All Posts By

Beatrice

En update från livet, om bloggen och sånt där ni vet

Jaha, här sitter jag och bloggar, i realtid för första gången på evigheter. Eller ja, bloggar alls för första gången på evigheter. Men det är först nu jag har känt att jag verkligen har haft både tid och ork och vilja att skriva här alls. Några gånger har jag börjat redigera bilder och insett att jag inte tycker att det är så roligt alls att redigera bilderna. Eller snarare, att jag tycker det är såååå tråkigt att spara dem. Kanske gör jag bara saker för komplicerade, men det tar tid, och tiden tar ork, och sen tröttnar jag halvvägs och bara slutar.

Bilderna i det här inlägget är från min telefon, och är från när vi var i Paris i början av maj, jag och Eric. De bilderna har jag inte ens fört över till datorn än, men när jag orkar gå igenom dem lovar jag att posta dem här. För på något sätt vill jag fortfarande hänga kvar här inne. Det är så fint att få dela med sig av en del av sitt liv, och det vill jag fortsätta med. Fast kanske på nya, helt andra villkor, än jag gjort det innan. Jag kan ju erkänna redan nu att det här kommer bli ett ganska långt inlägg, så orkar du inte läsa allt förstår jag det, och hoppas att du kanske vill läsa nästa eller bara titta på bilderna, det är helt okej.

Så vad har hänt sen sist då? Sist jag bloggade var den 18 april. Det har alltså gått över en månad sen det sist kom upp något här. För det första är jag mitt uppe i mitt examensarbete. Som jag inte blivit klar med i tid för att skicka in och opponera på under första tillfället, som de som är färdiga gjorde nu i veckan. I stället kommer jag fortsätta skriva över sommaren, och sen är jag förhoppningsvis klar i augusti, med hela alltet.

Examensarbetet gick nog fel redan från början. Det var så löjligt svårt att komma på vad jag ens ville skriva om, vad som kändes viktigt och intressant nog att verkligen fördjupa sig i. När jag skickade in min projektskiss var den så luddig och svårjobbad att jag fick skriva om den. När det var gjort låg jag redan två veckor back av sammanlagt 8 veckors arbete innan slutinlämning för opponering. Sex veckor att göra alltihop gick helt enkelt inte, framförallt inte när en av de veckorna skulle spenderas i Frankrike.

Så nu ska jag försöka ta nya tag och göra detta. För om mindre än ett år är jag förhoppningsvis färdig förskollärare, och jag vill så gärna bli färdig. Det hade gjort allt så mycket lättare, och jag ser fram emot att faktiskt hitta ett jobb där jag trivs. Snart, snart, snart.

Frankrike däremot var… Fantastiskt. Det går inte att beskriva det på något annat sätt. Den här resan var alltså vår julklapp från Erics föräldrar. Erics morfars bror bodde i Frankrike stora delar av sitt liv, och tillsammans med sin fru och dotter ägde han ett hus på Franska landsbygden, i Bourgogne. Han lever tyvärr inte längre, han dog året innan jag och Eric blev ihop, men huset finns fortfarande kvar i familjens ägo. Resan skulle alltså först gå dit, tillsammans med Erics föräldrar som skulle stanna första helgen, och sen skulle jag och Eric åka in till Paris med Thalia, som bor där. Komplicerad familjesituation? Lite. Men Thalia är närmre oss i ålder än Erics mamma, så vi brukar kalla henne för Erics kusin. Så i hennes lägenhet skulle vi i alla fall bo i några dagar innan vi skulle hem igen.

Jag trodde verkligen inte att jag skulle uppskatta Frankrike. Maten, visst, men jag tänkte att jag nog skulle tycka att framförallt Paris var lite jobbigt. Så fel jag hade! Jag skulle kunna ägna ett helt inlägg åt detta, och det lär jag nog göra förr eller senare också, men tills nu räcker det med att jag säger att jag verkligen föll för Paris, men framförallt för Bourgogne. Så vackert, och precis allt jag älskar. Kanske minus att jag inte förstår vad folk säger, hehe.

Men det är inte Frankrike det här ska handla om, det är bara en viktig del i tiden jag varit borta från bloggen. Den veckan var den bästa jag haft på länge, även om det självklart är så att allt inte var perfekt hela tiden.

För här kommer vi in på det som jag börjat inse de senaste veckorna. Eller kanske de senaste åren, men framförallt de senaste veckorna, de senaste dagarna. Jag är så intryckskänslig att jag har svårt att sortera alla intrycken. Och när det blir för mycket kan det vara minsta lilla skitsak som gör att jag bara bryter ihop. I Paris blev det en macka som blev fel, och det tog en timme innan jag hade lugnat ner mig, trots solnedgången längs med Seine.

Intryck är skitjobbiga, och det blir värre ju tröttare och mer stressad jag är. I Paris blev det beslut + intryck + människor överallt, och det funkade sådär. Eller ja, det funkade bra tills det blev för mycket. Vilket inte hände mer än en gång på grund av att vi tog det otroligt lugnt och bara gjorde det vi verkligen var sugna på.

Och intrycken finns såklart här i Malmö också. Men också på internet. Konstanta intryck. Överallt, och det är svårt att undvika dem så ofta som jag skulle behöva. I Malmö kan jag stanna i lägenheten, undvika att gå ut och lägga mig i soffan och titta på serier. Det är intryck, visst, men inte lika påträngande som det jag inte kan välja själv. Och det har jag också gjort de senaste veckorna. Inte så mycket mer än det alls.

Förrän igår. Och en söndag för snart två veckor sen, när vi åkte till Eslöv för att umgås med Erics föräldrar som passade hans småkusiner. Men igår var jag utanför lägenheten i flera timmar, och det var så skönt. Att träffa klasskompisar, att umgås, att vara ute i den olidliga värmen, att äta glass och promenera dit och hem. Att få umgås med någon annan än Eric. Jag var inte ens trött, trots konstant umgänge i runt 6 timmar, något som är rätt ovanligt för mig.

