6 böcker jag läst ut sen september

Det har blivit dags att recensera lite utlästa böcker igen! Det här året är verkligen året när jag börjat få igång min läsning igen. Läste enorma mängder, framförallt i tonåren, men det tog stopp nånstans efter att jag flyttat hemifrån. Antagligen för att pengarna skulle gå till annat, ni vet sånt som hyra och mat, och för att tiden inte riktigt räckte till. Eller prioriterades, kanske. Vem vet.

Men så hade jag som ett av årets mål att läsa minst 12 böcker ur mina bokhyllor som jag inte hade läst förut. Där står betydligt fler än så, men jag tänkte att en tidigare oläst bok i månaden knappast var för mycket. Om det så var de enda 12 böckerna jag läste i år, så var det såklart bättre än inget. Och absolut ingen hög tröskel, eftersom det tar mig väldigt lite tid att faktiskt läsa, desto mer tid att smälta böcker.

Så nu när läsningen kommit igång igen är det såklart himla mycket roligare att läsa också! Och med läsningen kommer bilderna och med bilderna kommer bloggandet. Så, med det sagt – här är de 6 böcker jag läst ut från förra inlägget som kom upp i september.

Den gyllene pendeln av William Corlett (❄︎❄︎❄︎❄︎❄︎)

Vi börjar med den bok som avslutar serien om Magikers hus, som jag inte hade hunnit läsa ut sist jag bloggade om böcker. Den är ett otroligt värdigt och vackert avslut på serien. Som för övrigt har det vackra budskapet att ta hand om naturen så att de som kommer efter oss också kan få njuta av den. Vill man läsa mer skrev jag såklart tydligare om serien här.

Den femte systern av Mårten Sandén (❄︎❄︎❄︎❄︎❄︎)

Åh, vilken bra bok detta är!! Jag har ägt den sen nån gång på gymnasiet, men har aldrig läst den innan. Det är första boken i trilogin om Jannike, som kan se sånt inte andra kan. Hennes liv har varit jäkligt tufft, och hon hamnar till slut på en myndighet som kallas Byrån som tar hand om allt magiskt och överjordiskt som händer i Sverige.

Jag vill inte gå in för detaljerat på handlingen. Men kort handlar den om en man och hans fem döttrar födda i början av 1800-talet (som släktträdet visar på bilden!). Den utspelar sig dock i nutid, och Jannike blir meddragen i sitt nya arbete. Det handlar likt Mårten Sandéns andra böcker om Petrinideckarna, om att lösa ett mysterium. Men till skillnad från min gamla favoritserie, så innehåller den här inslag av fantasy. Kanske kan man till och med kalla den Urban Fantasy? Med inslag av skräck? Deckare? Det är en så otydlig genre, men en helt fantastisk bok! Kunde knappt slita mig.

Det viskande barnet av Mårten Sandén (❄︎❄︎❄︎❄︎)

Vilket såklart leder oss in på fortsättningen! Som är delvis fristående, i den mån att berättelsen avslutas i första boken men karaktärerna hänger med. Även den här boken har jag haft sen gymnasiet, men jag äger irriterande nog inte den tredje. Den hade jag tänkt låna på biblioteket, men det får nog bli nästa år.

I den här boken är det alltså ett annat mysterium som ska lösas. För vem är egentligen flickan som Jannike hittar i skogen? Och vad hände i den där lilla staden som inte finns på kartan längre? Allt som allt är det en välskriven och spännande bok, men den fångade mig inte riktigt lika mycket som den första. Däremot blev den mycket bättre mot slutet, och förtjänar därför sina fyra snöflingor!

Haarkon Adventures Japan av Magnus Edmondson & India Hobson (❄︎❄︎❄︎❄︎)

Den här boken köpte jag från skaparna av ett av mina finaste Instagramkonton! För er som inte följer Haarkon_, så är det verkligen ett tips! Det här är dessutom deras första bok i en serie de tänkt skapa, fylld med deras vackra bilder och med tips och sånt att tänka på inför resor. Som den här, om Japan. Läste igenom den direkt när den ploppade ner i brevlådan!

Här finns allt från bilder till favoritcaféer till tips och tricks om man ska åka till Japan. Nu ska jag inte det, men jag älskar den ändå. Bilderna, miljöerna, bokens upplägg. Älskar den! Så glad att jag beställde ett exemplar. Som att resa utan att resa, ni vet.

Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo (❄︎❄︎❄︎)

Den här boken var länge en av mina favoriter. Därför ville jag såklart läsa om den! Den handlar om Ester och Johan, som är bästa vänner. Johan är kär i Ester, såklart, och Ester är.. Jamen, ni vet. En typiskt ganska jobbig tonårstjej från vilken bok som helst. Högljudd, egoistisk, älskar den där svåra gitarrkillen på estet. Ni vet, hon som finns med i typ alla böcker av den här typen. Sån som man själv till stor del var i början av gymnasiet.

