Mitt #The100DayProject – Vad, Hur och Varför?

Dessa projekt. Så avkopplande, eller? Kanske inte, för normalt sett brukar jag känna en enorm stress inför dem. Kanske har jag aldrig hittat något som känns 100% rätt innan, för den här gången är jag inte lika stressad inför något jag själv har planerat.

På tisdag (7 april) påbörjar jag nämligen ett nytt ett! Inte som när jag skulle blogga 100 dagar i sträck, utan ett som är ytterligare lite mer kreativt. Skapande med händerna. Varje dag i 100 dagar. Och varför i allsin dar ska jag göra det, kanske ni tänker nu? Jo, för att det är kul såklart!

Idén bakom projektet kommer från den här snubben, Michael Bierut, och startade redan 2007! Under 2014 hängde ett par andra personer på och tog med det till instagram, där majoriteten av de som deltar delar sina skapelser nu. Vill man läsa mer och undrar rent generellt om projektet eller kanske vill hitta på sitt eget, så finns all information här.

Men varför då? Jo, mitt varför är faktiskt två saker. Det första är att jag vill fortsätta hålla på med händerna. Jag behöver liksom skapa för att rensa hjärnan lite. Det andra är att jag vill använda upp mer av mitt nuvarande material. Ni som hängt med riktigt länge kanske minns att jag la upp ett inlägg om saker jag hade i mitt förråd på förra bloggen? Det blev aldrig fler inlägg än det där, men jag kan lova att förrådet av material inte bara har försvunnit eller för den delen har krympt…. Eh…. Faktum är att det har vuxit ganska rejält. Så att minska på mängden material är en absolut faktor i mitt varför.

Nu kanske ni undrar vad jag ska jobba på i 100 dagar? Med rätta! För att jag ska kunna hitta alla inlägg på instagram sen har jag också kommit på en hashtag. Det är rekommenderat att göra det, och efter mycket klurande kom jag fram till att min får bli…..

#100DagarAvFörrådsskapande

Vad tror ni om det va? Jag tror nämligen att det kommer bli superbra. För mig alltså, och jag ska försöka vara tydlig med den i alla inlägg så att det är lätt att navigera för alla.

Men okej, vi har gått igenom mitt varför, och mitt vad. Nu är det dags för det som kanske är allra krångligast att förklara. Mitt hur. För det är ju såhär att man får lite sätta sina egna regler till sitt projekt. Vill man skapa på en enda sak som tar lång tid eller vill man skapa 100 olika saker? Vill man att det ska ta en viss tid varje dag, eller får det ta den tid det tar? Har man en speciell teknik man vill använda, eller en speciell produkt man vill producera? Det handlar helt enkelt om något man tror att man både vill och kan göra i 100 dagar i sträck.

Så, jag har satt upp mina egna regler. De är väldigt enkla egentligen, men jag tror att de kommer ge mig precis så mycket frihet och samtidigt regler som jag behöver för att få något gjort.

♪ Jag får bara skapa med material som redan finns hemma när projektet startar. Köper jag något nytt under projektets gång så kan jag såklart skapa med det ändå, men det ingår inte i projektet.

♪ Jag får dock köpa till ett fåtal saker som är förbrukningsmaterial, t.ex. sytråd eller lim. Om jag mot förmodan skulle få slut på akvarellpapper får jag köpa ett nytt block.

♪ Jag kan skapa i precis vilket material jag vill, med vilken teknik jag vill, och med vilket slutresultat som helst. Den enda regeln jag har är egentligen den första.

Enkelt förklarat får jag alltså göra lite hur jag vill, så länge jag gör det med material jag redan har hemma. Kanske fuskar jag nånstans längs vägen eller ändrar mina regler lite. Men just nu ser det ut såhär! Och jag är verkligen så himla peppad!? Vill helst sätta igång redan idag, men får vänta till imorgon.

Nu kanske någon funderar på hur detta kommer påverka bloggen? För det är något jag också har funderat på. Jag tänker mig att det i huvudsak kommer att ske på instagram. Inte varje dag i flödet, men troligast varje dag i stories. Jag ska försöka ta en bild på det jag skapat på varje dag åtminstone. Dels för potentiella processer, dels för att det är kul att se. Och faktiskt, så tänker jag att bloggen kan få en liten vecko-uppdatering! Så hänger man inte med på instagram så kan man fortfarande få se hur det går för mig och vad jag pysslar med. Då kan jag också dela med mig av lite längre reflektioner, vilket är kul.