Så vad är det jag försöker komma fram till egentligen? Jag tror jag har satt fingret på det själv, men att det inte riktigt framgått än. Jag är trött på alla intryck som jag inte får välja själv. Jag måste ha lugn och ro, och jag måste ge mig själv möjligheten att vila hjärnan från det som jag inte behöver göra. Det jag inte vill göra.

Och det jag inte vill göra, det är att hänga så mycket på sociala medier längre. Det tar tid, det tar ork och det ger framförallt inte så mycket. Jag trodde att det var en bra idé att starta ett växtkonto på instagram, för att dela med mig av mina växter. Det tog bara mer energi, mer ork, och tid jag inte hade. Jag följer 305 konton på instagram, växtkontots borträknade, och jag vill inte det mer. När jag startade gav jag mig själv en gräns på 100 stycken, som sakta blev till 150. Det gick an, men nu? Helt plötsligt inser jag att jag inte ens vet om vilka alla jag följer är. Jag har ingen koppling till dem, utan de är personer jag följt i stunden utan att överväga varför.

Samma sak med min inkorg till mejlen. Herregud. I och med GDPR så kunde Unroll.me inte leverera sin tjänst i EU längre, och helt plötsligt var min mejlkorg FYLLD med mejl igen. Jag har rensat det mesta, men jag inser ju själv att jag behöver pausa en hel del av det jag inte ens ville titta på innan, utan bara ha kvar för säkerhets skull.

Planen är nu att gå ur några grupper på Facebook som inte ger mig något längre. Att rensa min instagram – rätt brutalt hårt. Att avfölja bloggar jag inte ens vill läsa längre. Att faktiskt ge mig själv lugn och ro och en känsla av att varje mejl jag får faktiskt ger mig något, eller handlar om något viktigt.

Ett annat steg på vägen, är att vi pratar om att flytta hem. Helst inom två år. Om allt går som planerat, om jag är färdig och Eric är färdig, och vi har råd att skaffa något hemma, eller i alla fall lyckas få en ordentlig hyresrätt, så flyttar vi hem. Till lugnet. Till familjen. Till den staden jag alltid trodde att jag skulle fortsätta hata. Men att acceptera att jag vill ha en lugn plats att bo på är ett steg på vägen, och det har verkligen lugnat mig. I Falkenberg finns det mesta jag vill ha. Långt, långt ifrån allt, men där finns det som jag verkligen behöver. Lugn och ro.

Ett tredje steg på vägen är att ta tag i skolan igen. Att ge skolan den prioritet jag vill att den ska ha. Att skriva färdigt mitt examensarbete, göra ett par omtentor som drar mig bakåt, och att göra min sista hela termin innan examen. Att göra min sista kurs som jag måste göra om, och sen jobba. Jobba, spara pengar, flytta hem igen. Med nya erfarenheter, och förhoppningsvis med en bestämd känsla av att det är precis vad jag vill då också.

Varför skriver jag det här då? Varför just här på bloggen, och till er som läser? För att jag måste få ur mig det här innan jag går vidare. För att jag vill ha en öppen dialog med er fantastiska människor som läser här, och som har lärt känna mig genom den här plattformen.

Men också för att det är lättare att faktiskt göra saker, när andra vet om att man tänker göra dem. Det är så mycket svårare att hoppa över, skjuta upp och undvika saker, när andra vet att man ska göra dem. Oavsett om det är ens bästa vän eller en främling på internet.

Så nu skriver jag det här igen. För att jag ska komma ihåg det, för att ni ska kunna förstå, och för att jag själv förstår bättre när jag skriver ut det jag tänker på. När jag formulerar mina tankar i skrivna ord. Nu gör jag det här.

Rensar mina sociala kanaler. Skickar iväg de mejl jag borde skicka. Söker jobb i vikariebanken. Skriver mitt examensarbete och mina omtentor över sommaren. Och glömmer för allt i världen inte av att njuta lite samtidigt. För det är trots allt sommar, och sommarlovet (om än inte så lovigt) är det bästa jag vet. Det här blir mitt sista. Och det vill jag njuta av.

Jag vet inte exakt vad som kommer att hända med bloggen. Kanske tröttnar jag en dag och slutar blogga helt. Kanske blir det en daglig vana som inte nödvändigtvis tar timmar varje dag för ett enda inlägg. Vi får se, men jag hoppas att du stannar. Ja, just du. Som orkade läsa ända hit, som la din tid på att läsa mina förvirrade och osammanhängande ord om vad som pågår i mitt liv just nu.

Tills vi hörs igen – tack för att du läser min blogg. Nu ska jag fanimej rensa min instagram.

30 maj, 2018 by

Nytt liv hos växtgänget i fönsterkarmen

I veckan har jag gjort allt för att 1. inte prokrastinera, och 2. inte skriva examensarbete, alltså på samma gång. Men på något sätt vinner alltid nummer 2, och jag har så svårt att sitta med examensarbetet att det är löjligt. Jag vet ju att jag kan, det är bara det att jag har så svårt att koncentrera mig. Men, till ämnet. När nummer 2 vinner, så händer det i alla fall då och då att jag faktiskt gör något produktivt och inte bara scrollar på telefonen eller datorn i ren ångest. Som nu i början av veckan!

Som att plantera om alla växter i behov av lite näring inför våren! Jag samlade hela gänget på golvet. Eller ja, stora delar av gänget, här fattas kanske drygt en fjärdedel. Och så satte jag igång.

