De 3 sista böckerna från 2019

Det är dags att ta en liten titt bakåt till förra året! Galet att kunna skriva så, egentligen. Jag har inte riktigt greppat det här med att det är ett nytt decennium, men det kommer väl till mig snart. Hoppas att ni också har haft en lugn start på året, och att ni inte känner er alltför stressade inför jobb och plugg. Själv har jag mest vilat. Och läst en del. Och handlat lite på loppis, men mer om det om ett par dagar. Nu ska vi titta på de sista böckerna jag läste under 2019. De tre jag hann med efter att jag fotograferat till det senaste inlägget.

Tre stycken, alltså! Två av dem läste jag innan vi åkte hem, den tredje köpte jag i Falkenberg! De två jag hade med mig och de jag fick i julklapp hann jag inte läsa ut, så de kommer inom snar framtid, hehe.

Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer ( ❄︎ ❄︎ ❄︎ ❄︎ )

Alltså, de flesta har väl åtminstone antingen läst boken, sett filmen eller har koll på innehållet i den här boken? Om inte, så handlar den om vampyrer som glittrar i solen och om hur en av dem blir kär i en människa som blir kär tillbaka. Ungefär. Jag tenderar att läsa igenom den här serien nästan en gång om året. Varför? Jag gillar verkligen första och fjärde boken. Avskyr andra och tredje. Ni ser ju ungefär hur sliten min kopia av den här boken är. Trots att jag vet att den här boken är tveksam på flera plan, så tycker jag väldigt mycket om den. Men har ni inte nostalgiska minnen till den och inte har läst den, så kanske det här inte är boken för dig, hehe.

Hembidrädet av Marie Hermansson ( ❄︎ ❄︎ ❄︎ )

Den här boken, alltså. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den? Därav att den får en trea. Jag gillar delar av den, och jag gillar språket. Jag köpte boken för en tia på Röda Korset för nåt år sen för att jag tidigare läst och gillat Marie Hermanssons bok Skymningslandet. Även i den gillar jag språket, men där tilltalar själva innehållet mig mer.

Den här boken handlar om en kvinna som är trött på sitt liv, och som av en slump hamnar i ett bostadsområde hon aldrig besökt tidigare. Hon börjar promenera runt i ”Området” som tidsfördriv, och börjar lära sig folks rutiner och sånt, tills hon hamnar som hembiträde i ett av husen. Ungefär så långt berättar också baksidan av boken, men efter det följer en rad ganska knepiga avslöjanden. Varav några jag hade velat undersöka närmre, och andra som mest gjorde boken lite tråkigt förutsägbar. Det är en sådär bra bok. Helt okej, men inte en jag älskat.

Nuckan av Malin Lindroth ( ❄︎ ❄︎ ❄︎ ❄︎ ❄︎ )

Den här boken!! Jag fyndade den för 1 (EN!!) krona på Röda Korset i Falkenberg när vi var där i mellandagarna. En krona, jag fattar det knappt, den var helt oläst? Så ett fynd, tänkte jag som sett den på flera bloggar jag läser. Och om jag är glad att jag betalade den ynka enkronan! Älskade den här boken. Inte för att den är fin. Utan för att den är viktig. Så viktig.

Det är egentligen inte skönlitteratur, utan mer av en essä om att ta tillbaka ordet nucka. Att göra det till något mer nyanserat än ett skällsord för en kvinna som är ofrivilligt ensam. Den tar upp så många aspekter på sina ynka 117 sidor att det är svårt att greppa att den inte är obligatorisk för typ alla vuxna. Faktum är att jag skrivit en lite längre text om hur den här boken fick mig att må, som jag tänkte dela med mig av snart. På ett lite annorlunda sätt, ni får veta mer inom snar framtid!

Och det var allt för denna gången! Två halvbra böcker och en jag knappt kan släppa. Ändå ett bra avslut på året att läsa något som hamnade på årets topplista över bästa böcker.

Skulle ni förresten vilja läsa ett inlägg om mina topp 5 eller kanske 10 böcker som jag läste under 2019? Hit me up i kommentarsfältet om det skulle vara intressant!

