Vykort från dagen i sängen

Hej hej, hur mår ni? Jag mår hyfsat bra, trots omständigheterna. Mötet i måndags gick fint, och jag står på listan för att få prata med någon på Unga Vuxna. Ska också försöka byta vårdcentral (säkert tusen gånger enklare än jag tror), och boka tid med en läkare, så får vi se vad som händer sen. Idag har jag dock problem med magen (som vanligt, fast lite mer än vanligt) och är löjligt socialt bakis efter gårdagen. Som för övrigt var jättefin, och spenderades i Lund för att få träffa Mirres nyfödda lilla bebis för första gången! Men tyvärr tar sju timmar socialt umgänge + resa rätt hårt på mig oavsett hur trevligt det är, så idag har jag knappt lämnat sängen.

Eller helt sant är det inte. För jag har varit uppe flera gånger för allt från toabesök till en kort promenad bort till Coop för ett paket Proviva. Och så för att göra ett par rostmackor som kändes lagom lugnt för magen att få i sig. So far so good, typ. Men annars har jag faktiskt legat och suttit i sängen prick hela dagen. Och jag får erkänna att jag tycker att det är väldigt skönt.

För trots allt det där småstöket som jag hört att typ alla andra också har hemma, så trivs jag väldigt bra just hemma. Hemma är inte nödvändigtvis bara våran lägenhet i Malmö. Men hemma, helt enkelt. Platser där jag känner att jag kan slappna av. Och klart ligger vår lägenhet i den absoluta toppen, vilket jag kände för första gången på länge när vi kom hem efter semestern. Jag hade liksom saknat lägenheten betydligt mer än jag förväntade mig.

Och detta, som sagt, trots alla knepiga små lösningar på platsbrist och för mycket pryttlar. Och det där eviga stöket som på något sätt alltid blir till, oavsett hur bra man än städar. Som tvätten som får stå lite för många veckor i en IKEA-påse på golvet, och snarare fylls på när man tvättat på nytt. Eller stolen som tidigare var sängbordet och som nu står ovanpå byrån för att den inte fick plats på något annat ställe. Eller böset brevid som, någon gång när vi skulle få gäster och jag blev desperat, togs upp från en av byrålådorna förra veckan för att jag behövde plats för kläderna i lådan igen…. Eh…

Men jag tänker att jag omöjligt kan vara ensam om att ha ett hem som stundtals och framförallt fläckvis, ser ut som insidan av hjärnan? Alltså, huller om buller och lite virrig med saker som försvinner hela tiden?
Typ som på det nya sängbordet. Böcker jag vill fortsätta läsa men aldrig kommer igenom, små trådar från när jag suttit i sängen och broderat, och från den där dagen när jag tänkte att jag skulle gå igenom allt och organisera om det igen. Mobilladdaren som jag plockade upp ur handväskan igår men aldrig satte i, den tomma påsen som det låg broderigarn i som jag inte slängt än (….?), necessären med virkprojektet i… Jamen…. Jag kan väl inte vara den enda som har det såhär? Erics sängbord består av en växt och en bok. Ibland en telefon. That’s it. Ingen röra, inget stök. Men jag kan väl ändå inte vara ensam? Eller?

Jaja. Slut på förvirrad utläggning om prylarna på mitt stökiga sängbord, och tillbaka till dagens enda syssla: läsa ut Hobbiten igen. När jag tittade på TV till lunch för ett par dagar sen och Orlando Bloom gästade Jamie Oliver och hans kompis Jimmie i deras gemensamma program, och de pratade om Hobbit-filmerna så…. Ja, men jag insåg att jag faktiskt sett de otroligt dåliga filmerna fler gånger än jag läst boken?? Och blev därför osäker på exakt var som händer i boken och behövde absolut läsa om den. Så det ska jag alltså återgå till nu. Om några dagar eller så fort jag orkar så kommer det upp lite bilder och sånt från semestern! Hoppas ni har det fint <3

You Might Also Like

4 Comments

  • Reply Ulrika 31 juli, 2020 at 20:53

    så fint att läsa att det gick bra och att du är igång! och du är nog inte ensam om att få en röra av grejer, även om det sällan är det man ser mest. bara man trivs tillräckligt för att hemmet ska få va en trygg plats där man kan hämta sin energi.

    • Reply Beatrice 13 augusti, 2020 at 21:59

      tack <3 ja, såklart att det är det absolut viktigaste! Mitt hem är min borg, som man brukar säga, hehe.

  • Reply Linnéa 5 augusti, 2020 at 10:47

    Så skönt att höra att mötet gick bra! Jag håller tummarna att du skall få komma och prata med någon snart. När jag mådde dåligt hjälpte mina samtal med en arbetsteraput att förstå vad jag behövde för att kunna må bättre igen. Och de hjälpte mig också att acceptera att jag inte mådde bra och att det inte var något fel med det.

    • Reply Beatrice 13 augusti, 2020 at 21:58

      Ja, jag hoppas att det här åtminstone är ett steg på vägen. Kanske får jag söka annan hjälp via vårdcentralen också, men såhär kan jag i alla fall inte ha det. Skönt att du hittade något som funkade för dig! Och att hjälp finns att få, för det är så himla viktigt.

    Leave a Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.