Oavsett, så orkade jag knappt läsa klart den här boken igen. Den kändes inte alls lika rätt som den gjorde förr, och jag var mest trött på alla stereotypa beskrivningar. Både av personer och händelser. Den var liksom… Lite platt? Inte så nytänkande kanske? Jag har inte riktigt satt fingret på det, men jag fastnade inte som jag brukade förr. Och det är lite synd. Men den får stå kvar i bokhyllan som gammal favorit ändå. Kanske åker den någon gång ner i minneslådan i stället.

Sticklingar, rötter & blad av Caro Langton & Rose Ray (❄︎❄︎❄︎❄︎)

Slutligen kommer vi fram till lite mer facklitteratur. Och om växter, dessutom! Den här boken är den mest ingående guide jag hittat om att ta sticklingar. På all världens vis, och på mängder av olika växter. Jag lånade den på bibblan, efter att länge ha tittat efter den och sett att den konstant var utlånad. Så jag gav upp och la en reservation, och fick hämta den i slutet av oktober! Inte riktigt sticklings-säsong kanske. Men jag har faktiskt önskat mig den här boken i julklapp, för att den var så bra!
Den får ett pyttelitet minus för att den stundtals kan vara lite… elitistisk? Det är inte riktigt rätt ord, men allting ska vara himla petigt i alla fall. Men jag tänker att så länge man utgår från den och gör som det står på ett ungefär så brukar det ju gå fint! Växter är ju trots allt genetiskt utvecklade för att fortsätta växa.

Och det var det hela! Snart är det nytt år, och tills dess har jag hunnit läsa ut några böcker till är min gissning. Vilka det är, och vad jag tycker om de böckerna, det får ni se då! Är ni nyfikna tidigare, och kanske har ett Goodreads-konto, så har jag precis startat upp mitt igen! Har inte använt det på flera år, men har lagt in det senaste jag läst nu. Vill ni följa mig eller bli vän med mig där, så hittar ni mig här!

Har ni läst någon av de här böckerna? Vad tyckte ni?! Och om ni har några boktips som ska upp på läs-listan för nästa år, skriv en kommentar och tipsa!

Vecka 50 ur telefonen

Så tyckte jag att det var dags att återuppliva konceptet jag påbörjade vecka 38. Det vill säga, att dela med mig av vad som hänt i veckan, genom bilderna i min telefon! Det rann ut lite i sanden när jag började må sämre, och under praktiken får jag ju inte ta några bilder. Men nu så! Förra veckan såg ut lite såhär:

De teoretiska kurserna började i skolan igen, och av någon anledning hade vi kursintro ute i Hyllie. Inte där vi brukar vara helt enkelt, och då passade jag och Erik (som jag ju skrev examensarbetet med) på att äta lunch på Emporia. En annan föreläsning i salen där vi brukar vara, så hade vi en hel rad för oss själva! Har aldrig hänt mig förut.

Och med teoretiska kurser kommer lugna mornar igen. Som jag saknat det under praktiken. Att få ligga kvar i sängen och morna mig! Kanske läsa lite på morgonen! Äta frukost i sängen! Lösa korsord! (Vilket jag tydligen börjat med?) Det är en sån otrolig lyx, som man sällan uppskattar tillräckligt mycket när det är ens standard.

Annars har det varit väldigt mycket second hand i förra veckan. Tror jag var och letade saker tre av fem vardagar! Tanken var att hitta saker till paketleken i första hand, och något lite mer uppklätt till jul i andra hand. Bokstavligt talat då, hehe.
Och så har det också blivit en hel del bussåkande. I regn och grått väder nästan varje dag. Ytterst tråkigt väder.

Som sagt, mycket second hand! Som torsdagen på Erikshjälpen (som har Malmös sämsta öppettider, men kanske också är min favorit). Lyckas nästan alltid omedvetet färgkoordinera korgens innehåll? Fick också med mig en av de tre sakerna på enskilda bilder hem. Några gissningar!?

Något som garanterat fick följa med hem är dock denna dröm till klänning! Efter att ha letat förgäves efter något second hand som var tillräckligt stort (det är fan ett helvete att försöka hitta annat än tröjor för min del), gav jag helt enkelt upp. Efter ett seminarie begav jag mig till Triangeln för att titta på H&Ms plusavdelning. Och såklart! Något som passade!! Och som jag också råkade falla pladask för!!! Så, investering, tänker jag. Den är dessutom rätt töjbar, om man ska argumentera för den, så den lär passa oavsett potentiell kroppsförändning vilket är skönt.

Och så åt jag ensamlunch! Äter aldrig ensamlunch på stan. Tycker oftast att det känns lite obekvämt att sitta och äta ensam som att man inte har sällskap? Men det var väldigt skönt att planera dagen i min Bullet Journal, äta i lugn och ro och sitta och vila hjärnan från alla intryck på Triangeln.

Jag har också hunnit vara social! I torsdags kväll tog jag bussen hem till My för att umgås lite sådär innan jul. Fick gosa med förkyld bebis och äta god fisk med creme fraiche-täcke. Mycket trevlig kväll i vardagens tecken. Älskar vardagsmys med kompisar.

