Browsing Category

Malmö

Om en kort utflykt till Bulltoftaparken

Hej på er! Det har börjat bli lite enklare att skriva här igen, och det är ju kul! Jag insåg när jag satt med bilderna igår, att jag har fotat med kameran 8 dagar i rad, och bröt det först nu i söndags. Första gången på länge det är så många dagar, och det känns bra i magen. Kanske är det ljuset, kanske är det våren, kanske är det allt som blommar nu. Eller så är det något som har fått mig att bli sugen på det igen bara, det är också helt okej. Oavsett vad, så är kameran rolig igen, helt enkelt!

En av de här 8 dagarna i följd, tog jag och Eric oss ut till Bulltoftaparken. Den ligger i norra delarna av Malmö, och vi hade aldrig varit där innan, bara åkt förbi med bussen på väg ut mot Torup och bokskogen (som jag skrev lite om här och här). Den här gången (som så många andra gånger), gällde det Pokémon GO, och ett näste av en specifik Pokémon vi ville åt. Så sagt och gjort, vi åt lunch och hoppade på bussen!

Väl ute vid parken möttes vi först av tre fält av vita, underbart vackra blommor. Jag, med kameran i högsta hugg, hoppade ner bland dem och försökte fånga bin och fjärilar och lekte med skärpedjupet som jag brukade göra förr. När fotandet var en upptäcktsfärd och inte ett ”måste”. Så roligt att tänka utanför boxen med bilderna igen, att konstant testa olika vinklar, leka med ljuset.

Vidare gick vi runt ett halvt varv i parken. Där är så fint! Inte super just nu kanske, men i sommar kan jag tänka mig att det är magiskt. Ett par dammar, nån liten bäck, lite höjder att promenera kring på och gräsområden mellan skogsområden. Inte så att det är någon skog direkt, men det är verkligen en av Malmös finaste parker! Och jag har besökt nästan alla nu.

Eric ville lite motvilligt ställa upp på att bli fotad, hehe.

Sen var det dags att ta sig hemåt. Vi hoppade av bussen på Värnhem för att promenera sista biten.

Vidare genom Rörsjöparken och så svängde vi av hemåt, förbi St Knut och sen var vi hemma igen!

Där fixade vi i ordning fruktsallad av gårdagens torget-inhandling och åt med vit choklad-glass, innan det var dags för mig att plugga järnet igen. Och så var den söndagen slut! En fin söndag, och en av årets hittills varmaste dagar. Vi gick utan jackor och svettades ändå. Så himla vårigt och bra bara!

Och nu ska jag återgå till mitt skolarbete, och se till att börja skriva på mina intervjufrågor. För på torsdag gör jag min första intervju, minsann!

Vårtecken och en välbehövlig strandpromenad

Våren har kommit till Malmö! Som alla jag följer på sociala medier redan har skrivit minst en gång var. Dels i början av mars, men också nu sen i helgen när det var 17 grader varmt och strålande sol. Men det är så härligt, att jag orkar inte ens bli irriterad på bristen av andra intressanta ämnen som kan gå förlorade i hypen över vårsolen och värmen.

Som jag skrev om igår, så är ångesten stor just nu. Mest av allt på grund av det här jäkla examensarbetet. Min handledare kanske inte riktigt tror på att jag kommer klara detta, eftersom jag redan ligger nästan tre veckor back på grund av en jäkla omtenta (och ångesten och uppskjutar-syndromet). Men jag vill så så gärna visa att jag visst kan, att det kommer gå, och att allting kommer lösa sig. Kanske allra mest för att bevisa för alla att det går. Och för att ämnet jag har valt för mig själv får mig exalterad varje gång jag börjar läsa om det eller pratar med någon om det, haha.

Så efter min handledning tog jag en buss ut till Ribersborg och stranden. Inte nödvändigtvis för naturen så mycket som för att spela lite Pokémon GO, men i slutändan blev det mest promenaden som gav mig något ändå. Men så såg jag, precis som i helgen, mitt bästa vårtecken! Tusenskönor som börjat blomma i gräsmattorna. Ett av mina starkaste barndomsminnen från mammas jobb, och det känns alltid så bra när de börjar blomma igen.

Nere vid stranden var det nästan löjligt blåsigt, och jag hade svårt att inte blåsa iväg från och till. Men de här vackra, torkade vass-stänglarna (?) blåste så fint i vinden. Och med Turning Torso i bakgrunden kunde jag inte låta bli. Lite lagom turist-töntigt och samtidigt lite Malmöromantiskt, haha.