Så nu är det väl bara att sätta igång!? Jag har såklart också samlat inspiration i en mapp på Pinterest. Mest för egen del när inspirationen väl tryter, men också kul för någon annan kanske! Det är min mest undersökta mapp nånsin tror jag, så varje bild ska ha en länk till en beskrivning eller originalkälla. Jag kan såklart ha missat något, men jag har försökt att inte lägga till något där jag inte kunde hitta källan.

Hoppas att ni kommer tycka att det är lika kul att följa med på detta som jag tycker det ska bli att göra det!

Fina saker som fastnade i telefonen under tiden jag var borta från bloggen

Åh, jag är så glad att jag äntligen börjat blogga igen?! Att jag tog tag i hela skiten med back up av alla bilder och att det… jamen nästan är klart? Nästan, för jag fortsätter att ta nya bilder mitt i allt och får föra över lite extra. Men det känns ändå bra, som ett lugn i själen.
Och därför, nu när jag äntligen har plats på både dator och i telefon, så har jag lyckats plocka ut några bilder från de där nästan två månaderna när jag inte bloggade alls. Sånt som var lite extra fint, och som dessutom råkade hamna på bild. För mitt i allt detta förvirrande som är Corona, så vill jag att bloggen ska få vara mysig. Fin och mysig. För det är det jag själv vill fokusera på mitt i allt detta. Så här är några bilder som jag gillat på saker som varit fina på sistone!

Ljuset som bildar skuggor av växter på väggen i vardagsrummet.

Att Pokémon-spelet har en födelsedagsfunktion när man går in på Pokécentret med en tårta på skärmen och överraskningsfest <3

Och vår lilla tur över till Glyptoteket helgen efter att jag fyllde år. Så glad att vi hann med det innan allt konstigt bröt ut.

Vänner med gulliga barn som man kan umgås med <3

Och att hitta nya second hand-butiker med stor fyndpotential!

Att jag fått spendera så mycket tid med dessa två, både i Malmö och Falkenberg. Så viktiga personer <3

Att vi fick en tur till Falkenberg i vår, trots att påsken inte blir av. Och att den här katten är det bästa jag vet. När han gosar på ens mage i en timme <3

Och loppisturer i Falkenberg, med såhär fina loppiskorgar!

Att få gå på stranden med hunden i löjlig blåst, och träffa Erics morfar varje morgon på ungefär samma ställe.

Snödroppar i vas i solljus på kvällen.

Och framför allt: mornar på trappan i solen. Så glad att jag fick EN sån dag i vår. Lugnet i kroppen efter det är det bästa jag vet.

Men att det är så varmt att man får knäppa upp kappan är inte heller helt fel.

När såna här roliga grejer uppstår av en slump när man staplar saker på varandra, hehe.

När jag upptäckte att en av mina begonior hade börjat grena sig i precis varenda bladveck! Tack för fin stickling, Alicia <3

Att kunna sitta med öppna fönster på soliga dagar.

Alla träd och buskar som blommar i solen och värmen.

Keramikkursen på två helger. Snart är det glasering också!

Den gulliga kattungen som sprang omkring på kyrkogården när jag var på väg till keramiken.

SOLLJUSET.

Mest det i köket, som egentligen är en spegling från fönstren på andra sidan gården, men som är det bästa solljuset som finns.

Och så tulpaner. Framförallt rea-tulpaner som bara kostar en tjuga för att de börjat slå ut.

Men kanske mest att jag börjat skapa igen. Virkar, broderar och målar som aldrig förr. Och det är så himla roligt. Ska inte jinxa för mycket nu, men tror det kommer fortsätta ett bra tag till. Hoppas åtminstone innerligt det, för det är så roligt.

Märker verkligen att orken och viljan att ta bilder kommer tillbaka med ljuset. Hur många av de här fina sakerna har egentligen med solen att göra, hehe?

En konstig tid vi lever i just nu

Hur börjar man?
När allting känns lite lite underligt,
som att det skaver fast samtidigt inte känns alls.

När dagarna varieras mellan
oändligt scrollande på telefonen, och
en frustration över att alla stories på Instagram är
slut.

