En loppisutflykt till Åkarp med My

Ett inlägg kommer lastat med allt som är bra! Det vill säga loppistips, vardagsbilder och bebisar! För i torsdags hoppade jag på buss 130 mot Lund för att åka till Erikshjälpen i Åkarp med My. En ny butik för oss båda, som vi varit sugna på att åka till ett bra tag. Så sagt och gjort!

Erikshjälpen i Åkarp ligger precis brevid en busshållplats, och det är ju himla smidigt! För just den bussen stannar så både jag och My kan hoppa på den smidigt. Och jag får säga att det är en otroligt välsorterad second hand-butik! Jag älskar ju den här i Malmö, och den i Åkarp är både snäppet bättre och snäppet sämre, beroende på vad man letar efter.

I Åkarp skulle jag säga att de bästa fynden som gjordes av oss båda (och ett par kompisar som tillkom, återkommer till det strax), var barnrelaterade. My hittade både barnstolar, en låda till böcker och massor av fina leksaker. Bästa fyndet av dem alla en sån här leksaksbil som hon fick för 10 kronor (!). Jag hittade inte så mycket, men hade någorlunda tur bland böckerna ändå.

Vi åkte ut lagom till öppning vid 11, och efter en timme i butiken kände vi att det var dags för lunch och fika. De har nämligen ett litet café! My beställde våfflor och jag köpte två frallor och en bit kladdkaka med grädde. Mums! Och billigt. När vi satt där kom det dessutom sällskap gånger två! Eller tre? Först kom Elin, en av Mys kompisar, med sin lilla dotter på sex månader. Och sen kom Erik, han som jag skrev mitt examensarbete med! Så fint att halvspontant bjuda in folk till sitt sammanhang och umgås sådär kravlöst.

Efter lite fika och ungefär en timme till av fyndande för oss alla fyra, var det dags att röra sig vidare. Vi åkte hem till My och fikade! Hon värmde på bullar bakade till Eskils ettårs-kalas och kokade kaffe. Vi rotade fram flädersaft ur frysen också. Det är verkligen den bästa saften! Och gosade med bebisar, såklart. Mycket bebisgos blev det! Och så pillade jag döda blad bland växterna, hehe. Kan inte hjälpa det, men fick såklart erbjudande om att bli inofficiell trädgårdsmästare för krukväxterna för en hundring per tillfälle. Förhandlade mig till villkoren växt-spa mot fika i stället, hehe.

Älskar verkligen den här typen av halvspontant häng! När en sak går över i en annan och så sitter man och pratar, skrattar och citerar ur böcker runt köksbordet. Samtidigt som barnen kryper runt lite på golvet, och sen hjälps man åt att städa undan efteråt. Som att man själv bodde där, fast man inte gör det. Är det kanske såhär det känns att vara vuxen på riktigt?

Böcker jag läst vecka 1-3

Jag har läst ganska mycket hittills i januari. Som att jag bara behövde vila hjärnan från alla andra intryck ett tag och ta mig igenom en stor mängd böcker direkt. Älskar att läsa, och har alltid läst mycket. Men sen vi flyttade till Malmö har det blivit allt mindre. Förra året gav jag mig själv målet att läsa 12 böcker som tidigare stått orörda i bokhyllan. Klarade 11 och en halv (den tolfte kommer här i inlägget!). Och det var ett bra mål, för det fick mig att vilja läsa mer igen. I år har jag därför samma mål, och ett par till när det kommer till böcker och läsning.

Bland annat vill jag läsa minst 36 böcker i år. Tre böcker i månaden låter väl ganska rimligt? Framförallt när ett annat är att försöka läsa varje kväll innan jag somnar. Av de 36 böckerna jag läser vill jag alltså återigen att 12 är såna jag redan äger men som jag aldrig har läst innan. Att minst 6 är lånade från biblioteket. Att läsa minst 6 böcker skrivna av icke-svenska (helst icke-västerländska) författare. Och så var det väl en grej till, men jag minns inte den nu. En bok får såklart också gärna pricka av mer än en punkt! Framförallt lånar jag gärna fler än 6 böcker från bibblan. Älskar biblioteket här i Malmö allt mer för varje gång jag är där.

Men! Nu text-babblar jag som vanligt. För det var visserligen böcker jag skulle skriva om. Men inte årets bok-mål, utan böcker jag redan läst ut i år! Lite kul är det dock, för en av dem kommer faktiskt från bibblan. Och jag ska inte ljuga, jag är mycket nöjd över detta faktum.