Men jag tog mig i alla fall över hundfältet där några enstaka hundar sprang runt sina ägare och varandra, och ner till strandkanten. Där stannade jag en stund och hittade en sten jag plockade med mig. Någonstans där tänkte jag att den stenen skulle få bli en sorts symbol för min ångest. Jag är normalt sett verkligen ingen symbolisk person, och tycker oftast det känns mest flummigt. Men den där stenen alltså. Höll den i handen länge, länge, och nu ligger den i min vänstra jackficka. Och jag tror den kommer skänka mig lite tröst i jobbiga situationer i alla fall.

Och så satte jag mig en stund bland stenarna bakom en kulle, så att vinden inte tog i riktigt lika starkt. Där satt jag en stund och filosoferade om färgerna på vattnet, om gräsandshonan som simmade en bit bort, och annat som kändes viktigt att fundera på i den stunden. Lugnade ner mig, andades havsluft och rörde vid vattnet med fingertopparna och kände lukten av ett riktigt salt hav. Som jag älskar den lukten. Som den betyder hemma för mig. Vill aldrig bo såhär långt från havet igen. Och då är det ändå bara någon kilometer bort genom staden.

Skrev såhär i telefonen: ”Hur vattnet vid kanten av havet är som en sicksackig version av himlen. Med ljusare blå som blir successivt mörkare ut mot horisonten, som himlen blir mörkare närmre atmosfären.”

Idag är en ny dag, och jag ska försöka ta tag i examensarbetet på riktigt. Förhoppningsvis hittar jag precis den där källan jag letat efter, som passar mitt arbete perfekt. Annars får jag fortsätta leta. Tills det blir bra, och jag bevisar att jag kan minsann göra detta. Det ska gå. *intalar mig själv*

Utflyktstips: söndagspromenad i Alnarp

Alnarp, where to begin? Ända sen jag flyttade till Malmö har jag hört så mycket fint och bra om Alnarp, men jag hade inte lyckats med att faktiskt ta mig dit förrän nu i sommar. Inte för att det är svårt, det går en direktbuss från Spångatan här i Malmö, utan för att jag ibland har så svårt att komma iväg.

Alnarp är… Så många saker. Skola, slottspark, litet samhälle (som tydligen är en del av Lomma tätort numera, men ja), och antagligen flera andra saker jag inte kommer på just nu. Och just Alnarp är ämnet för dagens blogginlägg! För jag har alltså äntligen tagit mig dit, och på många sätt ville jag faktiskt inte därifrån.

Vi gick upp tidigt en söndag morgon när sommarkorten fortfarande gällde här i Skåne, för att ta första bussen ut mot Lomma. På söndagar går de nämligen inte så… bra. Låt oss i alla fall vara så snälla. Vi kunde välja på att vara där i en och en halv eller tre timmar, och planerade för det senare eftersom vi inte ville stressa oss igenom parken.

Och väl där var det ett bra val! Vi var nästan helt ensamma, med undantag för ett par morgonpigga motionärer och pensionärer. Vi strosade först genom det lilla samhället, komplett med museum, förskola och bostadshus. Vi tog en genväg som var vacker men så enslig att vi nästan trodde vi hamnade i en skräckfilm. Ni vet, ensliga skogsstigar och sådär.

Sen kom vi fram till slottet och parken. Så vackert! Stora träd, murgröna och sån där fantastiskt vacker slingerväxt som får bär och helt orangea löv på hösten över hela fasaden av huset, och ja. Som i en saga.

Vi hittade inte riktigt, så vi gick på måfå, och kom fram till en liten damm med olika sorters näckrosor. Några blommade, andra såg ut att börja blomma när som helst.

Vi promenerade genom deras enorma område med buskar och träd, där bland annat trädet här ovan blommade. Precis såna jag undrade över i Slottsparken för ett år sen, och nu fick jag alltså reda på att de heter Katalpa. Hur man uttalar det? Inte den blekaste, men det känns fint att ha ett namn på dessa kastanjeliknande träd.

Solen kom fram och Eric tog av sig glasögonen en stund och njöt av värmen. Det här är för övrigt typ sjunde bilden eftersom jag behövde ställa in kameran och justera ansiktsuttryck med kommentarer som ”kan du se ut som att du njuter lite mer av solen?”…. Eh, ja.

På området med träden fanns bland annat detta. En björk (kanske himalayabjörk, men jag minns inte riktigt, det fanns runt fem olika brevid varandra), som ser lite läskig ut. Ser ni ögat och den tydliga näsan där i barken? Kanske heter det till och med näver, eftersom det inte är den översta barken… hm…

Där fanns även ett mindre hav av hortensia, och vi gick länge och funderade på vilka vi ville ha i vår framtida trädgård. En vi gillade lite extra blev väldigt hög och fick vackra, toppiga blomklasar i ljust rosa och vitt. Den på bilden luktade lite extra gott dock.