En hel hög med växter har dött över vintern, och det kanske nästan var tur, för krukorna tog precis slut så en stackare inte fick någon. Trots mina senaste små loppis-inköp (som jag ska visa så snart jag hunnit fota!). Ni ser ju här på bilderna ovan att det är lite… skralt med livskraft hos vissa. Som min stackars avokado som torkade ut och sen började skrumpna ihop, trots livliga försök att rädda den. Eller ett av palettbladen som inte ville mer. Fast den fick jag sticklingar på, som fått krukor, så det är ju luuuugnt!

Faktum är dock att det tog sån tid, att när jag var lite drygt halvvägs (efter två och en halv timme), fick jag sluta för dagen. Jag skulle hämta en växt jag tingad i Växtgäris, och sprang bort för att fixa det.

I tisdags satte jag igång igen! Allting låg framme på golvet utom jorden och tidningspappret som jag plockat undan. Jag behövde bara plocka fram några fler krukor! Kom då på att jag hade just ett gäng loppiskrukor jag skaffat mig för ändamålet nya sticklingar, och gick och hämtade dem. Så många, fina mini-krukor! Alla kostade mellan 5 och 10 kronor styck, score!

Och så fick ett stort gäng platser i nya krukor. En liten överlevare från min fina Peperomia Raindrop, som inte riktigt vill ta sig. Moderplantan bara hänger – vill inte bli vattnad, vill inte torka ut mer. Fattar ingenting, men den här lilla överlevaren tog sig igenom tripsen och verkar fortfarande trivas! En ny Kroton (tredje och sista försöket), fick en plats i en glasvas från IKEA, i brist på stora krukor, och två små sticklingar som vuxit rötter på tvären fick plats i den minst, lägsta krukan. En femma på Erikshjälpen, och den har så fin glasyr och små fötter!! Gulligaste jag vet.

Sen stod de där, halva gänget, på golvet, och på de olika stegen som är vår halvbyggda tv-bänk. I nya krukor, gamla krukor, och nygamla krukor. Men nu står nästan allihop i fönstret faktiskt. Jag dammade av, organiserade om och när jag räknade ihop allt fick jag det till 30 växter i vardagsrumsfönstret. Och då fick några platser i bokhyllan och på soffbordet. Sammanlagt planterade och planterade jag alltså om 35 växter! Galet. Tur att det var nästan alla, för nu behöver jag inte gå igenom det här på ett tag till, haha.

Hur brukar det bli när ni planterar om? Lika kaosigt som hos mig? Eller är ni superduktiga på att inte få jord överallt och ingenstans?

18 april, 2018 by

Om en kort utflykt till Bulltoftaparken

Hej på er! Det har börjat bli lite enklare att skriva här igen, och det är ju kul! Jag insåg när jag satt med bilderna igår, att jag har fotat med kameran 8 dagar i rad, och bröt det först nu i söndags. Första gången på länge det är så många dagar, och det känns bra i magen. Kanske är det ljuset, kanske är det våren, kanske är det allt som blommar nu. Eller så är det något som har fått mig att bli sugen på det igen bara, det är också helt okej. Oavsett vad, så är kameran rolig igen, helt enkelt!

En av de här 8 dagarna i följd, tog jag och Eric oss ut till Bulltoftaparken. Den ligger i norra delarna av Malmö, och vi hade aldrig varit där innan, bara åkt förbi med bussen på väg ut mot Torup och bokskogen (som jag skrev lite om här och här). Den här gången (som så många andra gånger), gällde det Pokémon GO, och ett näste av en specifik Pokémon vi ville åt. Så sagt och gjort, vi åt lunch och hoppade på bussen!

Väl ute vid parken möttes vi först av tre fält av vita, underbart vackra blommor. Jag, med kameran i högsta hugg, hoppade ner bland dem och försökte fånga bin och fjärilar och lekte med skärpedjupet som jag brukade göra förr. När fotandet var en upptäcktsfärd och inte ett ”måste”. Så roligt att tänka utanför boxen med bilderna igen, att konstant testa olika vinklar, leka med ljuset.

Vidare gick vi runt ett halvt varv i parken. Där är så fint! Inte super just nu kanske, men i sommar kan jag tänka mig att det är magiskt. Ett par dammar, nån liten bäck, lite höjder att promenera kring på och gräsområden mellan skogsområden. Inte så att det är någon skog direkt, men det är verkligen en av Malmös finaste parker! Och jag har besökt nästan alla nu.

Eric ville lite motvilligt ställa upp på att bli fotad, hehe.

Sen var det dags att ta sig hemåt. Vi hoppade av bussen på Värnhem för att promenera sista biten.

Vidare genom Rörsjöparken och så svängde vi av hemåt, förbi St Knut och sen var vi hemma igen!

Där fixade vi i ordning fruktsallad av gårdagens torget-inhandling och åt med vit choklad-glass, innan det var dags för mig att plugga järnet igen. Och så var den söndagen slut! En fin söndag, och en av årets hittills varmaste dagar. Vi gick utan jackor och svettades ändå. Så himla vårigt och bra bara!

Och nu ska jag återgå till mitt skolarbete, och se till att börja skriva på mina intervjufrågor. För på torsdag gör jag min första intervju, minsann!

17 april, 2018 by

Vårtecken och en välbehövlig strandpromenad

Våren har kommit till Malmö! Som alla jag följer på sociala medier redan har skrivit minst en gång var. Dels i början av mars, men också nu sen i helgen när det var 17 grader varmt och strålande sol. Men det är så härligt, att jag orkar inte ens bli irriterad på bristen av andra intressanta ämnen som kan gå förlorade i hypen över vårsolen och värmen.

Som jag skrev om igår, så är ångesten stor just nu. Mest av allt på grund av det här jäkla examensarbetet. Min handledare kanske inte riktigt tror på att jag kommer klara detta, eftersom jag redan ligger nästan tre veckor back på grund av en jäkla omtenta (och ångesten och uppskjutar-syndromet). Men jag vill så så gärna visa att jag visst kan, att det kommer gå, och att allting kommer lösa sig. Kanske allra mest för att bevisa för alla att det går. Och för att ämnet jag har valt för mig själv får mig exalterad varje gång jag börjar läsa om det eller pratar med någon om det, haha.