Och dagar när skapandet är allt som får plats
i hjärnan, när händerna
bara vill röra sig. Och hoppar
från virkning till broderi till skisser till akvarell.

Tar in information ibland, men
stänger mest ute allting. Orkar inte
processa allt som skrivs, allt som diskuteras.
Vill stänga in mig själv och alla jag älskar, men
vill också springa fort iväg till något
tryggt.

Sörjer att vi inte åker hem över påsken, men
värderar råden som ges till allmänheten.
Åk inte om ni inte måste. Så
vi stannar hemma.

Kompenserar sorgen över hemmablivandet med
så många påskpynt jag kan
och orkar hitta på. Planerar, men
mest känns det ändå tråkigt. Otryggt.
Hur firar man påsk om man inte åker hem
till familjen?
till naturen?
till tryggheten?

Vissa dagar känns det som paniken ska
bryta ut i bröstet. Andra dagar är det
inga problem.
Stannar mest hemma
men går ut ibland. Försöker att
komma utanför lägenheten varje dag.

Önskar mig
TYSTNAD
över allt annat önskar jag mig tystnad.
Avbrutet av fågelsång eller
trädsus, kanske lite
havsbrus.
Men allra mest tystnaden som infinner sig långt bort från
stan.

Och vad denna text är, det
vet jag inte. Men den kom ut,
ur hjärnan
ur fingrarna
ur tanken
ur hjärtat.
Och kanske är det det enda som spelar någon roll,
just nu.

Hur har ni det?

En virtuell resa och återblick: Frankrike dag 3 (pt.1) – Flavigny och en konstutställning

Nu när det absolut inte är rimligt att resa någonstans (inte ens inom Sverige), så tänkte jag att vi kunde resa lite i fantasin! Det blir en sorts återblick för mig, som äntligen orkat redigera lite bilder, och fantasi-resa för er. Och det är alltså Frankrike som gäller. De första två dagarna hittar ni här och här. Här är halva dag tre, eftersom… Ja, men det är ett helt gäng bilder. Och för att ni ska slippa sitta här i en halvtimme delar jag upp det lite. Mer virtuellt resande, helt enkelt!

Jag förde en ganska noggrann resedagbok under den här resan, och det är så kul att titta tillbaka och läsa den! Såhär skrev jag om morgonen:

10.30 i solstol halvt i solen
När jag gick upp frågade Eric om jag ville ha färskpressad apelsinjuice till frukost. Ja tack gärna, sa jag och hämtade kameran.

Så jag fick färskpressad juice till frukost, och drack den till det godaste hårda bröd jag ätit, med jordgubbssylt på och nån sorts vitmögelost. Och så en grekisk yoghurt med lite till sylt, och en nektarin. Solen hade redan börjat värma, trots att klockan nog var runt 9. Jättehärligt, och gräset var sådär morgondaggigt.

Det blev dags för dagens utflykt! Här en bild på landskapet tagen från bilfönstret. Från Larrey till Flavigny, dit vi skulle, tar det ungefär en timme med bil. Och det är verkligen värt resan! Jag menar – titta på landskapet! Magi. Flavigny är för övrigt en liten medeltidsby som ligger allra högst upp på en kulle. Eller ett mindre berg? Högre upp än man tror när man åker upp i alla fall! I dagboken skrev jag såhär:

I telefonen på väg till Flavigny skrev jag såhär:
”Vi åker bil till någonstans jag inte vet var det är, och stundtals åker vi genom vad som känns som en grön tunnel av skog. På håll ser jag ett ensamt träd mitt i en åker på en kulle. Med endast himlen som bakgrund och böljande säd som skiftar färg i vinden. Rapsfälten blommar här, och då och då är det gult på båda sidor vägen. Ibland när fälten skiftar i gult är det smörblommor i full blom. Vackert.”

Poängen med vår utflykt var detta! En konstutställning med manipulerade fotografier som stack ut eller stack fram lite här och var i stan. Som den här gubben som såg ut att titta ut från sitt fönster! Under varje foto fanns också en liten dikt, men eftersom det mest var på franska och jag ändå hade fullt upp med alla vackra hus så har jag inte dokumenterat en enda i varken bild eller text.

