Min keramik från i höstas

Hah, det här kommer ju nästan löjligt sent. För det mesta av det jag nu äntligen tagit bilder på fick jag ta hem i slutet av november. Men det har tagit fram tills nu att vilja dela med mig av det. En till kurs har gått sen detta skapades, och det får jag hämta imorgon!! Så innan dess får jag väl ändå lägga upp den förra batchen?

Jag vill bara skratta lite själv åt bilderna i det här inlägget och hoppas att ni ser något alls. Jag hade en idé om att den här vita bakgrunden skulle vara smart, och eh… Låt oss säga såhär: det blev kanske inte riktigt som jag ville. På det var det för mörkt ute för att få till några bra bilder alls, men nu struntar jag i det, för vem orkar med att försöka göra allt perfekt hela tiden? INTE JAG, har jag kommit fram till. Någon gång i framtiden kanske jag slutar be om ursäkt för det också.

Först ut! Denna ringlade, karvade kruka! I lavalera, med min bästa glasyr på. Glasyren kommer verkligen inte fram på bild, oavsett hur jag tar den dock. Skitsvår att fota, verkligen. Men! Krukan rymmer verkligen mitt paradisträd perfekt, så det bor här.

Den här kämpade jag verkligen med, haha! Runt fyra timmar tog detta, och då eh… var den inte riktigt så torr som den borde varit när jag karvade i den. Men! Klar blev den och jag är faktiskt riktigt nöjd med den! Den har hedersplatsen i sovrummet, mitt i fönstret. <3

Sen har vi den här lilla! Bysten. Med minst sagt tveksam anatomi, hehe. Men det där med skulptur är ju faktiskt väldigt svårt. Gjorde henne av en blandad lera av mina rester, och sen målade jag prickarna med engobe! Älskar jag henne? Kanske inte riktigt. Men lite gullig är hon allt, så hon står faktiskt i bokhyllan nu.

Nu kommer vi in på höstens försök till drejning, haha. Åh, jag minns verkligen frustrationen när jag satt där. Den här pyttelilla vasen blev en av två saker jag fick med mig hem. Och helt ärligt? Det går knappt att ha blommor i den. Kanske ger jag upp och planterar en liten suckulent eller nåt?

Här är den andra, lite större, vasen. Som jag ogillar ännu mer än den förra, hehe. Här strök jag på för tunt med engobe innan skröjbränning, och ja. Jag hade redan problem med formen innan dess, helt ärligt. MEN! Kanske det kan bo en liten suckulent här också?

Jag menar… Lite gulligt kunde det varit med suckulenter i dem ändå? Här ser man också skillnaden på den beigegula leran och den grå med lavafläckar! Älskar detta med keramik. Alla olika uttryck man kan få beroende på vilken lera och glasyr man väljer. Och engobe! Riktig magi.

Näst sist har vi detta som var omöjligt att få en bra bild på? Men det är i alla fall en liten färgpalett! Som jag inte har invigt ännu. I lavalera med vit glasyr. Och lite för små håligheter för färg kanske. Men ja. Lovar härmed mig själv att våga använda den!

Sist ut men en av de första sakerna jag gjorde i keramik. För den här är från första kursen i somras! Och trots att glasyren blev lite… flammig, så älskar jag den! Den står alltid på handfatet, och den känns precis rätt.

För alltså. Behovet av en tvålkopp var stort, och den här gör verkligen jobbet! Och den är såhär lite lagom knögglig och handgjord utan att kännas för handgjord och knögglig. För min smak, alltså. Den här är en av de sakerna jag gjort som används allra mest. Flera gången dagligen, framförallt just nu. Och den gör mig alltid lite extra glad. Fint med något handgjort och egengjort hemma, helt enkelt!

Och det var det. Jag har säkert utelämnat något (jag vet att jag låtit bli två saker), men det får vara så. Om nån vecka kanske det kommer ett inlägg till med det jag hämtat den här gången!

Tecken på att våren är här

Jag sitter och går igenom bloggen bakifrån och framåt för att kolla så att allting fortfarande ligger i rätt kategorier och sådär. Ni vet, arbetet bakom som ingen riktigt ser. Jag går också igenom gamla utkast för att se om det är nåt att ha! Det mesta är skräp eller sånt som inte känns relevant längre, men ibland snubblar jag över något fint från förr som jag vill dela. Som det här inlägget, som jag skrev i slutet av mars 2017, när bloggen fortfarande var ny här på WordPress. Eller ja, jag har ju bloggat i 10 år i år, men det här skrevs i alla fall strax efter senaste flytten.

Det tycker jag dessutom passar utmärkt för att använda lite gamla bilder som annars bara ligger och skräpar i mediabiblioteket! Så här kommer ett inlägg skrivet 2017, med bilder från… 2017!

Våren har kommit till Malmö, och förhoppningsvis för att stanna. Nog för att här var dimma och regn några dagar, men här har också varit 17 grader varmt i skuggan (och soligt ute på samma gång). Någonstans mitt i allt det här började jag skriva ner vad som är vårtecken för mig. Men i klassiskt virrigt manér har jag såklart skrivit på ett gäng olika ställen. Därför har jag nu sammanställt allt (tror jag) och delar med mig här med er! Detta tillsammans med lite av vad jag hittat på i veckan.

– Tanten med bästa blommorna står på torget igen efter sin semester på flera veckor.

– Det är dags för den tunnaste jackan och man kan ha den utan att frysa alls.

– Inga vantar på morgonen!

