Böcker

Boken som verkligen inte räddade mig i nöden…

Den här boken… oj, vad jag har mycket att säga om den, och inte mycket av det är positivt. Jag ska erkänna att jag väldigt sällan tycker illa om böcker, kanske för att jag ofta väljer sånt jag tror att jag kommer tycka om, men den här… Oj. Oj, oj, oj. Faktum är att när jag kom hem efter att ha läst färdigt den (jag läste den enbart under stunder utomhus i den lilla parken som ligger här i närheten), så var jag så arg och frustrerad över boken att jag övervägde att bränna upp den. Och jag som inte ens tycker om att göra hundöron i böcker för att jag inte vill skada det bästa som finns. Ja, ni fattar.

När jag skulle ut och ta bilder på boken så frågade Eric om jag skulle fota den vid en soptunna… heh. Så han har ju absolut fattat hur illa jag tycker den här boken är. Kanske är det din favorit? Det är helt okej. Tydligen (enligt nån gammal Elle-tidning jag rensade igenom för nån vecka sen) så är det Vivienne Westwoods absoluta favorit också, så det kanske snarare är jag som har fel. Så vilken bok är det jag skriver om? Jo, den moderna klassikern som är Räddaren i Nöden av J.D Salinger. Eller Catcher in the Rye, på engelska.

På Goodreads gav jag den 1 av 5 stjärnor, och kände att det egentligen var lite för högt. Jag ville ju som sagt bränna den när jag kom hem och hade läst ut den. Så otroligt jävla dålig bok!? Har sällan känt så mycket inför läsning… I alla fall inte negativa känslor. Jag brukar i princip alltid ge böcker en chans, läsa ut dem, och sen känna som mest ”meh” och gå vidare till nästa. Men här… Oj. Oj är verkligen det bästa ordet.

Jag skulle läsa den här på engelska i skolan en gång, men kom på grund av mina problem med att läsa på engelska (i tonåren alltså) inte längre än första sidan, och sen sket det sig. Så när jag hittade den för typ ett år sen på second hand så köpte jag den. Jag menar – det är en modern klassiker! Såna ska man ju ha läst, eller? Och jag är så oerhört bitter över att jag betalat 24 spänn för den här skitboken. Tänk om jag hade kunnat köpa den för en krona på en annan second hand i stället, då hade jag inte haft lika dåligt samvete, men 24 spänn!? Och nu låter jag snål, men ja. Har man ingen inkomst får man ångra dåliga köp, tycker jag.

Nu känner jag att jag kanske behöver uttrycka varför jag tycker illa om boken. Jag ska försöka göra det uppdelat i två delar: en med och en utan spoilers. Här kommer den utan:

Holden Caulfield är en av de mest frustrerande huvudkaraktärer jag någonsin läst. Han är skriven för att vara det, så det är inte så underligt, men jag orkar helt enkelt inte. Han är slarvig, dum, lite elak, nervös, hävdar sig mot allt och alla, ironiserar, dömer och är allmänt… alla sidor man inte tycker om hos sig själv eller andra. Han klagar konstant, på allt och alla, och även om han inte säger det till folk hela tiden, så tänker han det och det är hans tankar vi får läsa. Utöver det saknar den helt och hållet handling egentligen. Man tror att boken ska komma någon vart och sen… är den bara slut? Men mer än så säger jag inte. Det enda som känns okej med Holden är hans relation till sina yngre syskon, som faktiskt är ganska fin stundtals.

OCH HÄR KOMMER DEN MED SPOILERS (och kom nu inte och säg att ni missade det):

Fan så frustrerande. Utöver att Holden är en urjobbig karaktär att följa, så är storyn helt enkelt inte särskilt intressant. Förutom några väldigt få stunder där man får lite insyn i hur det var i New York-området strax efter Andra Världskriget, så är det bara… mediokert? Han går i en skola, han hatar alla han bor med, han hatar sina lärare fast de försöker hjälpa honom, han struntar i skolan och till slut sticker han därifrån, och vad gör han då? Jo, han spenderar pengar, klagar på andra, hamnar i trubbel konstant för att han är kåt men egentligen bara vill ha en person som han inte har kontakt med längre, så han försöker (och lyckas ibland) utnyttja andra. Han är dryg, han är elak och han är ytlig, samtidigt som han klagar på andra för exakt samma egenskaper. När han försöker köpa sex vill han bara prata, när han bara vill prata så börjar han skrika, när han vill skrika så röker han. Ingenting är liksom rimligt?
Mer då? Jo, men handlingen kommer ingen vart. Man får inte veta varför hans lillebror dog. Man får inte veta om han någonsin får kontakt med tjejen han egentligen tycker om. Man får inte veta hur hans relation med lillasystern fortsätter. Man får inte heller veta varför han helt plötsligt är sjuk och bor i Hollywood hos sin storebror, eller vad han är sjuk i. Man får ingenting mer än en utsnitt på ungefär en vecka i hans miserabla liv och irriterande hjärna. För att inte tala om det faktum att han är en rik, vit överklassunge som bara förstör för sig själv konstant?

Baksidan säger väl ungefär samma sak som jag känner om boken – en jävligt trist, grå bok. Skitbok. Skulle aldrig rekommendera den till någon. Förlåt om det här är fin favorit och du tycker att jag kritiserar den lite väl hårt. Till bokens försvar så ville jag verkligen se hur den skulle sluta. Och om du tycker om den (eller också hatar den) så får du gärna diskutera med mig i kommentarsfältet! Det hade varit kul att höra vad andra tycker om den.

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.