Hur börjar man?
När allting känns lite lite underligt,
som att det skaver fast samtidigt inte känns alls.

När dagarna varieras mellan
oändligt scrollande på telefonen, och
en frustration över att alla stories på Instagram är
slut.

Och dagar när skapandet är allt som får plats
i hjärnan, när händerna
bara vill röra sig. Och hoppar
från virkning till broderi till skisser till akvarell.

Tar in information ibland, men
stänger mest ute allting. Orkar inte
processa allt som skrivs, allt som diskuteras.
Vill stänga in mig själv och alla jag älskar, men
vill också springa fort iväg till något
tryggt.

Sörjer att vi inte åker hem över påsken, men
värderar råden som ges till allmänheten.
Åk inte om ni inte måste. Så
vi stannar hemma.

Kompenserar sorgen över hemmablivandet med
så många påskpynt jag kan
och orkar hitta på. Planerar, men
mest känns det ändå tråkigt. Otryggt.
Hur firar man påsk om man inte åker hem
till familjen?
till naturen?
till tryggheten?

Vissa dagar känns det som paniken ska
bryta ut i bröstet. Andra dagar är det
inga problem.
Stannar mest hemma
men går ut ibland. Försöker att
komma utanför lägenheten varje dag.

Önskar mig
TYSTNAD
över allt annat önskar jag mig tystnad.
Avbrutet av fågelsång eller
trädsus, kanske lite
havsbrus.
Men allra mest tystnaden som infinner sig långt bort från
stan.

Och vad denna text är, det
vet jag inte. Men den kom ut,
ur hjärnan
ur fingrarna
ur tanken
ur hjärtat.
Och kanske är det det enda som spelar någon roll,
just nu.

Hur har ni det?

4 svar till ”En konstig tid vi lever i just nu”

  1. Profilbild för Linnéa

    Det är minst sagt en konstig tid vi lever i. Det känns surrealistiskt och verkligt på samma gång. För mig är det varierar det väldigt från dag till dag hur jag känner inför det här. Vissa dagar känner jag mig lugn och andra känner jag mer oro. Sen är en del dagar packade med stress när kollegor stannar hemma från jobbet för att är sjuka och vi får lösa det bäst vi kan utan att plocka in vikarier. Så vi har verkligen tur att vi haft någorlunda bra väder så att vi kan gå ut med barnen mer eller mindre hela dagarna. Annars hade vi nog gått under….

    1. Profilbild för Beatrice

      Åh, det måste vara kaos med alla sjuka och vabbande kollegor, mer än vanligt alltså. Men ja! Vädret måste ju vara räddningen trots allt. Förstår verkligen att det är skönt att kunna vara ute en massa med barnen utan eh… gissningsvis utan större klagomål i alla fall?

      1. Profilbild för Linnéa

        Tack och lov är det ingen som har klagat, utan de flesta har konstaterat att det är bra att viruset kom nu och inte i typ November.

        1. Profilbild för Beatrice

          Så skönt! Och ja, verkligen tur att det kom på våren och inte hösten, fy… hade inte ens velat tänka på det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

jag är Bea.

Välkommen till min blogg! Här delar jag mest mitt skapande, och en del av livet. Nyligen skedde en flytt tillbaka hem till Falkenberg, efter 10 år i Malmö. Följ med mig när jag upptäcker min hemstad!

Följ mig också här:

Nytt på Instagram