– Torghandlarna på torget blir fler och fler.

– Det är soligt när en vaknar på morgonen och skiner en starkt i ögonen.

– Nya sneakers och inget grus på gatorna längre.

– Uteserveringarna börjar fyllas av folk som lapar sol hela dagarna.

– Det känns bra att ta en promenad hem, nästan oavsett väder.

– Det känns bra med promenader i allmänhet.

– Man kan rota fram t-shirtsen ur lådorna igen och ha på sig utan att frysa.

– Blommor överallt!? På marken, på träden, på buskar, i lådor. Överallt blommar det.

– Med ljuset kommer mitt fotointresse tillbaka, och det är så härligt!

– Växterna i fönstret får konstant nya blad och jag ser utveckling i krukorna varje dag.

– Promenader med Eric i den närmsta naturen (eller parken).

Och nu är vi tillbaka i nutid igen. För visst passar det här in på varje vår!? Eller jag tyckte det i alla fall. Det här passar in på alla mina vårar. Och jag är genuint glad över att det känns prick såhär i kroppen och i luften just nu också.

Vad har ni för speciella vårtecken?

Vecka 2 av #100dagaravförrådsskapande

Andra veckan är avklarad! Och jag får erkänna att jag stött på mina första motgångar i form av ork och inspiration den här veckan. Jag har fortfarande gjort något varje dag, men har lagt vissa dagar på en betydligt lägre nivå än första veckan. Framförallt har jag också haft den första dagen av socialt umgänge med någon annan än Eric sen i mars den här veckan, och har haft två dagar av andra kreativa projekt – som inte föll under projektets regler och därför inte räknas – som har tagit lite extra på krafterna. Men jag ska faktiskt också krama mig själv lite extra för att jag ändå har skapat varje dag. 13 av 100 dagar avklarade och dokumenterade!

Så det är väl dags att visa vad jag hittat på i veckan eller?! Jag tycker det, minsann. Här är några bilder från veckan som gått.

Måndag och det var annandag påsk. Vi hade haft en ganska intensiv dag dagen innan med påskmat och film och allt möjligt. Jag kände inte för att skapa textilt, men blev väldigt sugen på att föreviga busken utanför som såg magiskt ut i motljuset. Så jag tog med mig akvarellfärgerna ut för att måla!

Och det blev så bra! Skissade först med blyerts, duttade på ljust rosa färg för blommorna, sen en sorts… rödaktig brun med lite grönt i…? för bladen. Och sist ritade jag i alla grenar med fineliner. Done! Fyllde faktiskt i lite mer med finelinern när jag kom in sen, för det kändes lite klent. Men är väldigt nöjd med detta! Sen fyllde jag de sista 5 sidorna i den här lilla skissboken senare på kvällen, men det tog jag inga bilder på. Kanske kanske visar jag någon gång.

Tisdag! Och jag fick för mig att jag skulle brodera något riktigt ordentligt. Och så ville jag laga en tröja samtidigt. Så jag plockade en jag gillar ur lagningshögen. En som blivit degraderad till sovtröja sen ett tag tillbaka, men som nu får en fin plats i garderoben igen!

Jag började med att rita upp ett mönster jag gillade på papper utifrån en cirkel lika stor som broderiringen, och med markeringar (ganska ungefärliga) för var texten på tröjan befann sig.

Sen förde jag över skissen med en magisk penna som försvinner i vatten sen. Det tog lite tid och några svordomar pga svårt med dåligt ljus (och det var ändå stark sol hela dagen). Men sen så! Efter ett litet tag ritade jag om ett par delar och la till andra blad på ett par ställen.

Och på kvällen när jag gick och la mig hade jag kommit såhär långt! Var mycket nöjd och väldigt glad över att det gått såpass bra, framförallt på slutet. Och trots att jag råkat dra upp ett större hål när jag försökte spänna tyget i ramen, woops!

Onsdagen spenderades med att brodera klart! Och att städa en massa eftersom vi skulle få gäster!! För första gången på långt över en månad!! Var så peppad och det blev så fint, men det blir ett eget inlägg. Så jag broderade klart på onsdagen, och lagade nästan alla hålen. Orkade tills det var typ ett halvt kvar…

Vilket var perfekt för torsdagen! För då skulle jag hinna med att städa det sista (dammsuga), att duscha och tvätta håret och sen umgås hela dagen och kvällen, så jag behövde något snabbt! Lagade färdigt det sista hålet och avklarade därmed dagens skapande.

Fredagen var en jävla skitdag. Jag var löjligt socialt bakfull av allt socialt umgänge dagen innan, hade mensvärk och fick en brutal ångestattack på förmiddagen. Så på eftermiddagen orkade jag mig på något för första gången den dagen. Började virka på en liten citronskallra!

Satt mest såhär (sitter såhär när jag skriver nu också, haha!) i fåtöljen i hörnet och kände mig trött och irriterad. Men kom nån vart på citronen i alla fall!

Och precis lagom till kvällsmat blev den klar, med blad och allt! Har faktiskt skrivit mönstret själv, så det kommer inom kort på lille bloggen!

Lördag och jag var löjligt osugen. Hade lagt flera timmar på förmiddagen på att göra insynsskydd på fönstren med fil och var inte sugen på mer skapande alls. Men ville fortsätta på broderiet på tröjan… Så jag frågade på instagram om var jag skulle placera det! Och de flesta höll med min magkänsla om var det skulle sitta, så jag skissade upp det på tröjan med hjälp av min skrivbordslampa, och nöjde mig för dagen! Ibland måste man bara låt sig själv vila.