I närheten står detta magnifika träd. En gammal ek, en av flera på området, som vi gick närmre för att titta lite extra på. Ekar är ju trots allt bland de bästa träden.

På eken satt den här arga snubben. Antar i alla fall att det är en snubbe, eftersom den var så stingslig. Den flög nästan mot mig ett par gånger och viftade med vingarna på ett ilsket sätt medan jag försökte fånga den på bild. Ungefär som att den hade en dålig dag, eller kanske var lite kameraskygg, vad vet jag?

På väg mot den blommande varianten av buskar och träd-utställningen gick vi förbi de andra ekarna vid slottet. Jag som råkar älska ekar bad Eric att ta ett par bilder på mig när jag stod och tittade upp mot lövverket. Eller det trodde jag tills jag skrev detta, för på bilderna är det ju faktiskt inte någon ek. Så det minns jag helt fel! Men vi satt på bänkar under en som var större än den på förra bilden av en ek.

Vad det här är för träd vet jag inte riktigt faktiskt. Någon sorts lönn kanske? Det ser lite ut som en större variant av de japanska lönnarna, men så mycket kan jag faktiskt inte om träd att jag kan artbestämma från en ytterst oklar bild. Fint var det i alla fall, trots att det inte var en ek!

När vi kom fram till blommorna sken solen igen, och Eric satte sig på en bänk för att pausa lite. Han hade potentiellt också något i skon?

Bakom honom ser vi blå himmel, och ett hav av blommor planterade i sängar med tillhörande skyltar om vilka arter de är, på både svenska och latin.

Här har vi till exempel i ordning en lavendel med tillhörande bin, en rysk martorn (Eryngium planum ”Blauknappe” enligt skylten), samt en vacker orange blomma jag glömde fota skylten på, hehe. Känner igen, men kan inte sätta namn på. Vem som får gärna artbestämma!

Eric var lite trött, så han la sig på bänken en stund medan jag fotograferade bin, fjärilar och fler blommor. Sen tog vi en sväng runt för att titta på potentiella favoriter till en trädgård, varav den ryska martornen här ovanför definitivt hamnade på nya favoriter-listan!

Någonstans mitt i allt började det komma fler personer till parken, och vi delade på en banan i skuggan på en annan bänk. Klockan började närma sig 12, när bussen skulle gå hem, så vi avslutade timmarna i Alnarp med en sista runda bland blommorna och naturen.

Fjärilarna var extra pigga den dagen, och extra samarbetsvilliga också. Flera stycken ville vara med på bild (ek-kompisen undantaget), och de satt relativt still på alla blommor jag ville fotografera dem på. Vackra, visst är de, Påfågelöga-fjärilarna?

När vi kom fram till slottet var det cirka tjugofem minuter tills bussen skulle gå, så vi passade på att kika lite närmre på huset. Vi hittade inga årtal för när det byggdes, men jag tog en fin bild på den där klätterväxten jag inte kan namnet på. Feel free to artbestämma! Nån vinranka eller liknande kanske?

Vi tog oss de närmsta kanske hundra metrarna när det….

… började ösregna! Ett sånt där riktigt sommarösregn från ingenstans utan förvarning. Eric, gullig och knäpp som han är, tyckte det var en fin idé att promenera ut i det, trots att vi hade ypperliga träd att stå under.

Och jag var såklart redo med kameran! Tacka vet jag vädertåliga kameror, haha!

Men när vi närmade oss busshållplatsen igen sken solen såklart, och vi tog oss de sista hundra metrarna fram till en försenad buss och lite mer regn på vägen hem till Malmö.

Allt som allt en så otroligt lyckad utflykt till Alnarp, och jag rekommenderar alla att ta sig dit! Närboende eller ej, för det är otroligt vackert. Vi gick utan karta, men vill ni komma dit lite mer förberedda har SLU en finfin guide med fakta, ljudfiler och planeringsmaterial fritt tillgängligt här på sin hemsida.

Har ni varit i Alnarp? Eller kanske någon annan makalöst vacker plats i Sverige som jag bara måste besöka? Tipsa mig gärna!

Malmö Garden Show

I början av juni gick, som varje år, Malmö Garden Show av stapeln! Det här var första året sen vi flyttade till Malmö som jag haft möjlighet att gå, och därför var jag såklart väldigt sugen. Så sagt och gjort, jag tog mig bort med buss till stan för att hämta ut pengar, och sen vidare till fots mot Slottsparken!

