Jag är äntligen ikapp igen! Det här är officiellt spellistan för veckan, även om jag är något skeptisk egentligen. Eftersom det enda i musikväg som har varit relevant den här veckan har varit… Eurovision… så har jag såklart satt ihop listan med det i åtanke! Och så släppte viss MARINA en ny singel till, som självklart hamnade på listan, för allt hon gör är guld.
Så Eurovision-veckan. Det blev det verkligen. Min absoluta Eurovision-favorit (när Lordi vann och jag var 12 hoppade jag bokstavligt talat i soffan av glädje och skrek med till min då bästa låt… ja, ni fattar), och så de jag tyckt bäst om från årets omgång! Och så tittade vi på Muren (som är slut igen?! Vad ska vi nu titta på på lördagarna…?) och de hade med Curly Sue som jag älskade så oerhört mycket 2008, så den fick också slinka in. Men utöver MARINA, Takida och lite Lordi så är alla övriga sju låtar från årets Eurovision. Vad tycker vi om årets vinnare?! Jag gillade låten, men känner att det kanske ändå var rätt otippat? Framförallt hur de vann.. Men visst, ändå inte en superkass låt, tack och lov!
Tusse fick stå kvar på listan från Mellofinalen, för den egentligen enda regeln jag har är att inte upprepa låtar. Något som jag erkänner börjar bli svårt nu? Inte för att musiken håller på att ta slut, tvärt om, men ibland glömmer jag faktiskt bort att jag redan har använt en favoritlåt, hehe. Men än så länge inga dubbletter! Nu ska ni få kika på listan i stället för att läsa mitt text-babbel dock. Här är den:
Som vanligt hittar ni spellistan antingen genom att klicka på bilden eller genom att klicka (här)! Och shuffla på, förresten, det är ju mest bara Eurovision ändå, hehe.
Jag tänker på dig, Johanna, när magnolian blommar i minneslunden. Där du begravdes för några år sen, och den stod i full blom. Hur du lämnade oss för tidigt, och hur vi precis börjat lära känna varandra. Jag tänker på allt du berättade, om allt som hade hänt dig och hur dåligt du hade mått. Hur allting som tycktes ha fallit på plats till slut gick om intet, och det inte gick längre. Jag saknar dig ibland när jag tänker på hur vi träffades några gånger, hur vi bodde bara några kvarter från varandra. Gick på guidad visning på muséet, åkte bussen tillbaka till den gemensamma hållplatsen mitt emellan oss. Pratade om högt och lågt. Tog en promenad med din vackra hund. Jag tänker på henne ibland också. På hur hon vägrade åka buss trots att hon bodde i stan. På när hon luktade på något i gräset och inte kunde sluta nysa och vi aldrig förstod varför. På hur hon stannade med mig när du sprang hem och hämtade något, och hon var helt lugn trots att vi träffades för första gången. Vad hände med henne när du dog?
När vi fikade vid den nyinvigda lekplatsen och barnen hördes runt omkring oss. Visste du då? När du hittade vattenläckan i din lägenhet som inte täcktes av några försäkringar. Visste du då? Den där gången när du lånade våran dusch för att slippa cykla över hela stan till dina föräldrar och ändå bli helsvettig på vägen tillbaka. Visste du då? Att ditt liv snart skulle ta slut?
Jag tänker på dig, Johanna, när magnolian blommar i minneslunden. Där du begravdes för några år sen, och den stod i full blom. Jag hoppas du fann den frid du behövde där du är nu.
Den här boken… oj, vad jag har mycket att säga om den, och inte mycket av det är positivt. Jag ska erkänna att jag väldigt sällan tycker illa om böcker, kanske för att jag ofta väljer sånt jag tror att jag kommer tycka om, men den här… Oj. Oj, oj, oj. Faktum är att när jag kom hem efter att ha läst färdigt den (jag läste den enbart under stunder utomhus i den lilla parken som ligger här i närheten), så var jag så arg och frustrerad över boken att jag övervägde att bränna upp den. Och jag som inte ens tycker om att göra hundöron i böcker för att jag inte vill skada det bästa som finns. Ja, ni fattar.