Något annat jag är mycket nöjd över är att jag på tre veckor har hunnit läsa inte mindre än sju böcker! Och dessa sju böckerna tänkte jag alltså att jag skulle berätta om idag. Framförallt vad jag tyckte om dem. Vet inte om jag ska kalla det recension, men jag gör väl det. Här kommer några korta recensioner av böckerna jag läst hittills i år!

Chez Wood – En kokbok för vardag, vila och fest av Sofia Wood (☆☆☆☆)

Detta är en så otroligt vacker kokbok! Skriven av Sofia Wood, som är ena halvan av min favoritpodd. Den innehåller enbart vegetariska recept, vilket är trevligt, men framförallt är det tonen som går genom hela boken som är det bästa. Den är mjuk, snäll och mysig. Maten känns genuin och samtidigt enkel. Med spännande smaksättningar (som vodka i tomatsås!) och vackra bilder blir jag liksom sugen på att smaka och laga. Har ännu inte invigt, men kommer göra inom snar framtid.
Även de fina små texterna som kommer in här och var är väl värda sin läsning. Alltifrån tips kring dukning till tankar om varför mat är så nära kopplat till omtänksamhet. En jättefin kokbok, helt enkelt!

Jag är ju så jävla easy going av Jenny Jägerfeld (☆☆☆)

Det här är en sån bok som jag halvt och halvt älskar och halvt om halvt avskyr. Den är sådär svår att sätta ord på. Just för att det finns delar av språket, scenarierna och boken som jag verkligen älskar och som jag tror kommer fastna i mig länge. De drar upp betyget. Och sen finns det delar som stör mig så otroligt mycket, som såklart drar ner betyget.

Boken handlar om Joanna som bor med sin djupt deprimerade pappa och sin misslyckade författare till mamma i nån förort till Stockholm. Jag tror den ligger söderut, men är helt ärligt inte säker. De har det skitdåligt ställt, och Joannas ADHD hjälper inte till i detta, eftersom hennes mediciner snart är slut och de inte har råd att köpa nya. Men så är det också Audrey, som är magisk. Kanske. Ungefär allt det här står på baksidan, så inga spoilers minsann!

Jag älskar inte den här boken, men jag har en naggande känsla av att det är en av de böckerna från året som kommer att sitta kvar i mig lite längre än många andra. Vi får se när jag utvärderar årets läsning i slutet av året!

Not That Kind of Girl av Lena Dunham (☆)

Jag köpte den här boken på Gekås sommaren jag jobbade där, alltså 2015. Började läsa den i bilen och kom till sidan 45. Sen dess har den stått orörd i bokhyllan och jag har inte plockat upp den igen. Så den här prickar av första boken från bokhyllan som jag inte läst tidigare! Eller jag räknar den, i alla fall.
Men! Jag läste inte ut den den här gången heller. Jag kom till sidan 75 och insåg att jag inte ville mer. Det tog emot på ett sätt jag sällan känner när jag läser. Jag brukar ge böcker 50 sidor, 100 om jag är tveksam runt 50. Men den här boken alltså… Som jag störde mig när jag läste den!

Jag ska försöka förklara. Det är någon form av kombination av språket och innehållet. Frispråkigheten stör mig inte, den är ganska trevlig. Men det är sättet allting framförs på. Det är för det första otroligt amerikanskt på ett sätt jag inte gillar. Men det ska också framstå som någon sorts feminism, samtidigt som allting som hon berättar om som hon tillåtit andra göra mot henne är så… djupt förnedrande? På så många plan. Och jag förstår det inte. Och jag gillar det inte. Och jag slutade alltså läsa den. Hade jag kunnat ge den ingen stjärna hade jag gjort det. Ingenting för mig, alltså.

När jag hör din röst av Stephenie Meyer (☆☆)

Varje gång jag läser om Twilight-serien bävar jag inför att behöva läsa om den här boken. Det är verkligen lågmärket i serien. Säga vad man vill om Bella som karaktär (jag känner igen mig i många av hennes drag), men den här boken är verkligen den när hon är som mest patetisk och tråkigt framskriven. Hennes depression är otroligt jobbig att läsa sig igenom, och inte ens Jacobs annars ganska snabba humor är nog för att lätta upp den. Men varje gång tragglar jag mig igenom den, och den har några få delar ajg gillar, därav att den inte får en etta i betyg.

