Migrän, skrivsvårigheter och trötthet

Vilken upplyftande rubrik, tycker ni inte?! Nej, inte jag heller, herregud… Men så har det alltså varit nu. Jag hade tänkt att det skulle komma upp ett inlägg här idag om vår helg i London i mitten av oktober, men det får vänta lite.

Jag är så stressad just nu, och samtidigt så trött. Vet inte om det är värdet, mörkret eller något annat som påverkar mig mest, men någonting är det ju uppenbarligen. Samtidigt känner jag mig rastlös. Som att jag måste hitta på nåt hela tiden. Men så orkar jag inte, och så hittar jag på att jag ska sticka ett pannband i år igen (andra året i rad, låt oss säga att jag inte direkt är en mästare på stickning), eller att jag ska ta mig an röran på mitt skrivbord. Och så blir det någonting halvdant.

Samtidigt försöker jag skriva text. Och orden vill inte komma till mig. Jag glömmer ord, det tar tid att formulera meningar, och det brukar inte vara så. Kanske beror det på att jag inte kan fokusera bland alla saker jag ”borde” eller faktiskt borde göra, eller kanske beror det lite på att jag samtidigt vill titta på TV:n som står på (fast den egentligen drar mig från viktigare saker). Oavsett resulterade det i att blogginlägget jag planerade inte kom upp när jag tänkte mig att det skulle komma upp. Idag, alltså.

På detta, vilket inte heller har hjälpt mig, har jag haft migrän. Sånt som händer ibland, när en väl fått det, men oturligt nog av den för mig ovanliga typen som sitter kvar över natten. Jag missade en dag i skolan och två intressanta föreläsningar på grund av den, och det gör mig också lite stressad. Mest för att jag inte sovit så bra de senaste nätterna, av oklar anledning.

Så vad ville jag säga med allt det här? Jag vet inte riktigt. Men jag läste Wildas inlägg om att vara okej med att inte räcka till till allt en vill i perioder, och att ta hand om sig själv då. Och jag tror det är precis det jag gör när jag i stället för att pusha mig själv att skriva om London när det inte känns bra i magen. Och i stället skriva det här. För att jag själv ska förstå. Men också för att ni ska få chansen att förstå. Framförallt varför det ibland är lite tomt här inne.

Ta hand om er. Så lovar jag att försöka ta hand om mig själv, jag också.

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply Wilda 18 november, 2017 at 11:09

    Det viktigaste är att du är rädd om dig. Det låter som att du behöver rensa i allt, göra det viktigaste, och släppa allt annat. Det finns ingen kopia av dig som kan ta över när du inte orkar, så var rädd om den du är. <3 Fina du. Mina varmaste kramar till dig!

  • Leave a Reply