När jag skulle ut och ta bilder på boken så frågade Eric om jag skulle fota den vid en soptunna… heh. Så han har ju absolut fattat hur illa jag tycker den här boken är. Kanske är det din favorit? Det är helt okej. Tydligen (enligt nån gammal Elle-tidning jag rensade igenom för nån vecka sen) så är det Vivienne Westwoods absoluta favorit också, så det kanske snarare är jag som har fel. Så vilken bok är det jag skriver om? Jo, den moderna klassikern som är Räddaren i Nöden av J.D Salinger. Eller Catcher in the Rye, på engelska.
På Goodreads gav jag den 1 av 5 stjärnor, och kände att det egentligen var lite för högt. Jag ville ju som sagt bränna den när jag kom hem och hade läst ut den. Så otroligt jävla dålig bok!? Har sällan känt så mycket inför läsning… I alla fall inte negativa känslor. Jag brukar i princip alltid ge böcker en chans, läsa ut dem, och sen känna som mest ”meh” och gå vidare till nästa. Men här… Oj. Oj är verkligen det bästa ordet.
Jag skulle läsa den här på engelska i skolan en gång, men kom på grund av mina problem med att läsa på engelska (i tonåren alltså) inte längre än första sidan, och sen sket det sig. Så när jag hittade den för typ ett år sen på second hand så köpte jag den. Jag menar – det är en modern klassiker! Såna ska man ju ha läst, eller? Och jag är så oerhört bitter över att jag betalat 24 spänn för den här skitboken. Tänk om jag hade kunnat köpa den för en krona på en annan second hand i stället, då hade jag inte haft lika dåligt samvete, men 24 spänn!? Och nu låter jag snål, men ja. Har man ingen inkomst får man ångra dåliga köp, tycker jag.
Nu känner jag att jag kanske behöver uttrycka varför jag tycker illa om boken. Jag ska försöka göra det uppdelat i två delar: en med och en utan spoilers. Här kommer den utan:
Holden Caulfield är en av de mest frustrerande huvudkaraktärer jag någonsin läst. Han är skriven för att vara det, så det är inte så underligt, men jag orkar helt enkelt inte. Han är slarvig, dum, lite elak, nervös, hävdar sig mot allt och alla, ironiserar, dömer och är allmänt… alla sidor man inte tycker om hos sig själv eller andra. Han klagar konstant, på allt och alla, och även om han inte säger det till folk hela tiden, så tänker han det och det är hans tankar vi får läsa. Utöver det saknar den helt och hållet handling egentligen. Man tror att boken ska komma någon vart och sen… är den bara slut? Men mer än så säger jag inte. Det enda som känns okej med Holden är hans relation till sina yngre syskon, som faktiskt är ganska fin stundtals.
OCH HÄR KOMMER DEN MED SPOILERS (och kom nu inte och säg att ni missade det):
Fan så frustrerande. Utöver att Holden är en urjobbig karaktär att följa, så är storyn helt enkelt inte särskilt intressant. Förutom några väldigt få stunder där man får lite insyn i hur det var i New York-området strax efter Andra Världskriget, så är det bara… mediokert? Han går i en skola, han hatar alla han bor med, han hatar sina lärare fast de försöker hjälpa honom, han struntar i skolan och till slut sticker han därifrån, och vad gör han då? Jo, han spenderar pengar, klagar på andra, hamnar i trubbel konstant för att han är kåt men egentligen bara vill ha en person som han inte har kontakt med längre, så han försöker (och lyckas ibland) utnyttja andra. Han är dryg, han är elak och han är ytlig, samtidigt som han klagar på andra för exakt samma egenskaper. När han försöker köpa sex vill han bara prata, när han bara vill prata så börjar han skrika, när han vill skrika så röker han. Ingenting är liksom rimligt? Mer då? Jo, men handlingen kommer ingen vart. Man får inte veta varför hans lillebror dog. Man får inte veta om han någonsin får kontakt med tjejen han egentligen tycker om. Man får inte veta hur hans relation med lillasystern fortsätter. Man får inte heller veta varför han helt plötsligt är sjuk och bor i Hollywood hos sin storebror, eller vad han är sjuk i. Man får ingenting mer än en utsnitt på ungefär en vecka i hans miserabla liv och irriterande hjärna. För att inte tala om det faktum att han är en rik, vit överklassunge som bara förstör för sig själv konstant?