De dödas imperium av Mårten Sandén (☆☆☆☆)

Åh, som jag hoppades på att kunna ge den här boken en femma! Men ack, den hamnar inte riktigt där alltså. Jag älskar att få ett avslut på serien om Jannike, som är en riktigt spännande karaktär. Men det är, trots att det är en bra bok, flera saker jag hade önskat att den innehöll. Nästa stycke innehåller ett par spoilers. Hoppas till tredje stycket om ni vill läsa mer om den här boken utan spoilers.

Allra mest saknar jag djupet i vad hon känner. Inför sin familj, inför att gifta sig, inför en hel massa saker. Det mesta hon känner är ilska, och den förklaras inte riktigt tillräckligt heller känner jag. Själva storyn i övrigt är riktigt, riktigt bra och spännande. Men just känslorna tappas lite här, och det är synd. För framförallt i första boken var de riktigt bra.

Men allt som allt är det en bra bok! Och också årets första bok från biblioteket. Kan varmt rekommendera att läsa hela serien. De första böckerna skrev jag om här.

Ljudet av ditt hjärta av Stephenie Meyer (☆☆☆)

Ja, nu är det bara Twilight-böcker kvar. Så är ni inte intresserade av dem kan ni hoppa till det absoluta slutet av inlägget om ni vill. Det här är alltså tredje boken, och den är… Jamen, jag tycker den växer lite för varje gång jag läser den. Delar av den är faktiskt bra, även om den är alldeles för lång och mycket hade kunnat få hoppa från fjärde boken och in i denna i stället.

Men den är helt okej. Det finns mycket i den som är viktigt för att hänga med ordentligt i fjärde boken, och den är solklart bättre än tvåan. Ingen superbok, men absolut inte en skitdålig bok. Framförallt uppskattar jag verkligen Stephenie Meyers språk, och sättet hon skriver fram känslor på. Att det är karaktärerna och inte omgivningarna som är det allra viktigaste. Tål inte böcker med evighetslånga miljöbeskrivningar. Handling, tack!

Så länge vi båda andas av Stephenie Meyer (☆☆☆☆)

Det här är min favoritbok i serien, utan tvekan. Ser ni hur den lutar på bilden? Som jag svor åt våran något lutande madrass när jag skulle fota till det här inlägget. Chez Wood fick Eric till och med hjälpa mig att hålla i för att den vägrade stå alls.
I alla fall. Den här boken! Är det någon som inte har läst den eller sett filmen? Nej, men dåså. Jag älskar att Bella får barn. Jag älskar att hon får ett värde i den här boken. Och att det inte är direkt kopplat till att hon nu är mamma. Utan att hon äntligen börjar tro på sig själv i och med att hon blir vampyr. Den sista delen är den absolut bästa i hela boken.

Något jag däremot saknar är mer av Leah! Hade mycket hellre läst en spin off-bok om hennes öde och liv än den spin off som kom. Läste aldrig den, för den kändes överflödig. Men en bok om den enda kvinnliga vargen, där har vi något! Som utforskar hennes känslor kring att vara varg, om hon inte kan få barn, om hennes känslor för Sam. Alltihop vill jag ha! Tills dess får jag väl hitta på själv.

Men fjärde boken alltså. Jag gillar den. Mest för Bella. Både innan och efter att hon blir vampyr. Hon blir en mer fullvärdig karaktär med egenvärde som inte enbart är kopplat till Edward, vilket är trevligt. Och så fortsatt språket, då. Som jag faktiskt verkligen uppskattar. Väl värt att släpa sig igenom andra boken för att komma hit!

Och det var det! Sju utlästa böcker på tre veckor. Stundtals intensivt lästa, stundtals riktigt sega att ta sig igenom. Men allt som allt en trevlig hög. Snittbetyget såhär långt för året är 3/5 stjärnor. Ingen fullpott än så länge. Och mitt första betyg på bara en stjärna, och dessutom den första boken på riktigt, riktigt länge som jag valde att inte läsa klart alls. Det ska jag dock reflektera lite mer kring i ett eget inlägg!

Vad har ni läst hittills i år som ni verkligen gillat?

fyra gånger fyra plus fyra #8

Min bästa lista är tillbaka! Älskar att den här är ett återkommande inslag, men allra mest älskar jag den för att den är så bra för sånt där som inte riktigt är ett helt inlägg. Typ en enstaka bild jag vill dela, men som inte går att skriva mer än nån mening om. Precis sånt är den här listan utmärkt för! Plus att jag får fundera lite på livet just nu. Så här är lite från den senaste månaden + nu!

