Böcker jag läst vecka 1-3

Jag har läst ganska mycket hittills i januari. Som att jag bara behövde vila hjärnan från alla andra intryck ett tag och ta mig igenom en stor mängd böcker direkt. Älskar att läsa, och har alltid läst mycket. Men sen vi flyttade till Malmö har det blivit allt mindre. Förra året gav jag mig själv målet att läsa 12 böcker som tidigare stått orörda i bokhyllan. Klarade 11 och en halv (den tolfte kommer här i inlägget!). Och det var ett bra mål, för det fick mig att vilja läsa mer igen. I år har jag därför samma mål, och ett par till när det kommer till böcker och läsning.

Bland annat vill jag läsa minst 36 böcker i år. Tre böcker i månaden låter väl ganska rimligt? Framförallt när ett annat är att försöka läsa varje kväll innan jag somnar. Av de 36 böckerna jag läser vill jag alltså återigen att 12 är såna jag redan äger men som jag aldrig har läst innan. Att minst 6 är lånade från biblioteket. Att läsa minst 6 böcker skrivna av icke-svenska (helst icke-västerländska) författare. Och så var det väl en grej till, men jag minns inte den nu. En bok får såklart också gärna pricka av mer än en punkt! Framförallt lånar jag gärna fler än 6 böcker från bibblan. Älskar biblioteket här i Malmö allt mer för varje gång jag är där.

Men! Nu text-babblar jag som vanligt. För det var visserligen böcker jag skulle skriva om. Men inte årets bok-mål, utan böcker jag redan läst ut i år! Lite kul är det dock, för en av dem kommer faktiskt från bibblan. Och jag ska inte ljuga, jag är mycket nöjd över detta faktum.

Något annat jag är mycket nöjd över är att jag på tre veckor har hunnit läsa inte mindre än sju böcker! Och dessa sju böckerna tänkte jag alltså att jag skulle berätta om idag. Framförallt vad jag tyckte om dem. Vet inte om jag ska kalla det recension, men jag gör väl det. Här kommer några korta recensioner av böckerna jag läst hittills i år!

Chez Wood – En kokbok för vardag, vila och fest av Sofia Wood (☆☆☆☆)

Detta är en så otroligt vacker kokbok! Skriven av Sofia Wood, som är ena halvan av min favoritpodd. Den innehåller enbart vegetariska recept, vilket är trevligt, men framförallt är det tonen som går genom hela boken som är det bästa. Den är mjuk, snäll och mysig. Maten känns genuin och samtidigt enkel. Med spännande smaksättningar (som vodka i tomatsås!) och vackra bilder blir jag liksom sugen på att smaka och laga. Har ännu inte invigt, men kommer göra inom snar framtid.
Även de fina små texterna som kommer in här och var är väl värda sin läsning. Alltifrån tips kring dukning till tankar om varför mat är så nära kopplat till omtänksamhet. En jättefin kokbok, helt enkelt!

Jag är ju så jävla easy going av Jenny Jägerfeld (☆☆☆)

Det här är en sån bok som jag halvt och halvt älskar och halvt om halvt avskyr. Den är sådär svår att sätta ord på. Just för att det finns delar av språket, scenarierna och boken som jag verkligen älskar och som jag tror kommer fastna i mig länge. De drar upp betyget. Och sen finns det delar som stör mig så otroligt mycket, som såklart drar ner betyget.

Boken handlar om Joanna som bor med sin djupt deprimerade pappa och sin misslyckade författare till mamma i nån förort till Stockholm. Jag tror den ligger söderut, men är helt ärligt inte säker. De har det skitdåligt ställt, och Joannas ADHD hjälper inte till i detta, eftersom hennes mediciner snart är slut och de inte har råd att köpa nya. Men så är det också Audrey, som är magisk. Kanske. Ungefär allt det här står på baksidan, så inga spoilers minsann!

Jag älskar inte den här boken, men jag har en naggande känsla av att det är en av de böckerna från året som kommer att sitta kvar i mig lite längre än många andra. Vi får se när jag utvärderar årets läsning i slutet av året!

Not That Kind of Girl av Lena Dunham (☆)

Jag köpte den här boken på Gekås sommaren jag jobbade där, alltså 2015. Började läsa den i bilen och kom till sidan 45. Sen dess har den stått orörd i bokhyllan och jag har inte plockat upp den igen. Så den här prickar av första boken från bokhyllan som jag inte läst tidigare! Eller jag räknar den, i alla fall.
Men! Jag läste inte ut den den här gången heller. Jag kom till sidan 75 och insåg att jag inte ville mer. Det tog emot på ett sätt jag sällan känner när jag läser. Jag brukar ge böcker 50 sidor, 100 om jag är tveksam runt 50. Men den här boken alltså… Som jag störde mig när jag läste den!

Jag ska försöka förklara. Det är någon form av kombination av språket och innehållet. Frispråkigheten stör mig inte, den är ganska trevlig. Men det är sättet allting framförs på. Det är för det första otroligt amerikanskt på ett sätt jag inte gillar. Men det ska också framstå som någon sorts feminism, samtidigt som allting som hon berättar om som hon tillåtit andra göra mot henne är så… djupt förnedrande? På så många plan. Och jag förstår det inte. Och jag gillar det inte. Och jag slutade alltså läsa den. Hade jag kunnat ge den ingen stjärna hade jag gjort det. Ingenting för mig, alltså.