Baksidan säger väl ungefär samma sak som jag känner om boken – en jävligt trist, grå bok. Skitbok. Skulle aldrig rekommendera den till någon. Förlåt om det här är fin favorit och du tycker att jag kritiserar den lite väl hårt. Till bokens försvar så ville jag verkligen se hur den skulle sluta. Och om du tycker om den (eller också hatar den) så får du gärna diskutera med mig i kommentarsfältet! Det hade varit kul att höra vad andra tycker om den.
Förra veckans spellista! Nu på en blogg nära dig. Eh. Ja. För nu är det dags att visa upp just det – förra veckans spellista. Och jag insåg precis att jag glömt att göra spellistan för vecka 18 offentlig, så har ni undrat över den så är den också öppen nu! Säg jättegärna till om jag missat det, för jag tänker inte alltid på att ingen annan kan se den förrän jag ändrar inställningarna. Men, förra veckan!
Jag visste att vi skulle hem till Falkenberg, och jag kände direkt att jag hade rejäla vårkänslor. För nu är ju den bästa tiden av våren – försommaren, eller senvåren, eller vad vi ska kalla den. Normalt sett är ju maj både den vackraste och den stressigaste månaden på året. Det känns som att allting alltid ligger i maj när det kommer till skola och jobb – avslutningar, deadlines, projekt som ska sammanfattas, nya saker som ska planeras inför sommaren och hösten, eller som ska avslutas innan sommaren börjar. För att inte tala om alla saker på helgerna, som konstrundor och evenemang och jag vet inte vad. Inget sånt i år, såklart, men förut.
Så spellistan speglar gamla favoriter. Sånt jag lyssnat på i just maj, tidigare år. Det mesta är runt 10 år gammalt, från en av mina första spellistor på Spotify (en hemlig en), men några är nyare än så. Den är glad, peppig, och känns ganska vårig. Som jag kände i förra veckan, alltså!
Som vanligt så kommer ni till spellistan genom att klicka på bilden, eller genom att klicka (här). Väldigt shuffle-vänlig om jag får säga det själv!
Hoppas er vecka har börjat fint, att helgen blir ännu bättre och att våren drar er med sig på samma sätt som den drar mig med sig. Kram på er! <3
Det har varit långhelg! Fast det vet ni ju redan, för de allra flesta har ju varit lediga nu i helgen. Kanske hade du ledigt på klämdagen i fredags, eller så jobbade du som Eric gjorde. Sen tog han ledigt i måndags dock, så vi fick en långhelg ändå! Och den långhelgen handlar det här inlägget om. För jag har, självklart, tagit en del bilder i helgen. Jag tror det kommer ett par utflykts-tips om ett tag, just från den här helgen, men tills vidare får ni det här.
Alltihopa började med att svärföräldrarna kom ner med en hund, som vi skulle ha över natten medan de sov på hotell. Vi gosade och han var mycket förvirrad (som alltid) över varför i allsin dar vi ska stå stilla när vi är utomhus? Tur han får godis efteråt, för annars hade inte ens den här snälla hunden gått med på att stanna såhär.
På fredagen hade jag eget ansvar några timmar, medan Eric jobbade och svärföräldrarna gjorde stan lite grann. Vi tog tre promenader – en kort, en lång när jag fick ta av mig jackan i värmen, och en bort till restaurangen där svärföräldrarna väntade för att äta lunch.
Hemma blommade min Rhipsalis igen (mer här), och utomhus blommade hela gatan längs med kyrkogården och bort mot St Knut.
Lunchen blev en varsin surdegspizza på Ciao, på uteserveringen med hunden liggandes under bordet. På bild syns något jag verkligen gillade – pizzasallad på rödkål! Mycket godare än på vitkål, skulle jag säga. Absolut en trevlig justering. Sen fick vi skjuts hem i bilen och katten kom och jamade från trädgården när bilen stannade. Älskar den katten så otroligt mycket.
Fick ett glas vin, satt och pratade lite i det varma uterummet en stund medan maten gjordes i ordning. Fick säkerhetsnålar av svärmor från kläderna hon köpt! På lördagen tog jag tydligen inte en enda bild? Men vi tog det lugnt, jag läste nästan hela den här boken (igen) och vi åkte och fikade hos Erics morfar som för flera månader sen fått dubbla doser vaccin.
