Idag, prick på dagen, är det hela tio år sen jag köpte mina bästa kängor! Mina Dr Martens. Mina favoritskor när jag var 15. Som jag köpte när jag var i London första gången för 960 kr. Eller 90 pund om jag minns rätt. Jag hade sparat så länge. Struntade i att gå på musikal – för jag skulle ju köpa skor!

Jag har rotat lite i mina gamla arkiv (det som finns kvar efter diverse krascher) och hittat några gamla bilder på kängorna genom åren! De allra äldsta bilderna kan ha försvunnit nu nyligen, för jag upptäckte när jag letade efter bilderna att gamla bilddagboken haft en server-krasch. Tyvärr. Så en hel del gamla bilder är tydligen borta. Och på min sida syns just nu ingenting. Vi får se när det har löst sig. Tills dess håller jag tummarna för att åtminstone några bilder finns kvar att hämta när jag tittar nästa gång!

2019

Vi börjar med det senaste – i år! När jag återupptäckte mina gamla favoriter. De slitna som har hål i sulan och sprickor i lädret. Men som är helt rätt då och då! Som här under JWHF Style Challenge när man skulle leta reda på just gamla favoriter i garderoben! Det var i maj, och sen dess har jag faktiskt börjat använda dem igen.

Här också från maj i år, när jag hade köpt ny klänning och precis hade återupptäckt charmen i dessa gamla rackare. Kängor går väl trots allt aldrig ur tiden? Känns som en typisk sko som alltid funkar, liksom.

2015

2015 bloggade jag om mina favoritskor (när jag bloggade ett kort slag på itgirls-bloggen), och där fick kängorna vara med! Lite roligt, för jag minns inte riktigt att jag hade en period då när jag hade dem på mig mycket. Men det måste jag ju ha haft. Eller så hade jag bara nästan inga andra skor, lol.

2014

Den här bilden är den enda jag hittar från tidiga perioden i Malmö. Eller, den här bilden är faktiskt tagen i Lund. Utanför Domkyrkan i November (!) där jag satt och läste en stund i solen medan jag väntade på att luncha med Eric. Ytterst oklart vad jag läser dock, kanske en bokcirkel-bok?

2013

Från 2013 hittar jag bara denna lite ensamma bild. Från Skrea Strand en kall vårvinterdag. Man ser liksom att sanden är halvfrusen när jag petar i den med skon. Här var det rätt standard för mig att ha tunna, svarta strumpbyxor till kängorna. Lite som i år, faktiskt.

2012

2012 måste vara året jag hittar allra flest bilder från. Då var mina Martens med om mycket minsann! Här står de på scen med mig när vi övar inför en föreställning på gymnasiet. Senare stod de även på scen med mig när vi väl hade föreställningen.

De fanns med på instagram ett flertal gånger. Som här med olje-regnbågar, med höstkläderna på och ståendes i nysnön i väntan på bussen till skolan.

De åkte mycket tåg med mig, till och från Borås den hösten. När mitt ex bodde där och jag nästan helgpendlade ett tag. Minst en vecka i månaden.

De var också med i både Stockholm och Uppsala när vi åkte till huvudstaden för att besöka skolor. Titta så nya och fina de ser ut! Knappt en skråma ens. Det här var uppenbarligen innan jag råkade försöka torka dem under elementet när de blivit blöta. Oops!

De hängde med när jag skulle plocka björnbär också, ypperliga för att inte få en massa taggar överallt! Fast så värst mycket björnbär verkar jag inte ha fått ihop. Fast tittar man på skorna kanske detta är 2013 ändå? Nu blev jag lite osäker. Jag var 99.9% säker på att bilden var från 2012…. Oavsett!

Så fick de faktiskt också komma tillbaka till London och hälsa på! Stå i rulltrappan inne på Tate Modern, sitta på bänk i Regent’s Park och promenera på Londons gator. Här kan man också se hur liten jag var för 7 år sen, hehe. Liten 18-åring.

2009

Och. I brist på de bilder jag hade hoppats mest på att lägga ut, från oktober 2009. Tagna på de nedlagda tågspåren i Falkenberg (inte den bästa idén vi haft kanske, men bilderna är rätt kul att se tillbaka på). Så bjuder jag på den här i stället! 15 år gammal, tagen bara några dagar innan jag köpte sagda kängor. Sittandes på fontänen vid Picadilly Circus. Och så otroligt glad över att vara på min första riktiga utlandsresa som krävde flyg.

Och det var det hela. 10 år har de här skorna hängt med mig. Och jag får erkänna, att om skomakaren inte kan lösa antingen sulan eller lädret, så kanske det faktiskt är dags att skaffa ett nytt par. Och ta hand om dem, den här gången. Ordentligt, med rengöring, återfuktning och allt vad det är. Så att de håller ännu längre nästa gång. Ska vi satsa på 20 år? Jag tror vi säger så! Och de här gamla godingarna, om de nu byts ut, får hamna i min minneslåda för alltid. Mina bästa, gamla, kängor.

Och! Om jag får tag på de där 10 år gamla bilderna, så lovar jag att dels uppdatera inlägget, men också pinga tillbaka till det så att ni kan få se dem. De är verkligen *artsy* på en heeeelt annan nivå. Emo-nivån, that is. Hilarious!