När jag hör din röst av Stephenie Meyer (☆☆)

Varje gång jag läser om Twilight-serien bävar jag inför att behöva läsa om den här boken. Det är verkligen lågmärket i serien. Säga vad man vill om Bella som karaktär (jag känner igen mig i många av hennes drag), men den här boken är verkligen den när hon är som mest patetisk och tråkigt framskriven. Hennes depression är otroligt jobbig att läsa sig igenom, och inte ens Jacobs annars ganska snabba humor är nog för att lätta upp den. Men varje gång tragglar jag mig igenom den, och den har några få delar ajg gillar, därav att den inte får en etta i betyg.

De dödas imperium av Mårten Sandén (☆☆☆☆)

Åh, som jag hoppades på att kunna ge den här boken en femma! Men ack, den hamnar inte riktigt där alltså. Jag älskar att få ett avslut på serien om Jannike, som är en riktigt spännande karaktär. Men det är, trots att det är en bra bok, flera saker jag hade önskat att den innehöll. Nästa stycke innehåller ett par spoilers. Hoppas till tredje stycket om ni vill läsa mer om den här boken utan spoilers.

Allra mest saknar jag djupet i vad hon känner. Inför sin familj, inför att gifta sig, inför en hel massa saker. Det mesta hon känner är ilska, och den förklaras inte riktigt tillräckligt heller känner jag. Själva storyn i övrigt är riktigt, riktigt bra och spännande. Men just känslorna tappas lite här, och det är synd. För framförallt i första boken var de riktigt bra.

Men allt som allt är det en bra bok! Och också årets första bok från biblioteket. Kan varmt rekommendera att läsa hela serien. De första böckerna skrev jag om här.

Ljudet av ditt hjärta av Stephenie Meyer (☆☆☆)

Ja, nu är det bara Twilight-böcker kvar. Så är ni inte intresserade av dem kan ni hoppa till det absoluta slutet av inlägget om ni vill. Det här är alltså tredje boken, och den är… Jamen, jag tycker den växer lite för varje gång jag läser den. Delar av den är faktiskt bra, även om den är alldeles för lång och mycket hade kunnat få hoppa från fjärde boken och in i denna i stället.

Men den är helt okej. Det finns mycket i den som är viktigt för att hänga med ordentligt i fjärde boken, och den är solklart bättre än tvåan. Ingen superbok, men absolut inte en skitdålig bok. Framförallt uppskattar jag verkligen Stephenie Meyers språk, och sättet hon skriver fram känslor på. Att det är karaktärerna och inte omgivningarna som är det allra viktigaste. Tål inte böcker med evighetslånga miljöbeskrivningar. Handling, tack!

Så länge vi båda andas av Stephenie Meyer (☆☆☆☆)

Det här är min favoritbok i serien, utan tvekan. Ser ni hur den lutar på bilden? Som jag svor åt våran något lutande madrass när jag skulle fota till det här inlägget. Chez Wood fick Eric till och med hjälpa mig att hålla i för att den vägrade stå alls.
I alla fall. Den här boken! Är det någon som inte har läst den eller sett filmen? Nej, men dåså. Jag älskar att Bella får barn. Jag älskar att hon får ett värde i den här boken. Och att det inte är direkt kopplat till att hon nu är mamma. Utan att hon äntligen börjar tro på sig själv i och med att hon blir vampyr. Den sista delen är den absolut bästa i hela boken.

Något jag däremot saknar är mer av Leah! Hade mycket hellre läst en spin off-bok om hennes öde och liv än den spin off som kom. Läste aldrig den, för den kändes överflödig. Men en bok om den enda kvinnliga vargen, där har vi något! Som utforskar hennes känslor kring att vara varg, om hon inte kan få barn, om hennes känslor för Sam. Alltihop vill jag ha! Tills dess får jag väl hitta på själv.

Men fjärde boken alltså. Jag gillar den. Mest för Bella. Både innan och efter att hon blir vampyr. Hon blir en mer fullvärdig karaktär med egenvärde som inte enbart är kopplat till Edward, vilket är trevligt. Och så fortsatt språket, då. Som jag faktiskt verkligen uppskattar. Väl värt att släpa sig igenom andra boken för att komma hit!

Och det var det! Sju utlästa böcker på tre veckor. Stundtals intensivt lästa, stundtals riktigt sega att ta sig igenom. Men allt som allt en trevlig hög. Snittbetyget såhär långt för året är 3/5 stjärnor. Ingen fullpott än så länge. Och mitt första betyg på bara en stjärna, och dessutom den första boken på riktigt, riktigt länge som jag valde att inte läsa klart alls. Det ska jag dock reflektera lite mer kring i ett eget inlägg!