På söndagen började jag dagen utomhus med frukost på trappan – min favorit. Jag får alltid sällskap av katten, den gulligaste, som alltid är leksen på morgonen och helst vill bita en i handen men också bli klappat på magen… Och när jag hade ungefär 5 sidor kvar av hela boken så kom mamma och pappa inrullandes på uppfarten med sin bil…
För vi skulle på utflykt! Till pappas gamla hemtrakter. Och där mötte vi upp gamla vänner till familjen som jag inte träffat på evigheter nu på grund av ni-vet-vad. Tillsammans gick vi en runda runt Lyngsjön på 2,5 km, och sen åt vi lunch och fika på ett par bänkar vid badplatsen där pappa lärde sig simma. Hälsade på farfar vid hans grav på Krogsereds kyrkogård. Och sen åkte vi en lång omväg hem i ösregn, längs Sveriges vackraste väg. Tydligen. Och den har absolut skäl för namnet, för vissa delar var så vackra att jag inte kunde sitta still i sätet…. hehe.
När vi kom hem hade svärisarna varit ute i trädgården hela dagen, och tyckte det var dags för lite fika. Så svärmor rotade fram några rutor Silviakaka ur frysen och satte på en kanna te, och så satt vi ute allihop och pratade igen. Både hunden och katten satt också med oss utomhus, så alla var samlade. Sen skulle hunden på kvällsmats-runda och jag erbjöd mig att rensa ogräs mellan plattorna i trädgårdsgången. Åh, trädgårdsarbete <3 Men efter en dryg timme började det regna, och jag fick pausa. Jag försökte fortsätta när det hade slutat, men det var för kallt och svårt att dra upp gräset, så det fick vara. Det värsta var i alla fall redan borta.
Sen tog bilderna från söndagen också slut, och vi var på måndagen! För söndagen var ändå bara en massa tid i uterummet med läsning (en utläst bok, två noveller och en halv påbörjad bok till ungefär…) och en härlig kvällsmat med grillade hamburgare och klyftpotatis… mmmm!
Men måndagen då? Jo, men då hade ju Eric ledigt! Så vi hade planerat att göra en liten utflykt bara vi två. Så vi åkte söderut med sikte på ett naturreservat där jag var med pappa för prick 10 år sen. På vägen stannade vi till i Eftra för att undersöka hur mycket man hörde motorvägen (lite för mycket, men kanske hanterbart), och vid Solhaga för att köpa fika! Som vi åt innan vi började vår promenad. Eric tog dagens MeMadeMay-bild, och jag hade på mig nästan 100% MeMade och loppat! Tycker mycket om det.
Såhär vackert var det! Rundan är kanske… max 1,5 kilometer lång? Men på några ställen var det väldigt sankt och blött, så det tog väl ungefär en halvtimme att ta sig runt den. Det är så vackert när solen skiner genom nyutslagna bladverk och vitsipporna tar över hela marken. Och så får jag väl erkänna att jag tycker det är väldigt fint med synliga stigar som leder bortåt in i skogen också.
Men sen var det dags att åka hem, för hunden skulle ut på runda vid halv ett ungefär. Så vi beställde en pizza på La Casa (Pulled Pork-pizzan är dregelvänlig, om vi säger så) och hämtade den på vägen hem. Liten omväg från var vi var, men det är det värt! Och så åt vi i uterummet, tog ut hunden på en runda i skogen och gick hem igen och satte oss och solade på altanen.
Och jag kände hela tiden att jag verkligen verkligen verkligen inte ville åka hem till Malmö. Men till slut blev det dags för skjuts till Halmstad för att ta SJ-tåget hem igen. Det var förseningar utanför Lund pga nån lastbil som hade vält på spåren, så vi kom hem en timme senare än planerat, men det gjorde inget för jag hann nästan läsa ut min bok. Och sen var vi hemma igen, och helt plötsligt var det också rätt skönt.
Och så slänger jag in ett par bilder från igår också! Inte för att de egentligen hör till helgen. Men jag bakade scones och åt till boken jag läste ut (jag har läst väldigt mycket den senaste veckan, så förbered er på bok-inlägg!), och så passade jag på att äntligen baka ut ena halvan av degen som låg i kylen redo för syltkakor. Jag gjorde dem med maskrosmarmelad från förra året, och de är så goda?! Och så tog jag en promenad ut till kyrkogården för att skriva lite, och få lite sol mot huden. Iklädd min senaste stickade sommartopp! Och så knyckte jag en klase syrén på vägen hem också, obligatoriskt om man bor i stan på våren, va?