Titta så många vackra hus!! Jag blev alldeles till mig, och hamnade ofta långt bakom alla andra. Jag minns att jag tyckte det var lite jobbigt då att alla gick på, men såhär i efterhand minns jag ändå mest de fina känslorna. Som ALLA VACKRA HUS. Älskar vackra hus.

Längs med åtminstone en bit av staden/byn/samhället finns gångar med utsikt över fälten nedanför. I telefonen har jag någon bild på själva utsikten, men med kameran är detta det närmsta jag kommer. Men vi snackar några hundra meter stup till höger om den här muren. Eller det var kanske en trädgård just här nedanför, men ett par hundra meter stup på ett par ställen!

Om ni nu vill fantasiresa lite extra och föreställa er hur det är att gå omkring i Flavigny, så ska jag måla upp det lite:

Det är runt 26 grader varmt och strålande solsken, svetten samlas i pannan och på ryggen, och låren har börjat klibba rätt rejält. Fötterna känns som stenar och vaderna värker lite efter att ha gått en timme på backiga smågator. Det gassar på och det är knappt att det är svalt ens i skuggan. Det doftar här och var av syrén som står i blom i nästan varje trädgård. Och på krönet ut mot utsikten blåser det svaga vindar som ruskar i gräset. Husen runt omkring har stenväggar allihop, och på fönstren sitter luckor i målat trä. Mest i vackra pastellfärger, men en och annan jordig ton syns också. På varje trapp och fönsterbleck står små krukväxter, sånt som knappt kan stå ute på sommaren i Sverige. Klimatet är verkligen helt annorlunda, och arkitekturen så mycket äldre.

Och sen! Sen kom det bästa med hela byn. När jag till slut kopplade ihop den med något från min barndom.

För vi kom fram till ett litet torg, i jakten på lunch, och där stod den här bilen. Gullig! Tänkte jag, och tog lite bilder medan de andra fortsatte in på…

Les Anis de Flavigny! Som gör mitt bästa barndomsgodis!? Som alltid såldes på Varbergs fästning, och som både pappa och farmor brukade köpa en ask av när vi var där. Åh, jag blev helt till mig. Ingen annan fattade grejen riktigt, mer än att det var gott. Men vilka minnen det drog fram.

Dessutom hade de ett stort bord i ett rum där man kunde smaka alla sorterna! Eller nästan alla, de flesta fanns. Min favorit är för alltid citron-smaken, och jag har fortfarande kvar en halv ask som jag sakta men säkert äter lite av då och då.

I de bakre rummen fanns dessutom ett litet museum! Allt var på franska dock, så jag tittade bara runt lite. Köpte med mig en ask citrongodisar och så var det dags att åka vidare. Ångrar så bittert att jag inte köpte fler askar, men där och då trodde jag inte att man fick ta med sig ätbara saker tillbaka på flyget… Såpass resvan är jag, ja. Men vi hittade faktiskt på flygplatsen sen och köpte med en extra ask till mig och en med rossmak till farmor.

Och det var Flavigny! Vill så gärna åka tillbaka igen bara för att utforska alla små gator och såklart köpa mer godis. Åh, det är så gott! <3

Härifrån fortsatte vi vidare för lunch i en annan stad, men det får bli i nästa inlägg…! Hoppas att ni tyckte det var fint att få resa lite virtuellt med mig. Och så hoppas jag att jag snart får åka tillbaka till Frankrike och att allt det här lägger sig fort. Även om jag tvivlar på att så är fallet.

När allt känns krångligt och övermäktigt, och när den känslan vänder igen

För ungefär en vecka sen (eller är det två? Tiden går så fort just nu.), började jag skriva ett långt inlägg. Ett där jag gick igenom alla hundra anledningar till att jag inte orkade med bloggen i ett par månader. Allting med grund i ett ganska enkelt (men skitjobbigt) problem. Jag har ingen plats på datorn, och backuper tar en evighet.

Och det är visserligen fortfarande sant. Jag har ingen plats på datorn, den är så gott som helt fylld. Telefonen likaså, och nu har jag dessutom bara ett fåtal bilder kvar på minneskortet till kameran. Och det är ändå på 32GB… Men! Det hände något som gjorde att jag liksom inte tyckte att det var så jobbigt längre. För idag vaknade jag upp och kände ”åhnej” när jag såg vädret. Och ett par timmar senare påbörjade jag den kanske mest produktiva dag jag haft på länge?

