Utdrag ur min dagbok 2011

Såhär några månader efter flytten har jag lyckats hitta min gamla dagbok igen. Jag påbörjade den 2011, när jag precis skulle fylla 17, och avslutade den två år senare. Precis på dagen faktiskt, för jag har alltid lyckats byta dagbok på mina födelsedagar. Så från februari 2011 har jag tagit ut lite utdrag ur min dagbok från det året, komplett med datum och tider jag skrivit.

Att läsa den själv är ganska absurt. Så mycket tonårsångest, så mycket tårar och så mycket… kasst mående. Undrar om jag mådde så dåligt eller om jag bara nästan aldrig skrev det fina eller bra. Jag kan inte riktigt minnas, nämligen. Men antagligen är det som vanligt med mig – jag minns oftare det negativa och glömmer bort det fina.

Nu har det gått några år sen jag skrev dagbok sist. Kanske en sida här och där, men dagligen var det länge sen jag skrev. Det tycker jag är synd, och jag ska faktiskt försöka ta upp det igen. Min fina handbundna skrivbok jag fick av Eric i 19-årspresent någon månad innan vi blev ihop är ju trots allt bara halvfull. Men nu tillbaka till 2011. Året jag var 17 år och för att citera Veronica Maggio jag ”ville inte va den som blev kvar”.

23 februari
”Påbörjade nyss min favoritbok alla kategorier, Hur kär får man bli? Och det är ungefär vad jag undrar själv. Hur kär får man bli?”

24 februari
”Några sms stillar inte det stormiga havet som brusar i mig av tanken på honom. Helvete då.”

25 februari, 16.25
”Jag vet ju att det är honom jag vill ha, jag känner ju det. Men vad kan man egentligen begära som 17-åring? Knappast mer än hormoner och tårar.”
00.55
”Jag sätter upp självlysande stjärnor och planeter i taket imorron, ska fota när det blivit mörkt. Hoppas på bra resultat. I annat fall får jag en chans att drömma mig bort en stund.”

27 februari, 14.24
”Kära dagbok.
Han skiter i mig. Jag känner det.
….
Han skiter i mig. Fan.”

3 mars
”Jag tror Eric är kär i mig, det är lite läskigt och gulligt på samma gång.” [det var han faktiskt! hehe]

9 mars, ca 23.30
”Jag skrev nyss på bloggen om det jobbiga, att slita sig från datorn, kolla mobilen, för kanske, kanske!”
ca 23.40
”Känner att ångesten flödar, att jag behöver kissa, att jag verkligen vill tröstäta glass direkt ur paketet…..”
ca 23.50
”Lite glass blev det i alla fall… Skumbanan-smakande glass med sked direkt ur paketet på en köksstol, med en stängd dörr för att inte väcka mamma.”

13 mars, typ en timme efter tolv
”Men shit Bea, ta tag i ditt liv! Ska upp typ halv nio och är uppe till halv två? Way to go, din tönt!”

20 mars, tio över tolv…
”Ps. Jag har en färg-craving efter lila…. Ds.” [eh, va? haha]

21 mars, 23:23 faktiskt!
”Sovmorgon till 13.05 imorgon, tack och lov för det!”

8 april, nästan ett mitt i natten
”Nej. Jag vet inte längre. Skriver medan jag släpper in lite luft i mitt rum för att kunna sova. * är konstig, * har börjat supa på krogen, alla blir värsta emo och skadar sig…”

11 april, kanske typ tolv?
”Va med på gympan och fick en kon i huvudet.”

13 april, typ halv tolv
”Soundtrack of the day:
Spider’s Web – Katie Melua
Undercover – Deas Vail
Allt jag vill ha – Jakob Hellman
Nu kan du få mig så lätt – Håkan Hellström”

18 april, lite för sent igen… (23.48)
”Åt ute med finaste * på stans nyöppnade taco-bar också nu ikväll. Sen satt vi typ en timme på en bänk vid ån och pussades, skrattade och drack varsin energidricka!”

25 april, över två på natten, för sent…
”Solsken. 30 grader varmt. Nagellack. Peggens Glass. Mjukglass från Donken. Pizza. Jordgubbscider. Strandhäng. Gräsmattor. Fruktklubbor. Fanta Exotic. Parkhäng. Cigarettrök. Kusingos. Blöjbyte. Shortsväder. Nya vänner. Solbränna. Nyförälskelse. Tårar. Misstag. Förlåtelse. Kärlek.”