Och nu blev det jävlarimig långt, så jag avslutar här. Jag är så glad att vi har möjligheten att ibland åka hem. Allra bäst när vi kan få skjuts och därför slipper tåget just nu. Men lite då och då trotsar jag motviljan att vara i närheten av andra människor för behovet av närheten till naturen. Och efter en sån här helg är jag alltid glad och energisk igen. Så mycket lite tystnad och naturupplevelser gör med själen.
Snart ikapp!? Ja, här kommer förra veckans spellista. En mens-vecka när jag mest av allt behövde lite lugn och ro, helt enkelt. Och stundtals lite pepp. Jag inser ju mer året går att jag verkligen är humörstyrd när det kommer till musik. Jag visste ju det till viss del, men att märka det såhär tydligt är verkligen spännande!
Den här veckan är det en salig blandning med låtar som för mig är vårkänsla, lite minnen och allt som är lugnt och fint. Men också starka texter, en ny favorit, och lite glädje. Jag har egentligen inte så mycket att skriva om själva listan, jag tror att den blir allra bäst att bara lyssna på!
Som alltid kommer ni till spellistan antingen genom att klicka på bilden, eller genom att klicka (här).
Vår! Allting blommar utomhus, nu börjar syrenerna komma igång här i Malmö, och allting doftar helt otroligt när man promenerar omkring i stan. Framförallt på mornarna. Åh, så mysigt det är! Den kanske absolut bästa tiden på året, faktiskt. Och inte bara ute är det fullt med blommor, nejdå! Även i lägenheten är växterna igång med vårblomning, minsann. Och nästan alla finns i sovrummet, dessutom!
Dels har vi min Oxalis, en underbar liten favorit som jag haft sen våren 2017 när vi flyttade till den här lägenheten. Den överlever ungefär allting. Den har blåst ner i golvet från fönstret, den har torkat ut, den har stått utan vatten i flera månader över vintern… den dör liksom aldrig. Självklart på grund av rhizomerna i jorden, men ändå! En favorit, som sagt. Vacker, lättskött och blommar fint. Dessutom ska den gå att äta! Men det har jag inte vågat testa riktigt.
En annan fin, som är den enda som inte står i sovrummet, är den här! Jag har lyckats artbestämma den förra året när den blommade för första gången, och är ungefär 99% säker på att det är en Rhipsalis micrantha. Oavsett vilket så är den en annan favorit, för jag fick sticklingarna av farmor. Sen låg de i en påse i ett halvår…. eh…. ja, och sen har den bara exploderat de senaste två åren! Den ska få en ny kruka om ett par veckor när jag orkat ta mig iväg och handla mer jord… Tills dess tror jag den kommer ha blommat fyra gånger till, för den blommar bara en blomma i taget just nu, och två av sex knoppar har hunnit blomma redan… väntar spänt på de sista fyra!
OCH! Den här, som först var en pytteliten stickling (den syns i det här gamla inlägget) som jag fick i utbyte mot en kaktus som inte trivdes här hemma, har äntligen blommat för första gången! En Tradescantia pallida, eller Purpurblad som den heter på svenska. Den har hunnit med tre blommor såhär långt. Eller om det är samma tre gånger, jag är lite osäker helt ärligt. Men när den blommar så får den alltså såna här urgulliga små lila blommor! Sen blommar den över på en dag och ser ut som att den vissnat, hehe. Eller så är det bara min, jag vet inte…
Och sist ut är den här Hoyan, som jag fick som rejäla sticklingar av en klasskompis för några år sen. Den har blommat ett par gånger redan, men den här gången slängde den ur sig tre blomställningar samtidigt! Tyvärr har en av dem vissnat, jag gissar på för dåligt med näring, men den här blommar i alla fall! Trodde först att allt skulle blomma samma dag, men jag fick vänta nästan två hela veckor på att Hoyan skulle slå ut… Jäkla seg ibland, alltså. Men fin! Och luktar gott, så det är alltid värt det.