Och på onsdagkvällen tvingade jag mig själv ut genom dörren i mörkret. För jag ville så gärna köpa mig en julklapp till mig själv, och Sofia Wood skulle komma och sälja och signera böcker. Så nu tog jag inga bilder inne på AB Småland, men jag åkte dit! Trotsade ångesten! Fick med mig en bok hem! Och stötte dessutom på en bekant från vandringen som JWHF arrangerade i våras. Jättemysig kort stund, och jag är verkligen glad att jag åkte trots motståndet inifrån.

Och slutligen, efter att ha haft gäster på lördagen, blev söndagen himla lugn. Vi plockade fram den ärvda symaskinen som jag aldrig orkat lära mig, och fick igång den riktigt bra! Har redan hunnit sy tre kuddfordral och två scrunchies. Mycket glad över det faktum att den, trots att den stått oanvänd i minst 6 år, går som om den var ny! Kommer sitta många härliga timmar framför den astunga metall-klumpen.

Som avslutning på hela veckan satt jag uppe lite väl sent och planerade i min Bullet Journal. Avslutade året, reflekterade riktigt ordentligt, och skrev ner hur jag vill att nästa år ska se ut rent estetiskt. Är inte riktigt klar än, men jag ser fram emot att se hur det tar sig inför årsskiftet!

Och det var det hele. En vecka genom telefonen. 16 bilder, massor av text. Jag hoppas ni tycker att det är lika kul att läsa som jag tycker det är att skriva! Älskar att ha mina veckor summerade såhär för att gå tillbaka till när jag undrar vad sjutton som hände egentligen. I den mån jag orkar och hinner ska jag försöka fortsätta att göra såhär hela nästa år. Tänk vad kul att ha ett helt år summerat i ögonblicksbilder från telefonen!

Julmarknad på Katrinetorps Landeri

Julen närmar sig med helt absurt stora steg, och om en vecka är det dagen innan julafton!? Vart tog tiden vägen? Kanske flög den iväg under alla fina och mysiga stunder som jag ändå fått till nu i december? Eller så är det bara som vanligt – tiden går fort när man inte riktigt vill låta den.

Oavsett vilket det är, så ville jag dela med mig av något som jag längtat efter i flera år nu, men som aldrig blivit tidigare blivit av. Ni vet, sånt som man försökt orka med i julstressen, men som ligger lite för långt bort för att vara tillgängligt när man helst vill stänga in sig och läsa under en varm filt. Det är julmarknaden på Katrinetorps Landeri för mig. En sån där traditionell julmarknad, med allra mest hantverk till försäljning, och i en miljö som är sådär mysigt gammeldags. Som på film eller i sagor. (Minus motorvägen som går precis runt hörnet, men det struntar vi i, eller hur?)

Så det var en ljus och stundtals solig lördag, när vi tog bussen till Katrinetorp för första gången! Jag har bara sett det på bild förut, men det gamla Landeriet är verkligen vackert! I alla husen, både de gamla och det nybyggda, fanns det försäljare av olika slag. Vi kom dit tidigt, tack och lov, för även en halvtimme efter öppning var där mängder med folk.

Men vi tog oss igenom alla husen och tittade på allt som såldes. Allt det vackra hantverket! Som de här ljusen. Otroligt vackra. Faktiskt köpte jag ett par vanliga handstöpta ljus av den lilla tanten som gjort och sålde dem. I ett annat hus fanns mängder av försäljare som bara sålde antikviteter! Som hunden som är sådär… fulgullig?

Men också magi i form av julgranskulor och annat att pryda granen med! Men min absoluta favorit (den blå kulan under den lilla lappen med 70:-/styck skrivet på) kostade lite väl mycket just nu. Tyvärr är jag något ekonomiskt utmanad som student, så jag lämnade ståndet med vackert pynt och vi gick vidare.

I ett av husen fanns en jättestor julgrupp med hängande amaryllis och mängder av mossa i mitten. Och sneda och vinda trappor upp till andra våningen. Bad Eric titta ner mot mig, och titta så gullig! Han är verkligen bäst.

Bakom julgruppen satt en kvinna och spann lin! Det var så fint att få se riktigt gammalt hantverk på riktigt. Farmor har en gammal spinnrock hemma, men jag har aldrig sett en användas förut. Så där hamnade jag och ställde frågor och fick lära mig mer om handspunnet lin. Som att i stället för att använda saliv för att tråden ska hålla bättre, kan man använda en mer utspädd variant av linfröslem! Otroligt smart. Och som hon som spann sa – så slipper man få i sig tveksamma saker i kroppen när man suger på linet.

Vi gick vidare ut igen, för att få lite luft. Det är inte alltid optimalt att vara både introvert och högkänslig när det kommer till gamla hus fyllda med folk. Men med lite syre i lungorna orkade vi en stund till, och tog oss en kort sväng in i huvudbyggnaden!