Har ni läst nåt bra på sistone?

You Might Also Like

3 Comments

  • Reply Linnéa 5 januari, 2020 at 20:06

    Jag läste Twilight böckerna när jag gick i högstadiet tror jag. För jag började läsa dem efter att första filmen kom. Jag är dock tveksam till om jag ens skulle våga läsa dem igen. Även om jag älskade dem när jag läste förr, så är jag rädd böckerna skulle kännas alldeles för omoderna i sin kvinnosyn.
    Innan i somras hade jag läst två böcker av Marie Hermansson tidigare, Himmelsdalen och Mannen under trappan. I somras hittade jag en ny bok av henne som heter Den stora utställningen som utspelar sig i Göteborg under Jubileumsutställningen 1923. Det var en väldigt spännande bok men inte på det sättet som de andra böckerna som jag läst av henne. De är mer spännande på ett psykologiskt sätt, medan denna är lite mer äventyrsspännande.

    Jag läste nyligen Bergens stjärnor av Jojo Moyes, den var till skillnaden från hennes andra böcker mer realistisk och inte rosaskimrande drömvärlds aktig som de andra. Sen läste jag Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg som förvisso var väldigt förutsägbar men ändå intressant genom att den blandade in en historisk berättelse.

    • Reply Beatrice 5 januari, 2020 at 20:44

      Ja, jag läste dem också första gången i åttan tror jag (?), men mycket av det som jag minns som bra då är inte det jag gillar nu, av någon anledning. Tycker ändå kvinnosynen är förvånansvärt rimlig? Klart att Edward är… well, kontrollerande och stundtals ett jävla as. Men någonstans känns ändå både Bella och kanske framförallt Alice som bra karaktärer? Äh, jag kanske är partisk, hehe.
      Men ja! Marie Hermansson! Skymningslandet är en av mina favoritböcker, återkommer till den rätt ofta också. Kanske därför jag hade lite svårt för denna? Den började bra, men mot tredje delen av den (den är uppdelad i tre delar alltså) så började den kännas… mindre intressant och mer förutsägbar. Men har faktiskt inte läst något mer av henne, så tipset om Himmelsdalen jag fick innan på Instagram känns som en rimlig bok att ta som nästa, kanske?
      Har faktiskt aldrig läst något av Jojo Moyes! Det känns dock som att minst tre av hennes böcker alltid finns på second hand…? Men jag kanske har missat något jag skulle gilla, vem vet?!

  • Reply Thea 12 januari, 2020 at 01:00

    Blev himla nyfiken på Nuckan alltså. Tycker jag ser den lite överallt (och inte överallt som i; alla läser den nu!!! utan som i att den ständigt känns aktuell och att någon alltid läser den). Får spana på loppis och förhoppningsvis fyndar jag precis som du! Jag vill jättegärna höra om dina topp 10-böcker från 2019, förresten!

    Ang. twilight så förstår jag precis vad du menar. Jag har också tyckt så mycket om hela serien (och precis som du framför allt första och fjärde boken) men det är ju stor skillnad i ens analys från när en var i yngre tonåren och nu. Tänker att den där ungdomsnostalgin ändå måste få leva kvar och att böcker måste gå älska ändå, även om en är medveten om det problematiska idag. Så är det även med nya böcker jag läser; jag kan tycka om berättelsen som helhet men ändå störa mig på små moment/beteenden/formuleringar i boken som jag önskar att författaren hade varit vettig nog att förstå är problematisk.

    Hur som helst; lämnar lite boktips från fjolåret när jag ändå håller på. Tyckte om ”Folk med ångest” av Fredrik Backman och ÄLSKADE ”Good Omens” av Neil Gaiman och Terry Pratchett (den första kom 2019 och den andra 1990). ”Sköldpaddor hela vägen ner” av John Green var också bra (även om jag inte gillar J.G som person).

    Under detta år vill jag sitta länge med de fyra illustrerade Harry Potter-böckerna jag fick i födelsedagspresent av alla släktingar. Och Fantastic Beasts-diton jag fick i julklapp! Och ja; kanske blir det Nuckan också!

  • Leave a Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.