Så är det. Faktiskt, på riktigt. Allt måste inte vara så perfekt. Jag har väl insett det, att det inte är det jag vill med min blogg. Professionellt och personligt, men inte perfekt. Det p-ordet passar helt enkelt inte in här.

Ibland känner jag inte alls för att blogga. Mesta delen av den tiden är för att jag är stressad över om det duger eller inte, om inläggen blir tillräckligt bra. Läser någon? Hur många kommentarer får varje inlägg? Gillar folk det, och gillar de på bloglovin?

Samma sak när jag skapar. Blir det här bra? Kommer det få många likes på instagram? Är det tillräckligt bra för en egen bild, eller räcker det med en story? Vågar jag lägga ut det här på bloggen sen, eller kommer det få noll respons?

Herregud ändå, så mycket krångel det ska vara jämt. Som Kakan brukar säga, Kan en kvinna få leva?

Jag är ganska så trött på att hela tiden ha världens prestationsångest och försöka se till att varje detalj klaffar, för det funkar inte alltid så. Livet klaffar inte alltid. Orken, viljan och möjligheten finns helt enkelt inte alltid samtidigt. Det händer att man stavar fel, väljer en konstig meningsuppbyggnad ibland, för att man själv förstår men inte inser att det kan tolkas helt annorlunda för någon som inte vet hur man pratar.

Jag säger härmed upp mig från det där perfekta. Från och med idag blir det lite som jag själv vill – för att jag själv vill. Så gott jag kan och orkar, hellre något gjort än inget gjort brukar man ju säga! Eller som det står på en av mina favoritkonstnärers visitkort:

Create something today, even if it SUCKS!

För hallå! Skippa perfektion och testa något nytt, eller bara få saker gjorda. Även om det suger i slutändan. Något har man ju trots allt lärt sig! Och hellre något gjort än inget gjort. Det får bli mitt nya motto. Hellre något gjort än inget gjort!