Vad har ni läst hittills i år som ni verkligen gillat?

fyra gånger fyra plus fyra #8

Min bästa lista är tillbaka! Älskar att den här är ett återkommande inslag, men allra mest älskar jag den för att den är så bra för sånt där som inte riktigt är ett helt inlägg. Typ en enstaka bild jag vill dela, men som inte går att skriva mer än nån mening om. Precis sånt är den här listan utmärkt för! Plus att jag får fundera lite på livet just nu. Så här är lite från den senaste månaden + nu!

Farmor <3
Försöker alltid träffa henne ensam när jag är i Falkenberg. Så värt att sitta och handarbeta och prata och fika i några timmar (eller en hel dag, hehe).

fyra saker jag gjort idag
lagt ner några saker i min minneslåda
tagit bilder till bloggen
njutit lite av solen
fastnat lite för länge framför Youtube

Vi har ändrat om i bokhyllan! Helt och hållet ändrat alltihop, alltså. En liten, kort rundtur kommer inom snar framtid!

fyra saker jag gillar just nu
virkning! Som jag virkar, minst ett par grejer i veckan.
loppisshopping-videor på Youtube
brieost, allra helst den från Garant
att rensa och städa, gör det väldigt mycket just nu.

Min Bullet Journal visar jag inte så ofta, men här är första uppslaget i Januari! Tyckte det blev väldigt bra, med tanke på att det inte tog så lång tid.

fyra saker jag lyssnar på just nu
Eric som bakar kladdkaka i köket
Hashtag Authentic-podcasten
Billgren Wood Petit-avsnittet om ränder i inredning
den här låten

Älskar den där korta stunden på eftermiddagen när solen skiner in genom fönstret så att växterna bildar skuggor på väggen i vardagsrummet <3

fyra saker jag ser fram emot
att fira födelsedag i Köpenhamn tillsammans med Eric
att sy en rund väska i möbelsammet
fler loppisutflykter tillsammans med My och Eskil
omtentan i den senaste kursen, så att jag kan få klara den

Och det var den snabba uppdateringen + lite sånt som har hänt den senaste månaden! Hur har ni haft det såhär långt på året? Fattar knappt att det snart gått en hel månad!?

En jäkla massa datorkrångel och problem med Bloglovin.

Det blev tyst här. Eller tyst och tyst, det blev en ovillig paus. Och det sista inlägget jag skrev kom inte upp på Bloglovin, upptäckte jag flera dagar efter att jag publicerade det. Så har ni inte läst det och vill läsa det, så finns det här.

Men den största anledningen till tystnaden är trots allt inte Bloglovin, trots att de ännu inte svarat på mitt mejl. Nej, det är att jag konstant fyller min dator såpass till bredden full med bilder att jag inte ens kan redigera de som redan ligger på den. Och uppå det gör jag precis samma sak med telefonen, med resultatet att den är full, datorn är full och jag har inget utrymme kvar någonstans.

Eller, det är inte riktigt sant. Jag har en extern hårddisk och en stationär dator att föra över till – men när skrivbordet är lite för stökigt får jag inte plats att göra det och skjuter därför alltid upp det. Nu gick det lite för lång tid igen, och datorn vägrade alltså samarbeta = inga blogginlägg. Men nu så! För nu sitter jag faktiskt med överföringen as we speak. Eller as I write, kanske. Och med blogglängtan så det bara skriker om det! Och en hel del fint och kul att visa, såklart.

Så bear with me. Det är på gång igen. Också: TACK! Till alla er som signade upp sig på mitt nyhetsbrev! Om någon missat det har jag alltså släppt ett nyhetsbrev med fokus på böcker och läsning, som jag skickar ut den 15:e varje månad från och med nu i januari. Om ni vill få det i era inboxar varje månad går det fint att signa upp sig här!

Och det var alles för just nu. Jag återkommer senast om ett par dagar igen med färskt material och en fullt fungerande dator! Woho!

Hur har ni haft det när jag varit borta?

Frostmorgnar och annat jag saknar med att bo i Falkenberg

Sådär ja, ett inlägg! Min dator är fylld med bilder, och därför har jag alltid lite svårt att skapa innehåll. När både dator, minneskort och telefon konstant är överfyllda och det inte riktigt finns plats att lägga över, ni vet. Eller ja, det kanske ni inte gör, men det är ett återkommande problem i mitt liv. Hur rimligt det är att ta någonstans mellan 500 och 1000 bilder med telefonen varje månad kanske är något man borde diskutera? Men det får bli ett eget inlägg. För idag ska vi prata om saker jag saknar med Falkenberg!

Det är nämligen så att vi bestämt oss för att flytta tillbaka. Jag vet inte om jag skrivit det rakt ut innan? Men det är alltså tanken. Att vi inom några år har flyttat från Malmö och tillbaka till Falkenberg igen. Detta såklart av massor med anledningar, men jag tänkte att jag ska lista de lite mer lättförklarade sakerna här och nu.

× Frost! Jag saknar frost. Riktigt kalla mornar kan vi såklart få det här i Malmö också, men det händer inte särskilt ofta. Och gör det det så finns här liksom inte särskilt mycket växtlighet som kan visa upp den på bästa sätt. Vilket för mig till nästa punkt.

