Utflykt till Ätraforsdammen och Luftvärnstornet

När vi var hemma strax efter min födelsedag i mitten av februari, så åkte vi på en liten utflykt! Från början var det tänkt att det skulle bli först Gekås och sen skogen, men skogen uteblev lite. I stället tog vi en annan väg hem till Falkenberg, och åkte via Ätrafors!

I Ätrafors finns den finurligt namngivna Ätraforsdammen, hehe. Och dit åkte vi! Jag var där med pappa en tidig morgon för ganska exakt 5 år sen, och fotade soluppgång över sjön. Sen dess har vi bara åkt förbi och inte stannat, oftast på väg till eller från Ullared för att handla. Men nu var det alltså dags igen.

Vi kom fram till en frusen sjö, med massor av häftiga isbitar i små och stora sjok som låg längs den lilla strandkanten. Några var otroligt vackra, tunna, med små isklumpar på undersidan. Det liksom glittrade och glänste i dem när en vred på dem i ljuset.

Andra var betydligt större, och Eric härmade ett litet barn som stod och kastade de större sjoken ut på den tjocka isen. Kul, tyckte jag, och fotade några sekvenser. Timade också perfekt från början av kastet tills det att isen slog i isen och gick sönder, i en Boomerang som hamnade på instagram. (Och ligger kvar bland mina highlights om ni är nyfikna)

Sen var det dags för fika! Jag hade valt ut två chokladsorter på Gekås, som vi tyckte lät spännande. Den ena var den här, med yoghurt och jordgubb, som var så. himla. god! Tror den kostade 8 kr, så tips om ni ändå ska dit, finns nånstans vid kassorna längst bort från ingången. Hehe.

Sen var det dags för en liten promenad innan vi åkte hem. Vi gick över dammen, för dörrarna var inte låsta. Allting var fruset, förutom små ilar av vatten som strömmade genom de öppna hålen i dammen. På ena sidan helt isigt, på andra lugnt och stilla, men högt upp mot kanten av gången.

Gången var ganska isig, och på några ställen var det nästan lite läskigt att gå över. Men jag belönades med så fina bilder, att det var det verkligen värt. Jag testade på att ta några bilder med lång slutartid, men det blev inte längre än såhär. Dels för att jag behövde hålla i kameran själv, men dels för att det var för ljust för att kunna få vattnet att bli riktigt magiskt flytande som rök. Vacker ändå, dock.

På andra sidan fanns ett litet skjul, och där låg stora, kvadratiska stockar som vi antog var någon sorts brygga kanske, eller flotte att dyka från möjligtvis. Stockarna hade så vackra färger, och jag kunde inte låta bli att knäppa av några bilder. Pappa och Eric hade dock redan skyndat vidare över vägen, och var på väg upp mot det gamla luftvärnstornet!

Jag kom ikapp, och kravlade mig över en ostadig pinne som låg som barriär för att man inte ska köra upp direkt till tornet, och så tog vi den korta, men branta vägen upp till tornet. Uppifrån backen kan man se åt andra hållet, ner längs med Ätran som rinner hela vägen ner till Falkenberg och ut i havet. Jag vet inte exakt vad det gula huset är, men kanske var det en del av kraftverket förut?

Tornet ser väl inte så högt ut på bilden, men pappa är två meter lång, och det är minst tre gånger så högt som honom, så högt är det allt! Och runt omkring det växer en massa fina saker, som den där mossan på bilden.

Sen bad jag också Eric att ta några bilder på mig. Jag som helst inte är med på bild alls, men som börjar tycka det är lite synd att det aldrig finns några på mig, eftersom jag alltid håller i kameran. Så jag poseade lite stelt framför tornet, och Eric fick väldigt ospecifika instruktioner över hur jag ville ha bilden, haha.

Och sen var det dags att bege oss hemåt igen, för mamma skulle med ett tåg, och vi skulle vidare för att fika hos Erics föräldrar. Snipp snapp snut, så var den här lilla återberättelsen av utflykten till Ätraforsdammen slut.

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.