Nu väntar jag på att min gröna Oxalis ska slå ut sina blommor (den dog nästan, men nu verkar den ta sig fint igen, om än långsamt!), och att ytterligare en växt i sovrummet ska slå ut sin blomknopp den har på gång. Vi får se om jag lyckas fånga bilder på det också. Annars är ju alla flöden fyllda med blommande buskar och träd, och det är ju kanske ännu finare!?
Jaja, jag vet, vi har precis gått in i vecka 19, men jag ligger lite efter. Ibland är det bara en sån vecka när jag inte ens sitter vid datorn om jag inte måste, och en sån blev det visst förra veckan. Jag som annars var ikapp igen, hehe. Men här är alltså spellistan jag satte ihop för vecka 17! Och den är svinbra, om jag får säga det själv. Och det får jag ju!
Jag hade lite av en PMS-vecka vecka 17, vilket gjorde att jag var ungefär 0% sugen på att blogga. Eller sitta med telefonen. Eller ja, osugen på allt faktiskt. Jag började skriva ett inlägg om det, men det blev bara en lång klagomur, så jag låter det ligga och marinera lite i utkast-mappen så länge. Det kommer ju en ny PMS-vecka när som helst liksom! Men i alla fall, en ganska kass vecka rent humörmässigt, och jag satte ihop listan lite utefter det. Med lugn musik, några peppiga låtar, och sen lite lugn igen. Mest lugn, faktiskt. Och den här listan är perfekt sammansatt från första låten till sista – tycker jag. En mjuk övergång mellan låtarna, helt enkelt. Sånt som man kan behöva när man har PMS.
Som vanligt kommer ni till spellistan antingen genom att klicka på bilden, eller genom att klicka (här)! Den här listan passar som sagt bäst att lyssna på från början till slut för en mjuk övergång. Så det rekommenderar jag verkligen!
Hoppas ni har en fin vecka och att vädret är snällt mot er <3
En ny utmaning! För idag tar mina 100 dagar av promenader slut (vi får se om jag skriver om det här sen), och för lite drygt en vecka sen drog något annat igång! Nämligen Me Made May. En årlig utmaning på Instagram som jag följt lite på håll i flera år nu, men aldrig deltagit i själv. För jag har inte direkt haft något att ha på mig som jag gjort själv. Eller jo, ett fåtal saker, men inte tillräckligt mycket för att kunna ha det varje dag i en månad. Men nu så!
För det senaste halvåret eller så har jag ju faktiskt skapat flera nya plagg till mig själv! Inga mängder, ska erkännas, men några har det ändå blivit. Det har varit lite skralt med uppdateringar om det här på bloggen, men på min skapar-insta har jag självklart delat en hel del! Och det är också där jag utmanar mig själv hela månaden. För jag har faktiskt postat en bild på mig själv (på en eller annan del av mig själv i alla fall), varje dag hela maj än så länge! Det blir många upprepningar med plaggen eftersom jag som sagt har ganska få än så länge, men min egen utmaning var att ens kunna ha på mig något egenskapat varje dag – och det har jag minsann gjort!
Eftersom både jag och Eric har varit småkrassliga (med negativa test, men ändå sådär på gränsen till sjuka, på gränsen till friska ni vet? Utan ork och med förkylningssymptom) över nästan alla de här dagarna, så har jag också fått hjälp att ta bilder varje dag! En kort promenad runt kvarteren i närheten varje dag blir det, och där finns ett par-tre väggar som passar utmärkt för just outfit-bilder.
Så varje dag delar jag en bild på mig själv på instagram, och det är så kul och spännande!? Jag var lite nervös, men väldigt peppad, när jag skulle börja. Nu känns det till och med ganska enkelt? Som att det här med att synas på bild inte var så jobbigt längre. Kanske är det att jag har mindre ångest än på länge, eller så är det det här med övning ger färdighet. Eller så är det – och detta tror jag verkligen på – att jag helt enkelt är så stolt över att jag har GJORT de här kläderna, som gör att jag gärna är med på bild i dem.
Och hittills i maj har jag haft på mig och varierat mellan följande egenskapade plagg: – Min Alone Together Sweater som jag stickade nu i februari, efter gratismönster av Laerke Bagger, en av de coolaste personerna på internet. Enkel att sticka och blir så snygg!
