Om syjuntan jag är med i

Först vill jag inleda med att koloskopin gick fint, att jag är hyfsat pigg igen och har varit det sen ganska direkt efter den. Allt gick bra, jag tänker att jag förklarar mer om det i ett annat inlägg helt enkelt. För idag ska vi prata syjunta! Ett av mina bästa sammanhang som jag bara lite spontant hamnade i för nån månad sen. Då var det mörkt när man gick dit och mörkt när man gick hem, men nu är det ljust hela tiden!

Det blev ett gäng som svarade på ett inlägg i Malmögäris-gruppen på Facebook, och jag vågade först inte skriva för jag trodde inte att jag skulle orka eller våga gå dit just då. Men så någon vecka senare kom tråden upp igen och jag bad om att få komma med i gruppchatten.

Sagt och gjort! Veckan därpå promenerade jag några kvarter bort till Elin, som håller i allt, med min stickning och ett broderi i väskan, och så gick jag upp för trapporna och plingade på. Dumt, för ringklockan låter helt galet, haha. Hade såklart glömt att det stod med i chatten när jag nervöst promenerade dit.

Men jag hamnade i ett avslappnat sammanhang där alla gjorde vad de tyckte bäst om. För avslappningens skull, och träffarna blir för att lite pusha oss själva att faktiskt skapa då och då. Eller helst ofta såklart, men åtminstone en dag i veckan (när vi faktiskt får till det).

Min stickning gav jag upp till andra tillfället, och påbörjade ett broderi i stället. Det blev klart till tredje eller fjärde gången, och sen blev det några veckor när jag missade syjuntan, och sen nån vecka till när ingen av oss hade tid.

Men så förra veckan var det dags igen! Jag tog med ett broderi jag egentligen inte ville jobba på, men slängde också ner ett garnnystan och virknålarna i sista stund, för jag tänkte att jag ville börja virka på något igen.

Det var länge sen, men jag tyckte alltid att det var roligare än att sticka. Och broderiet kallade inte på mig alls just då. Kanske för att jag hade påbörjat något som inte kändes helt rätt. Ska ta upp och börja om på det tror jag. Men! Så efter några försök att komma ihåg och sen hitta på hur man virkar (herregud, jag vet. Men jag tittade på en video och det hjälpte inte), så frågade jag Emma som virkar massor, om hon kanske skulle kunna visa mig?

Såklart kunde hon det! Så jag satte mig brevid henne, fick en noggrann genomgång av både magiska ringar och sen hur man skulle fortsätta för att det skulle bli en hexagon. Runt, runt, runt, i flera varv. Och vips! Två timmar senare hade jag virkat min första bomullsrondell!

Sen dess har det blivit 6 stycken, och jag är så glad för att syjuntan finns. Att vi har tid att lära oss och lära ut till varandra. Och att få ett sammanhang att skapa i igen. För det har jag saknat massor sen Monthly Makers tog slut. Så att få sitta och skapa med andra människor igen är fantastiskt kul och givande! Rekommenderar till alla som vill skapa mer, starta en syjunta. Bli lite mer som våra farmödrar och mormödrar, tänker jag. Skapa för att det är kul, användbart och för att umgås. Typiskt fin grej, tänker jag.

You Might Also Like

3 Comments

  • Reply Sofie 19 maj, 2019 at 18:43

    Så himla bra och fin grej med syjunta! Håller med om att vi borde skapa mera tillsammans!

  • Reply Linnéa 22 maj, 2019 at 20:48

    Så himla mysigt att läsa om! Det är så trevligt att sitta och skapa tillsammans med andra likasinnade och kunna dela med sig av den som kunskap som finns bland alla kreativa människor. Jag har också saknat Monthly Makers en del. Visst finns Fredrika och Josefins Sypeppen, men det är liksom inte riktigt samma sak. Saknar att skapa efter ett tema och i flera olika sorters konstformer.

  • Reply Elin 23 maj, 2019 at 21:22

    Såååå fint skrivet Bea! 😍 Det är alltid lika trevligt när du kan komma 😘

  • Leave a Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.