Farmor <3
Försöker alltid träffa henne ensam när jag är i Falkenberg. Så värt att sitta och handarbeta och prata och fika i några timmar (eller en hel dag, hehe).

fyra saker jag gjort idag
lagt ner några saker i min minneslåda
tagit bilder till bloggen
njutit lite av solen
fastnat lite för länge framför Youtube

Vi har ändrat om i bokhyllan! Helt och hållet ändrat alltihop, alltså. En liten, kort rundtur kommer inom snar framtid!

fyra saker jag gillar just nu
virkning! Som jag virkar, minst ett par grejer i veckan.
loppisshopping-videor på Youtube
brieost, allra helst den från Garant
att rensa och städa, gör det väldigt mycket just nu.

Min Bullet Journal visar jag inte så ofta, men här är första uppslaget i Januari! Tyckte det blev väldigt bra, med tanke på att det inte tog så lång tid.

fyra saker jag lyssnar på just nu
Eric som bakar kladdkaka i köket
Hashtag Authentic-podcasten
Billgren Wood Petit-avsnittet om ränder i inredning
den här låten

Älskar den där korta stunden på eftermiddagen när solen skiner in genom fönstret så att växterna bildar skuggor på väggen i vardagsrummet <3

fyra saker jag ser fram emot
att fira födelsedag i Köpenhamn tillsammans med Eric
att sy en rund väska i möbelsammet
fler loppisutflykter tillsammans med My och Eskil
omtentan i den senaste kursen, så att jag kan få klara den

Och det var den snabba uppdateringen + lite sånt som har hänt den senaste månaden! Hur har ni haft det såhär långt på året? Fattar knappt att det snart gått en hel månad!?

En jäkla massa datorkrångel och problem med Bloglovin.

Det blev tyst här. Eller tyst och tyst, det blev en ovillig paus. Och det sista inlägget jag skrev kom inte upp på Bloglovin, upptäckte jag flera dagar efter att jag publicerade det. Så har ni inte läst det och vill läsa det, så finns det här.

Men den största anledningen till tystnaden är trots allt inte Bloglovin, trots att de ännu inte svarat på mitt mejl. Nej, det är att jag konstant fyller min dator såpass till bredden full med bilder att jag inte ens kan redigera de som redan ligger på den. Och uppå det gör jag precis samma sak med telefonen, med resultatet att den är full, datorn är full och jag har inget utrymme kvar någonstans.

Eller, det är inte riktigt sant. Jag har en extern hårddisk och en stationär dator att föra över till – men när skrivbordet är lite för stökigt får jag inte plats att göra det och skjuter därför alltid upp det. Nu gick det lite för lång tid igen, och datorn vägrade alltså samarbeta = inga blogginlägg. Men nu så! För nu sitter jag faktiskt med överföringen as we speak. Eller as I write, kanske. Och med blogglängtan så det bara skriker om det! Och en hel del fint och kul att visa, såklart.

Så bear with me. Det är på gång igen. Också: TACK! Till alla er som signade upp sig på mitt nyhetsbrev! Om någon missat det har jag alltså släppt ett nyhetsbrev med fokus på böcker och läsning, som jag skickar ut den 15:e varje månad från och med nu i januari. Om ni vill få det i era inboxar varje månad går det fint att signa upp sig här!

Och det var alles för just nu. Jag återkommer senast om ett par dagar igen med färskt material och en fullt fungerande dator! Woho!

Hur har ni haft det när jag varit borta?

Frostmorgnar och annat jag saknar med att bo i Falkenberg

Sådär ja, ett inlägg! Min dator är fylld med bilder, och därför har jag alltid lite svårt att skapa innehåll. När både dator, minneskort och telefon konstant är överfyllda och det inte riktigt finns plats att lägga över, ni vet. Eller ja, det kanske ni inte gör, men det är ett återkommande problem i mitt liv. Hur rimligt det är att ta någonstans mellan 500 och 1000 bilder med telefonen varje månad kanske är något man borde diskutera? Men det får bli ett eget inlägg. För idag ska vi prata om saker jag saknar med Falkenberg!

Det är nämligen så att vi bestämt oss för att flytta tillbaka. Jag vet inte om jag skrivit det rakt ut innan? Men det är alltså tanken. Att vi inom några år har flyttat från Malmö och tillbaka till Falkenberg igen. Detta såklart av massor med anledningar, men jag tänkte att jag ska lista de lite mer lättförklarade sakerna här och nu.

× Frost! Jag saknar frost. Riktigt kalla mornar kan vi såklart få det här i Malmö också, men det händer inte särskilt ofta. Och gör det det så finns här liksom inte särskilt mycket växtlighet som kan visa upp den på bästa sätt. Vilket för mig till nästa punkt.