Jag virkade klart en fruktpåse (mer om det snart, snart!), la tyg på färgning i en gryta, instagrammade på växtkontot, klädde på mig, värmde lunch, städade skrivbordet… Ja, och säkert en massa annat som jag redan glömt bort. För det kändes helt plötsligt inte lika övermäktigt längre? Och nu sitter jag här vid datorn och ska faktiskt påbörja projekt: back-up av de senaste månadernas bilder. Hela köret från telefon och kamera till dator till hårddisk till min stationära dator som mest av allt bara är förvaringsutrymme just nu. Och det gick av bara farten. Inte vet jag vad som ändrades just idag, men så otroligt glad jag är att det gjorde det!

Jag vet att jag skrev en del om att jag inte mådde så superbra i senaste inlägget. Och det är fortfarande helt sant. Men det känns som att, trots att det är lite kris i hela världen just nu, det är på väg att vända igen. Kanske inte hela vägen till superbra (om det nu ens är ett grej på riktigt), men tillräckligt bra för att orka ta tag i saker igen. Och just nu räcker det gott och väl för mig.

Nu ska jag ta tag i det där himla backupandet, och så återkommer jag om max ett par dagar igen – med bilder, woho! Jag har ett sånt himla himla blogg-sug så det är inte sant. Hundra idéer och dessutom ett gäng bilder jag vill dela med mig av. Stay tuned, snart är jag tillbaks ett tag igen! <3

Ett litet hej igen

Jag tog en paus. Eller något, det enda jag vet är att hjärnan inte orkade fokusera på bloggen längre. Och att nu är det bättre igen. Lite lugnare på psykisk ohälsa-fronten, med andra ord. Kanske är det för att solen kommit åter. Kanske är det för att jag varit i Falkenberg en vecka. Eller så är det att jag faktiskt försökt att vila så mycket jag kunnat de senaste veckorna. Framförallt hjärnan.

Jag skulle vilja skriva om frukost på trappan i solen, om rödhaken som hälsade på, om promenader på stranden i väder. Men det känns som att någonstans går det inte att bara skriva om allt fint jag varit med om när hela halva världen är i panik och kristillstånd. Som att man nästan inte får låta bli att kommentera, om ni förstår vad jag menar? Det blir så skevt när allting är såhär, helt enkelt. Kanske är det dags för mig att skriva något litet jag också? Om det som pågår i världen just nu, alltså.

Men det tänker jag faktiskt inte göra. Jag påbörjade ett par rader om viruset, men helt ärligt finns den där informationen redan där ute. Se till att stanna hemma i den mån ni kan och tvätta händerna, så blir det säkert bättre snart. Framförallt om ni tillhör en riskgrupp. Och jamen… var inte en egoistisk skitstövel, så går det nog fint!

Själv har jag studieuppehåll, så jag behöver tack och lov inte ta mig någonstans! Mer än till biblioteket för att slippa böter på försenade böcker, möjligtvis, hehe. Om de inte går att låna om, vill säga. Och trots att jag inte är nojjig så är det klart att jag också läser och hör allting som kommer upp. Och det ökar oron i mig också, vare sig jag vill eller inte. För balansen mellan att hålla sig uppdaterad och att bli matad med alldeles för mycket information är så svår att hålla. Det kan jag tycka är betydligt värre än oron för själva sjukdomen.

Så… Ja. Det var ett litet hej och jag tror jag har det bra just nu. Jag kan inte lova någonting med bloggen, oavsett att jag ska eller inte ska skriva. Men jag har åtminstone delar av lusten tillbaka igen, och det känns himla bra! Och hur har nu det? Är ni i kristillstånd eller mår ni bra trots omvärldens oro?

Vårkänslor i fönstren och massor av nya blad!

Även fast jag själv känner att våren kanske verkar komma lite väl tidigt i år, så tycker växterna väldigt mycket om det återvändande ljuset! Eller ljuset tycker jag såklart också om, men när körsbärsträden börjar blomma i början av februari känns det liksom lite fel. Det som däremot känns rätt är att mina växter börjar växa igen! Woho! Säger jag, och tar bild på bild på bild. Startar upp växt-kontot på instagram igen. Och delar med mig här, såklart. Här är ett gäng som har börjat skjuta ut nya blad nu under veckan.