För huvudbyggnaden är, vilket vi upptäckte, café och restaurang! Någonstans i bakhuvudet visste vi det, men det var ingenting som fanns med i stunden. Så eftersom vi inte var sugna på mat, och mest av allt bara ville kika in i huset, så tog vi bara en kort sväng in och ut igen.

Och tittade på den massiva granen, fylld med pynt, som lös helt otroligt vackert i solljuset som flödade in genom pardörrarna i glas bakom oss. I rummet brevid fanns enorma målningar över hela väggarna och jätte-kristallkronor i taket. Kan definitivt tänka mig att sitta där inne och äta nån gång.

Men efter det var vi väldigt trötta, och sugna på att åka vidare. Så vi tog en snabb promenad genom trädgården och sa ”vi kommer tillbaka när det är grönt igen”, och gick vidare mot andra äventyr.

Och det var den fina halvdagen på julmarknad! Nästa gång vi åker dit är det förhoppningsvis grönt överallt så att jag kan visa bilder på den vackra trädgården. Men för nu kan jag verkligen tipsa om att åka dit. Förutom hantverket och antikviteterna, fanns också en stor matmarknad med lokala försäljare och en hel bunt med aktiviteter för barn! Något för alla, tänker jag.

Strategier för att överleva vintermörkret

Så var praktiken slut, och jag kan återgå till livet som det brukar se ut. Mindre tid utanför lägenheten, mer tid för att vila och pausa. Återhämta mig efter fyra veckors konstant förkylning. Förhoppningsvis snart vara helt frisk och inte bli andfådd av att gå uppför trappor eller krångla på mig kläder som fastnar efter duschen.

Alicia skrev något så smart om att ha strategier för att överleva den här årstiden och mörkret den för med sig, och det fick mig att fundera på vilka strategier jag har. För även jag gör ju saker för att må lite bättre i mörkret. Kanske gör ni samma saker som jag, eller helt andra saker? Här kommer i alla fall några av mina strategier för att överleva i mörkret såhär års.

Något jag börjar med tidigt, oftast redan i september, är att gå omkring i stickade sockar hemma. Instant mysfaktor! Men så är våra golv också väldigt kalla, så det är en dubbel strategi för att överleva kylan. Annars byter jag också till pyjamasbyxor att sova i och såklart byter ut täcket till ett tjockare. Sover aldrig bättre än under det tyngsta och varmaste täcket vi har.

Fortsätter också att ta hand om mina växter, såklart. De som klarar mörkret, det vill säga. Det här är kanske min allra mest fascinerande växt! En som tagit över ett helt hörn av vardagsrummet, och som även börjat klättra på gardinstången. Små lyckor när de även fortsätter växa i mörkret, och inte bara överlever.

Men såklart också att vi pyntat här hemma! Allting som lyser lite extra under mornar och kvällar är fint och mysigt. De står dessutom på timer så att de börjar lysa strax innan vi går upp på mornarna. Finns knappt något mysigare än att vakna till synen av en pyntad gran som lyser!

Annat som är lite extra magiskt är ju växter som alltid blommar såhär års. Som Novemberkaktusen som jag nästan gett upp på över sommaren. Men så kom den igen med mängder av blommor nu i slutet av november! Som att den gick i ide över sommarens varma månader och nu tog igen med total blomsterprakt. Älskar också att den här kommer från farmors enorma novemberkaktus som hon har sticklat från sin mammas. Släktklenod, helt enkelt!

Men jag försöker också att ta det lugnt. Vila mycket, läsa innan jag somnar och när jag äter frukost. Gå upp lite tidigare för att kunna ta det lugnt på morgonen. Skapar så fort jag hinner och orkar. Men framförallt struntar i att dokumentera allting. Det är visserligen lite småtråkigt att inte ha det senare, men just nu är prioriteringen att orka med alls – och då får det stå tillbaka.

Men det kanske viktigaste av allt: prioritera bort saker som inte är så viktiga. Vad gör en vissnad växt i ett fönster fyllt med annat som lever och frodas? Lite spindelnät i hörnen? (Nu är jag rädd för spindlar, men nu förstår poängen) Lite disk i diskhon eller ett projekt som fått ligga kvar på bordet? Kanske inte så mycket i det långa loppet, tänker jag. Det finns liksom viktigare saker att hålla ordning på. Som psyket.

Och, såklart en massa andra saker. Dåliga julfilmer på Netflix, bläddrar i mitt lilla bibliotek av julmagasin, planerar julklappar och letar efter dem på second hand. Lyssnar på julmusik från mina bästa listor. Ser om Sagan om Ringen-filmerna med Eric (och sen en gång till i Extended Cut-versionen). Skrattar åt alla misslyckade bakverk med jultema i Nailed It Holiday.

Så medan jag släcker datumljuset som vi tänder varje kväll, och lägger fram kläder inför morgondagens kursintroduktion, önskar jag er en fortsatt fin kväll och en trevlig kommande vecka. Och ställer frågan: Vad har ni för strategier för att överleva vintermörkret?