× NATUREN. Och då menar jag inte nån sabla park eller anlagd strand. Inte heller skogen som ligger en halvtimme bort med buss. Som dessutom kostar pengar att åka. Nej, jag menar den som jag vuxit upp med runt hörnet. Eller ja, fem minuter bort då. Riktig skog, visserligen anlagd för länge sen för att hålla fast sanden i marken, men uppvuxen och vild och vacker. Med tallar blandat med slumpmässiga andra träd och sånt. Och riktig strand! Utan en annan stad vid horisonten?! Horisonten ska vara rak och tom sånär på ett par båtar då och då. Men framförallt är det närheten till detta som jag saknar allra mest. Att kunna hoppa på cykeln och vara där på några minuter, eller att bara promenera dit på mindre tid än det tar att gå till bussen här i Malmö.

× Släkten. Och familjen. Och alla gamla vänner som bor kvar. Eller som har flyttat hem igen. För det saknar jag verkligen, sammanhanget och folk att umgås med. För jag må vara introvert och högkänslig och dessutom må lite sisådär rent psykiskt just nu, men jag saknar verkligen människor. Att umgås med sådär lugnt och otvunget och lagom ofta. Jag saknar möjligheten att bara sätta mig på cykeln och cykla hem till Kajsa, eller att ses på stan och fika lite. Och såklart kommer tanken på barn in i bilden, att kunna ha nära till våra familjer den dagen det väl gäller.

× Närheten till allt, och möjligheten att cykla. Nog för att det går att cykla i Malmö också (fast jag tycker att det är lite läskigt), och att här är ganska litet och kompakt här också. Men det är en helt annan sak i en stad som är såpass mycket mindre. Uppenbart, kanske. Men tio minuter i Falkenberg känns längre, men känns också närmre. Längre på pappret, men närmre när man väl cyklar, kan jag tycka. Som att de lite mer naturnära cykelvägarna gör att det går fortare i tanken, trots att det är lika långt i verkligheten. Och det känns såklart längre för att det är så korta sträckor hela tiden. Herregud, kan man inte cykla på en kvart så är det långt bort!

× Och såklart – hemkänslan. Det finns knappt ett kvarter i Falkenberg som man inte promenerat i någon gång i livet. Där har funnits nån kompis, eller så har man bara promenerat. Men en absolut majoritet av staden har jag trots allt befunnit mig i någon gång. Så är det såklart inte med Malmö. Dels för att jag inte bott här lika länge, men också för att man liksom inte har nån anledning att åka till områden där man inte känner någon eller har något att besöka. Och det bidrar självklart till hemkänslan. Jag saknar den ofta när jag går i vissa delar av Malmö där jag inte riktigt känner mig bekväm, och den baseras nästan alltid på att jag inte kan området tillräckligt bra.

Och självklart finns det tusen andra saker. Och självklart kommer jag sakna Malmö den dagen vi inte bor här längre. Staden som har blivit mitt andra hem. Men som aldrig varit det enda hemmet. Och jag längtar tills vi är i Falkenberg igen. Både för det jag skrivit här ovan, men också för att det faktiskt är hemma. Och för att jag äntligen, äntligen har landat i det. Att staden jag lärde mig hata som tonåring är platsen jag faktiskt älskar.

Nyårsfrukost på Hotell Hamngatan 27

Förra årets sista dag startade med frukost, som jamen… varje dag? Men den här frukosten var inte vilken frukost som helst! Nej, för min svärmor fyller ju som jag nämnt tidigare år på nyårsafton. Så när cafét hon hade tänkt sig att äta frukost på visade sig vara stängt på nyårsafton bokades det plats på hotell i stället!

På Hotell Hamngatan 27, närmre bestämt! Vi cyklade dit i strålande, bländande sol lagom till klockan 9. Ljuset som faller på hotellet vid den tiden i december är otroligt vackert. Och vem älskar inte decembersol och hotellfrukostar?!

Hamngatan 27 är ingen plats jag varit på tidigare. Dels för att det öppnade för bara ett par år sen, men framförallt för att man sällan bor på hotell i sin gamla hemstad. Vi sover ju liksom hemma hos våra föräldrar. Men oj, så mysigt! När jag var liten låg här en magisk glassbar med den mysigaste bakgården jag visste. Hade den funnits kvar hade den legat högt på topplistan med Falkenbergs-favoriter. Men jag får erkänna att åtminstone frukosten på det här hotellet håller bra klass den med!

Det är ingen enorm buffé. Men det jag åt skulle jag säga höll hög nivå! Framförallt älskade jag, som helst äter macka till frukost, att det fanns fem sorters bröd att välja på! Osten var från Skrea ost (närproducerat i Falkenberg), och köttpåläggen kom från Mostorp, som också ligger i kommunen. Fint, tyckte vi. Och gott, såklart! Dessutom kan man grädda färska, belgiska våfflor om man gillar det.

Men bäst var ändå brödet!! BRÖDET! Jag åt tre skivor, fast jag var mätt på slutet, för att det var så gott. Vet inte alls vad det var i eller vad det var för bröd, men är rätt säker på att det var pumpakärnor på. Så magiskt, verkligen. Också gott med ägg + ädelost, om ni inte provat det!

