta att de 100 tusen dollar som står på spel kommer minska i mängd om de kysser varandra, ligger eller ens onanerar. Hehe. Sen följer fyra veckor av diverse regelbrott men också djupare relationer, och det är både skitroligt, gulligt och rätt knäppt att följa? Vet inte hur jag bäst ska förklara, men skrattade rakt ut flera gånger per avsnitt och grät ett par glädjetårar mot slutet. Helt klart sevärd!

Och det var alles. För den här gången, alltså. Har ni tittat på något ni skulle rekommendera? Jag tittar på allt utom skräck, i princip!