Melonsallad och känslomässig avstämning

Hej igen. Livet, va? Det har verkligen varit många upp och ner nu. Mest upp på många sätt, men också ner. Det som ändå känns bra är att jag fortfarande inte missat en enda dag på mitt 100-dagarsprojekt. Jag har sänkt mig nivå rätt rejält många dagar, men jag har fortfarande plockat upp det varje dag. Jag har också en hel bunt material jag skulle kunna dela, men jag fastnade lite igen. Framförallt i känslan av att inte känna mig särskilt kreativ. Ironiskt nog, med tanke på att jag skapar varje dag.

Jag har också en känsla av att jag känner av min menscykel. Jag tror inte ens att jag har nämnt något om det här på bloggen, men jag har alltså slutat med mina p-piller efter ett halvår. Och nu har jag inget preventivmedel som sitter i eller påverkar kroppen, för första gången på snart 10 år. Jag började äta p-piller när jag var 16, och har därefter haft både p-stav och hormonspiral och i höstas testade jag att börja med mellanpiller. Och vet ni? Det var skit för mig. Förutom att jag blev otroligt deppig så försvann sexlusten helt. Så varför äta något som ska förhindra en graviditet, när det gör att man aldrig vill ligga? Och det dessutom gör en otroligt deppig? Tyckte det kändes otroligt onödigt, så därför slutade jag bara när sista kartan var slut. Det var i början av mars, och det är länge sen jag mådde såhär bra. Som att grundnivån höjdes flera steg, och orken helt plötsligt fanns igen. Inte så att jag magiskt är helt frisk, men det är skönt att inte vara på absoluta botten hela tiden. Det innebär dock också att jag har riktigt mens för första gången på tio år, och låt oss säga såhär… Hormonerna är kanske inte min bästa kompis riktigt än, hehe. Så vissa veckor är… intressanta. Mestadels definierade av att jag blir så irriterad på telefonen att jag vill slänga den i golvet flera gånger om dagen.

Så, det är alltså ändå okej. Mestadels hänger jag här hemma och för det mesta är det också riktigt tråkigt nu. Jag saknar umgänge. Människor. Samtal. Och jag har känt mig helt otroligt oinspirerad. Men! Efter att jag skrev om bristen på inspiration på instagram i förra veckan, så har jag också insett vad jag saknat. Åtminstone på instagram. Flera gånger (varje år vid den här tiden) har jag tittat tillbaka på mitt instagramflöde från sommaren 2016 och bara önskat att det kunde se lika bra ut nu. Och för första gången sen dess tror jag att jag har hittat någon typ av tanke kring hur jag kan hamna någonstans i närheten. Jag har bara precis börjat, och jag får ofta gå tillbaka och analysera igen, men det känns redan riktigt bra. Fyra bilder in, och jag känner att jag börjat hitta tillbaka dit igen.

Och en del av det handlar om det här på bilden ovan. Som är två saker, egentligen. Den ena är att gå tillbaka till allt som är fint, kul och vackert att titta på. God mat, lite enkelt skapande, platser jag gillar, människor. Den andra saken är att jag behöver ordna upp bilderna lite igen. Jo, jag skulle kunna fota den här maten där jag först stod, med diskstället i bakgrunden och lampan tänd över diskbänken. Men! I stället rotade jag fram en diskhandduk i favoritfärgerna, la den under skärbrädan på köksbordet, och ”lagade” min mat där. Kan man ens kalla det laga mat när man bara hackar saker? Ja? Okej. Lagade alltså mat på köksbordet, men med något under som gjorde bilderna lite mer ordnade och stilrena. Och nu kommer vi alltså till huvudpoängen med det här inlägget, utöver mina korta tankar om hur livet ter sig lite just nu. Ett recept! Ska det här bli en matblogg? Nej. Men mat är livet, så lite mer mat får det väl ändå bli igen?! Ja? Ja! Här är min bästa försommarlunch.

Melonsallad

Det här är kanske världens enklaste mat, och det är precis därför jag älskar den. Det tar ungefär 5 minuter att hacka allt, och sen är det bara att äta. Perfekt för en lätt lunch eller som tillbehör till typ grillat.

Du behöver
Cantaloupemelon, en halva
125g mozzarella
Basilika, några blad
Crema di Balsamico, valfri mängd

Skiva melonen i 2 cm tjocka skivor, skär av skalet. Skär både melonen och mozzarellan i kuber. Lägg i en favoritskål. Strimla basilikan. Ringla Crema di Balsamico över salladen (jag gillar mycket balsamico), och strö sen över basilikan. Klart! Avnjuts bäst en halvvarm försommardag när melonen smakar som allra mest.

Som sagt, den här salladen är det bästa jag vet på försommaren. Såhär nu i början av maj när melonerna precis börjat smaka riktigt bra, innan de nästan är övermogna redan när man köper dem. Allra bäst är det när man hittar melon för en tia på torget, för då blir detta inte så fasligt dyrt. En tia för melonen plus en tia för mozzarellan (jag gillar Ica Basics bäst, den är inte för fast, smakar bra och kostar inte så mycket), så kostar varje portion tio spänn! Men då ska man ha tur med melonen, såklart.

Och så var det det där med inspirationen. Är den tillbaka? Den är nog på god väg i alla fall. Håll koll på instagramflödet, det är ofta där jag själv kan avgöra hur jag mått. Uppdaterar jag ofta och flödet ser bra ut på samma gång, då är jag definitivt inne i en bra period. Lite som nu, fast vi precis är i början av den. Håll tummarna för att det fortsätter, och skicka gärna en bild om ni får för er att testa salladen! Tycker den är så himla, himla god.

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.