Jag kom från Västra Hamnen-hållet av stan, och då går man förbi den här fantastiska om man har tur! Muséet kör med en gammal spårvagn några turer om dagen, mellan Malmö Muséer och Stadsbiblioteket. Än har jag inte hunnit åka, men nån gång i sommar så ska jag minsann hinna med det!

I väntan på Eric så gick jag raka vägen till Svenska Hoyasällskapet där jag läst att det skulle finnas sticklingar. Och minsann! En liten Hoya Mathilde fick jag med mig för 80 riksdaler. Den är faktiskt ännu inte satt i jord, eftersom jag tyvärr har upptäckt trips hemma… Men den lever fortfarande, så jag hoppas den ska ta sig när jag blivit av med eländet!

Sen gick jag runt, lite själv och lite med Eric, och tittade på de olika utställarna. Ingenting på själva trädgårdarna dock, men det får bli nästa år. Jag blev så trött i huvudet av alla intryck och stressen med allt folk att jag inte ens orkade njuta. Kanske är inte såna här tillställningar riktigt min grej. Eller det vet jag ju redan att de inte är.

Men vi fastnade lite extra för de här! Krukor som sätts på fönstret för att hålla köpta örter färska längre. Två för 150 var mässpriset, och vi slog faktiskt till och ångrade nästan efteråt att vi inte köpt två till. De sitter i vårt fönster nu, och tyvärr hittade jag trips även på örterna, så de är slängda, men innan det satt de riktigt fint i krukorna! Gillar också att de sitter på fönstret, eftersom det inte tar upp plats på min allt för välfyllda fönsterbräda….. hehe.

Ett litet fynd till blev det faktiskt. Eller två. För när jag hittade Kalanchoe Tomentosan och blev exalterad och berättade för handlaren att jag letat efter en sån fick jag en annan Kalanchoe gratis. Bara för att jag kunde namnet på den andra! Så gullig farbror <3

Så lilla Kalanchoe Tomentosan följde med hem, tillsammans med en Kalanchoe Tubiflora, två örtkrukor och en Hoya-stickling. Och sen gick jag och Eric och åt lunch i Västra Hamnen och spelade Pokémon hela vägen hem.

Allt som allt en riktigt fin stund på Malmö Garden Show. Så synd att jag inte orkade mer, men nästa år ska jag vara lite mer förberedd och åka dit när de precis öppnar för att slippa riktigt så mycket folk. En lär så länge en lever, osv osv!

En picknick under äppelblom och rapsfält i kvällssol

En dag i mitten av maj hade jag bestämt träff med Amanda. Det var precis i mitten av de där riktigt varma dagarna, och vi bestämde oss för att ses och parkhänga lite. Amanda var sugen på Pildammsparken, och jag visste precis var jag ville sitta då!

När jag var där med Eric några dagar tidigare och gick hamnade vi nämligen här. I ett hav av blommande äppelträd! De är såpass låga och täta att de ger underbart filtrerat ljus och skugga på samma gång, och samtidigt så höga undertill att det går att sitta bekvämt och inte känna sig inträngd under dem.

Vi var båda ganska fascinerade och glada, och passade på att fota mycket och att äta bullarna och blåbären Amanda hade med sig dit. Det kändes liksom som en perfekt start på sommaren!

När vi hade ätit färdigt tog vi en liten promenad genom parken och diskuterade huruvida vi kanske skulle ta en buss ut från Malmö och hinna fotografera lite i ett rapsfält. Vi hade pratat om det innan och var helt enkelt sugna på lite Skåneromantiserande på hög nivå. Sagt och gjort, och lite busstittande senare, så bestämde vi oss för att ändå köra på! Så vi tog oss hem till mig, åt lite mat, och tog oss till Värnhem för att ta bussen ut från Malmö och fram till ett rapsfält någonstans.

Vi hade kikat lite innan på potentiella hållplatser, och när vi hoppade av bussen på okänd mark hamnade vi här! I ett mysigt litet område som jag nu glömt namnet på. Någonstans en bit utanför Malmö med buss 142.

Vi hade sett rapsfält från bussen och helt enkelt gissat att det skulle gå att ta sig fram till dem på ett eller annat sätt.

Så vi promenerade upp för en liten backe, blev hälsade på av andra som antagligen hörde till platsen mer permanent, och Amanda tog av sig sina sandaler för att gå barfota. För det var så otroligt varmt och härligt som det är sådär på försommaren.

Och minsann! Vi hittade rapsfältet vi sett från bussen! Amanda var lite i extas, och jag var väl egentligen det jag också. Vi filmade och fotograferade och grejade, både med kamera och telefoner.