– Min linnekjol som jag sydde under Sybingo 2019, mitt första egensydda plagg i vuxen ålder! Både tyget och mönstret köptes på Stoff & Stil.
– Min Virvel basker som jag teststickade för Fredrika nu i mars och april! Det nya mönstret släpps på Ravelry nu på onsdag (12/5!). Min är stickad i älskade älskade Léttlopi i en mörkgrå nyans.
– Mina raggsockar som blev det första jag stickade färdigt någonsin! Stickade dem i december 2020, av Raggi-garn från Järbo som jag vann i Sybingo 2020. Mönstret kom också från Järbo, och är deras nybörjarmönster för sockar som stickas i just Raggi.
– En basker jag broderade Påsöm på i mars, och som från början kommer från Monki. Köpte den hösten 2012, så den har funnits i min garderob i många år och behövde en lite uppdatering! Idén till mitt påhittade mönster i Påsöm kommer från boken med samma namn som är skriven av Anna-Karin Jobs Arnberg, lånad på bibblan.
Och nu kommer värmen igen, så snart kan jag förhoppningsvis ha på mig fler svala kläder igen! Fast de ska skapas också. Just nu stickar jag på en sommartopp i stil med min Alone Together Sweater, som borde bli klar i dagarna. Den hade jag på mig på den senaste Me Made May-bilden från igår. Sen hoppas jag på att hinna sy lite igen också! För jag som började sticka i december förra året men har sytt och virkat sen 2019 kan väl inte bara ha på mig stickat hela månaden!?
Dessutom har jag och Johanna kommit överens om en liten utmaning för oss själva – att sy eller sticka klart ett påbörjat projekt eller en idé som ligger i bakhuvudet nu under månaden! Tvivlar inte en sekund på att vi båda klarar det, men är väldigt nyfiken på vad exakt vi båda skapar under maj månad. Själv är jag sugen på att sy en klänning och ett par hängselbyxor – båda av olika loppisgardiner!
Men nu ska jag passa på att springa ut i värmen och solen, sätta mig på en bänk i en park och sticka färdigt min sommartopp! Hoppa ni har en fin vecka, och ser fram emot att snart få lite ny musik här på bloggen. För det är ju faktiskt dags för två spellistor nu som jag ligger efter med… Hoppsan! Snart kommer de. Kram på er, ha en fin och varm vårdag <3
Förra veckans spellista, nu på en blogg nära er! Hehe. Men helt ärligt, just den här listan är jag nästan löjligt nöjd med, och den innehåller så många för mig nya låtar som jag absolut älskar. Sitter faktiskt och lyssnar på den just nu när jag bloggar detta, för att den är utan tvekan årets bästa lista såhär långt. Det har funnits ett par till som jag lyssnat på riktigt mycket, men den här…
Ja, det är alltså 10 för mig helt nya låtar, som jag åtminstone aldrig hade lyssnat på i sin helhet tidigare. Ett par av dem är såna jag aldrig tidigare vetat vem som gjort eller vad de heter, men de är ändå nya. Framförallt låt 5-9 tycker jag är *chef’s kiss*, och de går på repeat här hemma medan jag dansar runt och tar hand om mina växter, medan jag tar promenader och medan jag bakar kakor i köket. Men hela spellistan är bra, så missa för all del inte de andra låtarna!
Och egentligen tror jag att mina absoluta favoriter här är de som är lite… underliga. Knäppa. Konstiga. Med teman som kanske inte är riktigt sånt som andra sjunger om. Men så är det ofta så. Min bästa jullåt är trots allt Everything is One Big Christmas Tree med The Magnetic Fields, och den är ju… lite knäpp. Och det är därför jag gillar den! En knäpp melodi, roliga lyrics och spännande instrument är sånt som fångar mig. För det mesta. Annars är en stark basgång också ett stort plus. Men nu ska jag sluta babbla i text och låta er klicka er vidare till spellistan!
Som alltid kommer ni till spellistan antingen genom att klicka på bilden, eller genom att klicka (här)! Den här listan funkar bra precis hur du än vill lyssna på den. Men lite underligt kan den ändå shuffla i känsla i låtarna, så kanske ändå skönast att lyssna i ordningen de ligger. Ditt val!
Hoppas ni hittar nån ny favoritlåt precis som jag gjort, nu ska jag skypea med mina bästisar. Kram på er! <3