Så efter min handledning tog jag en buss ut till Ribersborg och stranden. Inte nödvändigtvis för naturen så mycket som för att spela lite Pokémon GO, men i slutändan blev det mest promenaden som gav mig något ändå. Men så såg jag, precis som i helgen, mitt bästa vårtecken! Tusenskönor som börjat blomma i gräsmattorna. Ett av mina starkaste barndomsminnen från mammas jobb, och det känns alltid så bra när de börjar blomma igen.

Nere vid stranden var det nästan löjligt blåsigt, och jag hade svårt att inte blåsa iväg från och till. Men de här vackra, torkade vass-stänglarna (?) blåste så fint i vinden. Och med Turning Torso i bakgrunden kunde jag inte låta bli. Lite lagom turist-töntigt och samtidigt lite Malmöromantiskt, haha.

Men jag tog mig i alla fall över hundfältet där några enstaka hundar sprang runt sina ägare och varandra, och ner till strandkanten. Där stannade jag en stund och hittade en sten jag plockade med mig. Någonstans där tänkte jag att den stenen skulle få bli en sorts symbol för min ångest. Jag är normalt sett verkligen ingen symbolisk person, och tycker oftast det känns mest flummigt. Men den där stenen alltså. Höll den i handen länge, länge, och nu ligger den i min vänstra jackficka. Och jag tror den kommer skänka mig lite tröst i jobbiga situationer i alla fall.

Och så satte jag mig en stund bland stenarna bakom en kulle, så att vinden inte tog i riktigt lika starkt. Där satt jag en stund och filosoferade om färgerna på vattnet, om gräsandshonan som simmade en bit bort, och annat som kändes viktigt att fundera på i den stunden. Lugnade ner mig, andades havsluft och rörde vid vattnet med fingertopparna och kände lukten av ett riktigt salt hav. Som jag älskar den lukten. Som den betyder hemma för mig. Vill aldrig bo såhär långt från havet igen. Och då är det ändå bara någon kilometer bort genom staden.

Skrev såhär i telefonen: ”Hur vattnet vid kanten av havet är som en sicksackig version av himlen. Med ljusare blå som blir successivt mörkare ut mot horisonten, som himlen blir mörkare närmre atmosfären.”

Idag är en ny dag, och jag ska försöka ta tag i examensarbetet på riktigt. Förhoppningsvis hittar jag precis den där källan jag letat efter, som passar mitt arbete perfekt. Annars får jag fortsätta leta. Tills det blir bra, och jag bevisar att jag kan minsann göra detta. Det ska gå. *intalar mig själv*

12 april, 2018 by

Ångest, växter och examensarbete

Som rubriken ändå sammanfattar livet rätt bra just nu. Ångest, växter och examensarbete. Jag vet dock inte riktigt i vilken ordning de kommer, men de hänger minst sagt samman. Examensarbetet drog igång för lite drygt två veckor sen, och jag har nog aldrig gjort något som är så svårt. Inte för att det i sig är svårt, jag fattar hela grejen med att söka information och att ”forska” i ett ämne. Det svåra för mig är framförallt två saker – att inte skjuta upp saker utan göra dem direkt, och att min ångest kickar i och får mig att tro att jag inte kan något, för att jag får tillbaka kritik från min handledare.

Och när en mår dåligt, då får en försöka göra något åt det! Eller ja, i vanliga fall händer det att jag låser in mig själv hemma, binge-watchar serie efter serie och slutar ta hand om mig själv. Men jag försöker i alla fall att bli lite bättre på att hantera ångest-känslorna. Så idag, efter att ha sett att TrädgårdsPaletten (har tipsat om dem här) hade fått in en växt jag letat efter sen jag fick veta att den existerade, bestämde jag mig för att växter = terapi. Och jag behövde vistas en stund i ett växthus fullt av dem, och unna mig några trots skral budget den här månaden.

Sagt och gjort! Efter en timmes peppande (sjukt jobbigt att ta sig utanför dörren ibland), traskade jag bort till bussen. Prickade perfekt i tid, för den kom rullandes in vid hållplatsen bara en minut efter jag kom dit! Timing is everything. Så jag hann med en buss tidigare vidare ut mot Paletten. Väl där traskade jag runt och letade efter just den växten jag skulle ha – Gullranka N’Joy.

På vägen råkade det dock eh… hamna lite annat i korgen också. Som en liten Rosenstänk, en Gullranka Neon, en Falsk Aralia, en Kroton (för att de båda tidigare har råkat dö i uttorkning…), och en liten bladkaktus av nån sort, som jag ser fram emot att se hur den blir i framtiden!

När jag tänker på hur växter verkligen kan bota ångest, blir jag lycklig i själen. Att det kan vara så enkelt att lugna ner sig lite, genom att pilla bland blommorna. Att se något växa, att ta hand om något. Att plocka bort torra blad, vattna, pyssla om och ta sticklingar. Att något så litet kan göra så otroligt mycket. Jag blir genuint lycklig i själen av att vara med alla mina växter.

Målet är att återigen ha minst 1 per kvadratmeter lägenhet. Jag lyckades innan tripsen kom. Nu är det dags att nå målet igen, med sticklingsbyten och så få nya inköp som möjligt! Krukor på 2hand helst, men det är lite svårare… Jag vill omge mig med växter igen, och den här gången lite långsammare. Och med större noggrannhet för att inte tappa greppet och få in mer ohyra igen. Var den nu kom från från första början.

Hur ser ni på det där med växter som ångestdämpning? Stämmer det in på er också?