Det blev söndag och jag hade glasering av min keramik det första jag gjorde på morgonen. Var sen helt slut hela dagen och hade huvudvärk. Så först runt åtta på kvällen orkade jag mig på lite virkning. Hade sett en så fin flätad, virkad napphållare på instagram och tänkte ”hur svårt kan det vara?” och eh… hittade på lite? Kom så långt som på bilden och gick och la mig. Hur det blev får ni se om en vecka!

Och det var ännu en lugn men ändå produktiv vecka av skapande i mitt projekt! Först nu börjar jag inse att det här ändå är ganska svårt? Men samtidigt väldigt roligt, så det känns inte oöverkomligt. Men att jag knappt har kommit igenom en tiondel känns ju helt absurt, haha! Då var det bara sådär en 87 dagar kvar då. Håller alla tummar jag har för att det ska gå lika bra som de här första två veckorna. Än har jag ju inte hoppat en dag i alla fall!

Har ni några frågor såhär långt? Något ni tänkt på eller undrat över? Jag för pyttelite dagbok vid sidan av, så i slutändan kommer det nog ett inlägg om tankar jag haft under tiden, utöver detta då. Vi får se vad som händer. Om detta känns rätt om ett par månader också, liksom. Vem vet? Men tills dess har jag säkert fått gjort massa kul!

Fantastiresande: Frankrike dag 3 (pt.2) – lunchen och sista kvällen i Larrey

Jag har så svårt att förstå att det snart är två år sen den här resan ägde rum. Om bara ett par veckor har det gått två hela år?! Tiden har gått så löjligt fort. Och nu när allting är lite upp och ner känns det bara ännu konstigare. Men också fint att få se tillbaka på en av de finaste resorna jag gjort i livet. Inte för att de är många, men den ligger ändå i toppen.

Och såklart! För att vi alla behöver se lite fina saker och få resa lite i fantasin. Jag tror verkligen på det där med att folk behöver positiva inslag i livet just nu, och att få resa lite i fantasin är väl absolut ett sånt inslag!? Om inte så blir det en fin liten bakåtblick för min egen del. Och kanske nåt tips för en framtida resa för någon, vem vet?

Vi slutade förra inlägget (läs gärna det först om ni missat!) med att vi var på väg från Flavigny, för alla lunchställen där var fulla och vi var hungriga…

Så under tiden vi körde ringde Thalia (Erics mammas kusin) runt till olika ställen som potentiellt kunde vara öppna för en sen lunch. I princip allt stänger för lunch tidigt i Frankrike, framförallt utanför större städer. Till slut fanns det ett ställe vi kunde äta på. Vi hamnade i Montbard!

I stekande hetta var vi ungefär de enda som gick omkring på gatorna, och efter att vi hittat någonstans att parkera bilden var det dags att ta sig till lunchstället, nämligen….

Tåghotellet! Bakom oss kom det något enstaka tåg ibland när vi satt och åt. Precis mitt emot tågspåret. Montbard är nämligen ett lite större stopp på en av tåglinjerna från Paris, och där går åtminstone ett par tåg i timmen. Eller brukar göra, just nu står väl det mesta helt still.

Tre av oss (bland annat jag) beställde in varsin Caesarsallad, Thalia beställde in en sallad med Epoisse, och Stefan valde en Bruschetta som kom in och var stor som en mindre pizza, haha!
Efter det dracks det lite kaffe, och en bra grej jag lärde mig är att de flesta ställena i Frankrike har något som heter Café Gourmand, som bara innebär att du får in ditt kaffe (eller te) med lite fika till! Oftast en 3-4 småsaker, som på bilden. Den här gången två sorters mjuk kaka och en liten kula äppelsorbet. Mycket genialt koncept! Framförallt om man är två, varav en inte gillar varma drycker. En beställer in arm dryck + fika och så delar man!

Efter det var vi dock väldigt färdiga med Montbard, och behövde åka tillbaka hem och vila. Ungefär här ville jag inte gå en meter till i solen, för det var runt 29 grader och strålande sol. Och som ni ser knappt skugga någonstans. Fy alltså! Det var det enda mindre bra med den här resan.

Men väl tillbaka i Larrey fanns det glass! En sval pool! Och skugga under den japanska lönnen som planterades på begravningen för Annicas farbror. Alltså Thalias pappa. Som sorgligt nog dog innan jag var en del av familjen.

Men huset var faktiskt hans idé på 70-talet, och det är så fint att det finns kvar än, så att vi kan åka dit. Hoppas hoppas jag har möjligheten att komma dit en gång till i livet. Minst.

Den här söndagen stod det klassisk svensk grillkväll på schemat, så medan vi väntade på att grillen skulle komma igång blev jag invigd i ytterligare en för mig ny tradition…

… Nämligen bubbel och kok-korvar doppade i dijonsenap! Eh… Jomen, det är faktiskt ganska gott? Framförallt med den här senapen som var smaksatt med dragon! Jag var glatt överraskad i alla fall.

Det dukades upp för kvällsmat….

Katten drack ur vattenkannan…

Och äntligen var det dags för mat! Maddie hade gjort en god sallad (bästa tricket med sallad att göra dressingen i botten av en skål och sen ha på salladen. Dumheter att hälla dressingen på salladen), och Stefan hade grillat grillspett. Annica stod för de ugnsrostade grönsakerna och såsen och jag och Eric…. Eh…. Jamen, vi dukade. Hehe.