Så ja, vill ni ha trevlig hotellfrukost i Falkenberg, så antar jag att det är hit ni ska! Ett litet hotell, med liten frukost, som jag kan rekommendera! Vi pratar dessutom om att göra nyårsfrukosten här till en tradition. Såpass trevligt var det, alltså. Längtar helt ärligt till nästa gång.

Och just ja! Det är fortfarande inte för sent att anmäla sig till mitt nyhetsbrev! Skickar ut det första om en vecka, och ni kan fylla i mejladress här för att få det rakt i inboxen!

Jag lanserar nyhetsbrev!

Hej på er! Jag har en jätterolig grej som jag tänkte berätta om idag. Och något som är jättenervöst också. Alltså, jättejättenervöst. Jag har länge funderat på om jag ska utöka bloggen med något extra. Instagram är ju på sätt och vis som en del av bloggen också, men eftersom det är på en egen sida är det ingenting jag äger (och det är dessutom inte alls samma innehåll). Men jag har velat utöka bloggen med något mer som jag just äger. Och det kändes nu naturligt att starta ett nyhetsbrev! Eller en mejlinglista, jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det.

Det jag vet är att nu finns det ett formulär där man kan signa upp sig för 12 mejl om året från mig! Jag har redan skrivit klart ungefär halva det första mejlet, som alltså kommer den 15:e januari. Själva nyhetsbrevet kommer att vara en mer djupgående tanke från mig varje månad. Innehållet lär variera, men för januari har jag skrivit en personlig text om varför jag älskade boken Nuckan så himla mycket (jag skrev en kort recension här). Tanken är även att det ska innehålla några snabba uppdateringar, som vad jag läser och skapar på just nu. Jag kommer alltså djupdyka i de ämnen jag bloggar om, men på ett mer privat sätt. Det jag kanske ibland inte riktigt känner att jag vill skriva på en blogg som vem som helst kan läsa. Det blir alltså betydligt mer personligt än bloggen redan är. Utlovar självklart också lite hemligt innehåll!

Så om ni vill hänga med mig på detta nervösa, spännande, nya äventyr; signa upp er! Ni hittar formuläret HÄR, eller i min sidebar! Alltså rakt ovanför Instagram-bilderna, på bloggens högra sida. Allt ni gör är att fylla i mejladress och namn, så fixar jag resten!

Jag hoppas innerligt ni vill hänga med på den här resan. Så tills vi hörs här och på mejlen: Ha det fint! <3

Att minnas genom växter

När vi åkte hem efter julen fanns en växt på sätet mellan mig och Eric. Så fort vi fick reda på att vi kunde få skjuts hem, tog jag med växten hem från farmor. Det tog oss säkert tio minuter att packa in den i tidningspapper. Att ställa ner den varsamt i en plastpåse så att jag kunde bära den ner för trapporna och ut till bilen. Och nu står den på den mest synliga platsen i vardagsrummet.

Den här växten är uråldrig. Eller ja, just det här exemplaret är runt 15 år gammalt, men sticklingarna kommer från generationer bakåt. Min pappa fick dem av en kvinna han ibland hjälpte med hennes dator. Hos henne hade den i sin tur kommit från hennes mormor. Den här kvinnan som gav min pappa sticklingarna fyller snart 100 år. Hennes mormor är alltså född på 1800-talet! Om just den här växten är riktigt så gammal kan man inte garantera. Men att den kommer från tidigt 1900-tal är nog inte en dålig gissning.

Och detta är bland det mest fascinerande jag vet. Att en växt i sitt DNA, oavsett hur nyligen sticklingarna är tagna, är samma växt. Jag har en växt som i sitt DNA är runt 100 år gammal. För att inte tala om att den för mig har ett stort sentimentalt värde. Jag har trots allt fått den av min famor, som betyder otroligt mycket för mig. Varje gång jag vattnar och tar hand om, till och med tittar på den här växten – så tänker jag på farmor.

Och så blir det med alla växter jag ärvt. Oavsett vem de kommer från. En växt bär med sig så många minnen. Vem vet var den här växtens mormors mor har funnits? I minst ett antal hem i Falkenberg åtminstone. Den genetiska massan har varit på otaliga ställen! Hur många kusiner eller sysslingar har den runt om i Sverige? Om bara växter, eller kanske DNA i det här fallet, kunde tala. Mer fascinerande än väggar, antagligen.

Förhoppningen nu är att den ska trivas. Att den ska kunna fortsätta stimulera minnet av min farmor, och den kvinna som pappa brukade hjälpa med datorn. Där jag ofta var med som barn. Den bär med sig minnen av personer jag inte vill glömma. Och jag hoppas den uppskattar sitt nya liv i Malmö.

Har ni också en ärvd växt med mycket historia?

Årets första loppisrunda och det jag fick med mig hem

Jag har varit på årets första loppisrunda! Eller ja, runda och runda, för jag åkte faktiskt bara till en butik. Erikshjälpen, som ligger ute i Hindby. Min absoluta favorit i Malmö, skulle jag säga. Hittar alltid mina bästa fynd där, och så även denna gång! Tre av dem hamnade tyvärr inte på någon bild. Men de som gjorde det, de tänkte jag dela med mig av idag!