11 april, 2018 by

Ett gäng bilder från den senaste tiden när jag inte hunnit blogga så mycket

Ni som hänger lite oftare här inne på lelle bloggen har säkert märkt av att jag inte bloggat så mycket de senaste månaderna. Mest har det med skolan (och praktiken) att göra, men också lite för att jag helt enkelt inte velat lägga tid på det. Det har tagit emot. Ibland har jag fått ett sug efter att blogga igen, och då har jag redigerat några bilder. Men det har alltid tagit en massa tid, och så har jag tröttnat. Men nu så! Nu har jag samlat de där bilderna, och satt ihop en del av dem till ett inlägg till er! Och samlat lite nytt material under tiden, såklart. Imorgon är sista dagen på praktiken, och sen är det examensarbete som gäller! Mer arbete på ett sätt, men mer möjlighet att lägga upp tiden som jag önskar igen. Vi får se vad det leder till.

Men för att påbörja det här alltså. Vi har skaffat den där fantastiska kristallkronan till vardagsrummet, och när vi köpte lampor till den passade vi på att skaffa nya lampor till badrummet. Så när Alves var här första veckan av två, passade jag på att fotografera Eric när han satte i dem i en av lamporna.

Och så var ju Alves här, såklart! Vi passade först en vecka när Erics föräldrar var i eh…. Frankrike tror jag, och sen förra veckan när de var i Italien. Skidresor, alltså. Förstår inte riktigt grejen, men det är kul att ha världens finaste hund här en vecka då och då i alla fall! Men här är ett par bilder från kvällsrundorna jag fått ansvara för nu när Eric jobbar kvällar. Kul graffiti och hund som tröttnat på att sitta och vänta på att jag ska ta bilder på honom, hehe.

Sen har vädret här nere bjudit på… humörsvängningar, minst sagt. Från frysande iskyla med snö i tjocka lager, till vårkänslor deluxe med vårblommor och strålande, värmande solsken. Men ibland är det bara att försöka se det fina i det man inte tycker så mycket om, som snö i mitt fall. Det är vackert ibland på taken, och när den smälter och bildar istappar i minusgraderna är ju de väldigt vackra också!

Annars då? Jag har målat en del! Det kanske ni som följer mig på instagram och tittar på mina stories har koll på. Men jag försöker alltså fylla min skissbok med konst/idéer/listor/lite vad som helst, innan maj börjar och resan till Frankrike tar vid i en vecka! Här ovan har jag jobbat med att blanda färger från min akvarellåda för att öva mig lite, och så har jag testat att måla av en bild från min instagram, för att öva på perspektiv, urban sketching och ja, ni fattar. Övning, helt enkelt!

Och så har jag ju fyllt år!! 24 år, för att vara exakt. Skolan började 8.15 den dagen, en tråkig, grå tisdag, men jag blev i alla fall väckt på morgonen med muffins med ljus i, och ett litet paket! I paketet låg hela tre nya akvarellfärger! Och en pensel att ta med utomhus, en sån man fyller på med vatten och sen trycker lite på för att få ut vatten, i stället för att doppa den. Perfekt för resor och utomhusmålande!

Och i samband med min födelsedag åkte vi också till Falkenberg över helgen. Åt med mamma och pappa, spelade lite spel och åkte på utflykt på söndagen. Men det har jag skrivit mer om i två andra inlägg! Det här om hela helgen i form av min resedagbok, och det här i form av bilder från utflykten.

Sen hade vi en fin lördagskväll med ostbricka framför Melodifestivalen. En hårdostfavorit, en blåmögelostfavorit, och så en helt ny variant! Och så äppelmust till, såklart. För något unnigt att dricka måste en ha till ostbricka tycker jag!

Och så har vi fått nya möbler! En soffa (äntligen!), en ny byrå som faktiskt rymmer kläder alls (alltså, på riktigt, den gamla rymde ingenting. Och jag har kanske sammanlagt runt 30 plagg, underkläder och jackor borträknat), och en ny tv-bänk! Fast tv-bänken har vi inte hunnit montera än. Och byrån står utan baksida. Men annars är vi väldigt nöjda! Eric läste och läste fel i monteringsanvisningarna i tre halvdagar för att få klart byrån, haha.

Sen började praktiken, minsann! Och jag slutade typ fotografera. Till och med på helgerna. Jag orkade, helt enkelt inte. Men i slutet av första veckan passade jag på att packa ner kameran, och tog några bilder på vägen hem. Tur det, för sen blev jag sjuk och var hemma i 10 dagar. Men, men. Livet ibland, alltså.

Nån gång där i vevan innan praktiken hann jag med en fika också! Tillsammans med My, på ett café på St Knuts Torg. EKO-rient, tror jag det heter. Ligger vägg i vägg med Florera-butiken. Varsin chokladkaka med grädde blev det, och så varm choklad till. Utanför yrde snö, och innanför fönstret fanns tulpaner i vaser på alla borden.

Och så blev jag ju sjuk. Men det är okej. Jag spelade Pokémon, vilade och väntade på att febern skulle gå ner. Mest kläckte jag en massa ägg med Mareep i, och så bytte jag dem mot random saker med andra personer runt om i världen! Häftig grej, det där med teknik. Minns skillnaden mot när jag spelade Pokémon röd som sexåring, och inte sjutton var det några byten med folk på andra sidan jorden där inte! Knappt en med någon en meter bort, för sladden var inte riktigt så lång, haha.

Och så passade vi ju Alves en vecka till! Det var förra veckan. Jag var sjuk den första halvan, och vilade mig fram till torsdagen för att inte bli sjukare igen. Så vi tog det lugnt hemma, tog obligatorisk kvällspromenad tillsammans, och hängde mest i soffan. Lilla Alves <3 Finaste hunden jag vet, alltså!