Mmmmm…. Så sugen på grillat just nu. Det om något är det jag önskar att man kunde laga även i lägenhet.

Sen blev klockan solnedgång, och jag fick för mig att jag ville ta en sista kvällspromenad i lilla byn. Så jag och Eric gick en runda i halvmörkret. Här är ena (nya) kyrkan. Hej hej!

Gick en sista tur till blåregnet och bänken vid lilla torget. Jag med oknutna skor, Eric med långt hår. Och jag skelar tydligen när jag tittar uppåt såhär? Hade ingen aning förrän den här resan, haha!

Gick de sista husen ut mot fälten och tog ett par bilder in mot byn. Vacker även i nästan-mörker.

”Lukta på syrenerna! Så ska jag ta ett par bilder.”

”Kan du ta en bild såhär?” Fem försök senare…

Och så gick vi tillbaka till familjen, som tänt ljus. Smakade på två uråldriga (eh, gamla då) viner från vinkällaren (vem har ens en sån? Eller kanske alla i Frankrike…?). Ett från 2002 och ett från 1983. Det senare var tydligen något finare vin, men jag skrev inte ens ner vad det hette, och det är trots allt inte viktigt. Var ändå förvånad över att jag tyckte om ett rött vin (det från 2002 framför allt), jag som sällan dricker alls och framförallt inte rödvin.

Och det var sista kvällen i Larrey. I nästa inlägg blir det lite hejdå-Larrey-bilder! Och kanske, kanske lite Paris? Vi får se hur många bilder jag tog, hehe. Hoppas ni har gillat att resa lite i fantasin med mig! Och att ni har det bra trots alla omständigheter. Nu ska jag skriva ihop det sista i ett inlägg om andra veckan av min 100-dagarsutmaning! Men mer om det imorgon.

Vecka 1 av #100dagaravförrådsskapande

Jag kom igenom första veckan! Utan större problem, dessutom. Måste erkänna att jag är väldigt nöjd över detta faktum. Som att jag börjat väldigt lagom. Vissa dagar väldigt engagerad och andra dagar… så har jag i alla fall skapat på något.

Alltså. Den här veckan gick löjligt fort? Och det känns som att jag gjort mer än det som kommer vara med här i inlägget. Och det har jag väl, rent tekniskt sett, gjort. För jag har också färgat både tyg och makramérep och ägg och till och med en liten virkad påse som blev klar i onsdags. Men det har jag liksom inte riktigt räknat till mitt projekt? Så det får va! Här kommer allting jag räknat i stället:

Projektet startade! Och jag hade precis lagom mycket tråd med mig ut för att brodera runt hela Halland. Nästan löjligt precist.

Jag satt dessutom utomhus! Hade plockat med mig broderiet, lite tråd, saxen och ett litet fat att ha allt på, och satt mig på min bästa bänk utanför lägenheten. Fatet gjorde jag förresten på keramiken i höstas! Men glasyren är lite för tunn på ett par ställen, så det går inte att ha till mat alls. Funkar dock fint till detta!

Det var också kul, för just den här dagen satt jag ganska länge. Från typ halv elva till tolv, tror jag. Och under tiden kom det fram ett litet barn på kanske två-tre år med sin storasyster och var nyfiken på vad jag höll på med. Det blev dock jätteblygt när jag började prata med det, så det stod inte kvar så länge. Men det var fint med lite interaktion sådär mitt i skapandet.

Resten av broderiet gjorde jag klart undet ett tre timmar långt samtal med Kajsa. Hehe. Och jag gillar det! Men det ser absolut bättre ut dels i verkligheten men också på nära håll så att man ser färgerna. För att vara ett första försök med Bottensömmar så är jag i alla fall nöjd! Nästa gång ska jag försöka vara lite mer noggrann. Men om detta inte är ett Hallands-broderi så vet jag inte vad?!

Onsdag var jag så otroligt osugen. Kvällen innan hade jag påbörjat en liten virkad påse, så jag fortsatte ett par varv på den. Sen visade det sig att onsdag blev en riktig ångest-dag, och att det enda jag riktigt orkade med var just virkningen.

Såååå…. påsen virkade jag visst klart! Och nu är den dessutom färgad med gurkmeja, så nu är den väldigt klart orange i stället för vit. Hoppsan! När jag virkat färdigt den här påsen startade jag på nästa. Fast den största fruktpåsen jag gjort hittills…

… Som jag fortsatte virka på på torsdagen! Hann ett par-tre varv under tiden jag videochattade med gamla Falkenbergs-gänget. Som jag saknar dem! Sen hann jag med ett par varv till under dagen.

Långfredag! Och jag tog med mig virkningen ut för första gången. Satte mig på min bästa bänk i solen och hade på fågelljud i hörlurarna för att stänga ute världen. Te hade jag visst också. Resten av fredagen (och helgen) kan man läsa om i påsk-inlägget här.

Fågelljudet är en del av ett poddavsnitt som släppts extra i en av mina favoritpoddar, för att folk ska ha något extra att lyssna på just nu. Här kan man lyssna! Fåglar från ca 17 minuter in. En hel halvtimme av mestadels fågelljud att slappna av till. Allra bäst som lågt bakgrundsljud när man behöver slappna av.