Fredagsmys och försök att göra mörkret mindre påträngande

December är äntligen här, och med den kommer snart julen! Jag passar på att njuta av allt jag älskar, som skumtomtar, julmust och att få kura ner mig i soffan tidigare på eftermiddagen. I ärlighetens namn har jag varit fortsatt sjuk fram tills idag, så det har ju onekligen gjort det lättare att just kura ner mig i soffan. Men även imorgon, efter att jag varit tillbaka på förskolan, kommer jag kura ner mig i soffan med en film på datorn och bara mysa. Ta det lite lugnt. Försöka överleva det här totala mörkret som är slutet av året.

Och precis det där, att försöka göra mörkret mindre påträngande, är vad vi jobbade på förra fredagen. Jag hade varit hemma hela dagen med min brutala förkylning och var rätt besviken över att inte kunna följa med till Falkenberg som planerat. Eric stannade hemma en extra kväll för att umgås lite, och vi gjorde det mysigt så gott vi kunde.

Plockade fram ljus på bordet (som äntligen blivit tömt till förmån för bilderna på mina hemgjorda datumljus). Ett ljus i min bästa loppisfyndade ljusstake i mässing, och ett i den lilla ljusstaken jag fick med mig hem från en keramikworkshop jag var på i slutet av oktober. Julmust i mina finaste glas. Och vårt favoritspel framplockat och påbörjat.

Ja, Carcassonne alltså. Ett spel där du både behöver vara strategisk och ha tur. Den här gången vann Eric båda omgångarna, men skam den som ger sig! Några gånger har det faktiskt varit jag som vunnit också. Fast det var länge sen. Och jag kan möjligtvis vara lite av en dålig förlorare. Kanske, bara.

Och en någorlunda sneaky fotograf. När jag hade tagit den här bilden sa Eric; ”Men den där kan väl ändå inte ha blivit bra?” med mycket skeptisk ton i rösten. Varpå jag svarade att han alltid är gullig, och att den blev visst fin. Såhär i efterhand ser han kanske lite väl plågad ut, stackarn. Men fortfarande söt, såklart!

Och vips! Så kom den beställda maten. Varsin burgare från Surf Shack, som eh… kom fram halvkall, saknade en skiva ost eller två och helt ärligt inte var de bästa vi ätit. Vilket helt går emot alla tidigare gånger vi beställt därifrån, så inget ont mot dem. Kan ändå varmt rekommendera som ett riktigt bra Malmö-tips.
Vi åt upp dem, klagade inte och fortsatte att mysa ihop resten av kvällen. Om jag inte minns helt fel så involverade det även en stunds Pokémon-spelande på 3DS och mys under filtar i soffan. Också sånt som får en mörk årstid att kännas lite, lite bättre.

Hur gör ni för att slåss mot det här mindre roliga mörkret?

DIY Datumljus

Det här inlägget kommer ÄNTLIGEN upp. Jag har filat på idén nu i flera år, och har äntligen fått tummen ur precis i tid för att hinna lägga upp det här inlägget i tid! Tur i oturen att jag blev sjuk igen, helt enkelt. Och att jag orkat sitta upprätt tillräckligt länge för att skapa dessa. För jag har nämligen gjort egna datumljus!

Idén kom till mig genom Monthly Makers, fast då i januari 2016. Det kom in ett bidrag det året från Wonderwood, som hade tryckt med stämplar på några ljus och skrivit saker på dem. Så sen i januari 2016 har jag suttit med idén att göra datumljus i samma teknik. Och nu äntligen har jag gjort och tänkte visa hur det blev!

Det här är faktiskt bland det enklaste jag gjort, men det blir så himla fint. Dessutom en fin liten present att ta med sig om man ska iväg till första advent imorgon! Mina svärföräldrar får en leverans idag faktiskt, trots att jag fick stanna hemma över helgen.

Du behöver:
Ljus på minst 28cm
Siffer-stämplar i metall, 4 mm stora
Ett värmeljus, tänt
Akrylfärg
Pensel
Papper att torka av med

Se till att du har ett tänt värmeljus framför dig, som du kan värma dina stämplar på. Mät ut hur nära varandra du vill ha siffrorna. Vill du ha streck, så har jag gjort dessa med den trubbiga sidan av en matkniv med ca 1 cm mellanrum. Sen är det dags att värma stämplarna! Håll dem ovanför lågan och tryck sen in dem i ljuset. Jag tycker det blir bäst om man inte trycker så djupt, men det är såklart en smaksak. Fortsätt hela vägen från 1 till 24 ner för ljuset.

Klutta ut lite akrylfärg på t.ex. ett gammalt burklock, och pensla på en liten bit av ljuset i taget. Se till att torka av fort innan färgen torkar! Då lägger sig färgen i hålrummen som stämplarna skapat, och ingenting hamnar på själva ljuset. På så sätt syns siffrorna mot det vita ljuset! I efterhand kan man fortsätta gnugga lite med pappret för att få bort eventuell färg som hamnat utanför siffrorna. Klart! Bara att tända lite varje dag och räkna ner till jul!