Amanda fick agera modell, och jag övade lite på att fota människor. Något jag egentligen på många sätt tycker är svårt, men också väldigt roligt. Vi diskuterade kring hur det skulle gå dagen därpå när jag skulle provfotografera en kompis och hennes partner inför deras bröllop i sommar, och jag dirigerade Amanda lite under tiden.

För övrigt, hur snygg kompis har jag fått då?! Väldigt fotogenisk, och dessutom rolig på att hitta på egna initiativ att fotografera <3

Vi hade först tänkt stanna en halvtimme i tron att det skulle räcka, men vi förälskade oss rätt rejält i den här platsen och ljuset och hur det föll när vi var där. Så det slutade med att vi stannade en och en halv timme i stället. Vi fick liksom inte nog.

För när ljuset började bli för dåligt och skymmas av träden på ena sidan vägen där rapsfältet låg, visade sig andra sidan vara minst lika vacker och fantastisk på bild.

Åt det hållet var det nämligen solnedgången som började lysa upp himlen med diverse färger och en ljusshow som fick oss att säga ooooh och aaaah och woooow!! många gånger om.

För vem älskar inte såna här bilder i fantastiskt motljus? Allra bäst blev de dock i telefonen. Helt otroligt vackert ljus, och Amanda i motljus och solens strålar som en gloria runt hennes huvud, och maskrosorna runt omkring som små lysande glober av fluff på ängen runt omkring. Om vi ska romantisera lite alltså, och det tycker jag att vi ska.

På väg tillbaka från ängen hittade jag en liten snigel på min nya, vita sko. Och utöver allt det vackra och härliga i att ta med sig en ny vän ut på spontana äventyr (”det här gör vi om massor av gånger i sommar!!” utropades också ett gäng gånger), så var där även fullt med mygg och andra insekter som flög omkring hela tiden. Jag hade fler myggbett när jag kom hem än jag orkade räkna till, och det gjorde liksom ingenting. För det var värt det.

För världen bjöd på en helt magisk solnedgång, och varken min kamera eller min telefon lyckades fånga något som var i närheten av hur vackert det faktiskt var. Så till slut la jag ner båda två och bara njöt. Njöt av stunden och lugnet och att få vara på ett så vackert ställe.

Och till slut gav vi oss tillbaka till bussen och satt och väntade på den vid ännu fler magiska ljusshower både över Malmös konturer och vägens asfalt och väglinjer och de böljande kullarna på andra sidan vägen. Till slut kom bussen och vi var hemma igen runt tio på kvällen. Efter en så otroligt fin och underbar kväll i försommaren. Äppelblommen, picknicken, rapsfält i gulaste blom och spontana utflykter. Några av de saker jag önskar mig i sommar. Allra mest det sista.

SparaSpara

FYN Malmö och en fika med Amanda

I mitten av april, när det var ganska varmt och innan det blev totalkaosväder med snö mitt bland de blommande träden, så fikade jag med Amanda! Vi möttes upp efter min praktik en tisdag och hade bestämt oss för att fika på FYN. Det ligger ett stenkast hemifrån oss båda nu, och det är ju smidigt!

Innan den här fikan var det så himla länge sen vi sågs. Augusti, för att vara exakt. För vi var båda med på en boulekväll anordnad av Lilla Vardags-tjejerna som blev så himla lyckad! Sen dess hade vi alltså inte setts, men vi sa redan då att ”vi får fasen fika alltså!”, och nu blev det äntligen av.

FYN ligger alltså typ på St Knut, fast ändå inte? Det här området är lite svårdefinierat, men jag brukar säga att jag bor typ på Nobeltorget. Så någonstans mellan St Knut och Nobeltorget ligger det! Sorgenfri heter det väl egentligen, men det vet ingen som inte är från Malmö vart det ligger.

Amanda är för övrigt så himla bra! Så glad att vi träffades igen. Det känns liksom inte som att vi bara träffats två gånger, utan mer som att hon är en gammal väl som man lär känna på nytt. Vi verkar ha så mycket gemensamt och det är så lättsamt att prata med henne. En bra person, helt enkelt!

FYN är förresten himla fint. Så bra ljusinsläpp, bra inredning, och så gott fika! Jag trooooor att allt är ekologiskt, och jag är helt hundra på att det mesta är veganskt. Om inte allt? Men jag har alltså inte full koll, och jag har knappt varit här förut. Men fint är det, och fikat är gott, och det är viktigast!

Så Amanda fikade en kopp te + chokladboll, och jag tog lemonad + blåbärscheesecake. Och så hamnade vi vid ett högt bord på otippat bekväma pallar och pratade tills de stängde och vi inte kände oss klara än. Vi hade ju bara hunnit träffas i lite mer än en timme!