Och det var allt för denna gången! Det blev ett rätt så långt inlägg, men så har jag ju inte bloggat nästan alls på snart två hela månader. Tänk så mycket en hinner med, trots att en inte gör så mycket mer än hänger på förskolan 8 timmar om dagen! Eller sjuk i soffan, för den delen.

21 mars, 2018 by

Utflykt till Ätraforsdammen och Luftvärnstornet

När vi var hemma strax efter min födelsedag i mitten av februari, så åkte vi på en liten utflykt! Från början var det tänkt att det skulle bli först Gekås och sen skogen, men skogen uteblev lite. I stället tog vi en annan väg hem till Falkenberg, och åkte via Ätrafors!

I Ätrafors finns den finurligt namngivna Ätraforsdammen, hehe. Och dit åkte vi! Jag var där med pappa en tidig morgon för ganska exakt 5 år sen, och fotade soluppgång över sjön. Sen dess har vi bara åkt förbi och inte stannat, oftast på väg till eller från Ullared för att handla. Men nu var det alltså dags igen.

Vi kom fram till en frusen sjö, med massor av häftiga isbitar i små och stora sjok som låg längs den lilla strandkanten. Några var otroligt vackra, tunna, med små isklumpar på undersidan. Det liksom glittrade och glänste i dem när en vred på dem i ljuset.

Andra var betydligt större, och Eric härmade ett litet barn som stod och kastade de större sjoken ut på den tjocka isen. Kul, tyckte jag, och fotade några sekvenser. Timade också perfekt från början av kastet tills det att isen slog i isen och gick sönder, i en Boomerang som hamnade på instagram. (Och ligger kvar bland mina highlights om ni är nyfikna)

Sen var det dags för fika! Jag hade valt ut två chokladsorter på Gekås, som vi tyckte lät spännande. Den ena var den här, med yoghurt och jordgubb, som var så. himla. god! Tror den kostade 8 kr, så tips om ni ändå ska dit, finns nånstans vid kassorna längst bort från ingången. Hehe.

Sen var det dags för en liten promenad innan vi åkte hem. Vi gick över dammen, för dörrarna var inte låsta. Allting var fruset, förutom små ilar av vatten som strömmade genom de öppna hålen i dammen. På ena sidan helt isigt, på andra lugnt och stilla, men högt upp mot kanten av gången.

Gången var ganska isig, och på några ställen var det nästan lite läskigt att gå över. Men jag belönades med så fina bilder, att det var det verkligen värt. Jag testade på att ta några bilder med lång slutartid, men det blev inte längre än såhär. Dels för att jag behövde hålla i kameran själv, men dels för att det var för ljust för att kunna få vattnet att bli riktigt magiskt flytande som rök. Vacker ändå, dock.

På andra sidan fanns ett litet skjul, och där låg stora, kvadratiska stockar som vi antog var någon sorts brygga kanske, eller flotte att dyka från möjligtvis. Stockarna hade så vackra färger, och jag kunde inte låta bli att knäppa av några bilder. Pappa och Eric hade dock redan skyndat vidare över vägen, och var på väg upp mot det gamla luftvärnstornet!

Jag kom ikapp, och kravlade mig över en ostadig pinne som låg som barriär för att man inte ska köra upp direkt till tornet, och så tog vi den korta, men branta vägen upp till tornet. Uppifrån backen kan man se åt andra hållet, ner längs med Ätran som rinner hela vägen ner till Falkenberg och ut i havet. Jag vet inte exakt vad det gula huset är, men kanske var det en del av kraftverket förut?

Tornet ser väl inte så högt ut på bilden, men pappa är två meter lång, och det är minst tre gånger så högt som honom, så högt är det allt! Och runt omkring det växer en massa fina saker, som den där mossan på bilden.

Sen bad jag också Eric att ta några bilder på mig. Jag som helst inte är med på bild alls, men som börjar tycka det är lite synd att det aldrig finns några på mig, eftersom jag alltid håller i kameran. Så jag poseade lite stelt framför tornet, och Eric fick väldigt ospecifika instruktioner över hur jag ville ha bilden, haha.

Och sen var det dags att bege oss hemåt igen, för mamma skulle med ett tåg, och vi skulle vidare för att fika hos Erics föräldrar. Snipp snapp snut, så var den här lilla återberättelsen av utflykten till Ätraforsdammen slut.

 

13 mars, 2018 by

Några loppisfynd från senaste tiden

Hej hopp! Nu är det dags att titta på loppisfynd igen! Faktum är, att det har vi inte gjort på nästan ett år. Senaste gången var i maj förra året, när jag delade med mig av några loppisfynd från den veckan. Men nu är det alltså dags igen. Dock är det inte bara en eller två dagars fynd den här gången. Inte då! Den här gången har jag fynd från november fram till nu – och några som tillkom efter att jag fotograferat detta. Vilket betyder att om en inte alltför snar framtid blir det ett inlägg till! Men nu tycker jag det är dags att visa alla de senaste fynden.

Var ska vi börja tro? Kanske med något enkelt! Som den guldfärgade ramen längst bak. Den är en av två, som kostade en tjuga styck. Den innehöll egentligen ett vidrigt, fluffigt tyg som var fasthäftat i bakstycket, men det tog jag alltså ur. Tänkte att de blir fina på väggen, eller till ett kommande DIY!

Ett annat lyckat fynd är den här! Letar ständigt efter mina favoriter på DVD så att jag ska kunna titta när jag vill, även om de försvinner från Netflix. 15 spänn och den blev min!

Skaffade också dessa tre, en tia styck, varav jag inte hunnit börja på en enda av dem än. Tanken var att jag skulle läsa mer i år, men det blir väl som vanligt att jag inte riktigt kommer till ro. Mest nyfiken är jag på Hembiträdet, eftersom jag läst en annan bok av samma författare innan som jag gillade språket i!