Även på lördagen tog jag en halvtimme på bänken på morgonen. Hann såhär långt innan jag fick gå in och äta lunch. Så störigt att nästan bli klar!? Men sen avslutade jag ändå virkningen några timmar senare, och min största fruktpåse var färdig! Tog också tiden på ett ungefär, och snittar nu på runt 12 minuter per varv på den här stora påsen med 150 maskor per varv. Ganska bra hastighet, om jag får säga det själv! Men det förutsätter att jag har fullt fokus. Utan fokus kan jag lägga lätt en halvtimme per varv…

Söndag var så full av annat, att jag knappt hade tid att skapa. Men på kvällen kände jag ändå att jo, jag vill faktiskt få gjort något. Så i slutet av vår film plockade jag ett plagg ur små-hål-att-laga-högen och drog fram det som behövdes för att laga. Tråden kostade 1 kr på loppis, mycket bra för lagning! Och extra plus för fin trådrulle.

Och efter typ en timme av irritation över ospänt tyg och tre nya små hål, hade jag lagat första hålet i ena armhålan och avslutade för dagen! Jag har trots allt sagt att det viktiga är att jag skapar, inte hur mycket. Och nu kan den här gamla sovtröjan (köpt typ 2010) leva åtminstone ett litet tag till. När jag lagat alla de andra små hålen, vill säga.

Och det var första veckan av skapande! Mitt (inte så) lilla projekt där jag bara skapar av sånt jag har hemma redan. Får ändå säga att jag är riktigt nöjd och glad över att starten har gått så fint. Det känns just nu som att hundra dagar är jättemycket, men också absolut ingenting. Inspirationen har övertaget, och det är så otroligt lugnande. Tänk vad rätt projekt kan göra!

Nejmen hej, påsken! Var du här?

Så var påsken visst nästan slut redan? Och jag som hade tänkt blogga mitt påskris med ett litet glatt ”GLAD PÅSK!” typ i förrgår. Shit happens, tänker jag. Och delar med mig av lite mobilbilder i stället. För vem älskar inte en liten mobilbild eller två? Såhär har påsken sett ut på ett ungefär:

Köpte påskgodis som fyllde två ägghönor, två påskägg och två små skålar till. Mycket gott!

Inspekterade lökskalsfärgat tyg och makramérep och var.. något besviken. På tyget i alla fall.

Inspekterade ärtskotts-odlingen i fönstret i stället och blev glad! Så fint det växer <3

Gick sen tillsammans till nyöppnade Farina och köpte fyra fikabröd och en surdegslimpa. Lite surt att det ligger ett halvt kvarter från gamla lägenheten? Men fint att det öppnat alls, såklart!

Testade att färga lite nytt tyg med gammal gurkmeja. Gick skit, så efter en massa annat som inte fastnade på bild (?) gick jag och köpte ny. Eller gick och gick, glömde plånboken hemma och Eric svarade inte. Så marscherade är väl snarare rätt ord åtminstone för tre av fyra sträckor mellan lägenheten och affär. Shit happens, färgen med nya gurkmejan blev i alla fall super!

Färgade också ägg, såklart! I nylonstrumpor med lite tusenskönor och maskrosblad mellan. I sparat färgvatten från avokado- och lökskalsfärgning, och det nya från gurkmejan. Fast gurkmejan blev helt grådaskig? Bättre lycka nästa gång…?

Lördagen startade (typ) med att jag gick ut på min favoritbänk och virkade en halvtimme. Hade på mig ullkappan igen, men fick ta av den mot slutet för det blev för varmt. Skönt!

Virkade tills sista varvet på min fruktpåse och gick sen in för lunch. Rest-soppa, typ. På grytan med oxsvans Eric gjort i veckan som nu spätts ut med buljong och mer grönsaker till soppa. Magi! Dessutom med supergott surdegsbröd från Farina. Mmmmm.

Bestämde oss för att påskmaten kanske gick att skjuta upp till söndagen, och cyklade bort till Beijers Park! Eric solade en stund på en sten och jag njöt i tunnstickad tröja och utan jacka. Tog sen en promenad runt parken, fotograferade körsbärsbloms-allé och cyklade sen lite frusna hem eftersom solen gått och gömt sig bakom dis. Såhär i efterhand var det nog varmare på söndagen när vi inte kom ut.

Virkade klart fruktpåsen! WOHO! Och sen…. Ja, sen hade jag feber. Oklart varför, men jag kände mig riktigt kass, så vi gick och la oss.

Söndag! Och…? Just ja, vi gjorde rulltårta! Och efter det var det dags för tidig lunch och jag skördade de första fyra ärtskotten!! Svingoda. Ska absolut fortsätta odla ärtskott på fönsterbrädan. La två på min rest-pasta och två på Erics soppa. Mmmmm, igen!

Tog några fler bilder på våra fina ägg (så nöjd!).

Och sen gjorde vi fika, för vi blev sugna. Skar upp lite av rulltårtan och gjorde påskbakelser. Ingen påsk utan påskbakelser! Nånstans här har vi också sett två avsnitt av Pokémon och spelat en timme av ett buggigt gammalt favoritspel på Erics dator.

Sen var det hög tid för att göra klart resten av påskmaten! Vi delade upp och fixade allt på en timme, mycket bra team work. Och maten blev, med undantag för lite väl besk romansallad, riktigt jäkla god!

Till den började vi titta på film (Erics vecka att välja utifrån den där smarta grejen Alicia kom på förra året, ni vet), och jag åt upp det sista godiset. Sen påbörjade jag dagens projekt till min #100dagaravförrådsskapande-utmaning, och det var det hele.