Den här Begonian fick jag som stickling för snart två år sen av Alicia när hon var nere i Malmö! Det är en Begonia maculata, och den är så himla fin! Men liten, för att den stod i en vas i nästan ett år… Eh, ja. Det där med att ta tag i saker? Men nu börjar den växa till sig, och jag tycker så mycket om den!

Också den här Begonian kommer från Alicia! Den har tagit sig mycket bättre och fortare, och är en Begonia tamaya. Den blommade till och med i höstas! Och nu skjuter den ut ett nytt blad där ett gammalt fallit av. En liten magisk växt, helt enkelt!

Andra växter är lite mer subtila, haha! Som mitt paradisträd, som verkar skjuta ut en ny liten stam där ett blad lossnat!? Den står fint i söderfönstret i en kruka jag gjort själv! Men den senaste keramiken har jag visst inte visat än? Lovar inlägg med den snart! Men alltså – ser ni ens den lilla, lilla gröna pluppen på närmsta stammen på bilden?

En annan subtil växt som gömmer nya skott under bladen är den här, min Scindapsus treubii ’Moonlight’. Så vitt jag vet har den inget svenskt namn? Men jag har haft den snart ett år, och det här är andra (!) nya bladet den får! Så jag är milt överlycklig, så att säga.

Också min Gullranka N’Joy skjuter en ny gren där jag har klippt av den! Hoppas att den får lika fina blad som resten av plantan. Man ser den mer i sin helhet i bokhyllan här.

Sen har vi ju det där med sticklingar. Snart är det dags på riktigt! Men eftersom jag varit lite orolig för min Huernia schneideriana (eh, har den ett svenskt namn? Det är en asblomma i alla fall!), så plockade jag av några små delar! Nu ska de ligga här på glasslocket och läka lite och kanske få luftrötter. Hoppas på luftrötter. Sen blir det förhoppningsvis nya, fina plantor! Kanske kan jag samplantera dem med det som är kvar i krukan?

Mindre subtila växter är ju bland annat den här! Min Monstera. Mitt lilla träd. Eller vad jag ska kalla den. Det där bladet ploppade ut redan i början av November, men först nu börjar veckla ut sig. Så glad för det! För det betyder dels att den föredrar sovrummet, och dels att den börjar må bra igen!

Även den här börjar bli mindre diskret, haha! Den växer bakom gardinerna, på ett smalt rep som jag bundit fast mellan fästena för gardinstången. Det här är andra bladet sen den började klättra där bakom, och äntligen verkar den trivas igen! Det är också en Monstera, faktiskt. Fast den här sorten är det ingen som riktigt vet vad den heter. Men den brukar gå som antingen Monstera karstenianum eller sp. Peru. Fin är den oavsett, och det är ju huvudsaken!

Men allra minst subtil är nog den här Tradescantian? Eric tog den som en liten stickling på jobbet förra våren, och då var den ungefär fyra blad stor. Sen har den grenat sig och grenat sig och grenat sig, och nu skjuter den upp tre nya små grenar! Mycket rolig växt, och världens enklaste att ta hand om. Om ni någonsin ska leta efter en bra nybörjarväxt så rekommenderar jag denna utan tvekan!

Och det var alles! Nu ska jag gå och börja med lunchen och sen ska jag förhoppningsvis få njuta en stund i solen när jag tar Alves på sista lunch-promenaden. Solen! DEN LYSER IGEN! Älskar solen. Så glad över att den kommer tillbaka allt mer igen. Och för att växterna älskar den.

Har era växter också börjat komma igång igen efter vintern? Klarade de sig?

Vecka 5 ur telefonen

Jag är så himla trött. Att sova med hund i sängen må vara mysigt, men någonstans tror jag att min hjärna jobbar hela natten. För att den liksom har i åtanke att hunden är där, och att det är jamen… ovant, eller nåt. Oavsett vilket, så hjälper det inte att han väcker mig på morgonen när Eric åker till jobbet. Så trött. Men! Nu är det bloggdags igen. Och vi ska titta på förra veckan i stället.