× NATUREN. Och då menar jag inte nån sabla park eller anlagd strand. Inte heller skogen som ligger en halvtimme bort med buss. Som dessutom kostar pengar att åka. Nej, jag menar den som jag vuxit upp med runt hörnet. Eller ja, fem minuter bort då. Riktig skog, visserligen anlagd för länge sen för att hålla fast sanden i marken, men uppvuxen och vild och vacker. Med tallar blandat med slumpmässiga andra träd och sånt. Och riktig strand! Utan en annan stad vid horisonten?! Horisonten ska vara rak och tom sånär på ett par båtar då och då. Men framförallt är det närheten till detta som jag saknar allra mest. Att kunna hoppa på cykeln och vara där på några minuter, eller att bara promenera dit på mindre tid än det tar att gå till bussen här i Malmö.

× Släkten. Och familjen. Och alla gamla vänner som bor kvar. Eller som har flyttat hem igen. För det saknar jag verkligen, sammanhanget och folk att umgås med. För jag må vara introvert och högkänslig och dessutom må lite sisådär rent psykiskt just nu, men jag saknar verkligen människor. Att umgås med sådär lugnt och otvunget och lagom ofta. Jag saknar möjligheten att bara sätta mig på cykeln och cykla hem till Kajsa, eller att ses på stan och fika lite. Och såklart kommer tanken på barn in i bilden, att kunna ha nära till våra familjer den dagen det väl gäller.

× Närheten till allt, och möjligheten att cykla. Nog för att det går att cykla i Malmö också (fast jag tycker att det är lite läskigt), och att här är ganska litet och kompakt här också. Men det är en helt annan sak i en stad som är såpass mycket mindre. Uppenbart, kanske. Men tio minuter i Falkenberg känns längre, men känns också närmre. Längre på pappret, men närmre när man väl cyklar, kan jag tycka. Som att de lite mer naturnära cykelvägarna gör att det går fortare i tanken, trots att det är lika långt i verkligheten. Och det känns såklart längre för att det är så korta sträckor hela tiden. Herregud, kan man inte cykla på en kvart så är det långt bort!

× Och såklart – hemkänslan. Det finns knappt ett kvarter i Falkenberg som man inte promenerat i någon gång i livet. Där har funnits nån kompis, eller så har man bara promenerat. Men en absolut majoritet av staden har jag trots allt befunnit mig i någon gång. Så är det såklart inte med Malmö. Dels för att jag inte bott här lika länge, men också för att man liksom inte har nån anledning att åka till områden där man inte känner någon eller har något att besöka. Och det bidrar självklart till hemkänslan. Jag saknar den ofta när jag går i vissa delar av Malmö där jag inte riktigt känner mig bekväm, och den baseras nästan alltid på att jag inte kan området tillräckligt bra.

Och självklart finns det tusen andra saker. Och självklart kommer jag sakna Malmö den dagen vi inte bor här längre. Staden som har blivit mitt andra hem. Men som aldrig varit det enda hemmet. Och jag längtar tills vi är i Falkenberg igen. Både för det jag skrivit här ovan, men också för att det faktiskt är hemma. Och för att jag äntligen, äntligen har landat i det. Att staden jag lärde mig hata som tonåring är platsen jag faktiskt älskar.

Nyårsfrukost på Hotell Hamngatan 27

Förra årets sista dag startade med frukost, som jamen… varje dag? Men den här frukosten var inte vilken frukost som helst! Nej, för min svärmor fyller ju som jag nämnt tidigare år på nyårsafton. Så när cafét hon hade tänkt sig att äta frukost på visade sig vara stängt på nyårsafton bokades det plats på hotell i stället!

På Hotell Hamngatan 27, närmre bestämt! Vi cyklade dit i strålande, bländande sol lagom till klockan 9. Ljuset som faller på hotellet vid den tiden i december är otroligt vackert. Och vem älskar inte decembersol och hotellfrukostar?!

Hamngatan 27 är ingen plats jag varit på tidigare. Dels för att det öppnade för bara ett par år sen, men framförallt för att man sällan bor på hotell i sin gamla hemstad. Vi sover ju liksom hemma hos våra föräldrar. Men oj, så mysigt! När jag var liten låg här en magisk glassbar med den mysigaste bakgården jag visste. Hade den funnits kvar hade den legat högt på topplistan med Falkenbergs-favoriter. Men jag får erkänna att åtminstone frukosten på det här hotellet håller bra klass den med!