Eftersom jag skriver detta nu på söndag kväll så har jag såklart ingen aning om vad som kommer hända denna sista påskdag. Men jag vet i alla fall att påsken hittills blev riktigt fin ändå. Trots att vi inte kunde åka till Falkenberg i år. För vi gjorde det bästa av alltihop. Och det är ju det som räknas.

Mitt #The100DayProject – Vad, Hur och Varför?

Dessa projekt. Så avkopplande, eller? Kanske inte, för normalt sett brukar jag känna en enorm stress inför dem. Kanske har jag aldrig hittat något som känns 100% rätt innan, för den här gången är jag inte lika stressad inför något jag själv har planerat.

På tisdag (7 april) påbörjar jag nämligen ett nytt ett! Inte som när jag skulle blogga 100 dagar i sträck, utan ett som är ytterligare lite mer kreativt. Skapande med händerna. Varje dag i 100 dagar. Och varför i allsin dar ska jag göra det, kanske ni tänker nu? Jo, för att det är kul såklart!

Idén bakom projektet kommer från den här snubben, Michael Bierut, och startade redan 2007! Under 2014 hängde ett par andra personer på och tog med det till instagram, där majoriteten av de som deltar delar sina skapelser nu. Vill man läsa mer och undrar rent generellt om projektet eller kanske vill hitta på sitt eget, så finns all information här.

Men varför då? Jo, mitt varför är faktiskt två saker. Det första är att jag vill fortsätta hålla på med händerna. Jag behöver liksom skapa för att rensa hjärnan lite. Det andra är att jag vill använda upp mer av mitt nuvarande material. Ni som hängt med riktigt länge kanske minns att jag la upp ett inlägg om saker jag hade i mitt förråd på förra bloggen? Det blev aldrig fler inlägg än det där, men jag kan lova att förrådet av material inte bara har försvunnit eller för den delen har krympt…. Eh…. Faktum är att det har vuxit ganska rejält. Så att minska på mängden material är en absolut faktor i mitt varför.

Nu kanske ni undrar vad jag ska jobba på i 100 dagar? Med rätta! För att jag ska kunna hitta alla inlägg på instagram sen har jag också kommit på en hashtag. Det är rekommenderat att göra det, och efter mycket klurande kom jag fram till att min får bli…..

#100DagarAvFörrådsskapande

Vad tror ni om det va? Jag tror nämligen att det kommer bli superbra. För mig alltså, och jag ska försöka vara tydlig med den i alla inlägg så att det är lätt att navigera för alla.

Men okej, vi har gått igenom mitt varför, och mitt vad. Nu är det dags för det som kanske är allra krångligast att förklara. Mitt hur. För det är ju såhär att man får lite sätta sina egna regler till sitt projekt. Vill man skapa på en enda sak som tar lång tid eller vill man skapa 100 olika saker? Vill man att det ska ta en viss tid varje dag, eller får det ta den tid det tar? Har man en speciell teknik man vill använda, eller en speciell produkt man vill producera? Det handlar helt enkelt om något man tror att man både vill och kan göra i 100 dagar i sträck.

Så, jag har satt upp mina egna regler. De är väldigt enkla egentligen, men jag tror att de kommer ge mig precis så mycket frihet och samtidigt regler som jag behöver för att få något gjort.

♪ Jag får bara skapa med material som redan finns hemma när projektet startar. Köper jag något nytt under projektets gång så kan jag såklart skapa med det ändå, men det ingår inte i projektet.

♪ Jag får dock köpa till ett fåtal saker som är förbrukningsmaterial, t.ex. sytråd eller lim. Om jag mot förmodan skulle få slut på akvarellpapper får jag köpa ett nytt block.

♪ Jag kan skapa i precis vilket material jag vill, med vilken teknik jag vill, och med vilket slutresultat som helst. Den enda regeln jag har är egentligen den första.

Enkelt förklarat får jag alltså göra lite hur jag vill, så länge jag gör det med material jag redan har hemma. Kanske fuskar jag nånstans längs vägen eller ändrar mina regler lite. Men just nu ser det ut såhär! Och jag är verkligen så himla peppad!? Vill helst sätta igång redan idag, men får vänta till imorgon.

Nu kanske någon funderar på hur detta kommer påverka bloggen? För det är något jag också har funderat på. Jag tänker mig att det i huvudsak kommer att ske på instagram. Inte varje dag i flödet, men troligast varje dag i stories. Jag ska försöka ta en bild på det jag skapat på varje dag åtminstone. Dels för potentiella processer, dels för att det är kul att se. Och faktiskt, så tänker jag att bloggen kan få en liten vecko-uppdatering! Så hänger man inte med på instagram så kan man fortfarande få se hur det går för mig och vad jag pysslar med. Då kan jag också dela med mig av lite längre reflektioner, vilket är kul.

Så nu är det väl bara att sätta igång!? Jag har såklart också samlat inspiration i en mapp på Pinterest. Mest för egen del när inspirationen väl tryter, men också kul för någon annan kanske! Det är min mest undersökta mapp nånsin tror jag, så varje bild ska ha en länk till en beskrivning eller originalkälla. Jag kan såklart ha missat något, men jag har försökt att inte lägga till något där jag inte kunde hitta källan.

Hoppas att ni kommer tycka att det är lika kul att följa med på detta som jag tycker det ska bli att göra det!