Jag har bland annat målat innehåll till ramen jag köpte i Åkarp, och har poseat i spegeln och visat upp en nygammal t-shirt på insta stories. Ny för mig, alltså. När jag kom hem insåg jag att den luktade av en gammal kärleks parfym, så eh… den fick åka i tvätten rätt direkt, haha. Men snygg är den!

Har också läst en del, som vanligt. Bland annat dessa två! Mer ingående recensioner kommer inkom kort. Men jag föredrog helt klart den ena över den andra, om vi säger så.

Gick också en del på loppis! Köpte kappan som jag skrev lite kort om här. Och lämnade den stickade tröjan (trots jättefin!) eftersom den kliade redan innan jag tog på mig den, tyvärr. Synd, för jag gillar verkligen snittet. Och kappan har visat sig vara en sorts superfynd, så jag är jättenöjd!! Ännu mer än jag redan var, alltså. Hittade på Björkå frihet på Lantmannagatan.

Åkte också ut till min favorit – Erikshjälpen! Hittade en tavla (och lite annat) och åt en våffla för att inte kollapsa av hunger innan jag åkte hem. Första våfflan på säkert två år, alldeles lagom. God var den också, tack och lov!

Här är lite gott som vi ätit i veckan. En pestokyckling-rätt som vi hittade när vi testade att äta LCHF nån vecka (och sen gav upp pga pasta är så himla gott). Och en fisksoppa!

Och så blev det helg, och vi skulle ta emot Alves. Så vi städade lägenheten rätt rejält, och sen satte vi oss i fåtöljerna och njöt en stund innan Erics föräldrar kom med hunden. Både pizzalunch och en kopp te hann vi med innan de skulle vidare!

Och sen gjorde vi mest sånt här resten av helgen. Gosade hund, alltså. Han är skvatt omöjlig att få med på vettiga bilder, men gullig är han i alla fall!

Och det var delar av den veckan. Nu ska jag gå och lägga mig och läsa en stund innan jag släcker. Förhoppningsvis får jag sova lite bättre i natt. Annars får jag det i slutet av veckan, tack och lov.

Om att låna hund i en vecka

Ah, Februari! Min födelsedagsmånad. Så många känslor kring denna normalt sett väldigt kalla och hemska månad, som ändå alltid på något sätt är en favorit? Också en favorit de senaste åren, eftersom vi oftast passar Alves! Vi brukar ha honom ungefär två veckor om året, och det har hittills, utan undantag, alltid snöat när han är här. Håller dock tummarna för ingen snö den här veckan. Jag gillar verkligen inte snö i stan. Framförallt inte en såhär pass sydlig stad.

Men Alves! Gullevovven. Älskar den hunden så himla mycket. Framförallt för att han kanske är den snällaste hunden jag någonsin träffat. Och den mesigaste, kanske.

Oftast sover han i sängen med oss. Skönt nu på vintern, för jag är alltid så himla kall. I natt sov han hela natten hos oss, utan att hoppa ner en enda gång. Sen väckte han Eric strax innan sju för att få gå ut och kissa. Och för frukost, såklart. Men jag, som låg uppe lite för sent och läste ut en bok (eh….), vaknade såklart också. Efter en timmes försök att ignorera Alves konstanta stegande genom lägenheten mellan mig och Eric (för han är trots allt en fårhund) gav jag upp. Vi gosade en stund i sängen och sen var det dags för långpromenad!

Och solen lös! Det är inte alltid så himla kul att promenera, när det öser ner till exempel, men i det här vädret säger inte ens jag nej! Och för lite lugn och ro och nästan-natur i Malmö går vi gärna på kyrkogårdarna.

Titta söt han är! Och förvirrad över varför i allsin dar vi stannar hela tiden. (Det är jag som ska ta bilder. Förlåt.)

Kyrkogårdarna alltså! Så glad för att man får gå där med hund. Mycket mysigare än att bara promenera på asfalt. Och skönt, för trots att där går stora vägar i närheten är det faktiskt ganska tyst. Inte helt, såklart, men klart bättre än vid själva vägen.

Ett litet minus för att alla andra också rastar sina hundar där, och Alves är livrädd för andra hundar. De tror att han blev biten av en annan hund som liten, men vi vet inte helt säkert. Rädd är han, i alla fall. Så lite extra uppsikt över andra hundar är aldrig fel.