Det är ingen enorm buffé. Men det jag åt skulle jag säga höll hög nivå! Framförallt älskade jag, som helst äter macka till frukost, att det fanns fem sorters bröd att välja på! Osten var från Skrea ost (närproducerat i Falkenberg), och köttpåläggen kom från Mostorp, som också ligger i kommunen. Fint, tyckte vi. Och gott, såklart! Dessutom kan man grädda färska, belgiska våfflor om man gillar det.

Men bäst var ändå brödet!! BRÖDET! Jag åt tre skivor, fast jag var mätt på slutet, för att det var så gott. Vet inte alls vad det var i eller vad det var för bröd, men är rätt säker på att det var pumpakärnor på. Så magiskt, verkligen. Också gott med ägg + ädelost, om ni inte provat det!

Så ja, vill ni ha trevlig hotellfrukost i Falkenberg, så antar jag att det är hit ni ska! Ett litet hotell, med liten frukost, som jag kan rekommendera! Vi pratar dessutom om att göra nyårsfrukosten här till en tradition. Såpass trevligt var det, alltså. Längtar helt ärligt till nästa gång.

Och just ja! Det är fortfarande inte för sent att anmäla sig till mitt nyhetsbrev! Skickar ut det första om en vecka, och ni kan fylla i mejladress här för att få det rakt i inboxen!

Jag lanserar nyhetsbrev!

Hej på er! Jag har en jätterolig grej som jag tänkte berätta om idag. Och något som är jättenervöst också. Alltså, jättejättenervöst. Jag har länge funderat på om jag ska utöka bloggen med något extra. Instagram är ju på sätt och vis som en del av bloggen också, men eftersom det är på en egen sida är det ingenting jag äger (och det är dessutom inte alls samma innehåll). Men jag har velat utöka bloggen med något mer som jag just äger. Och det kändes nu naturligt att starta ett nyhetsbrev! Eller en mejlinglista, jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det.

Det jag vet är att nu finns det ett formulär där man kan signa upp sig för 12 mejl om året från mig! Jag har redan skrivit klart ungefär halva det första mejlet, som alltså kommer den 15:e januari. Själva nyhetsbrevet kommer att vara en mer djupgående tanke från mig varje månad. Innehållet lär variera, men för januari har jag skrivit en personlig text om varför jag älskade boken Nuckan så himla mycket (jag skrev en kort recension här). Tanken är även att det ska innehålla några snabba uppdateringar, som vad jag läser och skapar på just nu. Jag kommer alltså djupdyka i de ämnen jag bloggar om, men på ett mer privat sätt. Det jag kanske ibland inte riktigt känner att jag vill skriva på en blogg som vem som helst kan läsa. Det blir alltså betydligt mer personligt än bloggen redan är. Utlovar självklart också lite hemligt innehåll!

Så om ni vill hänga med mig på detta nervösa, spännande, nya äventyr; signa upp er! Ni hittar formuläret HÄR, eller i min sidebar! Alltså rakt ovanför Instagram-bilderna, på bloggens högra sida. Allt ni gör är att fylla i mejladress och namn, så fixar jag resten!

Jag hoppas innerligt ni vill hänga med på den här resan. Så tills vi hörs här och på mejlen: Ha det fint! <3

Att minnas genom växter

När vi åkte hem efter julen fanns en växt på sätet mellan mig och Eric. Så fort vi fick reda på att vi kunde få skjuts hem, tog jag med växten hem från farmor. Det tog oss säkert tio minuter att packa in den i tidningspapper. Att ställa ner den varsamt i en plastpåse så att jag kunde bära den ner för trapporna och ut till bilen. Och nu står den på den mest synliga platsen i vardagsrummet.

Den här växten är uråldrig. Eller ja, just det här exemplaret är runt 15 år gammalt, men sticklingarna kommer från generationer bakåt. Min pappa fick dem av en kvinna han ibland hjälpte med hennes dator. Hos henne hade den i sin tur kommit från hennes mormor. Den här kvinnan som gav min pappa sticklingarna fyller snart 100 år. Hennes mormor är alltså född på 1800-talet! Om just den här växten är riktigt så gammal kan man inte garantera. Men att den kommer från tidigt 1900-tal är nog inte en dålig gissning.

Och detta är bland det mest fascinerande jag vet. Att en växt i sitt DNA, oavsett hur nyligen sticklingarna är tagna, är samma växt. Jag har en växt som i sitt DNA är runt 100 år gammal. För att inte tala om att den för mig har ett stort sentimentalt värde. Jag har trots allt fått den av min famor, som betyder otroligt mycket för mig. Varje gång jag vattnar och tar hand om, till och med tittar på den här växten – så tänker jag på farmor.