Fina saker som fastnade i telefonen under tiden jag var borta från bloggen

Åh, jag är så glad att jag äntligen börjat blogga igen?! Att jag tog tag i hela skiten med back up av alla bilder och att det… jamen nästan är klart? Nästan, för jag fortsätter att ta nya bilder mitt i allt och får föra över lite extra. Men det känns ändå bra, som ett lugn i själen.
Och därför, nu när jag äntligen har plats på både dator och i telefon, så har jag lyckats plocka ut några bilder från de där nästan två månaderna när jag inte bloggade alls. Sånt som var lite extra fint, och som dessutom råkade hamna på bild. För mitt i allt detta förvirrande som är Corona, så vill jag att bloggen ska få vara mysig. Fin och mysig. För det är det jag själv vill fokusera på mitt i allt detta. Så här är några bilder som jag gillat på saker som varit fina på sistone!

Ljuset som bildar skuggor av växter på väggen i vardagsrummet.

Att Pokémon-spelet har en födelsedagsfunktion när man går in på Pokécentret med en tårta på skärmen och överraskningsfest <3

Och vår lilla tur över till Glyptoteket helgen efter att jag fyllde år. Så glad att vi hann med det innan allt konstigt bröt ut.

Vänner med gulliga barn som man kan umgås med <3

Och att hitta nya second hand-butiker med stor fyndpotential!

Att jag fått spendera så mycket tid med dessa två, både i Malmö och Falkenberg. Så viktiga personer <3

Att vi fick en tur till Falkenberg i vår, trots att påsken inte blir av. Och att den här katten är det bästa jag vet. När han gosar på ens mage i en timme <3

Och loppisturer i Falkenberg, med såhär fina loppiskorgar!

Att få gå på stranden med hunden i löjlig blåst, och träffa Erics morfar varje morgon på ungefär samma ställe.

Snödroppar i vas i solljus på kvällen.

Och framför allt: mornar på trappan i solen. Så glad att jag fick EN sån dag i vår. Lugnet i kroppen efter det är det bästa jag vet.

Men att det är så varmt att man får knäppa upp kappan är inte heller helt fel.

När såna här roliga grejer uppstår av en slump när man staplar saker på varandra, hehe.

När jag upptäckte att en av mina begonior hade börjat grena sig i precis varenda bladveck! Tack för fin stickling, Alicia <3

Att kunna sitta med öppna fönster på soliga dagar.

Alla träd och buskar som blommar i solen och värmen.

Keramikkursen på två helger. Snart är det glasering också!

Den gulliga kattungen som sprang omkring på kyrkogården när jag var på väg till keramiken.

SOLLJUSET.

Mest det i köket, som egentligen är en spegling från fönstren på andra sidan gården, men som är det bästa solljuset som finns.

Och så tulpaner. Framförallt rea-tulpaner som bara kostar en tjuga för att de börjat slå ut.

Men kanske mest att jag börjat skapa igen. Virkar, broderar och målar som aldrig förr. Och det är så himla roligt. Ska inte jinxa för mycket nu, men tror det kommer fortsätta ett bra tag till. Hoppas åtminstone innerligt det, för det är så roligt.

Märker verkligen att orken och viljan att ta bilder kommer tillbaka med ljuset. Hur många av de här fina sakerna har egentligen med solen att göra, hehe?

En konstig tid vi lever i just nu

Hur börjar man?
När allting känns lite lite underligt,
som att det skaver fast samtidigt inte känns alls.

När dagarna varieras mellan
oändligt scrollande på telefonen, och
en frustration över att alla stories på Instagram är
slut.

Och dagar när skapandet är allt som får plats
i hjärnan, när händerna
bara vill röra sig. Och hoppar
från virkning till broderi till skisser till akvarell.

Tar in information ibland, men
stänger mest ute allting. Orkar inte
processa allt som skrivs, allt som diskuteras.
Vill stänga in mig själv och alla jag älskar, men
vill också springa fort iväg till något
tryggt.

Sörjer att vi inte åker hem över påsken, men
värderar råden som ges till allmänheten.
Åk inte om ni inte måste. Så
vi stannar hemma.

Kompenserar sorgen över hemmablivandet med
så många påskpynt jag kan
och orkar hitta på. Planerar, men
mest känns det ändå tråkigt. Otryggt.
Hur firar man påsk om man inte åker hem
till familjen?
till naturen?
till tryggheten?

Vissa dagar känns det som paniken ska
bryta ut i bröstet. Andra dagar är det
inga problem.
Stannar mest hemma
men går ut ibland. Försöker att
komma utanför lägenheten varje dag.

Önskar mig
TYSTNAD
över allt annat önskar jag mig tystnad.
Avbrutet av fågelsång eller
trädsus, kanske lite
havsbrus.
Men allra mest tystnaden som infinner sig långt bort från
stan.

Och vad denna text är, det
vet jag inte. Men den kom ut,
ur hjärnan
ur fingrarna
ur tanken
ur hjärtat.
Och kanske är det det enda som spelar någon roll,
just nu.

Hur har ni det?

En virtuell resa och återblick: Frankrike dag 3 (pt.1) – Flavigny och en konstutställning

Nu när det absolut inte är rimligt att resa någonstans (inte ens inom Sverige), så tänkte jag att vi kunde resa lite i fantasin! Det blir en sorts återblick för mig, som äntligen orkat redigera lite bilder, och fantasi-resa för er. Och det är alltså Frankrike som gäller. De första två dagarna hittar ni här och här. Här är halva dag tre, eftersom… Ja, men det är ett helt gäng bilder. Och för att ni ska slippa sitta här i en halvtimme delar jag upp det lite. Mer virtuellt resande, helt enkelt!