Men mysigt är det som sagt! Och behöver man pausa lite för att låta en annan hund gå förbi, så kan man alltid ta lite bilder! Eller ja. Så kan man be Eric ta lite bilder. Framförallt när man gjort livets loppisfynd – en ullkappa! Som passar! I 100% ull! Med handsydda detaljer! Från Italien! Eller ja, de sista grejerna är såklart jättebra, men det viktigaste var en kappa i 100% ull som faktiskt passar. Och ser bra ut. Och jag älskar den! Precis lagom varm för mig, trots ett tunt lager under. Lite kallt om halsen dock, men det löser jag med en halsduk (som jag också fyndade i veckan, ska visa snart!).

Och så var slutet på den här veckan i full gång. Solsken. Hundpromenader. Världens bästa kappa. Och en gullig fästman som tar bilder där han själv syns som skugga i ena hörnet.

Och det var starten på just den här dagen! Log lite för mig själv när jag skapade mappen 02_02_2020 för att det är så snyggt med siffrorna. Bara en sån dag till i år, om 18 dagar. Men innan dess fyller jag 26. What? Hur sjutton hände det egentligen? Men min potentiella åldersnojja får bli ett eget inlägg. Nu ska jag njuta av ledighet och ta några bilder när ljuset ändå är framme!

Vad gör ni denna vackra söndag?

Loppisfynden från Erikshjälpen i Åkarp

Ah, loppisfynd! Älskar loppisfynd. Både att hitta egna och att titta på andras. Har på sistone börjat följa allt fler på instagram som är nischade enbart på loppisfynd. Själv delar jag väl inte så många just där, men att få titta på andras är så himla bra! Hoppas så klart att ni också gillar att se andras loppisfynd, och delar några av mina senaste här:

Just den här lilla högen med fynd kommer alltså från Erikshjälpen i Åkarp, en liten utflykt som jag bloggade om här. Själv tyckte jag att det var lite svårt att hitta något, men det kom såklart med några fynd med hem ändå!

Först ut är de här böckerna. En otrolig klassiker som jag aldrig läst innan, och en som är en fristående uppföljare till en bok jag läste för ett par år sen. Ska bli spännande att läsa båda! Älskar att fynda pocketböcker i nyskick.

Jag hittade också den här ramen, som jag tyckte var så himla fin! Endast 7 ynka kronor kostade den, och det var ju som taget. Fyllde den för ett par kvällar sen med det här enkla motivet. Av sånt där jag hade hemma, gammalt papper ur nåt ritblock med tre papper kvar och en favoritpenna.

Och lite garn, såklart! Har en idé om en abstrakt väv ovanför vår TV, och letar just nu vita garner i olika utföranden. Detta fluffiga akrylgarn kändes alltså helt rätt.

Men den här burken ändå! Mitt bästa köp, tror jag ändå. Såg den på ett hyllplan och tänkte direkt ”den där är handdrejad!” och tog upp och tittade på den. Älskar att den är lite sned i glasyren på nederkanten, och att det är glasyr på hela insidan av locket (den är alltså glasyrbränd ståendes på den lilla knoppen!).

Gillar också formen väldigt mycket. Lagom stor för… jamen, jag vet inte riktigt. Jag vet bara att jag tycker mycket om den. Och att jag antagligen aldrig lär få reda på vem som har gjort den…? Men den är ju onekligen vacker oavsett. Ska bara lista ut vad som ska få ligga i den.

Och sist, men absolut inte minst, fick jag med en anslagstavla hem! Den här stora, som mäter 60×90 cm, kostade bara 10 (!!!!) kronor. Fattade ingenting, men den var tvungen att följa med hem. Den ska få byta ut den slitna i kass kork från IKEA som hänger bakom skrivbordet nu, tänkte jag.

Och det var det hela! Ganska bra, ändå. Sammanlagt (plus en till pocket som jag skickat iväg i en bokbytar-grej jag ska skriva om snart) gav jag 121 kronor för alltihop. Erikshjälpen alltså, en av mina bästa kedjor får jag erkänna.

Och det var de senaste loppisfynden jag fått med mig hem! Eller nästan, för när jag skriver detta har jag faktiskt fyndat lite idag. Men de fynden får komma i ett eget inlägg, helt enkelt. Har ni fyndat något fint eller bra på sista tiden?!