Och så blir det med alla växter jag ärvt. Oavsett vem de kommer från. En växt bär med sig så många minnen. Vem vet var den här växtens mormors mor har funnits? I minst ett antal hem i Falkenberg åtminstone. Den genetiska massan har varit på otaliga ställen! Hur många kusiner eller sysslingar har den runt om i Sverige? Om bara växter, eller kanske DNA i det här fallet, kunde tala. Mer fascinerande än väggar, antagligen.

Förhoppningen nu är att den ska trivas. Att den ska kunna fortsätta stimulera minnet av min farmor, och den kvinna som pappa brukade hjälpa med datorn. Där jag ofta var med som barn. Den bär med sig minnen av personer jag inte vill glömma. Och jag hoppas den uppskattar sitt nya liv i Malmö.

Har ni också en ärvd växt med mycket historia?

Årets första loppisrunda och det jag fick med mig hem

Jag har varit på årets första loppisrunda! Eller ja, runda och runda, för jag åkte faktiskt bara till en butik. Erikshjälpen, som ligger ute i Hindby. Min absoluta favorit i Malmö, skulle jag säga. Hittar alltid mina bästa fynd där, och så även denna gång! Tre av dem hamnade tyvärr inte på någon bild. Men de som gjorde det, de tänkte jag dela med mig av idag!

Någonting jag insett (efter att ha börjat ta en bild på min korg varje gång jag tror att jag är klar i en butik) är att jag alltid råkar handla lite efter färgskala. Ibland är det medvetet, som när jag i princip bara tittar på de blå hyllorna. Men de senaste gångerna har det verkligen varit omedvetet! Förutom den här vändan, som går i någon sorts… turkosaktig, seafoam blue-liknande, ljusgrön ton i kombo med brunt med lite rött i, typ. Så har faktiskt några av de senaste också gått i färgskala, och de delade jag med mig bild av här! Två korgar till med ganska tydlig färgskala ändå.

Jag vet inte riktigt varför det blir såhär, men det var en väldigt spännande insikt när jag väl kom på det. Undrar vad det beror på? Om det handlar mest om smak eller någon sorts estetiskt sinne? Butikens utbud? Dagshumör kanske? Eller något helt annat, vem vet. Gissar åtminstone på någon sorts dagsform, eftersom det aldrig blir samma färgskala!

Men nu till fynden. Vi börjar med broschen längst fram i bild, den på tygstuven. Den rotade jag fram bland udda örhängen och läsglasögon i en låda bland smyckena. En ynka tia fick jag betala, och eftersom jag tyckte den var magiskt vacker fick den såklart följa med i korgen!

Även tyget, som kanske blir en kudde eller möjligtvis en necessär, kostade bara 10 kronor. Tyckte det var galet billigt för 50×60 cm av ett såhär fint vävt tyg?! Älskar också blandningen av färger, trots att jag annars mest rör mig mot enklare färger och mönster.

Garnet gissar jag på är någon sorts ullgarn. Åtminstone är det ull i det, och jag gissade på att det kanske kan vara handfärgat? Älskar i alla fall färgen, och tänker att det ska få bli ett pannband! Även den här bunten kostade 10 kronor.

Boken är Flyga Drake av Khaled Hosseini. En bok jag läste på gymnasiet, och som har fastnat rejält. Så när jag hittade den var det klart att den fick följa med ner i korgen! Ska bli spännande att läsa om den såhär snart 10 år senare.

Hårspännet fastnade jag också för direkt. Drömmer om att ha frisyrer där jag kan använda sånt här, och tänkte att något så gediget och vackert som trä kanske var rätt material för att få mig att börja!? Men om håret inte samarbetar (hög risk), så blir det en perfekt present till min svärmor som ofta använder den här typen av klämmor.

Och så de fyra sista sakerna! Som går under samma två kategorier. Dels är det de två broscherna. Ja, det blev tre broscher från samma butik. Nej, jag använder sällan broscher. Men det var så otroligt vackra! Den lilla blomman är någon sorts emalj-liknande material på metall (mässing?) med en liten pärla i mitten (antagligen inte äkta, men fin ändå). Och rosetten har någon sorts glittrande blått material i sig. Ingen aning om vad, men älskar ju blått, så jag blev glad! Min inre skata var verkligen med på den här rundan.

De två små… skålarna? Vet jag inte riktigt vad det är. Men de är i sten, och väldigt vackra. Jag har gissat på allt från askfat till tvålkopp till ringskål, men egentligen vet jag inte. Själv tänkte jag att de ska få husera just ringar. En på sängbordet (som jag förhoppningsvis hittar snart), och en på byrån.