Någonting jag insett (efter att ha börjat ta en bild på min korg varje gång jag tror att jag är klar i en butik) är att jag alltid råkar handla lite efter färgskala. Ibland är det medvetet, som när jag i princip bara tittar på de blå hyllorna. Men de senaste gångerna har det verkligen varit omedvetet! Förutom den här vändan, som går i någon sorts… turkosaktig, seafoam blue-liknande, ljusgrön ton i kombo med brunt med lite rött i, typ. Så har faktiskt några av de senaste också gått i färgskala, och de delade jag med mig bild av här! Två korgar till med ganska tydlig färgskala ändå.

Jag vet inte riktigt varför det blir såhär, men det var en väldigt spännande insikt när jag väl kom på det. Undrar vad det beror på? Om det handlar mest om smak eller någon sorts estetiskt sinne? Butikens utbud? Dagshumör kanske? Eller något helt annat, vem vet. Gissar åtminstone på någon sorts dagsform, eftersom det aldrig blir samma färgskala!

Men nu till fynden. Vi börjar med broschen längst fram i bild, den på tygstuven. Den rotade jag fram bland udda örhängen och läsglasögon i en låda bland smyckena. En ynka tia fick jag betala, och eftersom jag tyckte den var magiskt vacker fick den såklart följa med i korgen!

Även tyget, som kanske blir en kudde eller möjligtvis en necessär, kostade bara 10 kronor. Tyckte det var galet billigt för 50×60 cm av ett såhär fint vävt tyg?! Älskar också blandningen av färger, trots att jag annars mest rör mig mot enklare färger och mönster.

Garnet gissar jag på är någon sorts ullgarn. Åtminstone är det ull i det, och jag gissade på att det kanske kan vara handfärgat? Älskar i alla fall färgen, och tänker att det ska få bli ett pannband! Även den här bunten kostade 10 kronor.

Boken är Flyga Drake av Khaled Hosseini. En bok jag läste på gymnasiet, och som har fastnat rejält. Så när jag hittade den var det klart att den fick följa med ner i korgen! Ska bli spännande att läsa om den såhär snart 10 år senare.

Hårspännet fastnade jag också för direkt. Drömmer om att ha frisyrer där jag kan använda sånt här, och tänkte att något så gediget och vackert som trä kanske var rätt material för att få mig att börja!? Men om håret inte samarbetar (hög risk), så blir det en perfekt present till min svärmor som ofta använder den här typen av klämmor.

Och så de fyra sista sakerna! Som går under samma två kategorier. Dels är det de två broscherna. Ja, det blev tre broscher från samma butik. Nej, jag använder sällan broscher. Men det var så otroligt vackra! Den lilla blomman är någon sorts emalj-liknande material på metall (mässing?) med en liten pärla i mitten (antagligen inte äkta, men fin ändå). Och rosetten har någon sorts glittrande blått material i sig. Ingen aning om vad, men älskar ju blått, så jag blev glad! Min inre skata var verkligen med på den här rundan.

De två små… skålarna? Vet jag inte riktigt vad det är. Men de är i sten, och väldigt vackra. Jag har gissat på allt från askfat till tvålkopp till ringskål, men egentligen vet jag inte. Själv tänkte jag att de ska få husera just ringar. En på sängbordet (som jag förhoppningsvis hittar snart), och en på byrån.

Och det var det som fastnade på bild. Jag blev väldigt väldigt nöjd med årets första runda! Och med insikten jag fick om färgskalorna. Tycker det är en av de mest intressanta saker jag kommit på om mig själv på länge. Är ni också såna som omedvetet handlar efter färgskala?

De 3 sista böckerna från 2019

Det är dags att ta en liten titt bakåt till förra året! Galet att kunna skriva så, egentligen. Jag har inte riktigt greppat det här med att det är ett nytt decennium, men det kommer väl till mig snart. Hoppas att ni också har haft en lugn start på året, och att ni inte känner er alltför stressade inför jobb och plugg. Själv har jag mest vilat. Och läst en del. Och handlat lite på loppis, men mer om det om ett par dagar. Nu ska vi titta på de sista böckerna jag läste under 2019. De tre jag hann med efter att jag fotograferat till det senaste inlägget.

Tre stycken, alltså! Två av dem läste jag innan vi åkte hem, den tredje köpte jag i Falkenberg! De två jag hade med mig och de jag fick i julklapp hann jag inte läsa ut, så de kommer inom snar framtid, hehe.

Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer ( ❄︎ ❄︎ ❄︎ ❄︎ )

Alltså, de flesta har väl åtminstone antingen läst boken, sett filmen eller har koll på innehållet i den här boken? Om inte, så handlar den om vampyrer som glittrar i solen och om hur en av dem blir kär i en människa som blir kär tillbaka. Ungefär. Jag tenderar att läsa igenom den här serien nästan en gång om året. Varför? Jag gillar verkligen första och fjärde boken. Avskyr andra och tredje. Ni ser ju ungefär hur sliten min kopia av den här boken är. Trots att jag vet att den här boken är tveksam på flera plan, så tycker jag väldigt mycket om den. Men har ni inte nostalgiska minnen till den och inte har läst den, så kanske det här inte är boken för dig, hehe.

