Ett litet hej igen

Jag tog en paus. Eller något, det enda jag vet är att hjärnan inte orkade fokusera på bloggen längre. Och att nu är det bättre igen. Lite lugnare på psykisk ohälsa-fronten, med andra ord. Kanske är det för att solen kommit åter. Kanske är det för att jag varit i Falkenberg en vecka. Eller så är det att jag faktiskt försökt att vila så mycket jag kunnat de senaste veckorna. Framförallt hjärnan.

Jag skulle vilja skriva om frukost på trappan i solen, om rödhaken som hälsade på, om promenader på stranden i väder. Men det känns som att någonstans går det inte att bara skriva om allt fint jag varit med om när hela halva världen är i panik och kristillstånd. Som att man nästan inte får låta bli att kommentera, om ni förstår vad jag menar? Det blir så skevt när allting är såhär, helt enkelt. Kanske är det dags för mig att skriva något litet jag också? Om det som pågår i världen just nu, alltså.

Men det tänker jag faktiskt inte göra. Jag påbörjade ett par rader om viruset, men helt ärligt finns den där informationen redan där ute. Se till att stanna hemma i den mån ni kan och tvätta händerna, så blir det säkert bättre snart. Framförallt om ni tillhör en riskgrupp. Och jamen… var inte en egoistisk skitstövel, så går det nog fint!

Själv har jag studieuppehåll, så jag behöver tack och lov inte ta mig någonstans! Mer än till biblioteket för att slippa böter på försenade böcker, möjligtvis, hehe. Om de inte går att låna om, vill säga. Och trots att jag inte är nojjig så är det klart att jag också läser och hör allting som kommer upp. Och det ökar oron i mig också, vare sig jag vill eller inte. För balansen mellan att hålla sig uppdaterad och att bli matad med alldeles för mycket information är så svår att hålla. Det kan jag tycka är betydligt värre än oron för själva sjukdomen.

Så… Ja. Det var ett litet hej och jag tror jag har det bra just nu. Jag kan inte lova någonting med bloggen, oavsett att jag ska eller inte ska skriva. Men jag har åtminstone delar av lusten tillbaka igen, och det känns himla bra! Och hur har nu det? Är ni i kristillstånd eller mår ni bra trots omvärldens oro?

2 svar till ”Ett litet hej igen”

  1. Profilbild för Linnéa

    Vad trevligt att få höra av dig igen! Blogg är ju verkligen inte något viktigt att lägga sin energi på när man inte mår bra. Man får fokusera på de saker som gör underverk för ens välmående. Men som sagt trevligt att höra av dig här igen ?

    Ja du den här corona cirkusen har verkligen invaderat ens liv och är ständigt närvarande varje dag. Jag mår väl mesta dels bra de flesta dagar, men vissa dagar drabbas jag av en oro inför vad som kommer att hända. Men jag har ju i alla fall inte idiot bunkrat mat som en del har gjort utan bara handlat mat så att vi i alla fall har mat 1,5 vecka framöver. Man får försöka göra det bästa av situationen.

    1. Profilbild för Beatrice

      Tack <3 det är så fint att åtminstone en person gillar att läsa min blogg, haha!
      Och ja, förstår verkligen det där med att må bra de flesta dagarna och känna starkt oro andra dagar. Vi har inte heller bunkrat (köpte ett extra paket toapapper i Falkenberg när vi hörde att det började ta slut, men eh… det hade vi inte behövt), och tycker folk är så… korkade? onödigt stressade? Eller är det helt enkelt bara så att folk inte har nån koll på hur man lagar mat…? Äh, jag vet inte. Men det känns som dumheter oavsett att bunkra inför något som inte stängt ner ett enda samhälle helt än.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

jag är Bea.

Välkommen till min blogg! Här delar jag mest mitt skapande, och en del av livet. Nyligen skedde en flytt tillbaka hem till Falkenberg, efter 10 år i Malmö. Följ med mig när jag upptäcker min hemstad!

Följ mig också här:

Nytt på Instagram