Hur börjar man?
När allting känns lite lite underligt,
som att det skaver fast samtidigt inte känns alls.

När dagarna varieras mellan
oändligt scrollande på telefonen, och
en frustration över att alla stories på Instagram är
slut.

Och dagar när skapandet är allt som får plats
i hjärnan, när händerna
bara vill röra sig. Och hoppar
från virkning till broderi till skisser till akvarell.

Tar in information ibland, men
stänger mest ute allting. Orkar inte
processa allt som skrivs, allt som diskuteras.
Vill stänga in mig själv och alla jag älskar, men
vill också springa fort iväg till något
tryggt.

Sörjer att vi inte åker hem över påsken, men
värderar råden som ges till allmänheten.
Åk inte om ni inte måste. Så
vi stannar hemma.

Kompenserar sorgen över hemmablivandet med
så många påskpynt jag kan
och orkar hitta på. Planerar, men
mest känns det ändå tråkigt. Otryggt.
Hur firar man påsk om man inte åker hem
till familjen?
till naturen?
till tryggheten?

Vissa dagar känns det som paniken ska
bryta ut i bröstet. Andra dagar är det
inga problem.
Stannar mest hemma
men går ut ibland. Försöker att
komma utanför lägenheten varje dag.

Önskar mig
TYSTNAD
över allt annat önskar jag mig tystnad.
Avbrutet av fågelsång eller
trädsus, kanske lite
havsbrus.
Men allra mest tystnaden som infinner sig långt bort från
stan.

Och vad denna text är, det
vet jag inte. Men den kom ut,
ur hjärnan
ur fingrarna
ur tanken
ur hjärtat.
Och kanske är det det enda som spelar någon roll,
just nu.

Hur har ni det?