Hembidrädet av Marie Hermansson ( ❄︎ ❄︎ ❄︎ )

Den här boken, alltså. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den? Därav att den får en trea. Jag gillar delar av den, och jag gillar språket. Jag köpte boken för en tia på Röda Korset för nåt år sen för att jag tidigare läst och gillat Marie Hermanssons bok Skymningslandet. Även i den gillar jag språket, men där tilltalar själva innehållet mig mer.

Den här boken handlar om en kvinna som är trött på sitt liv, och som av en slump hamnar i ett bostadsområde hon aldrig besökt tidigare. Hon börjar promenera runt i ”Området” som tidsfördriv, och börjar lära sig folks rutiner och sånt, tills hon hamnar som hembiträde i ett av husen. Ungefär så långt berättar också baksidan av boken, men efter det följer en rad ganska knepiga avslöjanden. Varav några jag hade velat undersöka närmre, och andra som mest gjorde boken lite tråkigt förutsägbar. Det är en sådär bra bok. Helt okej, men inte en jag älskat.

Nuckan av Malin Lindroth ( ❄︎ ❄︎ ❄︎ ❄︎ ❄︎ )

Den här boken!! Jag fyndade den för 1 (EN!!) krona på Röda Korset i Falkenberg när vi var där i mellandagarna. En krona, jag fattar det knappt, den var helt oläst? Så ett fynd, tänkte jag som sett den på flera bloggar jag läser. Och om jag är glad att jag betalade den ynka enkronan! Älskade den här boken. Inte för att den är fin. Utan för att den är viktig. Så viktig.

Det är egentligen inte skönlitteratur, utan mer av en essä om att ta tillbaka ordet nucka. Att göra det till något mer nyanserat än ett skällsord för en kvinna som är ofrivilligt ensam. Den tar upp så många aspekter på sina ynka 117 sidor att det är svårt att greppa att den inte är obligatorisk för typ alla vuxna. Faktum är att jag skrivit en lite längre text om hur den här boken fick mig att må, som jag tänkte dela med mig av snart. På ett lite annorlunda sätt, ni får veta mer inom snar framtid!

Och det var allt för denna gången! Två halvbra böcker och en jag knappt kan släppa. Ändå ett bra avslut på året att läsa något som hamnade på årets topplista över bästa böcker.

Skulle ni förresten vilja läsa ett inlägg om mina topp 5 eller kanske 10 böcker som jag läste under 2019? Hit me up i kommentarsfältet om det skulle vara intressant!

Har ni läst nåt bra på sistone?

Året 2019 – en sammanfattning

Jag har klurat ett tag på hur sjutton jag ska skriva ett sånt här inlägg i år. Har det varit något jag ens vill göra? Vad ska sammanfattas? Året i händelser? Bilder? Eller någon sorts lista kanske, som man så ofta hade som bas förut? Jag ska vara helt ärlig och börja med att det här året har varit ett av de mest förvirrande på länge för mig. 2019 har varit både ett jättebra och ett jättedåligt år. Det som startade jättestarkt för första gången på länge, har kanske inte riktigt avslutats på topp ändå. Samtidigt har mycket varit otroligt fint, och jag har orkat mer än vanligt. Men någonstans har jag ändå landat det här året. Försökt söka hjälp. Klarat skolan bättre än på länge. Börjat ta tag i de där småsakerna som man inte orkar när man inte mår bra. Så med tanke på allt detta – här kommer 2019 i listformat ändå. Det här är ju trots allt en blogg!

Gjorde du något under 2019 som du aldrig gjort förut?

Ja, säkert mängder med saker! Opponerade, till exempel. Vandrade en mil i blöt skog. Cyklade över 2 mil på en dag. Åkte över till Köpenhamn bara över dagen. Och garanterat hundra saker till?!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

JA! Det är nästan första året jag kan skriva det här? Och jag har säkert fyllt i listan sen jag var 13. Och inte bara EN kompis, utan TVÅ!

Dog någon som stod dig nära?

Nej, tack och lov inte.

Vilka länder besökte du?

Jamen… Danmark. Och så bor vi ju i Sverige, ja.

Är det något du saknat 2019 som du vill ha 2020?

Ett sängbord. Eller jag har ett, men jag vill ha ett sånt jag letar efter.

Vilket datum från 2019 kommer du alltid att minnas?

Äsch, datum… Jag kommer nog allra mest att minnas sommaren. Semestern, babyshower och bebisar. Eller början av året när jag fotade gravid-mage med My. Det var också fint!

Vad var din största framgång 2019?

Examensarbetet, utan tvekan. Att det både skrevs, opponerades och blev godkänt på första försöket. Det är verkligen den största framgången! Men kanske också att jag fortsatte blogga hela året i år. Och att jag vågade gå på den där första kvällen med syjuntan.

Bästa köpet?

