I slutet av juli bestämde jag mig för att göra en 10×10 samtidigt som en stor del av andra på instagram gjorde samma sak. Jag skrev om det här, och visade då upp mina 10 plagg som jag skulle ha under 10 dagar. Två par skor, två shorts, ett linne, en kimono, en klänning, en t-shirt, en skjorta och en stickad tröja. De enda plaggen jag skulle använda de kommande 10 dagarna. En utmaning för vissa, normalt sätt att klä sig för andra – oavsett vilket så skulle jag testa! Men hur gick det då? För det visade jag faktiskt prick ingenstans. Förrän nu alltså!

Alla bilder i inlägget kommer vara så gott som oredigerade. Inga finnar, myggbett eller andra ”skavanker” kommer ha tagits bort. Det enda som redigerats är färg, ljus och sånt som jag alltid fixar med. Men det är viktigt för mig att just ett sånt här inlägg får stå för sig självt, utan att jag redigerar bort sånt jag kanske normalt sett skulle redigera bort.

Hur gick det då?

Jo, men jag skulle ha mina 10 plagg över först en helg, och sen veckan efter. Tiden spenderades dels i Skåne och dels i Halland, och jag packade helt enkelt med mig mina 10 plagg och ingenting annat (förutom en bikini och underkläder alltså). Tanken var att Eric skulle få hjälpa mig att fotografera vad jag hade på mig varje dag. Men det kanske inte riktigt blev så.

För jag tycker det är så otroligt obekvämt att stå framför en kamera. Alltså, jag tror inte ni som älskar att bli fotograferade förstår. Det är för mig i princip o.m.ö.j.l.i.g.t. att känna mig bekväm när någon tar fram en kamera. Jag fjantar mig, kan inte stå still, har svårt att veta vad jag ska göra med händer, med fötter, med ansiktet. Alltså, noll koll och det stressar mig till en punkt att jag helst av allt bara inte står framför en kamera längre.

Lägg där till att jag inte direkt är normsmal = inte helt bekväm med att visa upp mig själv på sociala medier, än mindre i helkroppsformat. Ibland med rädsla för folks kommentarer, men mest bara för att jag inte ens äger varken en våg eller helkroppsspegel och därför genuint blir förvånad när jag ser mig själv på bild. Min bild av mig själv är liksom inte samma som det som syns där, och det är skitkonstigt.

Men jag ansträngde mig i alla fall! Och av de tio dagarna som gick, bad jag Eric att ta bild på mig fem (fyra) av dem. Och kläderna då? Jo, men jag använde ingenting jag inte hade valt ut, även om alla plaggen inte ens hamnade på bild. Fast jag tror det enda som fattas är den stickade tröjan, och med tanke på att det var runt 28 grader samtliga dagar tänker jag att det är rätt självklart varför. Hehe.

Vilka outfits valde jag ut då?

Jo, men jag är en ganska enkel person. Och för mig var den absolut största tanken med detta att jag kanske, kanske skulle våga leka lite med kläderna. Kanske ha dem på ett sätt jag inte brukar, eller i alla fall kombinera de med någon accessoar jag inte brukar. Hände det då? Nja. Kanske inte faktiskt. För av de fem outfits jag fick fotograferat är enbart två med någon form av accessoar alls. En outfit jag önskar att jag hade fotograferat hade jag dock både den stickade tröjan, mina sandaler med klack och var allmänt lite mer uppklädd än jag brukar, vilket är otroligt ovanligt för min del!

Så, vilka plagg fick jag kombinerat då? Well. Ovan ser ni det första jag fotograferat, men egentligen är den här bilden rent tekniskt sett tagen någon dag innan jag ens började med utmaningen. Men såhär satt jag nästan varje dag när vi var i Falkenberg, så jag tar med den ändå. Klänningen kombinerades med: ingenting! För det var så skönt att bara dra på den på morgonen, gå ner för trappan och ta med sig frukosten ut på trappen och äta den där. Och ungefär såhär såg jag ut majoriteten av alla cykelturer ner till stranden också, fast då med bikini under och handduk i cykelkorgen.

Och i denna fantastiskt fantasifulla outfit har jag tagit med hela tre av mina tio plagg! Och den här bilden får väl representera ungefär hur bekväm jag känner mig framför kameran. Dessutom skulle Alves vara med på ett hörn, vilket kanske inte riktigt hjälpte till, haha. Men här har jag mina sandaler med klack, mina jeansshorts och den rosa t-shirten. Kanske slängde jag på mig en handväska när vi åkte på utflykt också, men ingenting annat.

Här är ytterligare en avslappnad, och icke-accessoarig outfit. Här i Simrishamn, på en bänk och i väntan på fantastisk mat. Här kombinerade jag mina fröken-sandaler, min randiga skjorta och mina jeansshorts. Jätteskönt att resa i, men kanske inte det mest fantasifulla jag kunde komma på. Men ungefär såhär har jag å andra sidan sett ut prick hela sommaren, och det är en så himla bekväm outfit! Kommer ha den alltid, alltid.