Jag har alltid varit dålig på att komma ihåg såna här ljus själv, men i år står ljuset redo på soffbordet. Så jag håller tummarna för att det som krävs för att jag ska tända det, är att jag skapat det själv. För det här ljuset passar så himla bra in här hemma. I min loppisfyndade mässingsljusstake i form av järneksblad. På det ärvda soffbordet i betsad ek. I ett julstädat vardagsrum. Jättemysigt!

Dessutom är ju detta ett perfekt litet helgpyssel. Både att göra framför en serie, eller att ta med som projekt till adventsmyset med kompisarna. Det är enkelt, går fort och är något som är kul att ha hemma!

Funderingar om blogginnehåll en söndagsmorgon

Hej på er, det känns så fint att vara här igen. Som att allting lite föll på plats när suget kom tillbaka. När granen kom upp i vardagsrummet och några tavlor kom upp på väggarna. Allting må inte vara helt hundra, men jag känner mig just nu ganska lugn i vardagen.

Trots det så sitter jag här nu och funderar kring bloggen. Hur jag vill att den ska se ut och fungera. Slits mellan tanken att producera mer läsvärt innehåll, sånt som faktiskt ger mina läsare något. Och det mer personliga, följa med i vardagen-innehållet. Vad är roligast att skriva, vad är roligast att läsa? Och finns det någon perfekt blandning av sånt innehåll, som passar ihop på ett fint sätt? Jag vet ju vad jag själv gillar när jag läser. Vilka inlägg jag faktiskt klickar mig in på från Insta stories, exempelvis. Inte scrollar förbi på Bloglovin. Trots att jag följer och uppskattar bloggen egentligen.

För samtidigt som jag vet att både min egen känsla (och andras statistik) säger att innehåll som ger läsaren något är det bästa innehållet; så vet jag också att jag har en tendens att köra allt eller inget. Superlånga inlägg med jättemycket information, eller korta inlägg med nästan ingenting. Och att de där långa inläggen må vara kul att skriva, men de tar sån tid och energi. Något som knappast finns i mängder just nu. För att inte tala om ljusnivåer att ta bilder i?! Men lite känns det också som ursäkter. Kommer jag helt enkelt inte på något vettigt att skriva om? Har jag ens några kul idéer? Ni vet, självkänslan som lite snällt lommat iväg och ställt sig i ett hörn av hjärnan och vägrar vända sig om och vara med.

Och hela tiden i bakhuvudet – om ingen gillar det jag gör, varför gör jag det då? Självklart ska detta mest av allt vara för mig. Och ser jag till det faktum att jag älskar att bläddra bakåt och titta på vad som hänt, så är det ju det. Men någonstans hade jag lika gärna kunnat göra detta i hemlighet om det hade varit enbart för mig. Någonstans handlar ju detta om er, ni som läser. Som kommenterar. Som gillar och svarar och diskuterar. Utan er hade jag lika gärna kunnat sätta lösenord på bloggen och aldrig dela något om den igen. I teorin, alltså. I praktiken vill jag ju faktiskt skriva bloggen precis som den är nu, öppen och tillgänglig.

Så. Nu har jag öst ur mig alla mina tankar och undrar – är det något ni tänker på? Vilket innehåll älskar ni att se här inne, och vilket skulle ni kunna klara er utan?

Lite från livet på sistone

Hej på er! Nu var det länge sen på riktigt, och det var antagligen precis vad jag behövde. Jag har påbörjat min praktik igen och den tar verkligen upp majoriteten av min tid och ork. Att bloggen därför hamnade på is var inte planerat, men absolut vad som behövdes för att orka. Därför blev jag glad nu när suget drog igång igen, och tänkte att jag ska skriva lite och säga hej!

Så med det tänkte jag säga: hej! Jag mår fortfarande inte toppen, och jag ska försöka skriva mer om det i ett annat inlägg. Men jag kämpar på, och med det tänkte jag att vi kunde titta lite på den här senaste månaden som gått sen jag bloggade sist. Här är ett gäng bilder från mobilen.

Vi åkte till Falkenberg! För att fira Eric mest, och åt en massa gott. Som här, på Laxbutiken där jag faktiskt aldrig hade varit förut. Fun fact: Laxbutiken ligger på nån lista över Topp 10 Vägkrogar i Sverige! Och det var supergott verkligen, en riktigt rejäl portion med lax och potatis. Orkade inte ens äta upp hela biten, så galet stor.

Och så firade vi Eric hemma också, såklart. Med soppa för hela släkten! Mycket fisk den helgen, faktiskt. Supergott och jättetrevligt att kunna sitta ett litet gäng i uterummet och skratta hela kvällen.

Annars då? Jo, men gosade både katt och bebis! Så mysigt ändå, båda två. Träffade faktiskt Kajsa två gånger på fem dagar, trots allt annat som var inbokat. Och det är ju så fint att umgås med sin bästa kompis såhär mycket igen.

Och så var jag en vända hos farmor också! Hennes magiska novemberkaktus blommade såhär fint! TITTA LIKSOM! Och då hade den tydligen nästan blommat över, så hon tyckte den såg lite skräpig ut, hehe. Helt absurt hur mycket en växt kan blomma.