Jag förde en ganska noggrann resedagbok under den här resan, och det är så kul att titta tillbaka och läsa den! Såhär skrev jag om morgonen:

10.30 i solstol halvt i solen
När jag gick upp frågade Eric om jag ville ha färskpressad apelsinjuice till frukost. Ja tack gärna, sa jag och hämtade kameran.

Så jag fick färskpressad juice till frukost, och drack den till det godaste hårda bröd jag ätit, med jordgubbssylt på och nån sorts vitmögelost. Och så en grekisk yoghurt med lite till sylt, och en nektarin. Solen hade redan börjat värma, trots att klockan nog var runt 9. Jättehärligt, och gräset var sådär morgondaggigt.

Det blev dags för dagens utflykt! Här en bild på landskapet tagen från bilfönstret. Från Larrey till Flavigny, dit vi skulle, tar det ungefär en timme med bil. Och det är verkligen värt resan! Jag menar – titta på landskapet! Magi. Flavigny är för övrigt en liten medeltidsby som ligger allra högst upp på en kulle. Eller ett mindre berg? Högre upp än man tror när man åker upp i alla fall! I dagboken skrev jag såhär:

I telefonen på väg till Flavigny skrev jag såhär:
”Vi åker bil till någonstans jag inte vet var det är, och stundtals åker vi genom vad som känns som en grön tunnel av skog. På håll ser jag ett ensamt träd mitt i en åker på en kulle. Med endast himlen som bakgrund och böljande säd som skiftar färg i vinden. Rapsfälten blommar här, och då och då är det gult på båda sidor vägen. Ibland när fälten skiftar i gult är det smörblommor i full blom. Vackert.”

Poängen med vår utflykt var detta! En konstutställning med manipulerade fotografier som stack ut eller stack fram lite här och var i stan. Som den här gubben som såg ut att titta ut från sitt fönster! Under varje foto fanns också en liten dikt, men eftersom det mest var på franska och jag ändå hade fullt upp med alla vackra hus så har jag inte dokumenterat en enda i varken bild eller text.

Titta så många vackra hus!! Jag blev alldeles till mig, och hamnade ofta långt bakom alla andra. Jag minns att jag tyckte det var lite jobbigt då att alla gick på, men såhär i efterhand minns jag ändå mest de fina känslorna. Som ALLA VACKRA HUS. Älskar vackra hus.

Längs med åtminstone en bit av staden/byn/samhället finns gångar med utsikt över fälten nedanför. I telefonen har jag någon bild på själva utsikten, men med kameran är detta det närmsta jag kommer. Men vi snackar några hundra meter stup till höger om den här muren. Eller det var kanske en trädgård just här nedanför, men ett par hundra meter stup på ett par ställen!

Om ni nu vill fantasiresa lite extra och föreställa er hur det är att gå omkring i Flavigny, så ska jag måla upp det lite:

Det är runt 26 grader varmt och strålande solsken, svetten samlas i pannan och på ryggen, och låren har börjat klibba rätt rejält. Fötterna känns som stenar och vaderna värker lite efter att ha gått en timme på backiga smågator. Det gassar på och det är knappt att det är svalt ens i skuggan. Det doftar här och var av syrén som står i blom i nästan varje trädgård. Och på krönet ut mot utsikten blåser det svaga vindar som ruskar i gräset. Husen runt omkring har stenväggar allihop, och på fönstren sitter luckor i målat trä. Mest i vackra pastellfärger, men en och annan jordig ton syns också. På varje trapp och fönsterbleck står små krukväxter, sånt som knappt kan stå ute på sommaren i Sverige. Klimatet är verkligen helt annorlunda, och arkitekturen så mycket äldre.

Och sen! Sen kom det bästa med hela byn. När jag till slut kopplade ihop den med något från min barndom.

För vi kom fram till ett litet torg, i jakten på lunch, och där stod den här bilen. Gullig! Tänkte jag, och tog lite bilder medan de andra fortsatte in på…

Les Anis de Flavigny! Som gör mitt bästa barndomsgodis!? Som alltid såldes på Varbergs fästning, och som både pappa och farmor brukade köpa en ask av när vi var där. Åh, jag blev helt till mig. Ingen annan fattade grejen riktigt, mer än att det var gott. Men vilka minnen det drog fram.

Dessutom hade de ett stort bord i ett rum där man kunde smaka alla sorterna! Eller nästan alla, de flesta fanns. Min favorit är för alltid citron-smaken, och jag har fortfarande kvar en halv ask som jag sakta men säkert äter lite av då och då.

I de bakre rummen fanns dessutom ett litet museum! Allt var på franska dock, så jag tittade bara runt lite. Köpte med mig en ask citrongodisar och så var det dags att åka vidare. Ångrar så bittert att jag inte köpte fler askar, men där och då trodde jag inte att man fick ta med sig ätbara saker tillbaka på flyget… Såpass resvan är jag, ja. Men vi hittade faktiskt på flygplatsen sen och köpte med en extra ask till mig och en med rossmak till farmor.

Och det var Flavigny! Vill så gärna åka tillbaka igen bara för att utforska alla små gator och såklart köpa mer godis. Åh, det är så gott! <3

Härifrån fortsatte vi vidare för lunch i en annan stad, men det får bli i nästa inlägg…! Hoppas att ni tyckte det var fint att få resa lite virtuellt med mig. Och så hoppas jag att jag snart får åka tillbaka till Frankrike och att allt det här lägger sig fort. Även om jag tvivlar på att så är fallet.