Den här fyndade jag för 30 spänn (nyskick!) på Emmaus när de hade sina dagar med fina böcker de egentligen hade sparat till Bokmässan. Fyndade den tillsammans med tre andra böcker som gavs bort i julklapp. Mycket bra inköp! Läste ut den i december och har läst den igen sen dess. Otroligt bra, förstår varför den i det närmsta är en svensk klassiker!

Fyndade också detta finurliga lilla verktyg för en femma! Vi har alltid haft en hemma i syskrinet, och jag fick tidigt lära mig att man använder den när man stoppar strumpor! Kommer komma väl till pass när jag ska laga ett par stickade sockar Eric har som gått hål på hälen.

Hittade också en kopp! I samma serie som mjölkkannan i det förra loppisinlägget. Kosmos, vackert namn på vacker keramik! Har blivit en ny favorit när jag inte vill ha så mycket te, men ändå känner att jag vill ha lite.

Och den här lilla krukan för en tjuga! Kommer passa perfekt när jag ska ta sticklingar på alla växter nu i vår. Inuti har den den mest fantastiska glasyr, lite synd att den inte kommer synas under jorden. Men sånt är livet.

Sen har vi den här! Bästa fyndet jag någonsin hittat, om jag får säga det själv. Min underbara ljusstake, som kostade mig ynka 10 kronor, och som har den vackraste glasyr jag någonsin skådat.

Jag vet inte mycket om den, trots att jag har googlat. Jag har dock gissat mig till att den kanske är gjord i Chania på Kreta? Men det enda jag hittar när jag söker på det är en enda ljusstake till. Så om någon kanske vet något mer om den är jag väldigt nyfiken!

Något som syns bäst på den här bilden (men inte så bra på egen bild än) är den här fantastiska stolen! Vi hittade två stycken för en hundring var på Kupan för några veckor sen, och Eric tyckte att de skulle passa så bra i köket. Vi behövde nämligen nya stolar, och bara två stycken! Så för 200 kronor blev de våra, och vi bar hem dem genom Folkets Park i dimman. Bästa stolarna jag någonsin suttit på! Och det bästa av allt, det känns som att vi aldrig haft några andra.

Och sist, men verkligen inte minst, vår nya taklampa i vardagsrummet! Vi har letat sen vi flyttade in efter den perfekta kristallkronan. Inte för modern, inte för gammeldags. Inte för liten, inte för stor. Inte för prålig men inte heller för enkel. Gärna i mässing, och gärna med ljushållare. Nu mötte den inte riktigt alla krav (som det där med ljushållare), men den är fantastisk! För 600 kronor blev den vår.

Dessutom tycker jag att prismorna är så vackra. Så många former, så vackert slipade. Och så fort vi satt i lamporna så kommer den bli perfekt! Den hänger redan uppe, och trots att vi inte kopplat i den än så känns den verkligen helt rätt. Det är så fint att titta på hur ljuset får den att glittra.

Och det var allt för denna gång! Återkommer inom kort med fler spännande loppisfynd, och förhoppningsvis ännu fler kul grejer som får fylla en funktion här hemma hos oss.

25 februari, 2018 by

Att påbörja en resedagbok

Long time, no see! För några veckor sen började skolan bli tung igen, och min ångest tog över. Det bästa valet i den situationen var att pausa bloggandet ett tag för att vila upp mig igen. Under ångestveckan, som jag tänker kalla den, började jag titta på en (för mig) ny Youtube-kanal, som fick mig att vilja skapa mer igen. Perfekt timing, kanske man kan kalla det.

Det som Minnie är fantastiskt bra på, förutom eh, allt i konstväg typ, är att föra resedagbok! Hon har till exempel en liten serie på vad som kan vara bra att tänka på, och därifrån har jag samlat idéer för att påbörja en egen! Just nu för jag små dagböcker i min skissbok, för att öva inför den riktigt viktiga resan: Frankrike!

Men mer om det en annan dag. En del av övningen innebär rena skisser, anatomiövningar och annat spännande, men en del innebär också det här! Att föra små, korta resedagböcker över korta vistelser. Att samla saker, att skriva ner de fina stunderna, och att skissa ner små bilder från platser. Att föra resedagbok, helt enkelt.

Kvällen innan vi skulle åka, skrev jag för en gångs skull packlistan i den här boken. Den såg lite tråkig ut, så jag experimenterade med mina nya gouachefärger och gjorde några blad. Dagen efter skissade jag upp bilden längst till höger, i slutet av tågresan hemåt. Bara i blyerts först, och när vi kom fram fyllde jag i den med penna. Sen lämnade jag den för resten av dagen.

I den samlade jag några fina saker, som det lilla kortet från farmors paket, några urklipp från fina paketpapper och spelplanen från ett spel vi spelade med mamma på kvällen.

Väl hemma gjorde jag en liten ficka av ett kuvert från en räkning för spelplanen och kortet, limmade fast urklippen dels över den tomma ytan längst ner på sidan, och ett par av dem på en kartongbit jag klippte till för att få mer yta på sidan. Den går nu att vika ut, med födelsedagspresenter i textformat på baksidan, och på ytan under den skrev jag ner dagens händelser. Nu är sidan både taktil och fylld av minnen!

Nästa uppslag spänner över en dag som var så otroligt händelsefull. Men faktum är att det blir ett eget inlägg sen, så jag berättar inte så mycket om det. Men här är en massa kul grejer att vända på och dra ut! Ännu ett taktilt uppslag, med andra ord.

Under receptet på chokladsås ser man hela Alves, och ytterligare en liten bit av minnestext. Den där lilla biten akvarell som syns på den här bilden, var kanske det mest irriterande av allt. Den tog en evighet att torka, sabbade limmet totalt och var allmänt irriterande. Men nu ser den faktiskt riktigt bra ut! Tålamod är en dygd, eller hur var det nu?