2 maj, mitt på kvällen
”Allting är konstigt och min hjärna är upp och ner. Inte ens musik vill jag lyssna på… […] Orkar inte mer. Allt gör ont. […] Die motherfucker Die motherfucker Die! Fan.”

8 maj, För sent för att vara bra.
”Min poetiska sida vill tillägga att natten till den 8 maj var stjärnklar. Det var vackert. Inatt är det nymåne, och det är ju också fint.
[…]
Jag vet inte vad jag vill med någon, men jag intalar mig att det är *, om och om igen, * * *. Men jag vet inte.
[…]
Veronica Maggios Snälla bli min går varm.”

16 maj, runt elva på kvällen…
”Jag vet inte vem jag är mer.”

18 maj, lite sent igen…
”Jag lekte lite Titanic innan. Det tyckte * var kul, så helt plötsligt hade jag en hand runt varje handled och skrattade. Dagens bästa.”

2 juni, halv sex på morgonen
”Första natten i tält, natten innan Siesta! öppnar, och jag lyckades sova i nästan 5 timmar. Det är folk som festar överallt och musik dygnet runt. Ett virrvarr av känslor för mig än så länge.”

6 juni, (a.k.a. Sveriges Nationaldag) Inte så sent
”Igår tog jag världens mest efterlängtade dusch, åt Tacos och badade i havet för första gången i år.”

6/7 juni, på natten iaf
Fan va det regnar ute helt plötsligt. Hoppas * hann hem, för jag vill inte tänka tanken på att han skulle hålla om * och värma henne, den gör för ont.”

22 juni, två på natten
”Sista natten på konfalägret. Jag vaktar där de som vill sova ska vara. Det blev precis ganska tyst igen, och jag har en godis kvar. Harry Potter har precis blivit fastbunden vid Tom Dolders grav, och boken lider mot sitt slut. Här är en ensam, ytterst irriterande fluga som flyger omkring här….”

24 juli, extremt för sent
”I morgon ska jag egentligen träffa *, men jag vill inte. Ljuga eller inte? Vi får se.”

4 augusti, strax efter 11 på kvällen
”Dagens Soundtrack
Denis – Blondie
Much too long – The Sounds
Shoreline – Broder Daniel
The Funeral – Band of Horses
En helt ny värld – Aladdin”

26/27 oktober [!!!], två på natten
”Kära Dagbok. Min handstil har blivit vedervärdig för att jag sitter för mycket vid min dator. Ser ju knappt vad jag skriver längre.”
[…]
Mycket har hänt, och jag är fortfarande singel och velande. […] Vad jag mer vet är att det är höst nu. På riktigt.”

27/28 oktober, sisådär ett (sent)
”Som den missförstådda tonåring jag är så känner jag att ingen riktigt förstår mig på riktigt.” [alltså!???! hahaha. Vilken… självinsikt?]

23 december, en fredag, dan före doppardan!
”I morgon är det första julen på 11 år jag inte sjunger i kyrkan på morgonen. Både konstigt och skönt.”

Och det var den dagboken från 2011. I början väldigt intensivt påfylld, med mycket ångest och många tankar. I slutet nästan tom i månader åt gången, och ytterst ångestig. Ja, det är ett ord. Egentligen mest ångest hela året känner jag, men mina minnen utöver de här jag skrivit ner är mestadels positiva… Så jag måste ha lämnat ute en hel del. Kanske skrev jag nästan bara när jag mådde som sämst.

Som ni kanske ser har jag kompletterat en hel del av sidorna med små teckningar som sammanfattar olika saker. Typ låtlistor, vad som hänt i veckan, känslor, namn (som är utsuddade här pga umgås med ytterst få personer från den tiden numera)… Tycker det är fint att jag har gjort så, ändå. Som extra minnen, för mig som sällan minns något själv.

You Might Also Like

4 Comments

  • Reply Kajsa 6 april, 2017 at 17:12

    Åh! Det är så konstigt att läsa detta? Så mycket minnen från gymnasiekaoset som blir både jobbiga och roliga samtidigt? ”Va med på gympan och fick en kon i huvudet.” – Och lyckas därtill få en bula? hahaha, saknar dig knas!

    • Reply Beatrice 24 april, 2017 at 21:43

      Haha, förstår precis! Och ja på bulan, så himla knäpp grej ändå!? Stod något om glasögonen också tror jag, men who knows? Kom ner och hälsa på i maj vettja! <3

  • Reply lovisa 20 april, 2017 at 17:57

    så himla fint! Älskar detta!

    • Reply Beatrice 5 maj, 2017 at 11:15

      TACK Lovisa! Blir så glad <3

    Leave a Reply