Och det var det som fastnade på bild. Jag blev väldigt väldigt nöjd med årets första runda! Och med insikten jag fick om färgskalorna. Tycker det är en av de mest intressanta saker jag kommit på om mig själv på länge. Är ni också såna som omedvetet handlar efter färgskala?

De 3 sista böckerna från 2019

Det är dags att ta en liten titt bakåt till förra året! Galet att kunna skriva så, egentligen. Jag har inte riktigt greppat det här med att det är ett nytt decennium, men det kommer väl till mig snart. Hoppas att ni också har haft en lugn start på året, och att ni inte känner er alltför stressade inför jobb och plugg. Själv har jag mest vilat. Och läst en del. Och handlat lite på loppis, men mer om det om ett par dagar. Nu ska vi titta på de sista böckerna jag läste under 2019. De tre jag hann med efter att jag fotograferat till det senaste inlägget.

Tre stycken, alltså! Två av dem läste jag innan vi åkte hem, den tredje köpte jag i Falkenberg! De två jag hade med mig och de jag fick i julklapp hann jag inte läsa ut, så de kommer inom snar framtid, hehe.

Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer ( ❄︎ ❄︎ ❄︎ ❄︎ )

Alltså, de flesta har väl åtminstone antingen läst boken, sett filmen eller har koll på innehållet i den här boken? Om inte, så handlar den om vampyrer som glittrar i solen och om hur en av dem blir kär i en människa som blir kär tillbaka. Ungefär. Jag tenderar att läsa igenom den här serien nästan en gång om året. Varför? Jag gillar verkligen första och fjärde boken. Avskyr andra och tredje. Ni ser ju ungefär hur sliten min kopia av den här boken är. Trots att jag vet att den här boken är tveksam på flera plan, så tycker jag väldigt mycket om den. Men har ni inte nostalgiska minnen till den och inte har läst den, så kanske det här inte är boken för dig, hehe.

Hembidrädet av Marie Hermansson ( ❄︎ ❄︎ ❄︎ )

Den här boken, alltså. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den? Därav att den får en trea. Jag gillar delar av den, och jag gillar språket. Jag köpte boken för en tia på Röda Korset för nåt år sen för att jag tidigare läst och gillat Marie Hermanssons bok Skymningslandet. Även i den gillar jag språket, men där tilltalar själva innehållet mig mer.

Den här boken handlar om en kvinna som är trött på sitt liv, och som av en slump hamnar i ett bostadsområde hon aldrig besökt tidigare. Hon börjar promenera runt i ”Området” som tidsfördriv, och börjar lära sig folks rutiner och sånt, tills hon hamnar som hembiträde i ett av husen. Ungefär så långt berättar också baksidan av boken, men efter det följer en rad ganska knepiga avslöjanden. Varav några jag hade velat undersöka närmre, och andra som mest gjorde boken lite tråkigt förutsägbar. Det är en sådär bra bok. Helt okej, men inte en jag älskat.

Nuckan av Malin Lindroth ( ❄︎ ❄︎ ❄︎ ❄︎ ❄︎ )

Den här boken!! Jag fyndade den för 1 (EN!!) krona på Röda Korset i Falkenberg när vi var där i mellandagarna. En krona, jag fattar det knappt, den var helt oläst? Så ett fynd, tänkte jag som sett den på flera bloggar jag läser. Och om jag är glad att jag betalade den ynka enkronan! Älskade den här boken. Inte för att den är fin. Utan för att den är viktig. Så viktig.

Det är egentligen inte skönlitteratur, utan mer av en essä om att ta tillbaka ordet nucka. Att göra det till något mer nyanserat än ett skällsord för en kvinna som är ofrivilligt ensam. Den tar upp så många aspekter på sina ynka 117 sidor att det är svårt att greppa att den inte är obligatorisk för typ alla vuxna. Faktum är att jag skrivit en lite längre text om hur den här boken fick mig att må, som jag tänkte dela med mig av snart. På ett lite annorlunda sätt, ni får veta mer inom snar framtid!

Och det var allt för denna gången! Två halvbra böcker och en jag knappt kan släppa. Ändå ett bra avslut på året att läsa något som hamnade på årets topplista över bästa böcker.

Skulle ni förresten vilja läsa ett inlägg om mina topp 5 eller kanske 10 böcker som jag läste under 2019? Hit me up i kommentarsfältet om det skulle vara intressant!

Har ni läst nåt bra på sistone?