På hemmaplan i Malmö har det hänt annat dock. Bland annat har jag gått en del på loppis, eller second hand, spelar det nån roll? Köpte tre av sakerna på bilden, kan ni gissa vilka? Ångrar lite att jag lämnade en, men har haft en liknande innan som Eric verkligen hatade…. Så jag undvek att ta hem en till, haha!

Jag har också läst en hel del. Eller en del i alla fall. Dessa böckerna + kanske nån till kommer upp som blogginlägg så fort jag har tid och ork. Börjar dessutom närma mig årets mål att läsa 12 böcker från bokhyllan som jag aldrig läst innan! Bland annat två av de som ligger här i högen.

Sen har det varit två helger fyllda med keramik också! Vi fick till en studiecirkel över två helger + glasyrdag om ett par veckor, och jag har lärt mig så mycket nytt! Superbra cirkelledare också, som verkligen hade koll på sina grejer och som har utbildning på både folkhögskola och HDK för just keramik. Skönt med någon som kan förklara vad som händer och varför.

Har också lärt mig av en på cirkeln hur man gör jättefina bottnar när man drejat! Verkligen en helt ny grej, det jag gjorde förra gången blev inte alls lika bra. Att så små tips och tricks kan göra så mycket?! Framförallt på mina redan ganska skeva vaser, hehe.

Jag har som sagt börjat min praktik igen, och det innebär såklart tidiga mornar. Väldigt tidiga mornar ibland, och ibland inte lika tidiga. Men tidiga mornar (och sena eftermiddagar) i November innebär ofta vackra soluppgångar! Och nergångar också för den delen. Och många såna har jag prickat in, bland annat den här magiska i slutet av förra veckan.

Men med förskolan kommer… Well, förkylningar. Och faktum är att jag varit så sjuk den här veckan att jag fått vara hemma typ hela veckan. Gav det ett försök igen i onsdags, men fick gå hem efter bara några timmar. Och då hade jag ändå Alvedon i kroppen. Men men. Det innebär tyvärr att jag är underkänd och måste göra om den här perioden, men det är faktiskt inte hela världen. En kurs hit eller dit efter examen liksom!?

Och slutligen, idag har vi äntligen pyntat för jul! Satt upp stjärnor i fönstren! Pyntat granen! Haft på julmusik i högtalarna hela dagen! Ätit pepparkakor med ädelost! Druckit julmust! Alla utropstecken jag kan få med! Älskar julen! Äntligen får jag dekorera! Och ja, jag kanske är lite knäpp, men julen är verkligen min bästa högtid. Så att få sätta upp min nygamla halmstjärna för första gången är verkligen magi. Och att granen kommer upp redan nu handlar mest om att vi inte är hemma så mycket i juletid, man får liksom njuta medan man har chansen!?

Men det var det hele. November är inte direkt en kul månad att fotografera under. Mörker, mörker, mörker. Och på förskolan får jag inte ta några bilder, så där försvinner också all vaken tid. Lite tråkigt är det allt, men också lite mysigt med mest bilder på ljus och lampor och inomhustid. Men lite lite sol hade inte heller skadat. Håller tummarna för en kall och solig December! Hur har ni haft det sen sist?

Ett ärligt inlägg om hur det är just nu

Det är svårt att påbörja det här inlägget. Framförallt med tanke på hur glad och peppad jag var när jag skrev det förra inlägget. För ska jag vara helt ärlig, så mår jag inte så bra just nu. Faktum är att jag, trots att jag trodde att jag mådde bättre än på väldigt länge, kanske mår betydligt sämre än jag ens var medveten om själv.

Det svåraste att skriva är väl just orden ”jag mår inte bra just nu”. Det går lite upp och ner, helt ärligt. Vissa dagar är jag full av energi och får för mig att göra allt möjligt roligt eller välbehövt. Typ städa ordentligt i köket och verkligen rengöra på djupet. Andra dagar orkar jag ingenting annat än att titta på serier på Netflix, värma matlådor och sitta i soffan och göra ingenting. Men för första gången någonsin har jag gjort något jag nog borde gjort för många år sen. Väldigt många år sen, egentligen.

För jag har ringt vårdcentralen och bett om hjälp. För nu orkar jag inte kämpa ensam längre. Eller ensam, men utan faktisk hjälp från sjukvården. Jag försökte visserligen med en kurator för några år sen, genom skolan, men det passade mig inte alls och hjälpte i princip inte alls. Den här gången har jag fått en tid när jag ska få prata med någon som faktiskt kan det här med psykisk ohälsa. Jag har en chans att få professionell hjälp, och det känns väldigt skönt nu när det är gjort.

