Om att låna hund i en vecka

Ah, Februari! Min födelsedagsmånad. Så många känslor kring denna normalt sett väldigt kalla och hemska månad, som ändå alltid på något sätt är en favorit? Också en favorit de senaste åren, eftersom vi oftast passar Alves! Vi brukar ha honom ungefär två veckor om året, och det har hittills, utan undantag, alltid snöat när han är här. Håller dock tummarna för ingen snö den här veckan. Jag gillar verkligen inte snö i stan. Framförallt inte en såhär pass sydlig stad.

Men Alves! Gullevovven. Älskar den hunden så himla mycket. Framförallt för att han kanske är den snällaste hunden jag någonsin träffat. Och den mesigaste, kanske.

Oftast sover han i sängen med oss. Skönt nu på vintern, för jag är alltid så himla kall. I natt sov han hela natten hos oss, utan att hoppa ner en enda gång. Sen väckte han Eric strax innan sju för att få gå ut och kissa. Och för frukost, såklart. Men jag, som låg uppe lite för sent och läste ut en bok (eh….), vaknade såklart också. Efter en timmes försök att ignorera Alves konstanta stegande genom lägenheten mellan mig och Eric (för han är trots allt en fårhund) gav jag upp. Vi gosade en stund i sängen och sen var det dags för långpromenad!

Och solen lös! Det är inte alltid så himla kul att promenera, när det öser ner till exempel, men i det här vädret säger inte ens jag nej! Och för lite lugn och ro och nästan-natur i Malmö går vi gärna på kyrkogårdarna.

Titta söt han är! Och förvirrad över varför i allsin dar vi stannar hela tiden. (Det är jag som ska ta bilder. Förlåt.)

Kyrkogårdarna alltså! Så glad för att man får gå där med hund. Mycket mysigare än att bara promenera på asfalt. Och skönt, för trots att där går stora vägar i närheten är det faktiskt ganska tyst. Inte helt, såklart, men klart bättre än vid själva vägen.

Ett litet minus för att alla andra också rastar sina hundar där, och Alves är livrädd för andra hundar. De tror att han blev biten av en annan hund som liten, men vi vet inte helt säkert. Rädd är han, i alla fall. Så lite extra uppsikt över andra hundar är aldrig fel.

Men mysigt är det som sagt! Och behöver man pausa lite för att låta en annan hund gå förbi, så kan man alltid ta lite bilder! Eller ja. Så kan man be Eric ta lite bilder. Framförallt när man gjort livets loppisfynd – en ullkappa! Som passar! I 100% ull! Med handsydda detaljer! Från Italien! Eller ja, de sista grejerna är såklart jättebra, men det viktigaste var en kappa i 100% ull som faktiskt passar. Och ser bra ut. Och jag älskar den! Precis lagom varm för mig, trots ett tunt lager under. Lite kallt om halsen dock, men det löser jag med en halsduk (som jag också fyndade i veckan, ska visa snart!).

Och så var slutet på den här veckan i full gång. Solsken. Hundpromenader. Världens bästa kappa. Och en gullig fästman som tar bilder där han själv syns som skugga i ena hörnet.

Och det var starten på just den här dagen! Log lite för mig själv när jag skapade mappen 02_02_2020 för att det är så snyggt med siffrorna. Bara en sån dag till i år, om 18 dagar. Men innan dess fyller jag 26. What? Hur sjutton hände det egentligen? Men min potentiella åldersnojja får bli ett eget inlägg. Nu ska jag njuta av ledighet och ta några bilder när ljuset ändå är framme!

Vad gör ni denna vackra söndag?

You Might Also Like