Så vi bestämde oss för att ta en liten promenad. För det är ju trots allt det bästa man kan göra när man vill prata och fiket stänger.

Vi promenerade sålunda bort mot St Knut, förbi torget, och vidare bort mot Stadshuset. Där fotograferade vi lite körsbärsblommor som stod i full blom!

För det här lilla området är ett av de där bättre i Malmö när det kommer till fina körsbärsblom tidigt. Amanda hoppade och tog tag i en liten kvist som hon fick med sig ner igen.

Och så var hon såhär fin!! Och tyckte att jag skulle fota den där lilla fina kvisten.

Så vi testade med längre slutartid och rörelse och det blev ju ganska fint faktiskt! Sen var det dags att sluta frysa ihjäl, för det var inte så varmt när solen började gå ner.

Så vi följdes åt en bit tillbaka och stannade och pratade lite till innan vi skiljdes åt och gick åt varsitt håll. Och ett par veckor senare flyttade hon närmre! Så nu ska vi promenera på kvällarna snart, och kunna hänga lite mer! Pepp!!

Och det var den fina kvällen. Rekommenderar verkligen FYN, och att sen gå omkring i området häromkring. För här är så himla fint. Både färgglada hus, mysiga små gator och butiker som säljer kul grejer att upptäcka! Tror det här området snart är nästan hipster-område, hehe.

En onsdag i mars på Spoonery med Skapargäris Malmö

En onsdag mot slutet av mars var det dags att testa något nytt. Jag gick med i gruppen Skapargäris på Facebook i början av året, när den skapades, och sen dess har det startats en mindre Malmö-grupp som försöker ses en gång i veckan. Dessa möten hålls oftast på Spoonery på St Knut, vilket är nära och bra för min del!

Så jag mötte upp den här donnan, Emilia, som kom med bussen från Lund. Vi var pepp på att skapa och få träffa lite nytt folk! Jag stannade henne en kort stund i det här ljuset, för det var så himla fint. Ni vet, bloggare och sådär, hehe.

Vi gick de få metrarna från busshållplatsen och kom hit! Till Spoonery. Eftersom vi inte hade varit med innan visste vi inte alls hur folk såg ut, eller om de brukade äta eller så under tiden. Men vi beställde och när vi funderade på vilket bord vi skulle välja så kom det in en tjej som skulle vara med!

Vi satte oss och jag placerade mitt lilla bakverk och min dricka på bordet och så presenterade vi oss lite. Solen sken in genom fönstret och färgade allt gult en stund, och det var fint att det var ljust ute vid sjutiden. Så himla vårigt liksom! Emilia fick in sin mat, och ja, så skapade vi.

Tjejen brevid mig (förlåt, jag är så dålig på namn, men Cecilia tror jag?) ritade på frihand litegrann. Sånt som jag tycker är supersvårt. Helt plötsligt vände hon på pappret och målade från andra hållet! Och så blev det bra från det hållet också. Så himla imponerad.

Själv satt jag och målade lite akvarell, Emilia satt och virkade och den fjärde personen (Carro? kanske.) satt och tittade i en akryltekniks-bok och skissade lite på ett par kommande projekt. Och det var den trevliga kvällen på Spoonery! Jag tog inte så många bilder, för det är alltid lite stelt sådär första gången man träffar folk. Men fler träffar med Skapargäris tror jag i alla fall det blir!

Café Sockerbit med Klara – en favoritpärla i Malmö

För någon vecka sen mötte jag upp Klara på väg in till stan, för vi var sugna på frukost. Jag hade för mig att Café Sockerbit har frukost, så vi styrde ditåt. Om vi hade haft fel hade vi fått leta upp något annat, men nu hade jag tack och lov rätt! De serverar inte bara frukost, utan också det fantastiska påhittet scones-frukost!

Så den valde vi såklart. Vi tog varsin kopp te till, jag mitt bästa äppelpajs-te, och Klara ett fruktigt svart te. Bästa grejen? Man får påfyllning på vattnet! Så man kan hämta minst två koppar, vilket är perfekt när man vill sitta länge!

Det är också så himla mysigt möblerat, och är man stammis får man en egen kopp på väggen vid dörren! Här finns små stilleben på väl utvalda platser, och på ett bord står ett litet växthus med staplade koppar och en liten växt i.

Och medan jag fotade fick vi in vår frukost! Varsin supergod scone med ost och på apelsinmarmelad i en liten burk. Allt fint upplagt på klassiskt porslin med guldkant, och så den handdrejade koppen med te brevid. På borden runt omkring ligger böcker i högar och koppar står på hög brevid ljus som brinner och växter som sprider växtglädje.