För om det är någonting som jag har svårt att göra så är det att be om hjälp, även när jag kanske behöver den. Inte om diverse småsaker kanske, men när det kommer till sånt som är viktigt så är det så jäkla svårt att lämna över till någon annan. Och det är ett typiskt personlighetsdrag som inte hjälper i en sån här situation. Det gör liksom inte ångesten lättare att hantera om man inte ber om hjälp. Eller vad det här nu är. För det är ytterst tveksamt att det ”bara” är ångest. Jag har några gissningar, eller antaganden, baserat på allt möjligt. Familjehistorik, tidigare mående, symptom, ja ni vet. Sånt som kan avgöra mer tydligt hur jag mår, helt enkelt. Och kanske till viss del varför också.

Så vart ville jag komma med det här inlägget? Jag ville faktiskt bara berätta hur det ser ut just nu. Att jag inte mår så bra. Att jag har bett om hjälp, och är på god väg att få den. Och att det förhoppningsvis blir bättre snart med hjälp av den hjälpen. Exakt hur det här påverkar bloggen vet jag inte. Jag har ju inte skrivit något på snart två veckor nu. För att jag helt enkelt inte har haft någon energi. Det känns som att den sakta fylls på igen, men jag lovar ingenting. Det blir som det blir, helt enkelt. Skolan fortsätter snart med praktik, och då har jag ändå mindre att blogga om och få timmar att ta bilder på (om några alls). Så bloggen kanske hamnar i lä några veckor oavsett.

Det jag hoppas mest på är i alla fall att kanske få må bättre snart. Bra vet jag aldrig om det blir, man kan alltid hoppas, men bättre kan det åtminstone bli. Mycket bättre, till och med. Jag lovar att i alla fall hålla er uppdaterade på den fronten.

Nu ska jag avsluta detta. Hur man nu gör det. Och gå ut i köket och steka på ingredienserna till pyttitpannan som jag hackade innan. För snart kommer Eric hem från träningen, och oj vad jag är hungrig nu. Ska äta en köttbulle medan jag väntar, tror jag. Tills nästa gång: ha det fint. Ta hand om er. Så lovar jag att ta hand om mig också. Kram!

En höstig fotografering och några uppdateringar på bloggen

Godmorgon hörni! Nu livebloggar jag från sängen såhär klockan sex på morgonen. Larmet ringde vid fem, och Eric petade på mig strax därefter innan han åkte till jobbet. Jag tänkte kika in och säga hej, och prata lite om bloggen. Som jag har uppdaterat med diverse nya grejer! Framförallt tror jag att det kommer synas tydligt att här finns lite nya bilder. Det är för att jag och Eric var ute och tog en massa igår! Hela 350 nya bilder fanns i kameran när vi kom hem, och jag spenderade kvällen vid datorn för att förbereda min nya header och profilbild!

Jag är egentligen inte så förtjust i att vara med på bild, jag står ju oftast bakom kameran. Men ibland behövs det, såklart! Och jag jobbar på det, men fy vad svårt det kan vara. Då är det tur att jag har Eric, för så obekväm som jag är framför kameran, känner han sig ofta bakom den. Och framför för den delen, kamera är verkligen inte hans grej. Även fast han blir riktigt fin på bild när han inte blinkar, hehe.

Men nog om Eric och hans obekvämhet i att fotografera! Jag tog på mig min uråldriga basker som jag köpte i London, min bästa kjol som jag sydde i somras, och en halvpolo som jag älskar. Svängde på läppstiftet, gjorde jag också. Och vi gick ut i solen! Solen, solen, solen. Lite gick den i moln från och till, men allra mest lyste den. Baskern kliade, som den gör, och jag var barbent för att inte svettas ihjäl med både basker och jacka.

Jag hade nämligen insett att bilden i min förra header (som Emilia Westerström tagit) snart var tre år gammal. Hehe. Det kändes lite fel, även om den var fin. För jag har ju, förutom att ha åldrats tre år, också bytt glasögon sen dess?! Så det var dags för en ny. Även profilbilden jag använt mig av är över ett år gammal, och jag kände verkligen att jag ville ha allt uppdaterat.

Sagt och gjort! Jag visste precis vart jag ville. På kyrkogården finns nämligen ett mausoleum, och på det växer det enorma mängder… Rådhusvin? Tror jag att det heter. De blir sådär vackert röda på hösten, och det tyckte jag skulle bli en bra bakgrund för bilderna. När vi kom dit låg solen perfekt på, bakom några disiga moln, och vi satte igång. Lite obekväma båda två, men till slut släppte det helt och vi stod mest och skrattade tillsammans.

Så det jag ville säga var väl mest det här: jag har gjort lite uppdateringar på bloggen! Headern och profilbilden syns tydligt. Men jag har även skrivit en ny liten text under profilbilden. Om mig-sidan har också fått sig en genomgång, och är nu uppdaterad. Älskar att jag snart fyller 26, och att där fortfarande stod att jag är 24. Bra att man håller sig uppdaterad, osv.

Och det var det hele! Har ni inte riktigt koll på hur jag ser ut, så är väl detta också ett väldigt bra tillfälle att säga hej! Det här är jag. Kameraskygg med lätt till skratt. Och roliga miner. Jag hoppas ni ska tycka att uppdateringarna känns lika bra som jag tycker. Kram på er!