Kvittot på andra sidan har jag vikt ihop som ett dragspel och fäst med två små bitar washitejp, så att det går att se exakt vad som köptes och vad det kostade. Kul att kolla tillbaka på en dag, kanske?!

Även bilden på Eric längst upp går att vika upp för att titta på lite text, och se hela bilden under. Även Eric-bilden sitter fast med en liten bit washitejp. Enda skillnaden med den här fliken som går att vika upp, är att den inte sitter fast med washitejp på båda sidorna, utan bara ena. Båda funkar fint!

Och den här bilden är jag riktigt nöjd med! Trodde aldrig jag skulle kunna göra något sånt här. Jag tog en bild när vi gått ut från Gekås, för att ha något att rita av sen. Så på tåget skissade jag upp med blyerts för att ha något att följa sen när jag kom hem. När jag väl satt med detta sen, så fyllde jag i med penna och sen med akvarell både här och på sidan med tågfönstret.

Allt som allt så är jag väldigt glad för att jag började göra det här! Det tar tid, visst, men det är också jätteroligt! Framförallt kan jag tänka mig att jag kommer tycka det när jag tittar tillbaka på detta om några år. Det känns som den bästa typen av dagbok för mig!

Och inför Frankrike testar jag mig nu fram med material som behövs för att göra detta på resande fot. Mer specifikt resande fot som det krävs flygresa för. Det är lite klurigt att veta vad jag kommer hinna med, vad som går att ta med i ett handbagage och vad jag kommer palla bära med mig när jag är ute. Inte så lätt att veta när en inte gjort det förut!
Har ni en resedagbok? Kanske en som bara är nerskriven, eller en som har helt andra uttryck än min?

23 februari, 2018 by

Vecka 5 och en någorlunda planering av nästa vecka

Jaha. Så var tanken att jag skulle ha fått ut tre inlägg sen mitt senaste, men så hände livet. Strömmen gick pga reniveringar på våningen över våran, och jag var utan ström från strax inan två till halv nio i torsdags. Sen behövde jag städa färdigt i fredags, och ja, resten av den här veckan får ni i alla fall se i bildformat nu! För, sorgligt nog, insåg jag när jag förde över bilder till datorn, att jag tog tydligen inte en enda bild med kameran mellan 25 januari och 2 februari. Så, här kommer: Vecka 5 genom kameran!

Fredagen började såhär. Nutellamacka till frukost, ett stort glas vatten, och en omgång Carcassonne tillsammans med Eric. Han vann. Sen åt vi lunch och jag påbörjade städningen av golvet. Men det tog jag ingen bild på.

Luftväxterna fick sig ett litet bad också! Ungefär en timme låg de i, och sen fick de torka upp och ner i några timmar efter det. Eller ja, till dagen efter. Allt för att slippa att de ruttnar för att det har fastnat vatten i dem. Hur ofta jag gör detta? När jag kommer ihåg. Vilket ofta blir antingen varannan vecka eller inte alls på två månader. De klarar sig rätt fint och har inte dött än!

I lördags kom svärföräldrarna hit! Eric köpte fika, jag dammsög i sista stund, och så knackade det på när jag så gott som precis var färdig med städningen. Varsitt wienerbröd och varsin kopp te hann vi med, innan de skulle åka vidare. Och så fick jag paket! För jag fyller ju faktiskt år om en vecka nu. Lyxigt dock med paket såhär tidigt innan! Fyra tallrikar fick jag, två asietter och två djupa. Så nu har vi sex stycken av varje! En hel liten uppsättning alltså. Och tur är väl det, för nu har de tydligen slutat tillverkas, så nu blir det inga fler.

Med sig hade de också Alves!! Vilket egentligen var det viktiga. De åker skidor i eh…. Frankrike tror jag, och vi ska ha Alves här i en vecka. Bästa hunden jag vet <3

Sen spenderade vi eftermiddagen med att spela ytterligare en omgång Carcassonne (som jag inte heller vann…..), och tog en promenad med Alves runt Folkets Park och St Knut. Och tittade på Melodifestivalen och dog lite av den låga nivån på alltihop. Like, what’s up with årets programledare? Sämsta på länge. Bidragen var ju inte mycket bättre…. Men well. De två sämsta åkte iaf ut först!

Sen igår hade jag en lugn morgon, med liten vovve som helst ville leka, och en del plugg som blev gjort.

Och så kom Eric hem med lampor! Vi har inte haft ljus i den där lampan på toa på flera månader, och nu äntligen kan vi välja vilken vi vill ha tänd! Och så har vi lampor till vår nya kristallkrona som Eric hittade på en second hand i närheten i förra veckan och tog hem i lördags. Fantastiskt vacker, och perfekt i vårt vardagsrum! Ska visa er om ett par dagar.

Och när jag skulle fota till ett blogginlägg som kommer i veckan, så kom solen fram! Den förstörde visserligen lite för mig, men Eric kom till min räddning senare och höll i gardinerna så jag fick jämnt och fint ljus. Räddaren i nöden <3

—

Och såhär tror jag veckan kommer se ut, på ett ungefär:

mån- seminarium i skolan, kvällsansvar för hunden, skriva inlägg om Pressure Imprint-utställningen
tis- läsa sista avsnittet i avhandlingen, eftermiddagssällskap av Ellen, skriva inlägg med loppisfynd
ons- börja skriva på min analys av avhandling, skriva tipslista-inlägg till bloggen.
tors- morgonseminarium i skolan, skriva inlägg om Saluhallen
fre- näst sista dagen med hund, skriva inlägg om en hel onsdag i vardagen
helg- säga hej då till hund, skapa material till bloggen (ännu inte planerat exakt), se till att äta en rejäl brunch på söndagen och sen se till att jag skrivit minst en fjärdeldel av min analys som ska in i nästa vecka!

—

Hur kommer din vecka se ut? Har du något extra roligt och spännande som händer kanske?

5 februari, 2018 by