Två av mina favorit-stilleben. En ap-ljusstake på två böcker med gammal finish, och staplade koppar och fat i favoritfärgerna under en glaskupa brevid ytterligare en vacker ljusstake och en vas med torkade blommor.

Men nog om den här fantastiska inredningen nu, hur underbar den än är. För att återgå till själva fikan, så satt jag och Klara kvar i någon timme och pratade om allt möjligt. Bland annat om att jag ska fotografera hennes bröllop i sommar! Det ska bli så himla fint, och jag är samtidigt så otroligt nervös. Jag ska skriva lite mer om det när det närmar sig dock.

Vi kom strax efter öppning och satt kvar längre än folk som kom och gick, åt lunch och försvann och drack upp sitt te och kaffe och så sa Klara ”är du också hungrig?”. Det var jag såklart, för klockan var nästan ett. Så vi bestämde oss helt enkelt för att gå ut och luncha också! Men vart det bar av berättar jag om en annan gång.

Café Sockerbit är ett sånt ställe som många missar. Det ligger lite undangömt i Holmgången och är ganska litet. Jag gick dit första gången för en frukost hösten 2014, när vi startade bokcirkeln jag var med i ett år. Sen har jag varit där två gånger med den här, och det är verkligen en favorit! Allra bäst för miljön, men också för att de har äppelpajs-te och gott fika. Och nu också för frukost!

Har ni något favoritcafé där ni bor? Vill ni tipsa? Sparar på en lista så jag kan besöka när jag reser runt i livet sen!

Att äta sig genom Malmö; Konditori Hollandia & Ciao

När mina föräldrar var här i Malmö i början av mars för att fira födelsedag i efterskott passade vi såklart på att umgås. Inte hela helgen, men majoriteten. På lördagen som var deras enda heldag här mötte vi upp dem på eftermiddagen för en fika. Det var relativt soligt och vi var inte de enda som tänkte tanken att fika just den lördagen. Men faktum är att trots sol så tog jag inte fram kameran förrän vi krånglat oss in till ett litet hörnbord inne på Hollandia. Så där i ljuset från enbart glödlampor satt vi och mös med varsitt fikabröd.

På Hollandia får en allt på fint porslin och te och varm choklad får en i små kannor. Tevatten och kaffe finns att ta själv i stora eh…. termosar? Vet inte vad sjutton de kan kallas, men enorma kannor med liten pump längst ner liksom. Som håller värmen. Inte sjutton vet jag, men en hämtar hur mycket en vill ha själv liksom!

Jag åt ett wienerbröd med lite frukt på, Eric åt en bakelse med passionsfrukt, mamma tog någon slags mousse i glas, och pappa åt vad som fanns i allergiväg – någon sorts chokladpryttlar.

Gulle-pappa! Så lång att huvudet nästan slog i orkidéerna ovanför, och en sån van tedrickare att han hann dricka minst två muggar på samma tid som jag hann dricka två tredjedelar av min.

Och där satt vi i ett par timmar tills folket avtog, och sen promenerade vi tillbaka till vår lägenhet för att byta om inför kvällens middag ute. Och för att bara andas ut utan andra människor runt. För det har i princip hela familjen ett rätt stort behov av. Sen var det dags för Ciao!

För en stund senare gav vi oss av tillbaka in mot Triangeln. Av en slump baserad på att stället vi hade tänkt äta på var fullbokat och att vi gått förbi Ciao några gånger på väg till och från saker, så hamnade vi här! På Ciao alltså. En italiensk restaurang ett stenkast från Triangeln, inhyst i en mysig och fräsch källarlokal på Friisgatan.

Så vi slog oss ner vid ett bord nära fönstret med lite utsikt mot Friisgatans underbara zickzack-belysning och beställde från menyn vid disken. Jag och mamma tog den ena pastan, Eric den andra, och pappa tog en pizza.

Den här makalösa tortellinin med päron i taleggiosås var helt sjukt god. Den kan inte beskrivas annorlunda helt enkelt. Även Erics pasta var supergod, men den fastnade inte särskilt bra på bild. Det är nämligen sjukt svårt att fotografera i knappt befintligt ljus och försöka få spaghetti och köttbitar att se aptitligt ut. Det är sjukt svårt att fotografera något alls i obefintligt ljus i och för sig.

Men pappas pizza hamnade på bild! En med rökt mozzarella (galet gott!), lufttorkad skinka och körsbärstomater. Den hoppas jag på att få äta någon gång själv, för det var verkligen en smakupplevelse.