Här är två lite mer genomtänkta outfits i alla fall! Inför två utflykter planerade jag precis vad som skulle passa på sagda utflykt, och passade på att be Eric knäppa några bilder.
Överst ser vi randig skjorta instoppad i svarta midjehöga shorts, kombinerade med fröken-sandalerna och så handväska på det! Fortfarande ganska avslappnat, men i alla fall vagt mer uppklätt än ingenting. Här på Mjellby Konstmuseum efter en tur för glass på Riccardos utanför Halmstad, för att fira mamma i förskott.

Den nedre bilden är tagen på Alnarp! Dit åkte vi för utflykt och för att titta igenom alla de blommande planteringarna för att fota favoriter inför en framtida trädgård. Inte för att det är dags än, men drömma kan man alltid göra. På mig hade jag bekvämt men planerat, i form av svart linne, jeansshorts och blommig kimono. Kombinerat med fröken-sandaler, ryggsäck och stråhatten. Bra i värmen, men det var mest bara klibbigt och hatten fick jag mest ha i handen tyvärr.

Så några tankar kring hela grejen då?

Alltså… Utmaningen i sig – att ha på sig 10 plagg under 10 dagar och ingenting annat. Den klarade jag ju. Jag hade inget val med packningen, och för mig är det egentligen inte en utmaning i sig. Jag brukar ha med mig ungefär så mycket när jag är borta runt 5 dagar, och klarade mig på ungefär samma kläder (fast andra byxor och en jacka) under hela den 10 dagar långa resan till Frankrike i maj. Det är liksom inte det som är grejen här.

Men för mig att bara stå framför en kamera ibland. Att få bilder på mig, även om de är beställda från just mig, det är något helt annat. Något fint, och något som för mig betyder otroligt mycket. Men också att jag får tänka igenom vad jag har på mig, och inte bara slänger på mig första bästa plagg och tar samma som alltid. Att jag får fundera lite mer kring vad sjutton jag har på mig, det är något bra.

Nog för att det blev lite färre fotograferade outfits än planerat, men att testa mig fram på det här sättet, det är bra för mig. Och jag kommer göra om det här i höst, och då är jag övertygad om att det kommer bli en betydligt större utmaning! För när både jackor och skor räknas – då är det fasen inte lika enkelt på hösten som på sommaren!

En annan vinst i detta är att våga visa upp det här på internet. Att visa en kropp som inte syns lika ofta, och kanske hjälper det någon annan att våga visa sig också. För det är inte bara normsmala som ska få synas jämnt och alltid. Och det är verkligen inget fel i att inte vara normsmal.
Och den som tänkt komma med en kommentar om tjockhet och hälsa: don’t. Sluta låtsas att du bryr dig om tjocka personers hälsa och se in i dig själv. Är det kanske så att du egentligen tycker det är lite provocerande att inte hata sig själv när man är tjock? Då är det kanske inte min hälsa du borde oroa dig för, utan din egen. För jag slår vad om att det inte bara är jag som fått höra att en tjock kropp är lika med en ohälsosam kropp, en ful kropp, en felaktig kropp. Jag är garanterat inte den enda som petat och tittat nära på, hatat siffran på vågen och börjat ogilla mig själv på grund av hur jag ser ut. Är du där rekommenderar jag att börja se över ditt flöde på sociala medier och lägga till lite annorlunda kroppar, a little goes a long way. Men det kan jag skriva mer om en annan dag.

Sammanfattningsvis:

Jag är stolt över mig själv som gjort detta. Jag tänker mer på vad jag tar på mig nu, till den grad att jag vågar testa några nya kombinationer. Jag kommer nog aldrig riktigt älska att vara uppklädd, än mindre att stå framför kameran. Men jag är stolt över att det nu finns fler bilder på mig, och att det finns fler bilder på mig här på bloggen.

Det kommer komma fler såna här utmaningar, och jag tänker göra dem allihop. Vill ni läsa mer om hur utmaningen i sig fungerar, eller bakgrunden kring den, så har jag skrivit mer information i inlägget här. Och har ni själva gjort något liknande vill jag jättegärna se hur det såg ut! Länka blogginlägg eller instagram-posts i en kommentar vettja. Alltid lika spännande att se hur folk klär sig, och hur de hittat sin stil.

Och till dig som läst det här enormt långa inlägget: tack! Det värmer att du orkat läsa såhär långt. Även om du kanske scrollat lite eller bara tittat på bilderna. Tack ändå. För att du klickar in, läser, tittar och kommenterar. Du är fin.

3 svar till ”Mitt lilla klädexperiment – hur gick det egentligen?”

  1. Profilbild för Alicia

    Du är grym! Tack för att du orkar genomföra, skriva och reflektera om det här! Bilden av dig på trappen är så sagolikt vacker <3

  2. Profilbild för Oline
    Oline

    Vart har du köpt hatten?? Letar efter precis en sån ju!

    1. Profilbild för Beatrice

      H&M i början av sommaren! På deras Outlet i Malmö. Men jag har faktiskt funderat på att sälja min om du vill köpa den? 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

jag är Bea.

Välkommen till min blogg! Här delar jag mest mitt skapande, och en del av livet. Nyligen skedde en flytt tillbaka hem till Falkenberg, efter 10 år i Malmö. Följ med mig när jag upptäcker min hemstad!

Följ mig också här:

Nytt på Instagram