Vem vet? Bästa köpen är väl allting jag handlat second hand som jag förut hade köpt nytt. Eller keramikkurserna, om det räknas som köp?

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Ja, mängder av saker! Examensarbetet, alla bebisar. Semester (lol).

Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2019?

Oklart om det är låtar? Men MARINAs album som kom i år har spelats allra mest. Framförallt i våras.

Vad du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag tror helt ärligt att jag har varit gladare. Och det är så skönt att kunna se tillbaka på året och säga det. Jag har vari gladare i år än tidigare år. Det betyder inte att det varit ett toppenår hela året, men rent generellt har jag varit gladare ändå!

Vad önskar du att du hade gjort mer?

Skapat. Framförallt första halvan av året. Andra halvan blev desto bättre. Kanske också… Umgåtts mer med andra än Eric. Träffat vänner lite oftare. Det önskar jag faktiskt att jag hade gjort.

Vad önskar du att du hade gjort mindre?

Fastnat. I telefonen. Framför datorn. Stirrandes ut i intet. Så mycket tid jag hade kunnat lägga på vettigare saker som pausade hjärnan mer. Möjligtvis med undantag för stirrandet ut i intet då, för då är ju hjärnan i allra högsta grad det enda som jobbar.

Favoritprogram på TV?

Hm… Jag är väl en himla blogg-klyscha? Men jag tror ändå att det är På Spåret. Det är det enda vi har slagit på TVn för varje vecka för att titta på. Och jag tycker det är så kul när man kan saker?! (Men är också en exceptionellt dålig förlorare….)

Vilka böcker har du läst i år?

I år har jag ju bloggat om min läsning! Så här, här och här är böckerna jag hittills hunnit blogga om. När vi kommer hem igen kommer de senaste. Men såhär långt (året är ju inte slut förrän idag) så har jag hunnit med att läsa hela 31 böcker! Och en ligger halvfärdig på sängbordet. Ganska nöjd, ändå.

Bästa boken du läst i år?

Jäkligt bra fråga! Det är flera böcker som har hängt med efter att jag läst dem. Dels Den Hemlighetsfulla Trädgården av Frances Hudgson-Burnett. Men även Den Femte Systern och Det Viskande Barnet av Mårten Sandén. Eat Pray Love av Elizabeth Gilbert också. Och ett par av de som jag läst nu i december – Hembidrädet av Marie Hermansson och Nuckan av Malin Lindroth.

Bästa musikaliska upptäckten?

Äh, jag vet inte. Ett gäng nya låtar till Piano-listan kanske?

Vad gjorde du på din födelsedag 2019?

Hade praktik. Öppnade paket och fick frukost på sängen, och fick paket av min handledare! Så gulligt. Men hade i övrigt en rätt tung dag, vad jag minns. Har i princip inga bilder alls från den dagen.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år bättre?

Att bli tagen på allvar av vården och inte vidareskickad när jag sökte hjälp.

Vad fick dig att må bra?

Eric, som alltid. Min klippa är vad han är. Hoppas såklart jag är detsamma för honom. Men också att jag tagit det lugnt. Försökt fokusera på böcker igen och inte bara teknik.

Vem saknade du?

Det här är en så svår fråga. Kanske.. Inte någon särskild, utan snarare ett sammanhang? Ett kompisgäng som på sätt och vis finns i Falkenberg, men som saknas i Malmö?

De bästa nya människorna du träffade?

Bebisarna! Världens finaste barn. Och syjunte-gänget, såklart. Även fast det lite ligger på is igen. Känner jag någon i Malmö som vill dra igång något?

Mest stolt över?

Examensarbetet. Återkommer till det mycket, men det var så skönt att klara av det. Att jag ringde det där samtalet, även om jag kommer få göra om det igen nästa år. Att bloggen ändå har blivit uppdaterad minst en gång i månaden hela året, även när jag inte riktigt orkat egentligen. Att jag inte har släppt den. Men också: Kjolen jag sydde! Pannbandet jag virkade! Mössan jag virkade till Eric!

Högsta önskan just nu?

Att 2020 inte blir ett jävla skitår, utan året när jag kommer på vad jag verkligen vill göra i livet. Oavsett om det är banan jag är inne på nu eller något helt annat. Vilket som går fint, bara jag skulle kunna bestämma mig. Och kanske ändå att få bli gravid? Vi har inte försökt än, men har absolut börjat diskutera när det är dags. Kanske blir 2020 året när jag blir gravid och får vänta på en liten unge?

Och så går 2019 och hela decenniet mot sitt slut. Ett år som helt klart varit ett där jag varit på väg åt rätt håll igen. Där energin kommit tillbaka, även om det inte är fullt ut. Och jag hoppas att det fortsätter såhär.

Vill också säga TACK. Tack för att du läser. För att ni läser. För alla kommentarer och fina ord. Tack även till er som läser i tystnad. Jag värderar er högt. Och under 2020 hoppas jag kunna leverera ytterligare på bloggen igen. Med förhoppningsvis lite mer struktur.

Med förhoppningen att ni också får ett fint nyår: GOTT NYTT ÅR OCH DECENNIUM! <3