Sen var det dags att promenera hem igen. Väl hemma insåg vi att jag glömt min telefon på restaurangen, så mamma erbjöd sig att gå tillbaka och hämta den. Tack igen <3. Sen spelade vi Bezzerwizzer hela kvällen (jag vann!!) tills de gick hem till sitt boende för natten. Och så var den dagen med ätande slut.

Har ni några bra tips på restauranger i Malmö? Vi äter rätt sällan ute, men det blir alltid samma ställen och vi skulle vilja testa något nytt. Alla tips är välkomna!

Våren som äntligen kom till Malmö – vårtecken i bildform

Från början hade jag tänkt att det här inlägget skulle kommit upp igår morse, jag satt faktiskt och redigerade bilder innan skolan. Men sen rann tiden iväg och jag var tvungen att springa till bussen (ja, jag sprang faktiskt en kort bit) och så lämnade jag det till eftermiddagen. Sen stannade jag kvar efter skolan och umgicks lite på stan med Klara, och My en stund innan hon skulle gå. Vi är några stycken som går hem från skolan nu ibland i värmen, och det är så fint!

Men nu till saken, att jag är glad att jag sköt upp det här inlägget! För jag hittade såklart fler vårtecken och blommande under när vi gick ut med hunden på eftermiddagen, och nu får de också plats! För det här inlägget ska alltså inte handla om hur jag springer till bussen på morgonen eller om vem som promenerar med mig hem ibland, utan om de blommor som just nu blommar över hela Malmö stad.

På S:t Pauli Mellersta Kyrkogård blommar träd nu! De här rosa, som jag på instagram lärde mig hette Kejsarolvon. Oavsett vad de heter, så tycker jag de är otroligt vackra, och de luktar fantastiskt! Eric har gått förbi här med Alves några dagar i rad nu, och jag har varit med två av de gångerna. Magisk doft, och en väldigt lugn plats.

Vi kan fortsätta kyrkogårdstemat med nästkommande tre arter. För alla dessa tre har jag fotograferat på kvällen! Närmre klockan fem, på kyrkogården vid Gustav Adolfs Torg. Här någon sorts…. Snöklocka? För det är ingen klassisk snödroppe om jag förstått det rätt.

Där är tidigt på våren helt gult av all vintergäck, men nu är den nära på överblommad. Faktum är att det är ett av mina tydligaste vårtecken i Malmö. Att vintergäcken blommar på kyrkogården. I kvällsljus är den dock lika magisk såhär!

Tittar en omkring lite så hittar en också en och annan krokus! Mest lila och en och annan vit, men inga gula som jag såg. De lila är dock mina favoriter, så inte mig emot! Krokus var mitt bästa vårtecken när jag gick på låg- och mellanstadiet. Där stod ett hus på skolgården som revs någon gång under skoltiden, och brevid trappan in växte alltid ett litet knippe krokus. Jag minns att de växte där även när huset hade rivits, och att jag gillade den lila färgen redan då.

Vill en i stället se blåa gräsmattor så ska en bege sig till Kungsparken. Längs med kanalen var där helt fullt nu, och om ett par veckor borde det vara det även i kyrkogården här ovan. Annars säger Eric ofta att när det är blått i Malmö, så är det ännu blåare i Lund. Och vem vill inte ha en blå gräsmatta en vecka eller två om året?!

Någonstans tog jag den här bilden. Vet inte vad sjutton det här trädet heter, men gult är det! Och det verkar som att det kommer slå ut mer snart. Jag har aldrig sett det här förut, så jag blev såklart fascinerad som bara den och stod i säkert fem minuter och fotade grenar med gula blommor till Erics och Alves förtret. Eller okej, Alves var nog mest förvirrad. Men det gör honom lite extra söt, så det gör inget!

Och sist, men inte minst, körsbärsträden har börjat blomma i Malmö nu! Inte sådär att det blommar hela träd, men längst ut på små grenar sitter där rosa blommor här och var. Den här sorten, med de tunna blommorna, har satt igång nu. De fluffiga med många lager brukar blomma vid Stadshuset och på vår gamla gata, Ängelholmsgatan, i mitten av April. Magisk utsikt från våra fönster i rummet var alltså vardag en vecka om året. Vardagsmagi. I vårtecken-format.

Idag är det symässa tillsammans med farmor som gäller. Hon har inte kunnat ta sig ner till Malmö sen vi flyttade, så det är första gången hon ser vårt nya hem! Ska visa henne runt så gott jag kan. Hoppas på fint väder idag också!

Har ni sett några blommande tecken på vår där ni bor? Vad är det första som kommer upp ur jorden hemma hos er? Snälla berätta i en kommentar! Älskar att höra era tankar.